Det här med att bygga pussel.
Det är ju nåt som för mej gärna får ingå i min morgonrutin.
Jag, pusslet, skålen med yoghurt, kaffet och en macka, ljudboken och ett glas vatten kan roa mej länge.
Jag har ett himmelens tålamod med mina bitar.
Men ibland känns de som jag gör allt för svårt för mej. En sån dag var i förrgår.
Jag spillde ut mitt vatten över pusslet. Det blev ju en utryckning i värsta katastrofklass. Handdukar, servetter, tröjan och en massa annat som kunde hjälpa mej att få upp det blöta innan pusselbitarna dragit åt sig vätska.
Jag förlorade.
Så nu sitter jag med ett pussel där bitarna bara nästan passar. Behövs slägga, list och en massa tålamod för att få bitarna på plats.
Det måste gå..😃😃😃
Ljudboken som nästan alltid är på hos mej. Hinner med flera böcker på ett år. Jag såg just nå statistik på Storytel att jag lyssnade på kring 80 böcker i fjol. Många alltså.
Nå nu då, jo nu lyssnar jag på en serie böcker om ett Virus. Känns ju bekant. Tackochlov är det inte Corona det handlar om. Det är ett högt tempo i böckerna både händelser och sjukdomsförlopp. Men jag är helt fast. Just nu bok nummer fem och jag har inte funderat på att tröttna.
Det har ju kommit underbart mycket snö sista tiden. Underbart för mej va, som inte behöver skotta bara ta fina promenader och titta på det ljusa och fina. Eftersom jag inte behöver ha med rullator, eller barnvagn är det bara extra mysigt om jag får plumsa lite. Sätter fart på hjärtat.
En morgon när jag satt i mitt pysselrum och höll på att greja med nåt så blev jag ordentligt rädd. Men det var lugnt, det var ingen dåre som skulle ramma huset, nädå bara en morgonpigg och vänlig traktorförare som skulle fixa så vi kom oss ut.
Annars då. Jo det är ju väldigt glest med umgänge. Men jag klagar inte. Det är hög kvalitet på de jag träffar så då behövs inte så många.
Vilja är ju en jag träffar regelbundet. För någon dag sedan skulle hennes föräldrar iväg på någon roadtrip. Vilja hade att välja på att följa med eller komma till mej. Hon valde det sista. Sicken tur för mej.
Vilja är bra på mycket men att vara sysslolös är inget hon prioriterar, hon är så mycket sin pappas unge.
Bland annat skulle hon ju testa om det gick att stå på huvud i min fåtölj. Hon glömde bort att min fåtölj går att göra om snabbt till en sån där perfekt sova-middag-i. Nå men helt klart blev hon plötsligt varse när fåtöljen trodde att det var vila middag hon ville göra.
Blev inte att stå på huvud där inte. Så rädd vi bägge blev och så mycket fniss det blev.
Kolla här då. Både pysselsällskap och en underbar vårsol på samma bild. Tänk vad sällskap och solen kan göra för välmåendet.
För några kvällar sen beslöt jag och Lena att göra nåt som var evigheter sedan. Vi gick ut på Restaurang. Vi åt gott och vi hade en underbart stund tillsammans. Lena gillar inte att vara med på bild så naturligtvis skyndar den vackra kvinnan alltid att göra sig till på bild. Jaja, var det så hon ville se ut så okey.
Innan jag gick iväg tog jag en bild på mej själv. Kände mej lite obstinat. Jag har alltid en kompis som säger att jag måste ha mössa på mej. Men se där klädde jag allt väl utom det nykammade huvudet. Gick bra trots kylan. Det är ju inte långt att gå från mej till centrala stan. Men när jag gick hem några timmar senare hade det blivit mycket kallare.
Så jag tog en bild på mej när jag kom hem också. Det är bilden här nedanför den högst upp till höger. Kallt, jättekallt.
Annars så är det mycket kläder som gäller när jag ska ut och gå. Tur jag är lyckligt lottat och har kläder som passar för klimatet.
Nu ska jag gå och pyssla om mina blommor, tycker att någon behöver hjärt- och lungräddning.
Ha en bra dag alla. Var rädda om er.
