Lite av varje

 Hej och god morgon.

Fick en bild av Bettan.

Det är inte ofta som hela jaktlaget är på plats samtidigt. Men se här är vi alla.

Massor av skojiga trevliga människor som ger så mycket skratt och skoj när vi träffas. Annars blir det mest att umgås via Com-radion. Men för att inte tala om så dråpliga kommentarer det kan bli där också. Det är klart att det finns en rejäl portion av allvar också, och en massa slit och släp.

Här en härlig bild på Jill. Hon hade smugit en lång stund i ett riktigt slyigt område. Var gode trött när hon till sist kom fram och kunde konstatera att älgen var död. Hon tog sig en powernap, på ett mjukt och varmt ställe i väntan på förstärkning.

Eller som Jill själv säger: 

-Jag vilade lite innan det dök upp någon som ville lära sig hur man tar ur en älg. 

Hon vet hur man gör och hon har fått lära upp flera.

Denna gången var det hennes pappa och mamma som kom först.. De vet hur man tar ur en älg.

Förra veckan var min familj hit.

Hela gänget.

Skojigt, men väldigt högljutt. Alla hade nåt att säga och det var många olika ämnen som avhandlades samtidigt. 

Så himla skoj. Tänk vad kul när alla kan samtidigt.

Underbart är kort. Alldeles för kort. 

Har jag för mej det sjöngs en gång i tiden. Måste ha varit Ramel som sjöng så.

Det blev kväll även denna dagen. Så alla drog hem till sig. Bara jag som blev kvar hos mej.

Men massa fniss och skratt satt fast i väggarna flera timmar efteråt.

Sparrisarna, de underbara människorna. De var här igår. Så underbar energi som alstras när vi träffas. Skrattsalvor som inte är av denna världen.  Jag skrattar fortfarande.

Det är så olika ämnen som avhandlas med sådan värme och med sådan humor. Men det är klart allt är ju inte rosenrött i våra liv, så det är klart att vi avhandlar sånt som är mindre roligt också.

Vi pratar om bubbel i stället för morgonkaffe, provtagning och sjukdomar, kollegor som man kan anförtro sig åt (stor skrattsalva), karlar eller egentligen bristen på karlar, covid-bekymmer, vardagen, filmer, böcker. 

Nästa gång vi träffas blir det över ett fat med kräftor...

Jag brukar följa ut på morgonpromenad med min granne Jenny och hennes hund Maddy.

Eller så tar vi frukost tillsammans. Ni som har provat att bli god vän med en granne. Så underbart.

Man behöver knappt klä på sig eller kamma sig när man går till varandra. Visserligen får man skutta lite snabbare om man inte klär sig. Vill ju inte bli tagen för förargelseväckande beteende. 

Vi bor i var sin ingång. Men det känns ju så fegt att ta källarvägen. 

Spring fort och hoppas ingen ses. 

Vi är ju som annars, vi som är van att bo på landet. Jag som kommit från Vändträsk och hon som bott i Brännberg. Inte riktigt van att grannarna ser. Nå men än har det gott bra. Idag blev det frukost hos Jenny. 

Vi fick prata av oss om sånt som inte riktigt känns bra. Det ska ju också göras ibland. Maddy sa inte mycket hon lyssnade desto mera.

Var förbi i Heden hos Ringströmmarna och kollade in deras nyinköpta bastun  i helgen. Den var superfin. Där kommer de att ha många sköna och trevliga stunder

Nu ska jag dra en kam genom håret och bege mej ut spå stan. 

En lunchdate väntar.

Ha det gott alla och var rädda om varandra.

Svampsökning.

Det som inte är stulet, det kommer igen. Så är det.

Så gäller även mina svampknivar. Allt blir ju extra spännande när man just har flyttat. Alla de där "Jag lägger det här så vet jag var jag har det" De blir extra spännande. Ett riktigt elände att försöka tänka på samma sätt igen.

Nå men till sist hittade jag svampknivarna.

De var precis där jag lagt dom.

Det här med Covid-19.

Man ska ju inte fara på jobbet, skolan eller andra platser där det finns risk att smitta någon. Vilja är snorig, men definitivt inte sjuk, så på skolan är hon inte välkommen

Det är ju inte lätt för den flickan att vara stilla någon lång stund. Så idag när jag ringde och frågade om hon ville följa till skogs så nappade hon direkt.

Men mej fick hon ju inte heller smitta. Tur det finns munskydd.

 

Vi började se om vi hittade några kantareller. Vi har ju några ställen där vi brukar hitta. Men det var bara inse att där var vi tvåa. Vi hittade en kantarell här och en där. Men mycket gå och gå.

Plötslig tjoade Vilja till. Hon hade hittat en fläck med fina kantareller.

Jaja. Skojigt för henne men själv fick jag ströva vidare och söka.

Med jämna mellanrum ropade jag och frågade om hon plockat klart. Det gäller ju att inte tappa bort varandra där i skogen. 

Ser ni henne där hon är när hon reste sig upp och sa: snart.

Var en fin fläck, hon fick ihop ett kilo på bara den enda fläcken.

Det är jag som använder den röda korgen. Ja ni ser vilken skillnad på mina stackare och Viljas svampar. 

När man söker svampar så gäller det att far fram som en blodhund. Lite hit och lite dit. Sakta och noga.

Stilstudie på Vilja när hon söker.

Vi hittade inga fler svampar. Så vi gav upp. Vi gick till bilen och bytte verktyg. Vi tog bärplockaren och plockade oss lite blåbär.

Sen satt vi oss i skogen och åt upp alla bären. Gott gott.

På mitt köksbord pågår förberedelser inför jakten. Vi börjar jaga på lördag. Blir tidigt revelj, 04.45 ska jag var på passet.

Det är inte bara bössa och skott som ska följa. Jakten blir ju mycket bättre om jaktradion och kaffet också är packat.

Jag känner att det blir riktigt skojigt att jaga. 

Känner mej riktigt taggad. Hoppas jag får se lika många älgar i år som i fjol. Att jag inte hann skjuta eller att det var fel typ av älg jag såg var ju otur. Men i år blir det bättre. Känner jag.

Just det, Radion som står längst bak ska inte med.

Klart slut för ikväll

Ha det gott alla.

 

Folkrace i Coronartider

Jösses vad jag måste haft trevligt igår.

Jag vaknade av att nacken och ryggen sa aj.

Ja just det ja. Jag stod framåtlutad flera timmar först med att skiva en massa lök.

Tänk vad många tårar det finns i huvudet när man hanterar lök.

Å vad fel jag tänkte när jag gjorde mej klar på morgonen. 

Mascara och snygg i håret. Mascaran den var ett minneblott när lökjobbet var över. Frisyren for efter första regnskuren.

Nå men ja har hört att det finns nåt som kallas inre skönhet.

 De måste vara jag.😎😎😎😎

Efter löken så stod jag och Doris i många timmar och stekte och serverade hamburgare.

Massor med hamburgare.

Som sagt känns i hela kroppen.

Men ett annat fenomen. Jag minns att jag skrattade och pratade inte bara med Doris, nä med alla ljuvliga människor.

Det känns i rösten om jag säger så.

Jag kan ta mej sjutton inte varit tyst en sekund.

Rösten har ont idag.

Allt detta för en unik dag.

Det var ju nämligen fritt fram att hålla en Folkracetävling i Boden. Trots Coronatider.

Visserligen publikfri.

De som förberedde tävlingen har ju fått slita hårt i många dagar. Trots publikfri.

Men det lönade sig. Så bra tävlingsdag.

Vädret var ju en historia för sig. Men det visste vi ju och var förberedd.

Regnkläder stövlar, flytväst, snorkel och sydväst var framlagt. En gummibåt var fastknuten bakom kiosken om det skulle bli alltför illa.

Ett gigantiskt paraply över muurrikan fixade man också.

Vädret eller Skådespelet, ja det får man nog säga att det var.. Just när tävlingarna drog igår öppnades himmeln. Det var precis då man riktigt förstod vad denna tävling var efterlängtad. I hällregnen såg och hörde man alla dessa glada, positiva människor. 

Kvitter och gapflabb.

Så spelar roll, förr eller senare torkar man.

Det var Hällregn, försiktigt regn, strålande sol och åska.

Tävlingarna då. Det var blött och det var lerigt. Men lika för alla.

Det brukar ju i vanliga fall kunna damma ordentligt.

 Men inte i går. Det som hade kunna vara damm på en av bilderna är vattnet som sprutade runt däcken.

Men de som älskar det där livet de njöt.

Så många glada människor som bara njöt av att få vara där, få träffa varandra, de som ingår i denna cirkus.

Så mycket positivitet som bara spreds. 

En dialog jag hörde det var när min dotter pratade med Jörgen när tävlingarna var över. Han ledde i finalen men så for han ner i sanden och de andra hann om honom.

- Vilken otur Jörgen att din satsning inte räckte ända in i mål. Du ledde ju rejält när du for av banan.

- Ja eller hur. Det var växelspaken som inte funkade som den skulle. Men jag gjorde en fin show så länge det varade. Nu ska jag hem och bygga om bilen. 

Och med ett stort leende gick han iväg.

Det är en bra beskrivning av stämningen. Glada bara att få vara där. 

Avstånden då? 

De respekterades på bästa sätt.. 

På morgonen idag så försov jag mej. Jag brukar ju gå morgonpromenaden med Jenny och Maddy. Men när jag vaknat så hade de redan gått.

Som plåster på såren blev jag bjuden på frukost när de promenerat klart.

Riktigt mysigt med grannar man umgås med.

Nu ska jag se om jag får iväg det här. 

Förra inlägget var ingen barnlek att lägga ut.

Fick med alla underliga länkar utom den rätta. 

Jag får hålla på till det blir rätt.

Håll tummarna.

Ha det gott alla.

Slut sommar, snart jakt.

Men klafs bara.

Så himla fort den här sommaren gick då.

Jaja. 

Ingen ska då komma och säga att jag inte tar reda på mitt liv.

Jag använder det allt jag bara kan.

Jag använder mej av alla trix jag bara kan för att må bra. 

Å jag lyckas. I stort sett hela tiden.

Som vanligt så började jag redigera bilder från mobilen när lusten att skriva bara dök upp. 

Så likt så säg.

Jag tror att jag lägger in lite bilder så kan jag skriva lite om dom.

För allt jag gjort i sommar går inte återge.

Det har varit en massa promenader med flera goa vänner. Fantastiska sittningar runt bort där det har tuggats och druckits.

Jag och Lena gjorde stor succés på gågatan igår. Vi märkte allt att folk flyttade närmare för att höra vad vi egentligen pratade om. Folk log och hejjade.  Riktig skojig eftermiddag.

Nå nu var det bilder....

Hela sommaren har jag pratat om att jag skulle sy mej ett överkast.....

Japp för någon dag sedan kom den på plats.

En sväng till Jäkna blev det. Igen.

Jag och Inga-Lill tog avsked av mygghuset för detta år med en älgfilemiddag. Gott gott.

Tänk att vi lyckade störa grannarna den kvällen.. Inte lätt där i glesbygden.

Skratt skratt, skratt. Inga-Lill bjöd på en snus, naturligtvis så filmade hon spektaklet.

Det här är väl en fin bild när vi var ut på en strandvandring. Helt underbart i 500 meter till. Men sen kom flyfäna. Alla flyfän, alla som kan bitas i alla fall. Så det var bara att springa hem.

Jag, Melissa och Anna. Skogspromenad med svampplockning.

Anna är ju den av oss som kan det där med svamp. Så hon poängterade att svamparna jag fotade var inte såna som hör hemma på listan över ätliga svampar. Tur att hon vet och kan.... Äta eller låt bli...

Som sagt det har varit många sittningar runt både mat och annat som man kan äta och dricka. Linda ringde och frågade om jag ville följa på Pinchos en kväll och äta middag. Men naturligtvis. Där finns det massor som är gott.

Andra september...

Höst har jag hört att det klassas som.

Inte hemma hos mej i alla fall.

Gjort mej till och köpte några finare ljus.

De har vissnat.

Som Adde och Annica skrev.  Ser slaka ut, de ska nog inte ligga ner.

Nä nu ska jag ta och avsluta för denna gång...

Ha det gott.