Hallojsan

Nämen det snöar idag, igen.... Stackars se som anordnat Kanis-dagen. Nå men jag ska då dit en liten stund. Tänker jag.

Nerf-krig. Nu vet jag vad det betyder.
Ett väldigt engagerade, springande med plastbössor och skjuta på varandra med skumgummiskott.
Jag fick se mer än 150 barn som motionerade och lekte hejvilt i två timmar. Borta var alla plattor, mobiler och datorer. Det var bara regelrätt lekglädje och en massa motion.

Sen den tvåtimmars högaktiviteten så fortsatte vi med en helt fantastisk dag. Den innehöll allt från Lunch hos mormor Karin, minigolf, Nimbos lekland .

När leklandet stängde för dagen mötte Sara upp för en gemensam välförtjänt middag.

Ser ni min kebab i pitabröd där i förgrunden? Den serverades i en stor porslinskruka. Tog mej en stund att klura ut hur man äter den, den gick inte att gapa över. Men jag löste det, med gaffel. Men den var fantastiskt god. 

Jag brukar ju säga att jag kastar alltid de sämre bilderna direkt. Men ibland måste jag bara spara för de ser inte klok ut. 

Jag kände att jag hade flera onda blåsor på insidan av läppen som jag så gärna ville se hur de såg ut. Eftersom det inte fanns någon spegel i närheten så blev det en selfi så jag kunde syna blåsan. Det är inte sån jag vill uppfattas av omgivningen. Men det är helt klar t så jag ser ut.

Jag, Vilja och Kent for på Is-SM i Morjärv i söndags. När vi nästan framme så såg vi alla mörka nederbörsmoln....... Måtte det vara snö.......... Men inte det. 

Nä det hällregnade, inte så länge men tillräckligt för att jag skulle bli blöt ända in på bhbanden. Det blev lite lätt kyligt men det var bara hålla igång med promenader så man inte började frysa på allvar.

 

Det var häftiga heat att skåda. Inte som det brukar  när storpojkarna och storflickorna kör att den som tar starten vinner. Nädå de hjälpes åt att dra eller hur man säger. Spännande var det.

Men det som nog imponerade ännu mer på mej och Vilja var nog den parken av plogfordon som plogade mellan varje heat. De var många.

Jag blev uppvaktad av Linda och hennes familj här för ett tag sedan. När jag fyllde år så visste dom inte vad jag ville ha, inte jag heller kunde komma på nåt.

 Men se nu vet vi, både jag och dom vad jag ville ha. En underbar skärbräda och ett presentkort på ett äppelträd. Finns stor risk att inget av mina äppelträd har klarat all denna snö i vinter.  Har jag tur så klarar nåt av dom sig.

Vårsolen har börjat visa sig. Den är underbar. Oavsett om det är på en ledig dag eller om det är på jobbet när jag och Hassan knycker oss en snabb stund i solen.

I morgon är det Kenneths födelsedag. Det blir första året som våffeldagen firas utan att han är med. Nå men jag tror att han uppskattar om jag fortsätter i samma anda som vi gjort de sista 40 åren.

Nu ska jag få på mej nå kläder och bege mej till Kanis.

Ha det gott alla.

Nerf och påskpynta

Vet du vad Nerf-nåt är? Inte jag, men om ni frågar i morgonkväll vet jag.
Jag bestämde att jag skulle umgås med mina barnbarn en dag under deras sportlov... Om de vill det alltså. Det ville dom..Vi bestämde att tisdagen (i morgon alltså) blev en bra dag. Jag ledig och ungarna hade blankt på sin agenda.
Sara ringde i vecka och undrade om jag kunde tänka mej att ta med barnen på Nerf-någonting på sporthallen i Öjebyn.
Jag litar på Saras omdöme. Hon vet säkert vad detta Nerf-nånting är. Så visst... Absolut.
Okey då lägger jag fram 3 lämpliga vapen så har pojkarna och till Vilja också sa Sara...
Hjälp.... Men som sagt jag litar på Saras omdöme.
Jag var tydligen för gammal för att få ha vapen....
Ja jösses va spännande det här kan bli.
Som sagt i morgonkväll vet jag vad Nerf-nåt var.

Ser ni nocken på min pysselstuga där till höger i bilden?

Hösten för några år sedan tyckte jag att den stugan stod alldeles för nära vårt hus. Det var den hösten vi hittade björnbajs alldeles bakom väggen. Men se tänk, nu plötsligt så tycker jag att den ligger väldigt långt bort. Det är fortfarande minst 120 cm snödjup hela vägen dit, men det är där som jag har mina påsksaker.

Tror inte det blir aktuellt försöka ta mej dit. Jag har löst problemet på annat sätt.

Köpte lite att göra påskigt av. Det är ju inte så himla viktigt att göra så speciellt påskigt till påsk, då är jag ganska säkert inte hemma. Men nu vore det som mysigt med lite vårigt, påskigt på köksbordet.

Så nu blir det att skapa lite här i eftermiddag. Känner att det kliar i fingrarna.

Sist jag skrev så hade jag ju drabbats av hälsporre. 

Det hade jag nu inte. Det kallas gärna i vanligt tal för hälsporre men det heter nåt väldigt konstigt på latin. Men i allafall går det ut på att senan mellan vaden och stortån brister under hälen. Å det gör väldigt ont. Länge, länge, väldigt ont. 

Jag har varit på vår eminenta Bodenbutik: Boten. De har gjutit en specialsula. Som sagt det gör fortfarande ont men om jag är flitig att använda skor där min sula passar så blir inte lika ont.

Jag har varit på hockey några gånger sedan jag skrev sist. 

Det går ju spännande bra för Boden hockey.

Det här var pausunderhållningen en av gångerna.

När jag var barn var jag jämt på hockey. Hade som inget val. Brukar säga att jag växte upp i snödrivan bakom korvgubben.

Tro inte att jag inte ville vara där, jodå jag hade hur kul som helst.  

Pappa var lagledare i Öjebyns hockeylag. Som lagledare ingick det bland annat att ta bilen och köra upp till Boden och hämta de som låg i lumpen, så de kunde spela, sen var det att skjutsa tillbaka efter matchen. Bland annat som lagledare gör. 

Min mamma var också delaktig, hon serverade varm svartvinbärssaft till spelarna i pausen. Lagade matchkläder och sånt. Mamma hade nog gärna sett att även jag drack varm svartvinbärssaft, men där gick gränsen. Vill fortfarande inte ha varm svartvinbärssaft, hur mycket jag än fryser.

På tal om underhållningen  här ovanför som Vilja och Linda stod för, så kommer jag ihåg när mamma skrev i annonsen som stod i Piteå-Tidningen inför en match: 

- I pausen underhåller Rolba..... 

Det var den nya fina ismaskinen. 

I familjen Rutström var det nåt vi ofta skrattade åt...

Strax innan jag satt mej för att skriva blogg så kom jag på att jag ville ha kaffe och en skorpa.

För ett tag sedan så köpte jag nyttiga sockerfria skorpor. Då när jag just köpt skorporna så smakade jag. Å fy så dåliga, dessutom var jag tvungen att låta de doppas länge i kaffet för att kunna bita sönder dom. 

Så jag svepte iväg skorporna i soporna men behöll en åt Mara. Men  nu får jag göra om det. Bara fiska upp dom igen. Det var ju som att ge Mara ett tuggben. Så smart, jag tror hon höll på i tre minuter innan hon fick död på skorpan. Nu blir det underhållning åt vovven.

Nä nu tror jag att jag ska göra nåt...... Påskarrangemang, fiska upp skorpor ur soporna,  kolla om jag har annan skorpa till mej. Eller så går jag bara ut och sätter mej på renskinnen och njuter av den sol som kämpar så härligt genom snöfallet.

Ha det gott alla.