Jag flyttar

Ni har väl kommit ihåg att ställa om klockan till sommartid??

Sist jag skrev hade jag just tagit mej genom Kenneths födelsedag. Det var inte någon munter tilldragelse. När jag dagen efter vaknade och var lika lessen och nere så började jag  åter igen grubbla. Grubbla på samma sak som jag ofta, ofta gör.
- Är det så här jag ska ha det resten av mitt liv?
- Ville Kenneth att jag skulle må så här?
- Vad ska jag göra åt det???
Skulle jag må bättre om jag hade mindre att fixa och dona ?? Ja men definitivt. Det jag och Kenneth tyckte periodvis var lite övermäktigt är inte klokt att jag bara funderar på att klara själv.
Det har jag väl aldrig riktigt trott på själv heller. Men jag måste ju ha en plan, ett driv som tar mej vidare i livet.
Om jag inte bor här, var ska jag då bo?
 I lägenhet? Jaja, andra kan ju bo i lägenhet. Jag gjorde ju det en period när jag var mellan 16 och 22 år. Minns inte att jag gillade det nåt vidare.
I en bostadsrätt? Ja men varför inte? Eller ???
Men där mitt på tisdagen där jag satt väldig deppig och väldigt ynklig så tvärbestämde jag mej. Nu ska det bli av. Jag ska sälja, alltihop och flytta.
Riktigt hur mitt nya boende ser ut eller var det ligger vet jag väl inte riktigt.
Drömbilden är en liten enplansvilla utan en massa uthus som finns i Bodens kommun och att jag sålt och flyttat innan vintern..
Men det är som inte där jag ska börja. Jag ska ju börja att sälja det jag har.
Så nu har allt börjat rulla.
Familjen Ringström har offrat denna helg och hjälp mej att börja röja. Det finns ju lite att gå igenom, min familj har ju bott här sedan i runt 1895.

Att Linda den lilla skata tog en bild på mej när jag testade att ligga i vårsolen på renskinnet och låtsas som om det var där jag tillbringade lördagen. 

Men alltså inte det. Jag blev så peppad när jag förstod att det vankades hjälp. Så lycklig och tacksam.

Det är inte sant vad vi har sorterat. Det har nu blivit en hög med sånt jag ska sälja på loppis, sånt som ska skänkas till Röda korset ett hörn i garaget växer högen som så småningom ska på tippen. Naturligtvis har jag en hög med sånt som ska sparas.

Mycket är kvar, det kommer att bli en hektisk sommar. Många timmar, mycket slit.

Som en omen så fanns denna text på dörren i omklädningsrummet när jag arbetade på Pålyset.se i fredags.... Precis så ska det vara. 

När vi jobbat klart på lördagskvällen så föreslog jag att jag fick bjuda ut mina hjälpare på middag. Inte någon pizza eller hamburgare, nä någon bra köttbit. Blev hur bra som helst. Det blev  lyxig god mat, dessutom blev jag bjuden av Mågen. Lyx på hög nivå.

 Det var bara så gott. 

På söndag hörde Linda av sig strax efter morgonkaffet... De var återigen laddade och gav mej en dag till med massa arbetskraft. Så härligt. Så värdefullt. 

Det är här bilden på Vilja skulle vara. 

Det var henne Linda utsåg som arbetsledare, liggandes i solen på renskinnet. Men jag hittar inte igen bilden..

Jaja. inget att göra åt det.

Åter igen en dag som man helt salig och lycklig och helt slut få sjunka ihop i soffan på kvällen.. Känslan av att få trötta ut sig på sånt som jag gruvat för så länge och att det var inga problem..... Det känns helt underbart.

 Jag har några av mina vänner som erbjudit sig att höra av sig när de har ledigt så jag kan få mera hjälp under våren och sommaren. Det tar jag gladeligen mot.. 

Nästa vecka ska jag få hjälp av proffs hur det går till att sälja ett hemman. Så då får vi se hur lång tid allt tar. Men nu är det i rullning i allfall.

Ha det gott alla.

Kenneth skulle bli pensionär idag.

Nu är strax denna dagen till ända.
Kenneths födelsedag.
Det var denna dagen som skulle bli den första dagen på det nya livet för Kenneth, han skulle fylla 65 idag och nu skulle han bli pensionär.
Men livet blir inte alltid som man tänkt.

En lång, lång dag. En lång dag med massor av tårar och av längtan. Jag var inte ensam om att inte gilla livet idag. Linda ringde tidigt på morgonen så vi kunde snyfta och snora i örat på varandra.  Det kändes  trots allt bra att veta  att vi var två som var obeskrivligt ledsen idag.

Ikväll har Lindas varit här, åsså Calle och Doris. Skönt med en stund med distraktion. Våfflorna stod ju som traditionen bjuder på bordet. 

Fina blommor står i fina vaser på mitt köksbord. Våffelgästerna hade händerna fulla med blommor när de kom.

Till nästa år ska jag inte vara så dålig efter kortisonbehandlingen så jag inte kan hitta på nåt vettigt att ta mej för den 25 mars. Så här kan jag inte ha det...

Så det så.

Som sagt: Kortisonbehandling förra veckan som däckade mej rejält. Har verkligen mått konstigt. Lindas reflektion över mitt tillstånd kändes träffande när Ringströms var här i helgen och återigen försökte skotta fram mej efter allt snöande och takrasande.

Hon sa att jag såg ut som om jag tagit ett dåligt val och följt med på efterfesten i stället för att gå hem.

- Mamma... Tala om att det stämmer på dej det där man säger att lyset är på men ingen hemma. 

Hon är som klok den där dottern, hon satt verkligen tummen mitt på den ömma punkten. 

Så var det. Precis så kändes det. 

Nå men nu är det över för den här gången . Nästa gång jag ska utsättas för droppet blir mitt i Juli. Då ska det gå bättre. Jopp.

Men jag känner mej bättre ikväll så från i morgon ska allt vara som vanligt igen. 

Alltså skare. Det är underbara ting. Fråga Mara så ska ni få höra. Hon tycker det är skithäftigt. Men hon tycker jag är en fegskit som inte följer med. Hon säger att om jag bara är försiktig så håller det för mej också.... Tror henne inte. 

Nu säger jag gonatt...

sömnlös natt, nästan iallafall.

I veckan blev jag utan internet, naturligtvis gjorde jag en anmälan och fick veta att det skulle fixas under dagen. Att var utan fungerade tv skulle jag lätt kunna var i många dagar utan det skulle beröra mej, men det blir genast tristare utan internet. Dessutom har jag ju så dålig kontakt med min mobil så den hänger sig och den låtsas vara både blind och döv. Jag har ju inte varit hemma så mycket så det var först i natt när jag var vaken som jag upptäckte att de faktiskt redan fått det att funka igen. Hurra. Nu ska jag skriva blogg, tänkte jag.
Jag fick ju min första hästdos med kortison-droppet igår. Det sista ska jag ta idag på några timmar.
Att få det där droppet brukar vara en munter stund. Proffsiga människor som är så mån om en, massa skratt och massa prat, säkra stick, inget strul med droppet, allt flyter på precis som det ska under roliga former.
I går gick det sämre.
Mitt favvoritställe att bli stucken på, det är stort kärl som sitter på ovansidan av vänster underarm, det gick sönder efter 10 minuter, då fylls ju vätska med en väldig fart in i armen och det blir en rejäl puckel, det spänner och blir ganska ont. Nå men det var ju bara avbryta och försöka sticka på annat ställe. Det blev flera ingångshål innan de fann ett bra kärl igen.

Plötsligt känner jag ett rejält gruv att fara dit igen. Tänk om det inte går bra idag heller. suck.

Nå men, kom igen Monika, tänk positivt.

 Jag fick även en stund med min läkare. Han tycker att vi ska sikta på att om fyra månader ska jag få lägre dos. Kanske jag sen om ett år igen kan gå ner till bara en dags kortison. Vore ju enkelt med bara en sjukhusresa.

Efter jag fått mitt dropp så blev det lunch med Carina, Jack och Robin. Väldigt bra stund. Superkul att träffa Jack igen, det var väldigt länge sedan. Det var ju skojigt att se Robin också.... 

Carina också förstås, Både jag och Carina kämpar bägge två för att kunna träffas ibland och det funkar riktigt bra. Inte så långa stunder men ganska ofta. Vi har många minnen och livserfarenheter att gå igenom.  Både allvarsamma och skojiga skrattis stunder.

 Av lunchen syns bara tomtallriken. Riktigt god glutenfri pasta med kyckling blev det.

Efter den trevliga lunchen var det att bege sig ut på stan och göra lite ärenden. Därefter var det vattengympan. För att sen avsluta det hela med Akvarell-kursen. Bara en full dag med trevligheter frånsett sticken då.

Där jag satt i bilen på väg hem var jag övertygad om att det inte skulle bli nå svårigheter att sova... Fel, fel, fel...

Jag väntade till klockan var 00.30 innan jag tog insomningstabletten, den var tydligen inte så lätt att somna ändå, snurrade en stund men till sist så somnade jag. Vaknade 6.10..... trodde jag. Jag kände mej uppriktigt glad för att jag fått mej en behövlig natts  sömn., men när jag gick upp på toa kände jag mej konstig och påverkad av min tablett. Tror jag det, klockan var inte 6.10, den var ju bara 01.30 för tusan. Jag hade inte ens sovit en timme. Nå men det gick inte somna om ända. Klockan 3 gav jag upp och satt mej i soffan, såg tv och stickade till jag kom ihåg att jag skulle skriva blogg i stället.

Sist jag skrev så satt jag och Mara och tjurade över att det var skitväder ute.  Det gick över, både att vi tjurade och det dåliga vädret. 

Eftermiddagen blev som en dröm. Vi fick vår promenad efter grannens uppskottade skogsväg, dessutom hade både skotaren och skördaren farit hem så vi kunde fortsätta upp efter deras spår. Men mattes ork att klättra uppför i de moddiga spåren tog på krafterna så jag var första att ge upp. Men det blev en underbar stund.

Fattar ni hur underbart det luktar av nyhugget virke som ligger i skogen. Jag får ju den underbara doften hem till mej när det blåser från norr. Men där och då fick vi lukten superkoncentrerad.

I onsdags när vi skulle ha syjuntan så blev denna veckas värdinna sjuk så vi andra gjorde slag i saken. Vi gick ut på restaurang och åt istället. Det var jättegott och vi hade det så himla trevligt. 

Ullis fick berätta den spännande natten hon räddade sitt hyreshus från att brinna upp. Eller hon fick slut på den öppna elden i tvättstugan i källaren men var ju tvungen att ringa brandkåren så de fick avsluta med eftersök på sådana brasor som inte är synliga. Sicken tur alla hade, alla har sitt boende kvar och ingen blev skadad. Ja tvättstugan och bastun hade ju kunnat må bättre.....

Nå men nu är ju natten över så nu kokar jag kaffe och går i duschen. Bilder från min  återigen igenrasade altan som gjorde att jag och Mara fick klättra in i går kväll struntar jag i att visa. Efter dagens dropp kanske jag kan trötta ut mej på lite snöskottning så jag iallafall får en liten middagslur.

Ha det gott alla, och ha en bra dag.

I stället för tunnbröd till surströmmingen?

Nu är vi tillbaka i normala förhållanden.
Alltså vad det gäller väder..
Det snöar. Det snöar på tvären.
Mara har varit ut och kollat av hur vädret är idag.
Skitväder sa hon och stressade iväg för att fixa morgon-toaletten. Nu ligger hon här under skrivbordet och snarkar.

Min fina fina lilla vän.
Men igår var det helt annat som gällde. Jag och min vän tog en riktigt lång härlig promenad. Strålande sol och runt nollan. Så ljuvligt. Jag vet inte hur länge vi var ute, men nog var det en rejäl promenad vi fick oss.

När vi kom hem från vår promenad så blev det en premiär för i år. Det blev solstol ute på gården,. Till det ljudbok i lurarna. 

Jag lyssnar på en bok som heter Pärlfarmen av Liza Marklund. En annorlunda bok mot de jag brukar gilla. Men helt klart ett bra bokval. Länge så känns det som man fått tag i en vuxen-version av den tecknade filmen Vaiana. För övrigt Kenneths absoluta favorit av alla teckande filmer. 

Så där satt jag och solade och njöt. 

Hundarna hos grannen verkade ha mycket att diskutera om igår så det blev till att lura Mara med nåt så hon inte behövde göra utfall och vråla åt dom att hålla tyst.. 

Mara fick ett eget skinn att ligga på och ett alldeles nytt märgben.

Hon blev stört-nöjd.

Ni hör vad bra vi är på att njuta av en solig dag.

Det här med att roa sig.....  

På måndag var jag på ett Årsmöte. I går blev det möte med Tjejträffen. Ikväll blir det middag på restaurang. 

I morgon blir det en häftig dag. Dropp på sjukhuset på morgonen, läkarbesök, lunch med en go vän, bokbussen, vattengympa och som grand final på dagen så blir det akvarellkursen... Ja men ni hör. 

På fredag blir det endast en resa till sjukhuset och resten av droppet. Sen skulle jag tro att jag klarar mej utan att det händer nåt alls resten av den dagen. 

Jag har ju sedan den 6 mars inte ätit Gluten. Ett försök att må bättre. Det är inte klokt vad det går fint. Det blir ett uppehåll i 2 månader till att börja med, det är tydligen så lång tid det tar innan man märker skillnad. Men nog är det att läsa på förpackningar och fråga sig fram. I går lärde jag mej att det inte finns vetemjöl i bredbar leverpastej men det finns vetemjöl  i sån där som man skivar. Konstigt. 

Om jag har någon som valt bort gluten som kan ge mej ett tips vad man äter till surströmming i stället för tunnbröd skulle jag bli himla glad. Håller på att längta efter surströmming nåt våldsamt men utan tunnbrödmacka känns det ju inte rätt.

Nä nu ska jag ge mej. Kanske rent ta och göra lite nyttigt. 

Jo, så blir det .

Blir en tretår först, men sen så.

Ha det gott alla.

Boden hockey och snö, mycket snö

Hmmm.
Det blir en konst att inte bara skriva om snön nu..
Men en gör så gott en kan.
Jag börjar med hockeyn i fredags. Det var en sån där bara-så-lyckad-kväll.
Det var ett sådant tryck i ishallen redan när vi kom en dryg halvtimme innan nedsläpp. Kön till Puben var gigantisk, tur man inte var där för att få sig en öl... Redstorm, var i full gång när vi kom. De höll fortfarande på en halvtimme efter matchens slut när vi gick därifrån.  Minns med fasa för några år sedan då hejarklacken var nere för räkning. Men nu är det helt annars. Härliga underbara hejarklack.

 Undrar om jag kan lägga in en filmsnutt så nu får ett smakprov på hur Redstorm lät. Testar. Tänk att sjunga och klappa i händerna i så många timmar i sträck, med rejäl inlevelse. Underbart.

Vi var nog lite övertaggade både på plan och på läktare innan matchen gick igång. 

Den här bilden la Linda upp på sitt instagram. 

Både spelar och publik gjorde sitt till för att skapa en superkväll. Å vi lyckades .....  Spelarna vann sin match och vi andra slutade inte stötta och heja. Heja heja.

Det är nu jag skriver om snö......

Att det kommit en massa snö sista veckan är ju bekant skulle jag tro. massor alltså.

Den här synen mötte mej när jag kom hem efter hockeymatchen på fredagskväll..  Mitt hus är där under allt det där vita.

Trappen in var tack och lov inte drabbad så vi tog oss upp på altanen. Från insidan såg det ut så här. Häftigt eller hur?

Min plan var nog att låta det vara å se om det eventuellt bågnade ännu mer så det kanske skulle hamna på gården så småningom. 

Det var inte Linda, Vilja och Saras plan. De var bara tvungen att se vad som händer om man petar...

Först så gjordes det ett litet hål för att anordna lite utsikt, men sen gick de lös med spadar och skyfflar. De arbetade hårt så det är klart att de fick fram altanen.

Inne var det lugnt. Elis och Bonzo tog igen sig i fåtöljen. Men naturligtvis så var de också tvungen ut och leka i snön ett tag.

Hallå Monika !!! Jag tror jag har hittat grillplatsen. Jag gör ett försök och ser om jag får fram den så vi kan dricka eftermiddagskaffet ute. Det var Sara som ropade. Jodu, lycka till tänkte jag. Jag ser den också men det den ligger lite djupt.

På baksidan så var det den nya generationen som var på plats för att skotta ner snö från min stuga. Det känns inte så länge sedan det var Jimmy, Sara, Kent och Linda som ordnade sånt.

Kasper sitter högst upp och konstaterar att än är det en stund innan all snö är borta.

Själv kände jag mej som en utomordentlig bra arbetsledare.

Linda gnetade på för att jag skulle få utsikt från mitt hus.  Styvt arbete, men inte är hon den som ger sig i första taget.

Sara hade kämpat så vi fick lite eftermiddagskaffe vid elden..... Eller hur säger man för det var bara jag som drack kaffe? Sara och Linda drack te och barnen drog i sej en festis. Alltså jag är äldst så jag bestämmer.... Eftermiddagskaffe.

Tänk va man mår bra vid grillplatsen. Ren och skär njutning. Dessutom hade jag ju toppen-sällskap. Kan inte bli fel då. 

Ta en bild på mej och Elis så tar jag en bild på dej Linda..

Kolla här då .... Vi har hittat en hammock under all snö. Bravo barn.

Den trevliga lördagen tog slut och snöskottarna for hem till sig själva.

Alla utom Vilja som blev kvar för att slappa och slö tillsammans med mej framför tv med en stickning.

När jag och Mara skulle ut för söndagsmorgonens första pinkrunda så såg det återigen ut så här. Men nu har jag bestämt mej, att efter att ha flyttat blocken så vi har en smal stig över altanen, så får det bli så här resten av vintern. 

Utsikten genom fönstren får också vara så här nu till vår herre fixar snösmältning.

Tur jag har utsikt genom nåt fönster så jag kan se vad det är för väder. Dessutom ser jag ju om det är dag eller natt. 

Sara beställde sockar av mej. Så himla roligt att sticka när man vet att den kommer att användas när den är klar.

I går var jag ju på bio. The favorite. Precis en film i min smak. Queen Anne och människor runt henne där i 1700-talets England. Bra av mej att komma mej iväg, trots hot om eländigt efter vägarna. Snöandet  har ju inte på något sätt fundera på att ge sig ännu.

Redan kl 8 på morgonen satt jag mej vid datorn för att redigera bilder och eventuellt skriva lite blogg.  Nu är klockan snart halv två.... Har kommit lite saker mellan men nu bestämmer jag att avsluta för idag.

Blev ju lite mer än bara snö. Nu ska jag ut och skotta mej ut från altan så jag kan skotta  fram dörrar till Garage och vedhus.

Ha det gott alla

Musikgymnasiets konsert. Åsså lite annat.

Helt plötsligt så började jag grina. Det fanns ingen hejd på det hela. Det bara skvalade. Min mascara bara drog som en tsunami med en enda våg ner i urringningen. Jag kippade efter luft.. Uj uj.

Men vad är det som hänt kanske du tänker? 

Jo det ska jag berätta. Jag kom mej iväg på Bodens Musikgymnasiums konsert i gårkväll.

Så himla duktiga, sån känsla. Jag blev så imponerad. Jag blev så rörd, så till den milda grad att jag storgrina. Tänk om det hade funnits vindrutetorkare på insidan av glasögonen, det hade jag behövt.

Undrar hur de gjorde de som hade sina adepter där uppe på scen? Måste funnits risk att bröst både här och där hade sprängts av stolthet. 

Jösses, de är ju bara skolelever än. Lovar gott för framtiden.

Grattis till er som levererade allt detta häftiga till oss. 

Grattis till er som lyckats få tag i biljetter till kvällens extra föreställning. 

Grattis Monika för att du kom dej för att beställa en biljett.

Det här blir ett minne att suga på länge.

Jag har under en tid inte hittat på just nå alls. Varit väldigt låg.  Jag har ju haft en höft som periodvis gjort så ont att det inte varit lönt att planera nåt utanför hemmet. Men se förra veckan hände det ett mirakel. 

Jag fick träffa en sjukgymnast. Jag var till henne förra fredagen, hon bände och tröck och hon gav mej ström in på det där onda stället. Redan samma kväll började höften snällt fungera. Jag blev snabbt bättre och bättre. Så himla tacksam för miraklet, jag kände mej rent av hög. På onsdag så var jag tillbaka till sjukgymnasten. När jag skulle få henne att förstå att hon åstadkommit ett mirakel så sa hon att det var ingen konst, hon sa att min smärta var som klippt ur en introduktionsfilm så det vara bara för henne att göra som hon lärt sej.

Tack för hjälpen som ingen av läkarna jag träffat innan kunde ge mej.

Ja nu när vi ändå är igång så kan vi snacka mera åkommor som vi har hos Lundgrens. 

Mara har diarré, det har varit en tuff natt. Tur att hon är duktig på att förmedla sin känsla så jag vet när det är dags att kliva upp och öppna dörren.

Det hände en grej hos Linda igår nämligen. Eller egentligen började händelserna dan före, på onsdag alltså. När jag skulle sätta mej på en stol vid köksbordet där hos Ringströms så stod en påse med sånt där granula (havregrynsblandning) där. Jag ställde ner den på golvet. På torsdag släppte jag in Mara hos Ringströms när jag var på väg till stan. Linda sov efter att ha jobbat natt så helt själv fick Mara påsen för sig själv. Kan tänka mej att det var gott, väldigt gott, men inte allra bäst för en liten hundmage... Nå men straffet fick både jag och Mara. Dåligt med sömn och en mage i uppror. Nå men det lagar till sig under dagen skulle jag tro. 

Slut på krämpor, nu tar vi nåt annat.

Ketchupeffekten.... Ni vet inget, inget, inget och så poff så kommer allt. Jag har ju hållit mej hemmavid allt som bara varit möjligt under en tid men nu blir det skojigheter.... I går var det ju den där underbara konserten, idag blir det hockey i Boden, hejja, hejja. På söndag blir det bio för mej. Ja men ni hör... Jag kan verkligen roa mej...

Jag hittade för en tid sedan ett mönster på en ganska busig mössa. Den var superskojig att sticka. Jag gjorde en åt mej, Både Vilja och Linda kände att de var modiga så de beställde var sin. 

Linda hann ta sin med sig hem innan jag hann ta en bild på hennes, men färgerna var i grått och lila. Så nu funderar jag på att göra ett lager. Det kan ju uppstå en chans att det dyker upp någon mer som behöver en mössa. Eller om jag ska vara riktigt ärlig så är det nog för eget välbefinnande. Så himla skojiga att göra.

I början av Mars så trodde vi att det snart kunde bli lite lite barmark här och där. Det var verkligen inte mycket snö kvar då. Eller det beror ju vad man har för referenser, men jag pratar vad som är lite snö i Mars i Vändträsk. Det fanns kanske kvar 30 cm kvar. Inte en barmarksfläck. 

Det har gått över, nu tror jag inte att det snart blir barmark.. Förra helgen kom det ca 5 decimeter med fluffig häftig snö. I går och inatt kom det nog 1 - 2  decimeter till. 

Ser ni så himla vackert det är? Som det vackraste vykort. Massa vit snö, solen som gör skuggor i blått, bara njuta av allt det vackra.

Takraset på baksidan av huset trodde jag hade löst sig för denna säsong, men antagligen inte. Det som nu snöat på taket kommer att ha en önskan om att komma ner på backen, förr eller senare. Finns inte stort spelrum mellan taket och drivan på backen. Blir nog till att greppa spaden och försöka ta sig dit. Men nu när jag kan lyfta mitt ben utan att det gör ont så blir det ju bara ett äventyr att ta sig dit...

Till det äventyret kan man lägga både till frisk luft och gympass.

Maras mage verkar ha lugnat ner sig, hon sover som en klubbad oxe och snarkar som en hel karl... Jobbigt att vara risig i magen.

Nä men om jag skulle ta tag i att göra nåt nu.

Ha det gott alla. 

Pirr i magen. Pirr av positiv förväntan.

Äntligen är ordningen på årstiderna uppordnat.
Jag brukar ju säga att jag avskyr regn och en massa plussgrader på vinterföre.
Plötsligt så blev det väldigt likt försommar här.
 Många dagar och nätter med 7 grader varmt, i snitt. Ja men ni förstår vad det har varit halt.
Nu är vi på flera grader minus igen, inga blöta läderstövlar, ingen blixthalka, inget takras.
Så nu har vi den där underbara årstiden som jag bara älskar. Den som ger kalla nätter, mindre kallt på dagen när den underbara solen lyser på den fina vita backen.
Härligt, vad jag blir glad.

Mara gillar också nu när solen börjat lysa in. Hon bara flyttar runt och solar. En riktig livsnjutare. Det är precis så man ska leva livet, njuta så fort det bara ges möjlighet.

Å bjuder inte solen på mys och värme går det ju ordna värme på annat sätt. Jag och Mara gillar min nya fåtölj, den är tillräckligt stor så vi ryms lätt tillsammans.

Dessutom så har jag fått veta att min nya soffa blir utkörd i morgon. Hur spännande blir inte det.

Jag ska berätta att jag just nu fick ett telefonsamtal. Ett som gör att det bubblar i magen av lycka. 

Kan det vara så att jag är på väg att få mej ett jobb, ett drömjobb till och med? Det fattas lite innan det är säkert, men snälla ni, håll tummarna. 

Förra vecka blev jag erbjuden ett annat drömjobb, men det var lite för svårt att få ihop. Det var i nästa kommun, ett sommarjobb, bara fyra timmar om dagen. Blir väldigt dyrt att pendla. Otur men nu kanske det löser sig på ett annat ställe.

Pirr, pirr..... Tänk om det ordnar sig.

Jag har påbörjat att infria ett av mina nyårslöften.. Jag hade ju lovat mig själv att jag ska lära mig måla i år. Så förra vecka var jag för första gången på Akvarellkurs. Jösses va svårt att få det som man vill. Väldigt lätt att färgen gör som den vill. Men superkul....

 I helgen har Britt-Inger varit här.  Hon den där kompisen jag haft sedan vi var 5 år. Vi har verkligen bara gjort sånt som man mår gott av.
Vi har ätit gott.

Ätit mer gott, 

Lite gott att dricka blev det också. 

Vi har pratat och pratat. Pratat, planerat, pratat, skrattat, allvarsamma snack och mera prat.

Dessutom har vi byggt pussel. Pusslat och prat.

Men man kan ju inte bara sitta och sitta. så med jämna mellanrum har vi skottat snö. Vi har även åkt skidor, det har varit 3-mil, 5-mil och ett rejält Vasa-lopp. Ja men ni hör.

När så Britt-Inger for hem på söndagen så fortsatte jag att bygga pussel. Jag vet att under sommaren så är det inte lika lockande att bygga pussel, då vill man ju vara ute. Så högen med begagnade pussel behöver minskas. Så nu är det köpstopp på pussel och så fort jag byggt ett pussel så ska det skänkas vidare.

Nu ger jag mej för denna gången. Det blev lite svårt att koncentrera sig med en massa lyckobubblor i magen.

Jag tror jag ordnar lite sladdar, damsuger och sånt som kan vara bra att ha fixat innan soffan kommer på plats.

Ha det gott alla.