Ont, det gör ont.

Men nu är det synd om mej.
Att kroppen är krasslig och suger åt sig så mycket krämpor det visste jag ju, men det här tar ändå priset!!!!
Som ni vet så har det ju varit präktigt kallt här kring jul. Jag har inte gått ut mer än nödvändigt. (ge fåglarna mat och burit  in ved). Nå vad sysslar man då med inne? Pysslar förstås. Tillsammans med en ljudbok så kan jag ju sitta en hel dag med pyssel av alla de slag.
Lördag före julafton blev det fokus på ett enda pyssel. Sticka bakstycket klar på koftan jag håller på med. Ganska tungt jobb men fasligt skoj.

Vaknade på söndagen och hade träningsvärk i vänster arm. Förstod på en gång av vad.
Sen har jag bara fått ondare och ondare. Tagit någon Alvedon men har inte gjort någon skillnad. Efter två sömnlösa nätter så var det bara ge sig i väg till doktorn. Behövde ett proffs råd om vilken värktablett jag kunde ta tillsammans med all annan medicin som jag måste ta nu.
Fick ett diagnos: Muskelinflamation. Ont gör det och kommer att ta tid det här sa han, doktorn alltså.
Sjukgymnast behövs och rejäla smärtlindrare.

Absolut, dom funkar. När jag tagit pillren så går det 20 minuter sen så känner jag att smärtan släpper lite.... Å så PANG så sover jag någon timme.
Så nu lyssnar jag på ljudbok utan pyssel. När jag är vaken alltså. Tråkigt.

Tror Kenneth tycker en aning synd om mej. I går köpte han en ny symaskin så jag ska ha nåt att se fram mot när jag blir två hänt igen.

Nä nu ger jag mej. Besvärligt att skriva bara med en hand, dessutom så är det ju inte så kul att läsa om andras krämpor.
Detta kan nog ha blivit årets sista inlägg.
Så till er alla:
-Ha ett gott slut och så hörs vi nästa år.

Vår julskinka har rymt och släkten kommer om en timma

Hej på er alla goa människor.

Lördag morgon, dan före dan före doppare dan. Högen med klappar har blivit ordentligt stor även detta år. Men det är ju så kul att fixa och dona.
Till nästa år ska jag starta tidigare. Ska försöka mej på bara handgjorda klappar. Då får vi se om det blir något annat än stickade sockor. Kan bli kul.
Svin kallt ute och mörkt. Vi hade ca -30 grader nu när jag klev upp.
Både jag och maken vaknade före 6 denna morgon. Så mysigt alltså.
Kaffe och pepparkaka, stickningen framför sprakande eld i kaminen och med tända ljus. Inget fel med det.
Dessutom är allt förberett och klart inför julafton. Känns ju också bra att slippa köpa mat i denna kyla.
Idag är det öppet hus i grannbyn. Adventsfika. Vi får väl fundera om vi ska iväg, men det brukar vara en otroligt trevlig tilldragelse. Så jag skulle tro att vi trotsar kylan och far en stund.

Annars blir det att bära ved och att mata fåglarna idag.
Just det, jag har ju tänkt griljera en skinka idag.  Det innebär att det kommer att lukta riktigt himmelskt här på någon timme. Är man annars ute efter jullukt så har en mycket go vän kommit med ett tips: En pepparkaka i en kopp med vatten en stund i micron. Tada....... Jul i hela huset.

Nä nu ska jag greppa stickningen igen. Mera kaffe och mera eld i kaminen.

Hoppas ni har det bra idag och inte stressar ihjäl er.
Dessutom var försiktig i trafiken. Alla dagar inte bara idag.

Ha det gott alla

Tipp, tapp, tipp, tapp

Dusch? Check.
Kläder? Check
Plånbok, mobil? Check

Klar

Jag ska strax iväg till Sunderbyns sjukhus. Skalle-doktor är det idag som gäller. Idag ska dom kolla att det inte flyttat in nån i min skalle som inte ska bo där. Igen kan man ju tycka. Eftersom ögat mitt bara är bra ofta... Inte alltid, så vill man väl vara säker.
Sedan ska jag gå på stan och hänge mig åt julstress.
Ja inte jag ska stressa men jag ska titta och observera på alla korkade människor som inte gillar bjällerklang ur alla högtalare och inte gillar att trängas med folk.
Å så ska jag gå och tänka för mej själv: Varför köpte dom inte julklapparna i oktober?

Två julklappar har jag kvar att titta efter. Hittar jag dom inte så gör inte det något heller, jag har en reservplan. =)

Veckohandla blir också bortgjort idag.

Sen ska jag bara gå här hemma på farmen ända till den 27 dec. och njuta av lugnet, vintern, glöggen, ljusen, allt det röda inne och allt det vita ute.
27 dec är det nämligen nya besök hos doktorn. Men då blir det för hjärtat i stället. Ja jag har ett konstigt sätt att umgås med främlingar.

Ha det gott alla

Hej mitt vackra vita vinterland.

En bild på Bonzo. Detta är hans favorit-spanar-ställe. Här kan man hålla koll på bilarna efter vägen, fåglarna vid fågelmaten och ibland kan man till och med se någon räv eller älg komma gående.

Jag och Bonzo har gjort nåt idag som vi inte gillar: Trimmat hund.  Vi blir så förskräckligt less innan det är klart. Både jag och Bonzo är sååååå tacksam att han inte är stor som en Grand Dan???? (Vet inte hur det stavas men du vet nog vad jag menar för hundras)

För övrigt så känns det som om jag har koll på julen. Klart med julklapparna. (Nästan).

Både älgsteken, grisfötterna och björnköttet är klart till julbordet. 

Tacksamt med knytkalas så det inte är mängder med mat som ska göras i ordning. 

Julstämning utomhus i form av snö har vi så förskräckligt. Det snöar varje dag. Nå men vackert är det. Hann ju nästan bli lite fundersam om det skulle komma nå snö i år före jul, jodu, det gjorde det. Massor. 

Härligt härligt, för det som var tidigare: En massa regnade det gör ingen glad, bara blöt.

Ha det gott alla

Snö, vackert men en aning besvärligt.

Jösses.
Idag är jag insnöad. Hela värden är full av fluffig, kritvit snö. Väldigt vackert men inte alltid så praktiskt. Skulle tro att Kenneth kommer att ankra med bilen någonstans efter vägen upp när han kommer hem ikväll. Han har  fått skotta sig ut från huset på morgonen när han skulle iväg och jobba. I vanliga fall så brukar det ju räcka med att sopa sig ut men inte idag. Sen har han fått ta fart och vålda sig ner för infarten med bilen. (tur för han att vi har nedförsbacke ända ner till storvägen).

Kort, klart jag måste ladda upp de sista bilderna i kameran........... Vänta lite..........
Så nu kommer det ett par bilder:
Första bilden behöver väl ingen närmare presentation: Julklappar, jösses vad kul det är att slå in julklappar.
Dessutom så blir ju julkänslo-faktorn skyhög när man ser alla fina paket.
Läste i något hemmahos reportage att dom dekorerade med massor av paket i hemmet och sen var sporten på julafton att hitta de paket som det var något i.
Hehehehe. Lust, stor lust att gör så något år...... Eller föresten jag spar till jag har flyttat in i min herrgård. Den ni vet med 7 badrum, 12 sovrum, enormt stor matsal och massor med andra rum.

 Kolla den drömmande blicken.
Vilja har satt tänderna i Västerbottens havreflarn a la Veronica. Då får man med automatik nåt drömmande i blicken. De är goda rackare de där.
Tack Veronica.

På tal om fika. Jag hade bestämt att denna julen skulle gå i utan-fika-teckan......... Men, men. Det är inte bara Veronica i min umgänges-krets som är proffs på att baka.
Mari bakade ju till första advent åt mej. Slut, jopp absolut slut.
Doris, den ängeln hon bakar varje vecka. Själv har hon fullt i sin frys, till lycka för mej och Anna.

Men andra ord så är det nästan varje dag som jag tar nya beslut..... att nu ska jag inte fika mer........ Men jag är en flexibel människa så jag är ganska duktig på att ta nya beslut.

Ha det gott alla.

Slicka fast i järn.

Minns du?
Hur det var att slicka fast i järn när man var liten, eller minns du när andra slickade fast?

Jag blev ack så påmind i veckan, var hos Linda och Kent. Jag och Vilja skulle gå ut. Attans kallt var det så det gällde att få på sig många lager med kläder. Och som man då gör så när Vilja och Jag var klädd så skyndade jag vi oss ut innan vi skulle bli svettig inne. Bonzo hade jag släppt ut medan vi klädde oss. 
Så där stod vi på bron och spanade och lockade på jycken.
 Då slickade Vilja på räcket. Skit och elände................
Jag röck av mej handsken och skulle dit och börja värma med handen men jag hann inte så hade Vilja ryckt sig loss. Tårar och blod om vart annat. Nå men det är ju en tålig tjej så det var fort glömt. 

Å jag, det är klart, jag har varit med förr.

När jag var tre år slickade jag fast på räcket på affären. Dumt. Minns inte hur jag kom lös.
Jimmy slickade fast i en lyktstolpe, hela tungan + läpparna. Puhhh det var en pärs. 
Linda slickade fast på uppkörningsrampen på släpvagnet. 
Sedan har bägge mina barn suttit fast lite här och där: Dragkedjan på jackan, spiken uppe på skidstaven, bindningen på skidan, en spik under bron och snöskyffeln. Listan kan göras lååång. 
Hade man barn som gillade att vara ute och leka på vintern så är det sånt som händer.
Nå men åter till Vilja. Två dagar senare så kan hon stoltsera med att hon nu har slickat fast 3 ggr. En gång med mej då, dagen efter slickade hon fast sig igen på broräcket åsså en gång på släpvagnet samma kväll. 

ÄR man bara 2 år så är det inte så lätt att lära sig av misstagen. Men innan hon är klar som kärnfysiker så har hon lärt sig.

Nä nu ska jag fortsätta elda.

Ha det så gott alla

Tjong så är vi redan i Advent.

Jösses vad jag tycker detta med Advent är härligt. Visserligen försöker jag tjuvstarta varje år men se tiden hinner både ifatt och om mej så det bara yr glitter och paketinslagning om det.

Strax före helgen så hade jag ju en tvådagars pyssel med Bodil. Först en dag hos henne och sedan så satt vi här dagen efter.
Lite bilder:

 Såg här såg mitt bord ut mitt i vårat pysslande. Härligt kaos, det här gillar jag.

 En julig bild från min köksbänk

 Bodil försöker konstruera en brudkrona. Hon är finurlig, så naturligtvis så hade hon strax löst hur hon skulle göra.

 En bild på kronan när hon hunnit halvvägs.

 På torsdagkväll var det glöggprovning och kransbindning på agendan. Doris hade med sig de ljuvligaste ´tilltuggen. Hennes makrill- och rödbetstårta var som en juvel. Så himmelskt god. Mmmmm.

 Anna på huk över granriset. Klipper till sig lite bra material.

 Linda har bitit fast ordentligt i tungan. Gäller att få det att fastna snyggt det motsträviga granriset.

 En ganska dålig bild på våra skapelser.
Men i verkligheten så blev dom jättebra.

 Å så var det då. Min goa vän Inga-Lill.
Tanken var att dom skulle komma hit i helgen och umgås samtidigt som dom skulle hämta sin grishalva som vi köpt tillsammans.
Men se då blev det förhinder. Men se det gick ju alldeles jättebra att vi for dit i stället och tog grisen med oss.
Dom hade kärleksbekymmer...... Ja nu inte Tommy och Inga-Lill eller Anna och Robin utan Kero, finnspetsen.
Han skulle få tjejbesök. En tjej som det var tänkt att tycke skulle uppstå och det skulle bli valpar. Men så himla fräsig tyckte inte Kero att hon var. Eller det han sa var att "henne vill jag inte ha" och så blev det. Det krusades och försöktes av både tiken och människorna. Men Kero var ståndaktig........ Vill inte.
Så medan det försöktes få Kero att ändra sig så for vi upp till Arvidsjaur.

 Här sitter Anna och Robin och äter av den goda maten som Tommy och Inga-Lill bjöd på.

 Tommy har sjunkit ner i fåtöljen och bara njuter.

 Kenneth hade det mysigt i den andra fåtöljen.

 En sån läcker ljusstake skulle jag kunna tänka mej att äga. Tycker den är jättefin. Antar att Inga-Lill skulle upptäkt om jag råkat få den med mej hem.

 Hos Hedkvist brukar det vara jag och Anna som gillar pysslande. Men se denna gången var det jag och Inga-Lill som julpysslade.
Vi drack glögg och benade kokta grisfötter, fötter från en tusenfoting alltså. Det var det värsta vad mycket fötter vi hade. Men det blev underbart gott. Grisfötter hör väl julen till. För att inte tala om så trevligt att sitta mitt mot varandra och prata och bena samtidigt.
Så nu är kylen och frysen laddad med grisfötter. Dessutom så skickade vännerna med äppelgele och björnkött. För visst har jag berättat att Tommy skjutit en björn i höst?
Skyltsöndag i Arvidsjaur............ Absolut lagom stor.
Bistert väder var det men som sagt. Vi köpte lite lotter, frisk luft i massor, träffade tomtar och sen så var  det bara att gå hem igen när det blev för kallt på kinderna.
Toppenhelg med andra ord.

Ha det gott alla