Livet rullar på.

Sist jag skrev så var vi mitt i påsken. Nu har det gått en hel vecka efter påsk....
Illa Monika.
Nu har jag bara för mej för mycket. Kan ju inte bara glömma bort att skriva blogg... Nä det är ju inte så att jag glömmer. Men när jag kommer på att det är länge sedan, så har jag ingen lust att skriva.
Men så plötsligt händer det.
Massor med skrivklåda i fingrarna.

Idag är lika med en ledig dag med massor jag ville göra.
Jag ville byta gardiner i sovrummet. Visserligen, det har jag gjort nu på morgonen men se det blev inte bra. Jag hade köpt på Röda Korset snygga gardiner med trädstammar och någon liten pippi på svart botten. Tänkte att de skulle vara fin nu när vi börjar få in kvällssolen i sovrummet... Trodde de skulle bli mörka och bra.
Fel, de blev inte bra. Glömde bort att om gardinen har en vit baksida är det svårt att få det att skydda mot solljuset. Nå det blir att byta igen då. Men inte idag.

Jag köpte penséer igår. Skulle plantera ut de idag. Njaaaa.
Skulle inte tro det. Det har kommit massor av snö inatt. Visserligen klarar penséer både det ena och det andra. Men det ser ju knasigt ut med blommande blommor nerstoppade i snön. Nä det blir att spara.

Däremot ska jag skola om lite tomatplantor och pelargonsticklingar. Just det  ja, jag får inte glömma att så palettblad.
Laga lite gomat ska jag också göra. Fint att hitta i frysen.

Lite bilder, jag har massor av dem. Tror jag gör lite monteringar.
De kommer inte i rätt datumordning. Nopp. Men ni får gilla läget ändå..

Börjar med middagen igår. Sparrisarna hade träff hos Ullis. Kan den tjejen laga mat?? Jopp, helt sagolika grejer bjöd hon på.
Innan vi började vräka i oss såg det ut som i disken på Oregano under lunchtiden... Massa med spännande sallader, både varma och kalla.
När vi ätit klar kom jag på att jag glömt fota. Men här är iallafall två av alla olika skålar som fanns. Den ena är sötpotatis och paprika. Den andra är ett Rött ris med vindruvor, russin, äpplen och valnötter. De var så himla gott så jag trodde jag skulle storkna.

För övrigt var det en jätteskojig kväll. Vi var alla fem ikvälloch då är det bara som skojigast. Så fort en av oss inte kan  komma av någon anledning då blir vi som halt. Himla skojiga kvinnor det där.

Här då. Jo det har varit underhållning på jobbet i veckan. Skivor till kaffet. Det var körsång, det var modevisning, naturligtvis visades det upp kläder som man plockat från ställningarna hos oss. så hände det lite annat också som jag inte har riktigt koll på. Det var någon som höll någon typ av samhällsinformation.  Jag var ju tvungen att jobba också.

En av dagarna under påsk så var vi på det nya lek-huset i Boden, Fun House. Så himla skojigt. 

Några glada miner fick jag med på bild. Tydligen var både Linda och Kent iväg på lekuppdrag just då  när jag tog bilderna. 

Att man skulle kunnat fota barnen var ju bara glömma. Så himla skojigt de hade. Jag försökte några gånger, men tro inte att det blev nåt annat än suddiga bilder på nåt som svischa förbi på väg att göra nåt. De gånger vi såg till dem så var det när det passerade oss för att hämta vatten. 

Varma och glada barn. 

Så det fick bli bilder på lite äldre barn.Vi var där i över tre och en halv timme utan att nåt av barnen tröttnat. 

Måtte det gå bra för de som vågat satsa. Hoppas många barn hittar dit.

Här då. Jo jag sa ju tidigare att vi känner oss lite kantstötta av sjukdomar och annan skit. Men att några av våra vänner gjort att vi tagit oss genom denna påsken. Tidigare så var det ju Calle och Doris som bjöd in oss på surströmming på långfredagen. 

Vi som hade fina gäster på våffelfesten hos oss,

 Alla barnen som såg till att vi var med på Lekhuset.

Åsså fina Kicko och Thomas. 

Vilka vänner en del har. Tur som tokar har vi, skulle man kunna säga.

Vilja och Kent passade på att följa med oss eftersom mamma Linda som jobbat natt hela påsken var i dvala i sängen.

Vi fick en heldag ute vid stugan i Hapträsk med allt sånt som räknas när det är påsk. Grilla korv, umgås med glada härliga människor runt elden, kaffe och gofika, pimpla, köra skoter och en av oss körde runt, runt med fyrhjuling. Inget fel på föret med andra ord. 

En toppen dag med andra ord.

Mera vänner som tog hand om oss under påsken.

Bitte och Nisse.

Det blev massor av prat och skratt, en riktigt lyxig påskmiddag blev vi bjuden på. 

Vi spelade spel,  vilket jag och Kenneth nästan aldrig gör. Men det där var ett skojigt spel som vi gärna spelar igen. Eckolo.

Mara fick träffa på en björn. 

Bitte och Nisse hade erfarenhet av hundar som blivit riktigt, riktigt rädda av björnen, så de rådde oss att ha koppel på Mara vid första mötet. 

Mara är en cool brud. 

Så hon luktade ordentligt mellan alla klorna innan hon kaxigt konstaterade att:

 -Den är stendöd, ingen fara. så flyttade hon raskt  över fokus på Bitte, fikat och diskbänken som fanns strax bredvid björnen.

Tror aldrig hon provade höja blicken den lilla vännen. Hon struntade totalt i storleken. 

Vi hann även med en rundtur och kolla på deras marker, tur vi tog bilen.
Det var hur stort som helst. Många ödehus. En gång i tiden var det bofasta där uppe i obygden. Å den som funderar var vi var så säger jag bara: Fråga Kenneth. Jag vet inte.
Vi fick även se Nisses inte helt moderna grävmaskin.....
Vadå hytt? vadå bekväm stol? Inte på den årsmodellen i allafall.
Någon skoter-kälkparkering fick vi dock inte se . Efterforskningar pågick fortfarande var under snön den fanns.
En riktigt skojig dag. Vi kände oss nästan kungliga.
Tack kära ni.
Ni är underbara.

Kenneth jobbar idag sin första fulla dag sedan hjärtinfarkten. Han mår fortfarande inte bra, eller bra och bra.. Han är så inni vansinnigt trött. Men idag har han då pratat med Sunderbyn och fått veta att fokuset på ICD som han opererade in var framförallt hjärtstartaren så inte hjärtat skulle stanna. Pacemaker-funktionen kanske var snålställd, det skulle de kolla upp vid nästa återbesök. Dessa mängder med mediciner skulle man titta på. Kunde ju var det som gör han så himla trött. Annars var det bara fortsätta utmana, inte fega ur.
Så allt skojigt vi gjorde under påsken var bara fint för en man som knappt håller sig vaken. Han sov några dagar på raken efter påsken men se det var det värt. så mycket skoj vi varit med om.

Hoppla, hittade en bild till som jag vill ha med. På lördag så följde vi med Linda och hennes familj på lyxfrukost på Hotell Bodensia.

Jag kan nu tycka att det är värt varenda slant .
Så mycket gott som inte finns hemma hos oss.
Man klarar sig lätt ända fram till middag efter en sån frukost.

Nä nu ska jag plumsa iväg och hämta ved, sen blir det omskolning av blommor och blader.

Eller först blir det en påtår sen kommer resten.

Ha det gott alla.

Påsken 2017

Jösses va dåligt med inlägg det blir i min blogg nu för tiden.

Men just nu har jag så mycket annat för mej: Jag har gått med i klubben för oss som tittar på serier men inte på Tv.
Jag tittar både på Outlander och på Reign just nu
Bägge två handlar om förr i tiden. Långa klänningar, hästar och svärd. Ni fattar.
Däremellan lyssnar jag på ljudbok, just nu en bok jag kan rekommendera ( Den hemliga kvinnan, så himla bra) samtidigt som jag stickar, promenerar eller bygger pussel.
Men man kan ju inte bara tänka på nöjen så det händer ju att jag Renbäddar, torkar av diskbänken, tvättar en maskin, kokar nåt ägg....... eller nåt sånt
Ungefär...

Den operation som  Kenneth gjorde för en dryg vecka sedan blev väldigt lyckad. Han mår bara bättre och bättre. Nog behöver han sova middag mitt på dagen men det känns som att han snart är i full fart igen.
Men det är klart, ett aber är ju kvar ännu. han ska ta sig över ett stort hinder: Att tordas utmana livet, tordas anstränga sig. Säkert inte lätt när han nu under flera månader bara har fått leva utan att anstränga sig. Absolut inte anstränga sig för det kan vara det sista han gör.
Nå men det får väl ta den tid det tar, men nog kommer han igen.Han kommer att blir sitt gamla jag igen.

Vi har nog mått som en påse skit bägge två ett tag. Ingen av oss har tords planera för ett liv efter operationen, inte planera påsken. Som för övrig under många många år varit en ohyggligt viktig högtid för oss.
Många är de påskar vi varit tillsammans med våra goda vänner. De sista åren har vi varit tillsammans med Jimmy.
Plötsligt blev det som lite ensamt runt oss.
Linda skulle jobba hela påsken..... Dessutom kan vi inte leva våra liv genom henne. Vi måste leva vårat liv.
Men tack och lov för folk runt oss...

Vi fick några inbjudningar av några vänner att besöka dem under påsken. Jag blir alldeles varm om hjärtat bara när jag tänker på hur glad jag blev av dessa inbjudningarna.

Så det kommer att bli hur bra som helst, även denna påsk

Den här dagen blev alldeles perfekt.

På förmiddagen kom Kent och Vilja. Vi bestämde oss för Våffel-fest till lunch.

Ännu bättre blev festen när Berit och Emma plötsligt dök upp. Skojigt att få bjuda även de på en våffla.

Här en bild på två vänner som gör sånt som de gillar. En spelar ett spel och den andra gnager på ett ben.

Efter lunchen for Vilja och Kent vidare för att prova det nya lekhuset i Boden, Fun House . De blev en favorit för Vilja. Bara gratulera. Vore väl toppen om det besöks av Boden-barnen. Håller tummarna att det går bra.

Sen då eftermiddagen. Då var det dags för en av våra värmande inbjudningar. Eller bortbjudning ska man väl säga... Goa vännerna Calle och Doris bjöd oss på surströmming. Så himla gott.

Alla hade ju inte nylagt hår, nädå direkt ut ur skoterluvan, men spelar ingen roll, allt klär en skönhet... surströmming är fokus ändå.

Här är den obligatoriska bilden på Doris första tugga. .... Hon ser ut att njuta. Med all rätt.
Det var supergott.

Doris har mikroskopiskt små hängen i riset. De är gjorda på pärlbrickor, minipärlor. En kyckling är nog bara 1 ½ cm hög. Så himla söta. 

Så nu har vi avverkat en dag med möjligheter att fylla med nåt bra. Det blev helt perfekt. Fina människor att få umgås med. Det blev en riktig höjdare. Vem har sagt att en långfredag ska vara tråkig.

I går så följde jag med Kenneth när han skulle ta stygnen. Att ta stygnen var väl inte det som var det primära, jag följde med för att se när de skulle ta bort plåstren...... Ett hårigt herr-bröst fullt med luggiga plåster. Jag hade nog för höga förväntningar på ett drama där. 

Inte ett stön, inte en häftig inandning eller nåt annat som visade att det gjorde ont... Nä jag hade ju kunnat stanna hemma, blev ingen dramatik alls.

När vi kom hem så hade vi julgransplundring i solskenet. 

Naturligtvis var det ute-granen som fick respass. Tänk att det alltid ska vara så jockligt att få lös belysningen. Nåmen nu är det avklarat och den är packad så den går att få upp nästa jul.

Nä nu är det nog dags för att starta ett avsnitt av Outlander.

Ha det gott alla.

Glad påsk

Hej igen.

Kolla vilka små konstverk som jag hittat.
Den ena i en påse som någon skänkt till Röda korset

Tänk att man kan göra så små drömfångare. Underbar om du frågar mej.

Det andra smycket, en ring, satt på en kund. snabbt så bad jag att få fota hennes ring.

Hon berättade att det var från en porslins-servis som hon hade som barn i sitt dockskåp. Äkta Rörstrand. Visst är den fin. 

Samtidigt stod en annan kund och funderade om hon inte var rädd att den skulle gå sönder, varför hon inte var mer rädd om den än att ha den på ett finger. Då sa ringägare: Varför ska den fortsätta bo i en ask och aldrig synas. Nä då är det bättre att använda den så länge det går.

Men vad jag förstår hade hon haft den länge på fingret utan att den gått sönder...... Rörstrand kan sin sak.

Igår var det födelsedagsfika hos Sara. Jösses va mycket gott fika där fanns. Sara gillar goa bitar med choklad. Jag också.

Grattis på sig lilla födelsedagsbarnet

Mycke folk, mycke gofika, många barn, många vuxna.
Trevlig, helt enkelt.

Hmmm. Kenneth måste ju också ha fyllt år sedan jag skrev senast. Våffeldagen. Just så var det. Det var den lördgen jag jobbade.  Många våfflor, många fina människor kom hit.

Det där med barnbarn är ju verkligen ett trevligt inslag i mitt liv.

Några bilder från senare tiden.

Vilken underbar bukett med härliga ungar..

Två-dagars droppet har jag hunnit med sedan sist. Den här gången var det en trist upplevelse. Jag var nog lite mottagligre än vanligt vilket gjorde att det var en ohyggligt jobbig resa tillbaka.

 Zoombie.... Vet ni de som brukar avbildas så här...

Precis så har jag känt mej.

Men det är över för den här gången, nu är livet åter där jag var innan  droppet.

Tror jag slutar skriva här.

Det som återstår att skriva om är väldigt mycket kämpande med olika krämpor, Kenneths kommande operation och annat skit. Jag skrivet inget om det. Det är bara sånt vi måste ta oss igen, dag för dag bara.

Nu ska jag gå en lång skön promenad med Mara.

Sen står det jobbelijobb på agendan.

Ha det gott alla.