onsdag 31 oktober 2018

Livet känns enkelt att leva just nu

Egentligen skulle jag kunna lägga ut en enda bild för att förklara hur jag har det just nu...
Eftersom den blir en aning rörig så lägger jag ut några fler bilder istället.
Börjar med den här.


Just nu känns livet riktigt trevlig att leva. Hinner som inte deppa eller känn mej överlopps.  Jag har börjat jobba lite smått. Så värdefullt för en som har krackeleringar på sitt självförtroende. Det är sådär att jag jobbar när de behövs en hjälpande hand. Men vansinnigt skojig att få lära sig lite nytt och att få använda sina färdigheter. Hoppas de förstår att de behöver mej riktigt mycket...
Jag går en kurs, en kurs som handlar om Hälsa, både in och utvändigt. Så nu blir det att plugga, fokusera på att ta hand om mej och träna. Hoppas jag tycker att det är skojigt, det kan ju behövas att få sparka den lata människan som bor i mej som säger: Meeen åhhhh, inte idag.
Riktigt full av jäklar anamma. Nu har jag chans att påverka.

Då tar vi mera trevligheter.. Diabetesföreningen i Boden bjuder sina medlemmar på Surströmmingsfest varje höst. Så i söndags var det dags. Tänk att surströmming ska vara så gott, och så festligt. 




För den som är uppmärksam så märker ni nog att på bilden nedan är samma lokal som surströmmingen men här är det tjejträffen som träffas varje tisdag. Skojar och pratar och naturligtvis så händer det att vi gör nåt pyssligt. Väldigt ofta faktiskt. Å väldigt varierande arbeten som pågår.
Mysiga kvinnor som gillar Mara.
Mara gillar alla kvinnor där också.


Hoppla.
På mitt fint Halloweendekorerade köksbord har det kommit nåt som känns en aning juligt. 
Julens färgen? julens doft? aning tidigt?
Absolut. Men mej stör det inte ett smack. Jag älskar mitt fruktfat.


Tänk va hösten kan ändra skepnad snabbt. Från underbara höstfärger till 2 decimeter snö på bara någon vecka.





Nå men nu är jag redo, sparken har  jag tagit fram och ställt på altanen. 

En morgon när jag just öppnat ett öga och konstaterat att det är en otroligt skön säng jag har, så kom det ett pling på telefonen. Någon vill nåt.......
Det var Linda som skickade ett meddelande. Hon skrev att hon skulle duscha så om jag var på väg med Mara så visste jag var hon var.....
Hjälp. Försovit mej????
Mara hade också försovit sig, hon låg bakom min rygg i sin hundbädd. Hon verkade inte heller ha lust att kliva upp.


Linda är den i hela familjen som har koll på saker. 
Men jag förlåter henne så gärna att hon tagit fel. Jag var ju ledig denna dag. Så det var bara lugnt ligga kvar och känna efter så skön sängen var. Men nog fick hon upp min puls där ett tag.

Här en bild från när jag och Mara hade planeringsstund på en ledig dag. Vad ska vi göra idag? Har vi någon plan hur vi ska få mej att sluta plocka fram garn? Bara ha framme det jag just nu behöver. Verkade besvärligt för ingen av oss kom på nåt bra sätt. Så istället klädde vi på oss och gick en promenad i regnet. 
Sen var vi så nöjd med att sitta i soffan resten av dagen. 
Lyssna ljudbok och sticka, för mej. 
Ligga nära mej och njuta när jag kliar magen, för Mara. 
En toppendag alltså.


Men nu är det slut på det här positiva, roliga. 
Nu blir det allvarligare ämne här. "Lyssna på ljudbok".
Milde min himmel så korkad, Jag lyssnar just nu på Keplers senaste bok Lazarus. Vansinnigt bra.
Men hur smart är det? Jag som är ganska mörkrädd. Framför allt mörkrädd när jag kommer hem på kvällen och det är mörkt ute. Då känns det lite olustigt innan Mara har fått kolla av gården, göra sina pinkrundor och vi får skynda oss in. Jag vet inte hur många gånger jag står där och känner mej så liten och väldigt otrygg. I öronen strömmar det mörka människor som smyger sig på andra, det är mord och annat otäckt. 
Varför kan jag inte komma ihåg den känslan innan jag sätter mej i bilen för att köra hem????
Egentligen så är det så dumt att jag får väl skylla mej själv. Så dumt. Korkskalle.
För övrig är boken slut och den var jättebra.
Men känner jag mej själv har jag väl strax laddat någon annan ruskig historia.
Finns en annan sak i det här med att vara mörkrädd. 
Mer än en morgon när jag ska släppa ut Mara så märker jag att någon glömt låsa dörren kvällen före!!!!!
Men skjut mej,så dumt. 
Står ute i mörkret och längtat in och väl inne glömmer jag låsa efter mej...... Suck.

Nä men jösses. 
Hela denna förmiddag gick åt till ett mycket långt och trevlig telefonsamtal, åsså skriva blogg. 
Nu måste jag sätta fart och göra nåt. Börjar nog med att ladda ner en spännande ljudbok så får vi se vad vi gör sen.

Ha det gott alla.