Näringslivsgalan och en tokig hund.

Min Mara har inte varit riktigt klok under en tid här. Hon har punktmarkerat mej och aldrig kunnat ligga en bit bort och kollat var jag gör, nä under fotsulorna på mej hela tiden. Dessutom har hon betett sig väldigt ouppfostrat.....
Jag sa till Ullis att jag funderade på att göra om Mara till ett skinn att ha framför TV. Ullis påstod att hon gör sig bättre som vinterhandskar. Men så sa även Ullis, denna kloka människa som jag har sån tur att hon tillhör mina vänner,
- Hur mår du egentligen??
- Tänkte att eftersom Mara är så bra på att läsa dina känslor.
Jamen så enkelt!!!
Jag som mått som en påse skit under ett tag nu. Ont i höften, ätit Pronaxen för att klara värken trots att jag anande att min magen inte skulle klara det.
Helt korrekt.
Så nu sitter jag här med en höft som periodvis tar kol på mej, känns det som. Pronaxenet slutade jag med när jag fick en kortisonspruta i höften. Visserligen hjälpte inte sprutan men nu blir det inge mer Pronaxen.
Verkmästaren i magen har packat ihop, sagt upp sig och dragit hem till sig.
Jag kan ju bara erkänna på en gång att jag haft dåligt samvete för att jag inte han kunnat vara den bästa och klokaste människa i världen som i vanliga fall Mara har utsett mej till.
Klart att min Mara har sett att jag inte fixat livet speciellt bra så hon har känt sin plikt att genast ta på sig ledarrollen. Lösa problem i hennes värld är att se till att hon får som hon vill.
Men nu har jag tagit tillbaka rollen som chef i huset. Nu gör vi som jag bestämmer så Mara slipper basa. Att det skulle vara så enkelt att lösa problem med en tokig hund. Lugnet har lagt sig hos oss.
Tack Ullis.
Men just det på tal om Ullis.
Hennes chef, Fredrik  han som äger elbutiken Pålyset, Han hade det otroligt goda omdömet att bjuda mej på Näringslivsgalan i Lördag. Fredrik, med frun Marie, Ullis och jag.
Så häftigt, så många stunder som man suttit och klurat på hur man skulle vara klädd, vilka skor, vilken väska..... Är det som på Galorna på TV? Kanske rent av som på Nobellfesten.
Nu vet jag hur det går till.
Kvällen började hos Ullis men en fördrink och massa spännande plockmat.

Sen halkade vi iväg till Western Farmen. Storm ute och väldigt halt. För det äru klart att ska man på gala så är det klackeskor som gäller.

Massor med vackra klänning, kavajprydda eleganta män, fina frisyrer och så fint dukat. Boden var dekorerade i vitt och blått med massa glas och bestick, presis som det ska vara när man lagt ner stora bitar av sin själ för att få det elegant.

Min bild på förrätten blev alldeles för mörk så det är egentligen bara glittret från glasen som syns. Det var en stor laxros och rödlökscheescake. Super gott.

Varmrätten blev inte heller så bra på bild. Men det var reninnanlår, bakad potatis och murkelsås. Så vansinnigt gott.

Åhå, och nu kommer efterrätten.  

Creme Catalana.... Mmmmmm

Alla de som jobbade med att servera, plocka disk, svara på frågor, sopade glas, lagade mat, underhöll från scenen, lämna ut jackor . Med andra ord alla som arbetade den kvällen, bara gratulera till en oförglömlig kväll.

Grattis till Fredrik som är en sån härlig arbetsgivare som lät mej följa. De ni, hur ofta får en extra personal som jobbat lite innan jul blir bjuden så här. Känner mej väldig speciell och viktig... Tack, tack.

Skulle jag komma mej på näringslivsgalan igen så ska jag köpa mej en långklänning, en sån där frasande sak. Vore väl nåt.... 

 Innan det var dags för Galan skulle man ju göra sig fin.
Jag och Vilja gjorde ansiktsmask kvällen före, tur vi visste vilka vi var för annars hade vi ju kunnat bli rädd, på riktigt.

Sen bar det iväg till badhuset så att resten av kroppen också fick sig.

Pappa Kent var också på badhuset men han valde ett annan omklädningsrum så han fick inte var med på bild.

 Visst bor jag fint? Min egen plats på jorden. Det jag egentligen skulle fota är spåren som gått över infarten bara någon meter framför mej, men de syns ju inte. Men vad gör det när jag fick världens bästa plats med på bild.

Nu kommer det två knepiga bilder. Jag var för någon vecka sen ut och fikade på stan. Först tog jag bilden till höger. Vem tänkte jag lura? Ja vet mej själv, jag fikar bara nyttigheter när jag går på stan. Men då sa jag : Men ge dej, sluta luras visa nu hur det egentligen såg ut på assietten. så då gjorde jag det. Tänk att jag har så svårt att stå för mina dåliga val.

Nu har jag bara en bild kvar att skriva om. Sen ska vi ta på oss skorna med brodd och bege oss på promenad. Trots att höften smärtar så är det bra att röra på sig.

Sista bilden. När jag var till Tandläkaren så gjorde jag som man brukar göra, tog en tidning från korgen. Men jag trodde inte mina ögon.....  Tittade en gång, två gånger. Men är det verkligen en tidning från i år? Kan det vara möjligt att det är februari i år? Tidningen var bara två dagar gammal. Har aldrig hänt tidigare. När de kom och ropade upp mej så frågade jag om de kunde ta någon annan före, jag var ju just inne i en Hänt med färskt skvaller. 

Hihi, jaja men jag hann läsa flera sidor.

Nu ska vi ut. Måste kolla lite hur tempen håller sig. På morgonen var det 26 grader kallt så jag skyndade mej att ställa ut alla varor från frysen, här skulle frostas av. Jag hade hört att det skulle bli mycket mildare innan kvällen. Men det känns som om det går fort det tempen stigen. Måste kolla , vänta.....

Uj, minsus 4,9. Blir en snabb promenad för sedan ska maten in igen.

Ha det gott alla-

Hej på er

Himlar så fint väder det är ute.
Strålande sol, kritvit snö och lite lätt krispigt kallt.

Det är precis såna här dagar som jag vet varför det är bäst att bo i Norrbotten.
På tal om härligt väder. Jag och Mara har fått oss en härlig skogsväg alldeles för oss själv.

Nu är det ju inte riktigt våran, men vi låtsas. Det är grannen som ska avverka uppe på berget och har gjort en väg för att ha någonstans att lägga virket. Ännu har de inte börjat avverka bara vägen är klar.  Inte en enda bil som kör för när och för fort. Så himla lyxigt tycker både jag och min vovve.  

Spark, det är ett förträffligt fortskaffningsmedel. 

På första bilden är sparken lastad med böcker som ska lämnas igen på bokbussen. Ja det här med bokbuss. Jag är otroligt rädd om den fina lyxen. Gäller att hålla igång att låna annars är det någon som bestämmer att det ska bort. Vore så kul om vi blev fler som hjälptes åt att bevara Bokbussarna.

Bild nummer två av sparken. Jag och Mara har just kommit hem från en härlig sparktur. 

Min gigantiska draghund, eller är det min lilla, gamla envisa Terrier som syns på bilden? Vilket som, hon gillar sparken. Äntligen rör matte på sig med lite fart.

Naturen visar verkligen upp sig från sin bästa sida, passar även för fotografering. I veckan pratar de på radio om att vi kommer att få plusgrader. Det blir för första gången denna vinter. Då kommer rimfrosten från det gamla huset att försvinna. Snön på syrenbuskarna kommer också att vara ett minne blott. 

Som sagt så har vi haft en längre tid med otroligt bitande kallväder, så att man minimerar tiden ute. 

Men inne, med rejäla tjocksockar och en härlig brasa i kaminen har det varit mer än drägligt. Flera timmar har jag byggt pussel. Precis sånt man ska pyssla med när det är jättekallt ute och jag är väldigt arbetslös tycker jag.

Visst har jag skrivit om att jag har köpt nya möbler?

Fåtöljen står i ett hörn och väntar på att komma på plats, soffan kommer på ett par veckor. Idag har jag ju en rejäl sån där vinkelsoffa. Vad ska vi med en så stor soffa till kan man undra. Vi är bara två och Mara vill ändå ligga nära, nära. Ska vara kroppskontakt. Ligger hon inte bredvid mej så ligger hon som en boa kring min nacke. Här blev hon plötsligt för varm och var tvungen att flytta från mej en bit, liten bit.

Men på tal om för varm. I går fick vi finbesök. En liten Molle var hit. Ja än så länge är han liten, men han säger att han ska bli en gigantisk Leonberger. Det blev en massa skojigt bus ute på gården. Min kvick-benta gammeltik blev alldeles salig när hon förstod att hon kunde springa från den lille hur lätt som helst. Hon gjorde otaliga terrier-race, runt runt. Men det är nu det kommer till det här med varm, med jämna mellanrum kastade hon sig ned med magen i snön, tror bestämt att hon blev lite het. Men sagolikt skojigt var det.

Idag tror jag att jag ska ägna mej åt lite rensa. Öppnade lådan med pennor här vid datorskrivbordet. Men milde himmel så dumt. Varför har jag så många pennor. Nu blir det att testa pennor. Kasta de med tveksam effekt. Spara de bästa 10 och resten ska till Röda korset.

Nästa grupp som ska rensas bort blir kollegieblock. Jag har verkligen en fetisch när det gäller skrivblock. Kan inte var meningen att jag har fler än 20 eller 30 eller kanske ännu fler.. Nä nu ska här rensas. 

Ha det gott alla

Många roliga saker som händer.

Här sitter jag och väntar på att min dotter fixar middag och kommer hit och bjuder. Inte för att hon måste, utan bara för att hon vill. Lycka är att ha en sån dotter.

Jag ska börja mitt inlägg med att berätta om mitt onda ben. Det är som en lång följetong. Ibland gör det bara ont, men så ibland gör det vansinnigt ont. Sist jag skrev skulle jag ju söka hjälp. Det gjorde jag. Jag for på Jourcentralen och de konstaterade snabbt att jag hade  en inflammation i slemsäcken runt benet. (låter ju lite äckligt, visste ni att ni har slemsäckar?). Nå men rådet var att äta antiinflammatoriskt så skulle det vara snart över. Å skulle det inte bli bra så skulle jag ta kontakt med min hälsocentral. Trodde i flera dagar att det blev bättre, men så kom det som en orkan på måndagkväll. På bara en kort stund blev det så där illa, illa. Jag ringde på hälsocentralen, för jag gjorde ju som de sa på jourcentralen.
Visst skulle jag få en tid...... Om en dryg vecka, alltså nästa tisdag.
- Men, försökte jag säga jag har ju jätteont. Tar mej inte just någonstans.
Jo men nu fanns det inga tider före nästa tisdag.
Hmmm, vänta en vecka för att få komma med nåt som gör riktigt ont....... Å så funderar de varför så många far på akuten !!!!
Jag har jätteont och sitter men hoppas att det ska ge med sig strax.

Det var det om sånt som är trist. Nu blir det bara fullt av skojiga saker i resten av inlägget.

Tänkte att jag skulle försöka vila lite i soffan, men så slog jag på TV:n i stället. En gammal film. Minns inte sist när jag såg en Elvis-film senast. Den grabben kunde sjunga men inte var han någon vidare skådis. Så det passar mej bättre att bara höra filmen och inte att se. Så det blev skriva blogg istället.

Då har det passat mej mycket bättre att låna hela serien Game of Thrones av Calle och Doris. Den gamla CD-spelaren har verkligen fått bekänna färg, den funkade hur bra som helst. Tog lite tid att se alla säsonger, men nu är det gjort. Väldigt bra serie det där. 

För någon vecka sedan så ringde Linda och frågade om hon fick bjuda på mat den 1 februari, hennes mamma fyllde år den 2 februari och det var annat på agendan för familjen Ringströms den dagen. Gick ju alldeles utmärkt. Jag hörde mej för om det möjligtvis var Lindas goda Lasagne  som skulle lagas. Vi får väl se svara Linda. 

Så i fredag kom jag lagom till middagstid till Ringströms, direkt jag kom in kände jag att det inte luktade någon mat, ingen Lasagne och inget matos. inget whatsoever. 

Nähä det skulle ut och ätas. Härliga ungar, vad jag älskar att ni är min familj.

Tror ni inte att min familj, min hela härliga familj hade gått ihop och överraskade mej rejält med att vi alla skulle äta på Pinchos i Luleå. Så roligt med alla där och så gott med Pinchos goa mat. 

Jag bara njöt..

 Det finns böcker som aldrig blir lästa och så finns det böcker som blir lästa många gånger av många människor. gissa vilken kategori denna boken tillhör. Jag tro att den nu har gjort sitt. Den åker nog i kaminen.

Vi har ju kallt. Dag efter dag så är det grisigt kallt ute.
Idag efter morgonpromenaden så var vi stelfrusna bägge två. Då så ordnade Mara till att det blev riktigt skönt i soffan. En hög trave med kuddar gjorde att hon såg ut som prinsessan på ärten. Min fina fina lilla Mara.

Trots att det är grisigt kallt väder ute så kan man ju sitta inne och låssas som om man vill ut. Solen har verkligen gett oss en hint idag om att våren kommer även i år.

Jag har varit och köpt mej nya möbler. Ännu har bara Fåtöljen kommit hem. Så det är klart att jag och Mara var tvungen att kolla om den passade oss. Den fick helt klart godkänt.

Det här med bitande kyla ute och gamla hus gör ju att kylan inte riktigt håller sig på utsidan.  Men se då gör vi det bästa av de förhållandena, tjocksockar och ligga nära. Helt perfekt. Varmaste stället Mara känner till är uppe på mej när jag tippar i soffan. Men det är så mysigt.  

Till och med tandläkaren kunde bjuda på riktigt vacker utsikt. 50 nyanser av grått.

I helgen kom en av mina absolut äldsta vänner och sov över. Britt-Inger och jag har känt varandra sedan tiden på lekskolan. Alltså från det vi var ca fem år. Genom åren så har vi ju tappat varandra under flera år för att så plötsligt hitta tillbaka till varandra. Vi hade en underbar helg,. Vi hade planer på att göra både det ena och det andra.... Men inte blev det så. Vi har pratat minnen och vi har fyllt igen luckor om de åren då vi inte hade kontakt. Så himla skojigt. 

På måndagkväll så dök Calle och Doris upp med middag. Är jag nå bortskämd?? Jodå, men se det trivs jag med.

Nå men nu tror jag det är dags att elda igen. Elvis har slutat sjunga så  filmen har nog tagit slut.

Ha det gott alla.