Myasthenia gravis... Suck.

Nu har jag åkt fina, vackra Norrlandståg.
Det var ju en upplevelse. Bekvämt, gott om plats mellan sätena, nästan helt ljudlöst.
Häftigt mäktigt.
Kenneth hade ju tagit ledigt och följde mej. Ännu trevligare blev ju det. Tänk vad man hinner prata om mycket när man sitter så där.

Nu har jag ju insett att MG försvinner inte bara med att ignorera.
Det var ju nu 1½ år sedan jag sist gjorde undersökningen i Umeå. Den undersökningen som har med den där konstiga sjukdomen: Myasthenia gravis att göra.
Förra gången kunde dom inte fastställa att jag hade den nervsjukdomen. Å det var bra för jag ville verkligen inte ha den.
Men sen i Augusti går det inte att blunda för fakta nåt mer. Att sjukdomen är där kunde man ganska snabbt konstatera även igår. Undersökningen som görs med att elektroder klistras fast på olika muskler och ström sätts på. Obehaglig.
Dem delen när dom kör in nålar i musklerna och skickar elektriska impulser är inte roligare den. Men underbar personal som gör vad dom kan för att det ska vara uthärdligt. Den här gången så såg dom så tydligt att mina muskler är angripna så jag behövde bara utsättas för undersökningen i knappt två timmar, förra gången höll dom på att skicka ström i nästan 4 timmar.
Nå men likafullt:
Den sjukdomen bor i min kropp och den går inte att bota. Men den går att medicinera så jag blir bättre.
Men då gäller det att hitta nåt att medicinera med. En sort går inte för att jag är diabetiker och den andra sorten var det som gjorde så jag fick så dåligt i magen så man knappt kan lämna huset.
Hoppas bara att det går att lösa, snart.

För övrigt idag så är det laga-mat-dag.

Inga-Lill ska och hämta sonen på flyget idag. Hehe.
Vilken tur vi har.
Då får vi träffa både Inga-Lill och Marcus.

Nu ska här drickas påtår.

Ha det gott alla.