tisdag 19 juni 2012

Ett livstecken

Min goa vän Inga-Lill ringde på söndagkväll:
-Hur är det med dej?
-Lever du?
-Blir ju orolig när du inte skriver i bloggen.
Hon känner mej väldigt bra. En sån vän som man aldrig kan göra sig av med..... Hon vet för mycket om mej.

Har funderat på att skriva ibland men jag kommer bara på sjukdom och tunga mörka moln att skriva om.
Nå men nu är det sagt...... Alltså att jag mår inge bra. Men inget av mina krämpor är vad jag vet dödliga så det är bara att kämpa på och inte ha för bråttom. Bara beta av krämpa för krämpa.
Nå nog om detta.

Vi har en gammal beteshage mellan huset och vägen. När vi flyttade hit så var den helt igenvuxen av sly. Men det fixade min man. Tog något år men sedan var den återställd.
Det som är så häftigt med denna hage är att den ändrar färg under sommaren.
När den första häftiga grönskan kommer så är den så intensiv så jag brukar säga att det ser ut som när ett barn har målat med den häftigaste grön kritan som fanns i låda.
Nu har den ändrat färg... Gul. Det är gullvivor, smörbollar och maskrosor. Snart kommer den att ändrat till lila för då kommer det massor av midsommarblomster. Den sista färgen blir vit. Då kommer prästkragarna och älgört. Så brukar det vara till den återgår till sin bruna torkade färg som ska täckas av snö. Häftigt, väldigt häftigt.


Helgen som nyss var väl som en helg ska vara.....=)

Bröllop (Bert och Linda), barnbarn på besök (Vilja), barndop (Valter) och middag hos goa vänner (C-J och Doris).
På bilden är det Bert och Linda som just satt sig för en sväng med en häftig bil.

Ha det gott där ute