Snöbekymmer, Nobelfesten och Ellen

Snart är det bara att gå och lägga sig.
Blev ingen inbjudan från Nobelfesten i år heller.
Dom fattar ju inte vad de går miste om. Jag som är så himla social och älskar att prat med främlingar. Dessutom älskar jag ju att testa ny mat. Tro jag skulle ha gillat att sitta med där. Trots att man inte får ställa sig upp och mingla omkring hur som helst.

Vilken miss av dom. Så tokigt det kan bli. Nå men eftersom festblåsan är struken så är det väl bara ta den i morgon då när det blir Taco--middag på Tjejträffen..
Minns ni att jag skrev att jag fått en snögubbe över tv-antenn? Den som gjorde så att jag inte kunde se tv.
Det har löst sig, den har ramlat ner. Snögubben alltså, inte antenn.
Så nu kan jag se Nobelfesten på TV.
Måst komma ihåg att fråga någon som gjort den där Karpaltunnel-operation hur länge det är så himla smärtsamt... Eller om det är för att jag har överansträngt handen när jag skottat.
Nu har jag  iallafall lagt ner skottning i några dagar.
Behoven är där men jag fixar det inte. Jag ska inte plåga handen mera just nu.
Postlådan översnöad, altanen är full av takras, garageporten kärvar. Gäller att ta sats om jag ska ta mej med bilen över plogkarmen nere vid vägen.

På onsdag kommer alla barnen hem. Omtänksamma som de är så tar de säkert på sig problemet så jag slipper.

Fina Ellen Rutström från Alträsk, blev årets Norrbottens Lucia. Riktigt värdig vinnare. Vacker, klok och sjunger underbart. Grattis, grattis Ellen. Hoppas du har en rolig tid nu. Säkert jobbig men det är ju inget som du räds.

Nä nu ska jag fixa en julklapp som ska med i morgon på festen.
Sen blir det ett skutt upp i bingen. Jag har fortfarande en väldigt hög säng, så det gäller att hoppa med grace och spänst om man ska komma sig upp.

Ha det gott alla.

Vacker fluffig snö

Men som jag längtat efter det vita, fina, fluffiga, när det känns som att ljuset återvänder, underbara julkänslan, allt som den härliga snön ger.
Nu är den här.
Det jag glömde var att det är ju som omöjligt  att skotta snö med bara en hand. Den andra handen är ju som konvalescent ännu.
Nä det går inte. Ska jag orka flytta det vackra vita för att kommas från bron, öppna garaget och vedhuset krävs det arbetsinsats.Så då blir det att använda alla händer jag är begåvad med..
Så nu sitter jag här och tycker lite synd om mej. Hela handleden och handen känns som tandvärk. Elak, bultande tandvärk.
Måtte smärtan snart ge sig.
När jag så var ute och flyttade snö så passade jag på att kolla på taket. Jopp, precis vad jag gissade. Han, Olof har flyttat upp på mitt tak. Olof är ju snögubben i filmen Frost.
Rakt över tv-antennen har han satt sig.
Inte underligt att min Tv-bild mest är som ett färglatt korsord, små, små rutor över hela bilden. Blandat med en stor grå ruta som kommer upp med jämna mellanrum:
- Signalproblem, kolla din antenn.
Så då har jag gjort det. Kollat antenn. Tror inte jag ska bry mej om att åtgärda felet. Antenn sitter ju på taket. Törs jag klättra upp på taket??? Nä se inte en chans..
Det löser sig innan påsk.
I går gjorde jag nåt som inte ens händer vart 4:de år. Jag julbakade. Blev en saffransbulla. Väldigt god och väldigt enkel att göra, en långpannekaka. Dess är dessutom väldigt god. Har jag redan skrivit det? Jo det har jag, nå men den är väldigt god.

Medan det jäste och mellan alla skidtävlingar så blev det häng över mitt julpussel. En dag i stillhetens tecken. 

Där emellan var det ju att bege sig ut och skotta förstås.

Min granne, ni vet han som har Sibirien huskeys som smiter. Eller som smet runt jul ifjol. De har inte en enda gång sedan dess rymt och varit hos mej. Nå men den grannen fyllde 50 år i fredags. Då på lördag bjöd han i stor sett hela byn på kalas. I allafall de han träffat på byamötena.

Inbjudan var att man skulle ta med sig nåt att sitta på och klä sig för att vara ute. Tur med vädret som en tok hade han. Dagen före var det 18 grader kallt men igår var det bara 2 minus. Det snöade lite grann hela kvällen men se vad gjorde väl det. Vi var klädd för vädret.

Hur mysigt som helst.

En härlig eld där det stektes och serverades hamburgare och Parisare.

De som ville ta del av baren var tvungen att visa sig värdig att stå på knä och ändå ta sig upp i upprätt ställning med något kvar i glaset. 

Jimmy demonstrerar hur man fixade drickat. Gentleman som han är fixade han även åt mej.

Ta med nåt att sitta på..... Naturligtvis tog jag sparken. Det är minsann inte ofta som man är bjuden på fest så nära att sparken är bästa fortskaffningsmedlet och även perfekt att sitta på. 

Det är inte någon som ritat med krita på bilden av Christer. Det är snön som faller.

Som sagt det snöade lite, ibland lite mer.

Men en otroligt mysig kväll, glada Vändträskare som roade sig.

Dessutom blev jag guidad till hundgården och fick se vilken enorm skapelse och garanterat säker för rymning. Där har hundarna ett himmelrike. Tänk en hundgård för fyra hundar på 500 kvadratmeter.

Nä om jag skulle ta och hänga en stund över pusslet. 

Blir nog mera värktabletter också känner jag.

Ha det gott alla.

Mest om julfesten

God morgon.
Jag är tidigt uppe även denna morgon, men det var ingen överraskning.
I går kväll small jag av framför Tv.n. Jag tror inte klockan var mer än 21.00. Vaknade någon timme senare och gjorde en snabb sorti in i i sovrummet och somnade om på en gång. Men som sagt när jag vaknade redan kl 4 på morgonen så var det bara säga: Ja just det, nu är det sovit klart.
Så nu har jag hittat på saker som inte stör mina grannar: Sett en film på Netflix, druckit kaffe, eldat, städat ur en garderob, redigerat bilder i kameran. Å som vanligt blir jag ju alltid sugen att skriva blogg när jag redigerar bilder.
Julmusik från Spotify strömmar ut från högtalaren, kaffe i frukostmuggen, Mara sover på mina fötter...Nu blir det några rader i bloggen känner jag.
Nu på morgonen är det minus 18 grader ute. Burr. Tur man inte bor i tält.
Nå men bilder var det ju. Sist jag skrev så skulle jag ju iväg och roa mej hela lördagen.
Som jag antog blev det en jättefin dag.
Grötlunchen som Diabetesföreningen bjöd på blev precis så trevlig som jag gissat innan. Inte en bild hann jag ta. Så ni få ta mej på mitt ord. Supertrevligt, dessutom vann jag en superfin ljuslykta på lotteriet.
Men sen alltså....
Alcatraz levererade.
Jag var ju först bjuden på förfest på Expansa. Redan där startade det som jag anande skulle bli tonen för resten av kvällen.
Mycket trevliga människor. Mycket gott att dricka. Trevligt och alldeles underbart.
Redan där kan det hända att jag gått över den där gränsen jag har när jag inte gillar känslan av att bli berusad. Tror jag bestämt... Minns inte att jag någonsin kände av den obehagskänslan när det inträffade....
Bussresa till Luleå.

Jag, Birgitta och Kicko i bussen på väg. Allsång, Solosång, många skratt. Humören på topp. 

Vi var många som var alldeles fulla av förväntan på kvällen.

Och kvällen gjorde precis som förväntat. Den levererade.

Som vanlig så är det ju fort gjort att man glömmer fota tallriken när maten ligger så där fint, innan man börjat jaga runt med gaffeln. Men som ni ser hade man lagt omsorg om dukningen. Det gällde samma för julbordet. Det innehöll allt. Det var mycket som var hemgjort. Allt sakade himmelskt.

 Lagom till jag var framme vid dessert-bordet kom jag ihåg att fota min tallrik. Här har jag visserligen jagat runt med frukten och gaffeln innan jag tog bilden. Men det var bara inse att äta desserten det orkade jag inte, trots att jag verkligen ville. 

Var ju tvungen att fota tvättstället inne på toa, en av de mest originella tvättställ jag sett. 

Det var gott om folk som bestämt sig för att äta julbord på Alcatraz den kvällen, smart beslut. Underhållningen var ju inget att skämmas för heller. Top Cats och Bopper var det som höll till på scenen.

Efterrätten fick bli en kaffe Karlsson i stället. Jag som fullständigt älskar kaffedrinkar hade aldrig smakat en sån, men nu har jag. Den var riktigt god.

Personalen var hela tiden på tårna och plockade disk från borden. Vi satt väldigt centralt till så jag tror all många diskplockare började vid vårt bord så det uppstod ett litet missöde några gånger: Man blev av med sitt glas innan det var tomt.

Här har Carina bestämt sig för att nu får det vara nog. Dont toutch... Det är mitt.

Minns ni att jag skrev att jag inte kände den där obehagskänslan när jag gick över i berusat läge. Nu är vi framme vid den punkten på kvällen när jag anade att allt inte var som det brukar.  Alltså att jag är väldigt måttlig när det gäller att dricka det vet ju alla mina vänner. Gillar inte att tappa greppet. Men se nu hände det. Plötsligt fanns det en kille vid vårt bord. Ingen av oss kände honom sedan tidigare men väldigt skojig kille i allafall. I bland försvann killen för att bara efter någon minut komma tillbaka med ca 15 öl.

När han ställde en framför mej så kände jag otacksamhet från min sida, här bjuder en kille oss på en öl ska man säga då, att nä, jag tycket inte om. 

Nä jag valde den andra varianten, tackade och började smutta. 

Jomen jaha. Jo men det var ju riktigt gott. 

Det gick en stund så kom killen med mera öl 

Och mera och mera. Vid det laget hade jag förstått att det var bara ta det lugn och sippa i min takt för jag kunde inte hålla samma tempo som några andra som höll undan när det kom mera öl. Ja vad den kille skulle fundera dagen efter var alla hans pengar försvann.

Som sagt, ingen av oss kände ju kille så ingen kan ju ge honom en förklaring att han hållit hela Expansas gäng med öl........ Många öl.

Men till sist var kvällen slut och bussen skulle köra oss hem. Men det gäller ju att hitta alla. En saknades så det blev eftersök innan hemfärd. Den som saknades var jag.... Nå men tur att de inte bara gav upp och for hem. Emelie gav sig inte och till sist hittade hon mej i garderobskön. Tydligen var hon sista hoppet för de som tidigare sökt hade kammat noll.

Kicko och Thomas. Jag tackar och bockar för att jag blev inräknad i den grupp med människor som blev bjuden att följa. Jag älskar er.

Jag tackar också för mina fina bordsgrannar. Så många skratt och så himla skojigt.

Dagen efter gjorde jag något som jag inte gjort på 30 år. Jag låg bakis i soffan fram till middagstid ungefär. Jag hade huvudvärk från ytterst i hårtopparna till tånaglarna. 

Ja jösse hur det blev.

I vecka har jag och Vilja gjort en eftermiddag på stan. Vi började med middag sen blev det shopping.

Vilja ville så gärna köpa julklappar till sina föräldrar. så klart följde jag. Hon kunde ju inte gärna ta mamma med sig.

Efter väl utfört värv tog vi bussen hem till Heden. Bara det att åka buss i stället för bil är ju en höjdare.

Nä men nu är det dags att ta tag i dagen. 

Mara måste ju väckas så hon får sig en pinkarsväng. Hon kan sova gott, den där lilla.

Ha en gott alla.

1 december idag.

Ja då var det dehär med att inte störa grannarna.
Vaken sedan strax efter tre. Men jag fixade att ligga kvar och hålla fast mej i täcket ända till efter fem. Men se då sa min kropp:
- Upp, upp. Det blir liggsår av att ligga för länge, stilla,  har jag hört.
- Å kaffet, det goa kaffet har jag väl gjort mej förtjänt av nu.
Å då var det ju det här att jag kan inte ens säga att: Å va gott det skulle varit med en kopp kaffe på säng. Å tjoff så var det en kopp med rykande hett kaffe vid sängen. 
Funkar inte numera. Blir inget resultat av det. Nä det är bara upp och fixa själv.

Så nu sitter jag här med en go kopp kaffe, inte lika stor som på bilden men mitt är säkert mycket godare.

Jag har köpt två ganska stora tomtar på loppis för några år sedan. De blev glömda i en kasse, men plötsligt i år så stod de framför mej när det var dags att jula på här hemma. Eller så har jag bara förträngt att de fanns. Kanske inte riktigt förstått hur jag skulle göra för att få de presentabla. Inte klarat av att fixa det onda.

De har nämligen varit med om saker, otäcka saker, de stackarna.
Den stora, drygt 60 cm hög, är illa bränd på en kind. Han har nog i sin högra hand haft en lykta av något slag som har brunnit hårt. Kanske en marschall.
Men som ni ser så har jag vänt bort brännskadan och gjort några paket som tomten får hålla i istället. Blev väl bra tycker jag.
Den mindre tomten har också varit med om hetta. Det har hängt en lykta i den högra handen som löpt amok.
Nu hänger där bara en helt ofarlig julgranskula.
Tänk så bra det blev.
De här grabbarna känner jag att de kommer att bli kvar i flera år hos mej. Gillar de väldigt mycket.

Precis nu är det jag ska bestämma mej för om jag ska göra ett nytt försök med sängen eller på allvar kasta morgonrocken och göra dag på riktigt.
Kommer att bli en riktigt skojig och händelserik lördag känner jag på mej.
Nu på morgonen ska jag griljera en skinka. Diabetesföreningen här i Boden bjuder alla sina medlemmar på grötlunch idag. Gröt och skinksmörgås och jag har tagit på mej att fixa skinkan. Kommer att bli trevligt, brukar det då vara på dessa sammankomster.
Sedan blir det ett styrelsemöte direkt efter.
Sen blir det att landa ett tag hos Linda och Kent innan nästa dela av den händelserika lördagen fortsätter.
Kicko och Thomas har bjudit med mej på Expansas julfest. Det blir julbord och show i Luleå ikväll. Kan ju hända att jag längtar.

Även i fjol var jag ju medbjuden, så var det Kaptensgården som gällde.
Kan inte bli trist på en enda fläck. De jag känner av gänget är ju underbara människor. Dessutom är det ju så att jag som älskar att träffa och lära känna nya människor kommer att ha att göra ikväll. Skojigt göra.
Julbord..... Älskar
Rocken Roll med Boppers och Top Cats.. Nä men kan det bli skojigare.
Känner redan så roligt jag ska se till att jag får.
Inget fel på förutsättningarna. Bara flyta på och ta för sig av allt positivt.

Hmmm. Jag kokade mej mycket kaffe för att slå upp i en termos........ Hoppla.
Någon har tömt hela pannan.
Nå väl, det var ju det jag kände... Att jag var våldsamt kaffesugen.
Blir inget med att lägga sig igen, alldeles för triggad av koffein.
Meeeeen då återstår bara att göra dag och sätta igång.

Ha det gott alla