Loppis på Western Farm.

Seg idag.
Känns att jag var på den stora loppisen på Western Farm igår. Jag Linda och Vilja sålde sånt som vi inte behöver.

Det gick så himla bra så när Loppisen varit igång en dryg timme så förstod jag att jag tagit med mej alldeles för lite grejer. Trots att jag hade proppade bilen full.. Trodde det skulle räcka. Sista timmen lyste mitt bord med mycket tom yta. Tre osålda saker tog jag med mej hem. Aldrig varit med om liknande. Vi hade så himla skojigt. En toppenplats, många glada människor och som sagt affärerna gick strålande.

Snön här i Vändträsk är nu snart ett minne blott. Blir flera vändor kring gård och mark för mej och min lilla pälsvän, och bara njuta av barmarken. Tur att det inte är denna årstid jag ska bestämma om jag ska flytta eller bo kvar. Då hade jag nog blundat för alla de jobbiga delarna och bra romantiskt sagt att det är här jag vill vara.

Den här bilden är någon vecka gammal. Den här stubben står bakom ladugården, så himla fint dekorerad av vår herre. Det växer både lingon och blåbär i stubben.

Här en bild från när Vilja var här. Lyckan i Maras ögon när hon fick se att det redan låg någon i hennes soffa när hon gick förbi. Å inte vem som helst, nä det var ju den lilla favoritmänniskan som låg där. Hurra.

Snabb som blixten hoppade hon upp och la sig till rätt och började snarka djupt. Vilja låg kvar på samma sätt, det var den lilla Mara som la sig tätt, tätt. Kunde inte låta bli att ta en bild.

Vet inte om jag skrivit om denna bilden tidigare. Nå då får ni gilla en favorit i repris. 

En kväll hade Kicko ordnat chaufför (maken). Hon hade mej sig ett gott kallt Rosévin.

Så ofta jag varit bjuden dit på ett glas vin. Lika ofta har jag sagt nej tack, så himla besvärligt att ta sig från Kicko till mej när man inte kan köra bil. 

Nå men hon löste det på ett alldeles ypperligt sätt. Under armen bara, kom hon med en dunk. Himla trevlig initiativ. Himla klok den där kvinnan.

Nämen nu är det slut på bilder.

För de som träffar mej eller pratar med mej så vet ni att mitt liv mest cirkulerar kring prylar, kartonger, skräp, sånt som inte är skräp men ändå inte har någon given plats. Så livet är inte så varierat just nu. Ibland är det skojigt och spännande ibland är det bara skitjobbigt. Nå men det är ju bara ta sig genom. 

Nå kanske det är dags att gå ut och ta tag i dagen lite. Glad att jag lackade bänkarna ute igår när jag kom hem från loppisen, känns tveksamt att jag skulle få det gjort nu. 

Idag väntar jag några skogsmän. De ska fixa sig veden till nästa säsong i Kanis. Gäller att se till att det är kapat och klyvet så det hinner torka. 

Dessutom hoppas jag de hugger och ta hem något träd till mej också. Kapa och klyva kan jag själv, men det är värre med att hugga ner och få hem det. Skulle behöva lite till så jag inte plötsligt blir utan  ved mitt i nästa vinter.

Själv tror jag att jag ska fota och lägga ut grejer till försäljning idag. 

Finns ju lite grejer att sälja, gäller bara att ta ett beslut vad jag sätter för pris.

Jag kan ju fundera hur det gick till att Kenneth hade 4 stycken murarkärror, tre skoterkälkar, 7 par snöskor??? 

Jaja, jag kan då inte fråga.

Kan det vara av samma anledning som jag har 32 korgar och 4 banan-kartonger med garn???

Kan vara så. 

Nä nu ska jag koka mej en kaffetår och bege mej ut i den underbara våren.

Ha det gott alla.

Många bilder

God morgon på er.
Idag blir det mer bilder än text tror jag.
Jag är ju inte den som gillar att spara bilder i mobiltelefonen utan försöker ju så snabbt som möjligt få in de i datorn i stället. Å när jag ska flytta in bilderna blir jag ju alltid så sugen på att skriva lite blogg. Ja, ni som brukar läsa min blogg vet ju att det inte är ovanligt att det är så det blir av att skriva blogg.
Nå, nu lägger jag in bilder..
De två första bilderna visar vad vi sysslar med på kvällarna efter en god dag. Stickning och ljudbok för mej

Sova gott med närkontakt är Maras favoritsyssla. Äntligen är matte stilla på ett ställe. Lägger mej så jag känner ifall matte kommer ihåg att röra på sig.  

Göta dök upp en dag och hade med sig trevlig pratstund och fina tulpaner. Inte sant så mycket det finns att prata om.

Då var det här med Akvarellkursen. Det har varit så himla roligt. Många tekniker har vi fått lära oss. Den här med att blanda vatten, diskmedel och lite akvarellfärg kändes väldigt busigt. Men himla roliga effekter blev det.

En kväll skulle vi rita och måla en stad. Det skulle vara en väg och det skulle vara massor av byggnader. Skogsmulle som jag är så blev min stad så här: kunde inte bara låta bli att göra en typisk svampby. Men det var ju en väg och det var massor av byggnader.

Den här bilden dök upp i mitt flöde på Facebook. Jösses, har Mara bara bott med oss i 3 år. Det känns som om vi varit bästisar i 15 år, lätt.

Dessutom är hon väl det sötaste som finns. Inte så stor. Ser ni att hon är snudd på lika stor som Kenneths skotersko?

 Annars så innehåller mitt liv mest att röja, sortera, kasta. Det är inte sant vilken tid allt tar. Flera gånger om dagen tappar jag tro på att jag verkligen kommer att klara av detta. Det känns för mäktigt. Det är då jag är tvungen att ta ett steg tillbaka, trycka tillbaka paniken och ta ett snack med mej själv:
- Planera inte för långt fram
- Ta fläck för fläck
- Bli inte ängslig och ledsen om orken plötsligt inte räckte ända fram till det du tänkte göra idag.
- Försök se vad du gjort, inte bara det som är ogjort.
- Linda säger att jag är jätteduktig. Tro henne.

Vissa dagar har jag haft hjälp. Ringströmmarna från Heden kan verkligen suga i och jobba hårt. Det är så häftigt vad mycket som blir gjort när man är många som hjälps åt.

Jag har en gammal tank bakom ladugården. Där har vi bränt sånt som går bränna.. Trasiga pinnstolar, solkiga rullgardiner och sånt.
Det har känts lite bråttom att få bränt sånt som går att bränna innan snön tar slut. Vill ju inte ha det som Anna sa för några dagar sen:
- Du får inte riskera att bränna upp pensionsbesparingen bara för att hoppas att det blir fulla av snygga brandmän i din skog.
Men än finns det snö kvar hos mej.

I gårkväll när jag for in till stan, både för att veckohandla och fara på tjejträffen märkte jag att det nästan är slut snö kvar i Boden. Kan det ha att göra med att allt är ju mycket smutsigare i stan? Här finns det massor av snö ännu.

Jag har klippt mej. Jag blev så himla less på det torra, tråkiga testarna. Blev både en före och en efterbild.

När jag likså är igån gkan jag ju lägga in en till selfie. Så här himla stilig är jag när jag är på väg ner i badet på vattengympan. Det är ett måste att ha badmössa. Så det är klart att då snyggar man till sig med en sån. Allt klär en skönhet....😂😃😃😃😃

Ingela dök upp en förmiddag med en fin påskblomma. Visst blev den fin där den tronar i en potta mitt på mitt köksbord. Hur var det då?... Allt klär en skönhet. 

Hon var viktigt leveransbud. Hon hade klippt ut när Elis var i Piteå-tidningen. 

Det där att Mara är så duktig på att läsa av mej. Oavsett om det gäller att jag har planerat bada henne eller om jag skickat ett sms till Linda eller Kent och sagt att jag lagat mat så det räcker till dom också om de vill. Så här sitter hon och väntar och väntar då jag lagar mat åt fler än bara mej. Nog för att hon är klok men att hon ser att om jag kokar mer mat än vanligt och att det väntas middagsgäster..... Fantastisk jycke.

Tjejträffen har ändrat lokal. Eller nygammal. Det började rinna in vatten genom taket förra vintern och nu är det åtgärdat så vi fick flytta tillbaka.
Mara får ju följa med på Tjejträffen och där trivs hon. Kan vara enda gången under veckan hon lämnar vår farm och träffar folk.
Mara är ju ingen knähund, men se, igår blev hon akut knäsugen. Hon gjorde resolut ett skutt upp i Lenas famn och blev tung och avslappnad så Lena fick hålla i så hon inte skulle rasa i golvet. Där och då blev det ett akut behov att få en powernap i en skön famn. Lena fixade.

Det var ju då inte sant att Mara inte får fara bort och träffa andra människor,  när jag har tider att passa i stan är hon ju i Heden hos Lindas familj, men de kan ju knappt räknas som folk. 

De är ju Maras flock. Ju. 

Nä nu ska jag bege mej ut och sortera lite. 

Ha det gott alla.

Sälja fastigheten del 2

Inte var det så enkelt som jag trodde.
Nå men vilken tur att jag bestämt mej för att det var nu det skulle ske.
Att jag skulle sälja och flytta alltså.
Hade jag inte varit så säker på min plan hade jag kanske börjat ångra mej nu. Men inte jag inte, inte nu. Jag vet precis vad jag vill.
Fortfarande går det 2 steg framåt och 1 bakåt. Alltså framåt. Rätt håll.
Jag har bestämt mej för att allt det där som inte blir som jag tänkt ska jag ta lärdom av. Med andra ord räknar jag med att bli ohyggligt mycket klokare av denna resa.
Det största hindret är ju Lantmäteriet. De behöver ca ett år på sig att göra det dom ska.
Alltså ska jag inte sälja och flytta härifrån före vinter. Blir tidigast till nästa sommar.
Min plan är nämligen att stycka upp fastigheten innan jag säljer. Skogen för sig och huset med en rejäl tomt ändå ner till sjön för sig. Då behövs lantmäteriet.
Jag har fått en rejäl kick-start av Norra skogsägarna. Så många saker är satt i rullning. Det känns tryggt att jag har ett gäng proffs i ryggen som vet hur man gör och som lär mej en massa saker.
Kommer att bli bra det här men det tar längre tid än jag trodde.
Men det finns mycket jag kan göra ändå.
Den här sommaren ska alla mina uthus varit genomgångna, tömda och urstädade.
Det lär ju bli ett rackarns häftigt slit, helt klart. Jag vet inte om jag skrev det sist men det är några goda vänner som hört av sig och tänker komma och hjälpa mej då de har möjlighet och tid...
Hurra för vänner.
Just det ja, minns ni bilden på Vilja som jag tappade förra gången jag skrev?

Taaaadaaaaa. Här var den, precis där Linda hade sparat den i min telefon. Fattar ni väl att jag visste precis var den var, jag bara lotsades att jag tappat bort bilden. 

Det här med ungar... Ska de aldrig bli nog gamla att man slutar oroa sig?

Kent ringde och berättade att han och Linda ville ta sig en lite roadtrip ner till Nordmaling och titta på en dragbuss han funderade att köpa. Kan du Monika vara med Vilja? 

Visst gärna. 

Så de dammade iväg kring 14.00 på måndagseftermiddagen. Jag och Vilja hade en bra eftermiddag och kväll. Jag fick täta rapporter.... 

- Fika någonstans

- En bild på en bro.

- Snart framme i Umeå

- Ser okey ut så vi köper bussen

- Nu vänder vi hemåt.

Vi 22.30 tiden så ringde jag till Linda. Tänkte hålla henne sällskap. Jodå det gick bra, snart framme i Piteå.. Så vi hann prata en stund innan Linda, tvärdrog efter andan och sa: 

- Men hjälp vad gör han? Oj, oj. Men, oj.

Å här hemma satt jag och ropade... vad händer? Berätta, berätta, säg nåt....

Då säger Linda att hon tror Kent höll på att somna, bilen for hit och dit och bara 1 dm från räcket. Nämen usch tyckte jag, du måste ju ringa honom och hålla han sällskap. Nä det behövs nog inte, nu har han ju fått sig ett rejält adrenalinpåslag så nu blir han inte trött igen på en stund...

Behöver jag säga att jag satt som en sprättbåge alldeles stel av oro resten av deras resa.

Tur jag fick ett meddelande en dryg timme senare:

- Hemma nu. Kent somnade inte, han fick en sladd med bussen.

Skönt att ha ungarna hemma, inte ute på äventyr.

Min Mara gillar ju att vara nära mej, hela tiden. Å det är vi så fort vi kan. Men ibland måste jag göra sånt som inte innefattar henne. Skriva blogg eller nåt sånt. För någon dag sedan tyckte jag att hon snarkade ovanligt högt... hon kan verkligen snarka den lilla vännen, men just då var det extra högt. När jag vickade ihop min dator så låg hon där, nära, nära.

Men den här bilden visar nåt helt annat. Våren ger oss ett bekymmer. Räv-eländet går omkring och markerar. Pinkar både här och där. Tydligen tycker Mara att det luktar gudomligt....... Det tycker inte jag, det är vidrigt.

Trots att jag inte hunnit berättat att det är bad på G så känner hon ju det på sig. Håller en väldigt låg profil i hopp om att jag ska glömma bort hur illa jag tycker hon luktar. 

Hjälpte inte att hon smög. Hon åkte i duschen ändå. Å hon kommer att åka i duschen varje gång hon gnidigt sig mot det äckliga Rävpisset. Isch va äckligt det luktar.

Jag har påskpyntat för några dagar sedan. Lagom mycket eller hur? Virkade ägg i korgen och ett kopparfärgat påskägg....

Så nu har jag fått skriva av mej en stund. Kanske ska börja att bege sig i säng. Blir en lång dag med massor av händelser i morgon. Blir inte en enda sopsäck fylld i morgon. Ute på ranten hela dagen.

Ha det gott alla.