Ledig i flera dagar.

Att få vakna strax efter fem, känna att jag sovit klart. Veta att det är lördagsmorgon och att jag har fyra lediga dagar framför mej.
Hejja så skönt.
Att inte ha grannar som störs så jag för länge sedan startat både disk- och tvättmaskin, eldat så det är varmt och gott inne, kokat potatis till en sillsallad, travat upp ved inne i vedstället, .
Jo tack känns också bra.
Kaffetermosen innehåller flera koppar till.
I dag ska jag bara ta det lugnt och njuta av ledigheten. Ja det är ju klart att bara för att man tar det lugnt och njuter av ledigheten behöver man ju inte ligga på soffan och pilla naveln.
Nä, det blir väl som hos väldigt många andra:
- Förbereda morgondagen. Griljera skinkan och sånt.
Jag hade dessutom lovat mej själv och Mara att vi skulle utöka längden på våra promenader nu under julledigheten. Får se hur det blir med det idag. Just nu snöar det ganska ymnigt. Sånt där lätt och fint snöfall som gör att det blir en vansinnig snörök efter bilarna.
Landsvägen känns alltid väldigt farlig, mycket trafik, tung trafik, fort kör man och jag vet precis vem av oss som får ont om de råkar köra på oss.
Nå men vi skulle verkligen behöva ut på långpromenad. Det kanske lugnar sig med att snöa. Kanske...
Jag ska börja med en ny medicin under ledigheten. Kan bli att kräkes och vara yr (ska vara så, drick bara mycket vatten står det i bipacksedeln) så det blir väl lagom att syssla med sånt när man är ledig.

I går inleddes julens festligheter med att jag blev bjuden på middag hos Kicko och Thomas...

Ja men ni ser va, surströmming. Så gott. 

Det är lika gott från första till sista tuggan. Att dessutom få trevligt sällskap gjorde det hela ännu godare och festligare.

Ja men dagen före det, torsdag alltså, kom Carl-Jacob och Doris med julbak. Jisses va trevligt att kunna bjuda på hembakt. Själv är jag en bak-analfabet. Oavsett om jag mår bra eller som i dessa tiden ganska svajig i mitt välmående så kan jag inte baka. 

Men Calle och Doris de kan. Till min stora lycka, så himla gulligt att dela med sig. Känner mej ordentligt bortskämd.... Den känslan kan jag leva med..😀😀 

Jag fick en stooor korg full i godsaker. Rullrån, jordnötskakor, potatisbakelser var bara några av sorterna. Till och med Ernst fina Anis-grisar var det med i korgen. Nu gäller det att fokusera på att inte stoppa i mej själv av godsakerna utan verkligt bjuda bort. 

Det går nog om jag verkligen bestämmer mej, å det har jag bestämt mej för. 

Nä  nu ska jag  gå och hänga tvätt, dricka påtår, göra nåt nyttigt och njuta av ledigheten.

Ha det gott alla.

Riktigt nere, men nu är det bättre.

Jag glömde ju berätta att när jag var iväg till Tjeckien så var Mara hos Ringströms i Heden. En natt så var Linda tvungen att ta ett foto på Mara och visa hur det ser ut när hon delade kudde med mannen i hennes liv. Visserligen syns det ju på Mara att det är mitt i natten och att hon inte uppskattar blixten från kameran. Annars verkar hon ju ha det bra. Kent som är en man som anpassar sig bra märker inte ens att de delar kudde på nätterna.

Jag skrev förra gången på bloggen att jag inte mådde så bra. Det var nog lite mer än så. Men det ska mycket till innan man klarar av att öppna sig så mycket att det verkligen går att beskriva.

Så här några dagar senare när man fått näsan över vattenytan igen, då, i backspegeln ser man så illa det var. De fyra dagarna jag var ledig var guld värd. Jag försökte jobba undan en massa som jag låg efter med. jag vilade samtidigt som jag mådde riktigt dåligt. 

Första känslan av lättnad, det var efter det att Ringströmmarna kom hit och kavlade upp ärmarna och gav mej 3 timmar av sina liv. De skottade tak, hjälpte med alla dessa himla dörrar som inte gick att öppna. Bar in ved. De jobbade och bockade av från min lista, de där tunga sakerna. Klart jag var glad och tacksam medan de var här och jag såg vad de gjorde.

Men det var först efter de farit hem.  Då kom känslan.

Den känslan av att jag faktiskt kastat in handduken. '

Att jag slutat  kämpa.

Men att få känna sig värdefull och viktig i några timmar, mer behövs inte. Där var livsgnistan igen. 

Känslan att det kommer nog att gå det här.

Jag kommer att klara mej själv i livet, jag kan nog bo här. 

Känslan av att jag nog orkar fortsätta.

Så skönt att få känna så igen.

En av tak-skottarna in action. 

Tack till er. Ni kommer aldrig att förstå hur mycket det där betydde för mej. Men tro mej. Det betydde massor... 

Resten av ledigheten var som en dröm. Jag njöt av livet och kände att livet är fantastiskt. 

När Kicko kom och hade tid att stanna ett tag så kändes det som glasyren på en god kaka.  Den goa middagen på lördagkvällen hos Linda, Kent och Vilja. Eller för att inte tala om när Sara, Petter, Elis och Kasper kom och fikade på Café Rävasten och vi fick en härlig stund tillsammans. Det var bara så mysigt.

När jag var i Tjeckien så köpte jag några Sharonfrukter, väldigt mycket större än de man kan köpa här. Jag har nu bara en kvar. Men ikväll tar den slut, inte sant så goa de var. 

I morgon blir det en sån där maratondag. Först jobba från 8 sedan direkt till Jägarexamenkurs. Är inte klar att fara hem före 21 iallafall. Tur att Mara får vara i Heden en sån dag.

Jag har funderat över en sak. 

Det måste finnas ohyggligt många i världen som får gå törstiga. Det är bara inte sant vad vi får nederbörd. Det regnade hela våren, sommaren, hösten och så har det ju kommit så mycket snö nu före jul så ingen som jag känner minns att det setts tidigare. Åsså nu kväll..... Hällregn, blixthalka. Lokaltrafiken insställd.  Så det fortsätter... All nederbörd här. 

Kent har lagt ut bilden  på Facebook. Han är tydligen på ranten ikväll. Akta sig.

Nä nu blir det lite ljudbok innan det blir dags till att lägga sig. Lite mys kanske. Tända ett ljus, dricka lite te, äta sharonfrukten och lyssna på boken... Jomen det lät ju nice. Så får det bli....

Ha det gott alla.

Julmarknaden i Prag och lite annat.

Vilken tur att det till sist kom några dagar när jag får satsa på att vila och att ta tag i allt som jag inte hunnit eller orkat med sista tiden. Min "attgöralista" var väldigt lång på torsdagskväll. Men det kändes som om att 4 dagars ledighet kanske skulle räcka.

Vissa saker höll på att bli rent prekär, som att skotta fram dörrarna till vedhuset. Det fanns 5 vedträ inne. Så det var hög tid. Tvätta också, det fanns inte mycket rent att ta på sig.
Vissa saker var inte lika viktiga men likafullt skulle göras, som att redigera bilderna från Prag-resan. Nå men nu är det gjort och jag har gjort ett foto-album på Facebook.
Vissa saker har jag beslutat att, det ska jag inte göra alls. Som att skicka julkort. Det får jag ta ett annat år.

Slå in julklappar..... Bör ju fixas innan jul. Vet ni var jag har allt julpapper, etiketter och alla band???
I min pysselstuga. Tar man sig dit?? NÄ inte en chans, hur mycket snö som helst. Nå men man har ju annat: Vaxduk och lite sånt. Blev fina paket.


Men idag har jag kvar ett jobb att göra som inte är nåt jag längtar efter.
- Att trimma Mara. Hon håller på att se ut som en Collie.
Jag och Mara blir alltid less långt innan vi  är klar med trimningen, det är väl därför jag inte gillar det. Nå men har jag skaffat en Borderterrier så ska hon ju se ut om en sån och inte som en Collie. Så det är bara att ta tag i eländet.

Resan med Inga-Lill och Inga-Lill till julmarknaden i Prag.
Torsdag - Söndag är inte lång tid så vi har verkligen sett till att använda varenda minut på bästa sätt.
Vi har sett hur mycket som helst av julmarknader, häftiga hus och slott. Prag kallas ju de 100 tornens och de 1000 tinnarnas stad.. Vi har sett de flesta.
Vi har åkt spårvagn och vi har åkt flodbåt. Vi har ätit gott och vi har druckit öl. Tjeckien är ju känd för sitt öl.
Några bilder:

Trdelnik... Lika god som vi hört innan.

Vi tog en guidad tur en av dagarna, vi fick se massor och vi fick lära oss mycket. En timmes tur med en flodbåt där det serverades varm choklad och äppelstrudel. Jag kan bara berätta att det smakade ljuvligt. Trötta ben och frusna kvinnor.... vi njöt. 

Över båten, på bron ser ni vårt vanliga färdmedlet resten av helgen. Spårvagnarna. vi blev ena riktiga proffs på bara en helg. Smidiga grejer.

En röd och fin plåtburk köpte jag mej där borta i Prag, fin att ha pepparkakor i på bordet. Det blev väl någon julklapp också.

Nu ska jag avsluta skrivandet för denna gång. Kent och Vilja är på väg hit. Kent ska hjälpa mej att skotta bort på baksidan av huset.

Takraset måste bort innan isen börjar klättra uppåt in under plåten och orsaka vattenskada. För ner från taket tar sig inte snön själv.

Har det gott alla.

Julbord både med Expansa och med Röda korset.

I kväll tänkte jag att jag skulle skriva blogg direkt jag kom hem. Det är ju alltid lättare när man just varit iväg på nåt skoj att skriva av sig medan man minns så trevligt man haft det.
Men nu blev det inte så....
Idag har jag haft en sån där bra ledig dag. En sån dag när man hinner och orkar renbädda, dammsuga, frosta av frysen och tvätta och sån som inte blir av när man kommer hem efter jobbet och bara kan tituleras "disktrasa".
Ett avbrott blev det dock på förmiddagen, det var när Vilja ringde och frågade om jag ville följa på julmarknaden i Heden.
Absolut. Det är en väldigt liten marknad men ack så trevlig. Efter en dryg timme var jag hemma igen och fortsatte med mitt fixande.
Där kring tre, just när jag som kände mej gode nöjd och tänkt ta mej en kaffekopp och som börja stänga ner mitt flängande så ringer telefonen.
Det är Kicko.
- Vill du följa på Expansas julfest. Julbord på Kaptensgården i Gammelstan???
Vilken tur att jag inte kröp undan och tackade nej. Vilken jag gör ganska ofta nu för tiden.
- Oh, ja det vill jag.
Dessutom så erbjöd sig Kent att de kunde skjutsa och hämta mej så jag kunde dricka nåt gott... Tack, tack kära ni för det.
Tre timmar senare så klev jag på bussen utanför Expansa tillsammans med ett gäng roliga glada människor.

Ohyggligt skojig resa. Hade kunnat var betydligt längre. Vilket gäng och va mycket skratt. Börjar bra det här..

Som vanligt så blev det dåligt med foton på maten och även på mitt sällskap. Men i stora drag var det så här: 

-Vi åt och drack till vi sprack. Dessutom skrattade vi käkarna  ur led..

Kaptensgården har ett högklassigt julbord. Så gott så gott.

Vackert dukat, personalen passar upp och är så påpasslig och uppmärksam. och lokalen är ju bara så härligt rustik och fin. 

En bild från toan hann jag dock med att fota. Sicken läcker tavla..

Hem kom vi oss i samma buss, men betydligt mer dämpade än när vi for dit. I allafall vissa av oss. Mätta, så mätta.

Tack snälla fina Kicko och Thomas. LÖV JO.

Just det, så var det när jag kom hem igen som jag ville skriva blogg men det gick ju inte.

Idag så passade jag på att frosta av frysen. Gäller ju att passa på medan det är kallt ute så maten klarar sig på bron. Frysen stod ju och skramla is och droppade hejvilt när jag for. Men tror ni inte att det blev väderomslag medan jag var ute och roade mej. När jag kom hem så var det knappt 3 grader kallt.  Blev till att skura upp frysen och få igång den innan min mat ute tinade upp. Men nu är det ordnat så jag kan få skriva blogg.

Röda korset bjöd tidigare i veckan på julbord på Opalen. 

Det var också mycket trevligt. Annars, men väldigt trevligt det också. mycket trevliga vänner runt bordet och väldigt god mat.

I morgon är det skyltsöndag.

Jag minns när alla butiker var stängd på skyltsöndag. Pappren i fönstren dagarna innan.  

Enda stället man kunde värma sig på skyltsöndagen var på banken. Där serverades det glögg och man köpte lotter. I entréerna på de stora varuhusen var det tomtebarn som lekte med tågbanor och annat, så man fick stå ute och titta på. Nästan som att vara på teater.

Allt som man kunde köpa fanns ute, utom då lotterna inne på banken.

 Men idag är det annat som gäller.

Andra tider.

Så eftersom man är butiksanställd så jobbar jag i morgon. 12.00 - 16.00. Kom in på Röda korsets sekundhand-butik och få er en kopp glögg och säg hej.

Nu ska jag pipa i säng, blev en lång dag. 

Men först ska jag nog dricka mera vatten. Man blir törstig av julbord.

Ha det gott alla.

Dropp, massa snö och kalas.

Jamen jodå.
Nu när den där hemska veckan är över så kan jag bara konstatera att det kanske går att fortsätta leva.

Jag pratar ju förstås om den veckan när jag får kortisondroppet.

Doktorn säger att min Myastenia Gravis blir bara bättre och bättre, jag svarar så bra på behandlingen.....

Tur det då. För själv är jag övertygad om att jag inte kommer att överleva dagarna under och efter behandlingen. Eller egentligen så hoppas jag att jag bara kan sätta mej ner på en stol och dö. 

Men nä då.

Inte det.

Livet fortsätter trots jag helst vill hoppa av.

Men nu är livet på väg tillbaka där jag vill vara och fortsätta leva.

Den här veckan kanske ska räknas till extra extrem. Kanske.

Det var ju nu vintern kom. 

På ett par dagar fick vi en halvmeter snö. oroliga snödrev, insnöad, till och med traktorn hade viss besvär att skotta ut mej.

Ett vansinnigt takras. 6 - 7 meter långt, två meter brett och ca en och tjugo högt var nog sista spåret av att jag var insnöad. 

Snöraset kom natten till lördag. På morgonen när Mara skulle ut så fick jag bara upp dörren ett par dm. Bara så pass att jag kunde greppa Mara om magen och med ett swish humpade ut henne högt upp på drivan så hon fick morgonpinka.

Då på lördagen hade jag ingen tid att fixa raset, det fick bli på söndag. Jag bara moxade upp dörren med höften till jag nådde sopen och den lilla spaden, därifrån gjorde jag en gång så vi tog oss ut.  Söndag hade jag hjälp av Vilja.

Jag hade på lördag både ett arbetspass och ett 60-års kalas. Tur man har underbara vänner... Calle och Doris förbarmade sig och tog Mara lördag till söndag. Som tack för att hjälpen fick dom bjuda mig på surströmming.!!!???!!!

Blev det där rätt??? 

Ja hur som helst fick jag söndagsmiddag där... Gott... Surströmming. Mmm.

Dessutom när jag var där så var jag ju uti att beklaga mej om garagedörrarna som bara var tvärsöver. Så idag när jag kom hem från jobbet så hade dom varit här hos mej och lekt med Mara och fixat garageporten. 

Guld, guld... Fullpoängare i bra vänner.

Kalaset då!!!

Inga-Lills förstås.

Det har ju varit ett tisslande och tasslande med detta kalas i många veckor.

Den enda som inte vetat nåt är huvudpersonen.

Inga-Lill är ju en kvinna med ett eget huvud. Ett smart huvud. 

Så tro inte att hon bara fogade sig i att hon skulle komma och sköta barnbarn den 25:e medans föräldrarna var på julbord. Nä men säkert inte, hon gjorde ju egna planer utifrån hur detta skulle gå till.....

Hennes planer och alla andras planer matchade inte alls. Vet inte hur ofta hon hållit på att få dottern Anna och mågen Robin att bryta ihop..

Helt plötsligt bestämde sig Inga-Lill för att komma tidigare. 

- Nä det är ingen ide mamma, vi ska ju på kalas med barnen och är ju inte hemma före 18.00. 

- Nä men det spelar ingen roll, jag väntar till ni kommer hem,. 

Ja det var ju snyggt, där skulle det pågå förberedelser inför kalaset, där kunde hon ju inte vara. 

Tur att det fanns påhittiga människor som kunde förhala och ljuga så det bara ljungade om det.

Ingen av oss kommer någonsin försöka lura den kvinnan igen. 

Som Anna förtvivlat ropade innan kvällens begivenhet startat: 

- Vad ni ändå gör så försök inte ljuga för min mamma. Aldrig mer. Man blir tokig.

Nå men det hela blev så himla lyckat. Där kom födelsedagsbarnet till sitt storslagna kalas iklädd långkalsonger, i ena handen mat som hon och barnen skulle laga och med stickningen i den andra handen. 

 Men är ni inte kloka, jag har ju inte tid med er ikväll jag ska ju sköta ungarna..
Det var ett av de första hon sa.
Men sen när hon nästan förstod vidden av varför vi var där så blev hon klart rörd.
Största förvåningen blev nog att Marcus och Milo också var där. Sonen och det lilla barnbarnet som dagen till ära kommit från Göteborg. Det är ju som inte snabbaste resan.
Vi hade en fin kväll med lyckliga barn som lekte och vi vuxna som tindrade likt tårtan

Tack för en skojig fest alla som var där. 

Men nu Inga-Lill så träffas vi inte före vi ska till Prag. Det är säkert.

Nu ska jag nog göra en tidig kväll.

Vi bonar och städar på jobbet så det blir så fint nu innan jul. Men det känns att jag gjort annat än tagit betalt och varit trevlig med kunderna.

Ha det gott alla.

Skuggteaterns Provsmakaren i Alträsk.

Jag är ju minsann ingen som kan ligga och dra mej på morgonen.
Nä, vaknar jag så kliver jag upp. Utom om jag vaknar mitt i natten och måste upp och kissa alltså. Då måste jag ju göra ett försök att somna om, vilket brukar misslyckas.
Idag när jag vaknade så gjorde jag som jag brukar. Jag kände direkt att det måste vara astidigt, så jag tog ett snabbt beslut att jag skulle bara kissa lite snabbt och sen ner i bingen igen. Det måste vara natt fortfarande.
Som alla andra gånger jag vaknar så kastar jag ett snabbt ögon-kast på klockradion för att få bekräftelse att det fortfarande natt..
Nämen då hade det varit strömlöst inatt så klockradion bara blinkade. Inget konstigt med strömlöst så mycket snö som kommit sista dygnen. Tungt på ledningarna.
Nå men det fanns ingen tid att fundera över sånt, toan kallade. Men när jag så satt på toa så kom jag på att när jag passerade köket så var det ljust utanför fönstret....
Nämen!! Den här årstden är det ju aldrig ljust, speciellt inte på natten...- vad är det som händer??
Hehe... Monika har sovit till halv 10.
Minns inte sist jag sov så länge.
Mara hade ingen fundering och väcka mej och säga att det är frukostdax. Nä hon sov lika gott hon också.

Det blev att kliva upp, inte gå tillbaka till sängen.
Strax dags för att bära ved och skotta snö. Fyspass i friska luften. Gott för kropp och själ.

Men först kaffe och lite bloggande.

Jag har ju varit utan vatten under några dagar. Eller egentlig så har jag ju haft vatten men på fel ställe... I källaren, stor bassäng.
Nu är det åtgärdat, slipper använda bubbelvatten när man ska borsta tänderna. För den som vill veta kan jag berätta att det är inte gott.

Jag måste berätta om igår..
Jag upptäckte för någon vecka sedan att Alträskarna hade på sin sida på Facebook en inbjudan till teater för barn.
Jag och Vilja anmälde oss.
Så på fredag efter jag fått vatten i kranen så hämtade jag Vilja. Vi hade en sån där riktig mys-fredag med besök på bibblan, nåt att äta, film och mysa under filtar skaföttes i soffan.

På lördag hann vi bara med att skotta oss ut och få in lite ved så var det då dags för Teater.
Min vana trogen så tog jag lite bilder....
Lite innan vi släpptes in på föreställningen:

Men förstår ni så tokigt, men jag blev helt uppslukade av föreställningen så inte en enda bild tog jag medan teatern pågick. Att man fyller snart 62 år spelar tydligen ingen roll när det gäller barnteater. 

Å speciellt inte den här barnteatern. 

Vi alla i publiken var med på olika sätt. Barnen mera aktiva, vi vuxna lite mer återhållsama . Tror vi kan kalla det trollbundna... Så häftigt, vilken känsla, blir alldeles varm i bröstet av känslan.

Men efteråt så tog jag bilder både här och där. Här är det ett gäng barn som roade sig med julpyssel.

Camilla tänder lite ljus innan lunchen serverades. Naturligtvis serverades det sånt som barn gillar. Pasta och köttfärssås. 

Dessutom kunde barnen sitta med skådespelaren, Love alltså. Han fick som göra en extra föreställning vid lunchbordet. Barnen var överlycklig.

Vid ett annat bord satt ett gäng och spelade spel. Vem skulle få den åtråvärda diamanten.

Dessutom fanns det ett gäng barn som nyttjade den stora ytan för att göra sig av med lite spring i benen. De fick jag aldrig med på bild.

 Vilja gillade tillställningen, helt och fullt gillade hon hela tillställningen. Hon var så nöjd, mormor var också nöjd.

Systrarna Elisabet och Camilla var de drivande denna dag, Alträskarna är så duktig att ordna trivsamt för oss som gillar att glida in och bli omhändertagna. Det enda man behöver göra själv är att trivas..

Innan Love, skådespelaren alltså, drog vidare så hann jag få en bild på mannen. Tyvärr hade han hunnit ta av sig sina fina smycken. De gick i bestickens tecken. Föreställningen heter ju Provsmakaren.

En duktig skådis, en stol och hans ryggsäck. Allt som behövdes för att trollbinda oss. 

Tack Skuggteatern och tack Love för att vi fick ta del av detta. Tack att ni anordnar sån här teater ute i byarna.

Nä nog om detta. 

Nu måste jag ta på mig kläder, dricka en påtår och sedan ut och flytta lite snö.

Just det, måste in med ved också. 

Ikväll blir det middag med Sparrisarna.

Jösses jag avslutade mitt handarbete i går kväll. Måste ju fixa och ta med mej nåt annat att starta upp med..😎😎😎

Ha det gott alla.

Allt möjligt.

Tänk om man tog tillvara dessa nätter då man inte kan sova på bättre sätt. Hade jag klivit upp och satt igång direkt där efter jag sovit 2 timmar så hade jag ju hunnit med att skura trappan och bonat golv, julbakat och strukit alla juldukarna.
Men nu blev det inte så. Först ligger man länge och håller sig i kudden och låtsas att man sover, men till sist roterar man ju som den värsta tandläkarborr. Så när nattsärken är på väg att strypa en av alla varv i sängen så måste man ju till sist kliva upp.... Kanske om man dricker lite mjölk och äter en macka?  Titta på ett avsnitt av Outlander, men bara ett. Tillbaka i slafen men nu kan jag väl sova.... Icke det.
Så nu har snart hela natten gått, inte har jag gjort nåt nyttigt och det enda som är trött är ögonen.

Nå men då skriver jag väl lite blogg i stället.

I söndags blev ju fina Vilja 7 år. Naturligtvis blev man ju bjuden på kalas. Massor av glada människor, både stora och små.

Grattis fina tjejen. 

Grattis till oss som har förmånen att känna henne.

Sara..... Vilken tur att Sara inte gör som man säger. Hon har ju en förmåga att alltid skaffa sig så stora handarbeten: Flytta väggarna i huset, flytta dörrar lite hit och dit, bygga om husvagnen..... Ja ni fattar vad jag menar. Under alla dessa år så har jag sagt att du kan väl hitta på mindre projekt... Lär dej knyppla.
Nå men naturligtvis inte.
Men som sagt, tur ska man ju ha att hon använder eget huvud.
Kolla vad häftig stjärna jag fått av henne.

Hon har gjort ett gäng och jag blev ägare av ett. Lyckliga mej, den är underbar.

Igår kväll kom flickorna från tjejträffen hit. Jag har ju under nåt år varit iväg på tisdagarna och haft så trevligt med dessa kvinnor. Men jag har inte lust att lämna Mara mer än jag gör när jag är på jobbet så denna höst har jag avstått att fara.
Nå kommer inte Mohammed till berget så  kommer berget till Mohammed. I går kom dom med middag, efterrätt, presenter, massor med prat och skratt.
Så himla skojigt det var.

På måndag kom Bitte förbi. Vi gjorde en heldag i Älvsbyn, jag fyndade både ett fint adventsljus, supersköna byxor och lite annat. Vi passade på att äta gott och hade en riktigt skojig dag där bland butikerna. Riktigt skön och skojig dag.

Så var det då helgen som var Min och Inga-Lills superhelg.

Så här såg det ut när jag kom hem på torsdag efter jobbet. Inga-Lill hade lagat middag, god middag och ett fantastiskt vin.

Jag gör ett bildkollage av lite av det vi hunnit med. 

Spelat kort. Jupp, viktigt när vi träffas. Vilken tur jag hade när min farmor lärde mej detta kortspel, kan ju undra vad det heter men det är superkul att spela.

Skogspromenader med jyckarna. Välgörande för både folk och fä. Alldeles lagom med snö. Behövde inga skidor.

Fikat och ätit gott. Både hemma och ute på olika ställen. Här är det en macka och kaffe på Hanssons som gäller.

Åsså var det då det här med Discot. När vi plötsligt blev 20 år igen. Antagligen var man väl i betydligt bättre ork då än nu men jösses va kul det var.

Vi var uppe på dansgolvet i stort sett hela kvällen. Helt omgivna av glada människor som bara gillade livet.

Vi tog oss ju en kort vätskepaus ibland men sen var det fullt ös som gällde.

Vi anade ju att vi skulle ha ont lite här och där efter detta.... Jodå, helt korrekt.

Inga lill hade väldigt ont i fötterna och ganska sträv i halsen. 

Jag, jag hade ont i rösten, axlarna och i skulderbladen. Det var ju inte utan att vi kände igen oss när vi dagen efter var in på en affär och läste på en tavla: 

Jadå, vi kände direkt att det gällde oss, kvällen före där på Bodensia.

Nä men nu ska jag nog sluta skriva. Väckarklockan ringer på en kort stund. Idag ska Mara följa med till Heden. Jag blir ju borta hela dagen, först jobb och sen jägarexamenkursen. Då är det tur att jag har familjen Ringström som ställer upp.

Ha det gott alla.

Disco på Bodensia

Ett kort inlägg nu ikväll/natt.
Jag och Inga-Lill har hittills en underbar helg.
Idag har vi gjort staden.
I eftermiddag blev det till att borsta tänder och kamma luggen, vi skulle ju på lokal.
Disco ni minns kanske att jag berättat tidigare om det.

Men så lyckad kväll.
70 - 80 tals disco på Bodensia.
Anders Dahlquist var en helt underbar discjockey, med helt underbar musik.
Vi har ätit gott, druckit gott, dansat massor och sjungit högt.
Massor med glada människor.
Inga-Lill, Kajsa, Anki, Annelie och Annlo.. Vilka kvinnor ni är. Så kul denna kväll blev....

Minns inte sist jag hörde så många låtar som jag kunde sjunga med i. Å jag har verkligen sjungit...

Nå men nu till medaljens baksida.... Som vi har sjungit/skrålat och dansat denna kväll finns det en risk för att vi kan behöva hjälp i morgon att ta oss ur sängen. 

Skulle tro att vi kommer att ha ont i både fötter och höfter, i värsta fall kommer vi att vara stela som 7 tums bräder. Röst kan vi nog räkna med att vi inte har...

Har jag fel så tackar jag och tar emot.

Nå men nu blir det att klättra upp i sängen.... 

Nä just det, värktablett var de, innan sänggåendet.

Ha det gott alla

Inga-Lill kommer

Hurra..... Snart kommer Inga-Lill.

Ja inte nu ikväll, men snart. Så himla kul, så himla efterlängtad.

Jag och Inga-Lill ska ha några fina dagar tillsammans....
Bland annat ska vi ut på lokal... Nu är det inte bara jag och hon som ska iväg. Tack Kajsa för att du kom med förslaget. Det blir ett bord med sköna damer som ska äta gott och ha det toppenskoj. Åsså ska vi på disco.

Jag undrar när Inga-Lill sist var på Disco?
För mej var det någon gång förra århundradet.
Ja jösses va busigt.

Annars då???
Jodå det går väl an. Men det är inte klokt vad många dagar som mitt ansikte och mitt leende kan luras. Jag både låter och ser ut som om det går ganska bra... Så är det inte. Livet är tungt och en enda lång uppförsbacke.
Men det gäller bara att härda ut. Det kommer att bli bättre. Men inte än, inte i morgon heller.
Är det inte längtan efter Kenneth som är på väg att förtära mej så är det saknaden efter Jimmy...
Inte sant så ont det gör.
Nå då har jag gråtit mej genom dessa rader, så då klistrar vi på leendet igen.

Jag har fått askan efter Kenneth, så en söndag så samlades vi och tillsammans följdes till en favoritplats i skogen som jag och Kenneth gärna besökte.
Nu är Kenneth strödd där och blir nu ett med naturen.
Efteråt så samlades vi här hos mej stekte älghamburgare och jag fick en massa hjälp med allt som ska göras klart ute inför vintern.
Så viktig jag kände mej efter den dagen.

Jag och Linda,  och så Lindas kompis Siv har varit på Arcus stora loppis och sålt en massa grejer... Det blev massor av grejer sålda. Lyckat,, tjänade pengar, skojigt, rätt jobbigt. Men framförallt skojigt.

Halloween har passerat. 

Det enda som egentligen märktes hos mej att det var halloween var spöket i min blomma. Stiligt eller hur.

Alla helgons helg märktes mera. Att tända ljus för de saknade den helgen: 

-Känslomässig men trots allt en skön gemenskap. Kyrkogårdarna är alldeles full av människor som saknar någon. Alla fina ljus.

Det är nåt speciellt med det.

Jag hann även med ett besök på Operan. 

Nä, skojade bara, men jag hann med ett besök på biografen i Boden  som sände direkt från Kungliga operan i Stockholm. Så häftigt. Det gör jag gärna om. Lite skrämmande var det allt, det var ju Greve Dracula vi såg. Tur jag hade trygga Ulrica och Helén med.

Jag hade en date med familjen på Kanis också under helgen. Vintercamparna hade kommit igång där i sina husvagnar. De har det riktigt fint ordnat.

Som grand final på helgen så for jag och Doris till IKEA. Hur det nu gick till så var vi ute igen efter bara några timmar. Men nog bar vi grejer så det räckte.

Vägen hem var lång. Man hade varnat att det kunde komma underkylt regn den eftermiddagen..... Rätt, så blev det. Trafiken gled på i 60 hela vägen hem. Vi hade inga planer på att 

hålla annan fart, vi anpassade oss.
Hem kom vi.
Kvällen avslutades med middag som Carl-Jacob bjöd på. Gott.

I morgon ska jag börja en kurs... Jägarexamen. Hoppas det går fint. Det vore verkligen trevligt att kunna titulera sig som Jägare nästa höst.

Min otroligt mörkrädda jycke.
Hon har det inte lätt nu för tiden, det är ett himla morrande och skällande när hon ska ut i mörkret. Isen på sjön håller på att lägga, de som hört hur det låter förstår varför en liten mörkrädd prinsessa kan bli rätt upprörd av ljudet.
Hihi... Hon är ganska underhållande. Lilla tokfia.

Nä nu ska jag nog hoppa upp i sängen.
Arbetsdag i morgon.

Ha det gott alla.