lördag 23 december 2017

Ledig i flera dagar.

Att få vakna strax efter fem, känna att jag sovit klart. Veta att det är lördagsmorgon och att jag har fyra lediga dagar framför mej.
Hejja så skönt.
Att inte ha grannar som störs så jag för länge sedan startat både disk- och tvättmaskin, eldat så det är varmt och gott inne, kokat potatis till en sillsallad, travat upp ved inne i vedstället, .
Jo tack känns också bra.
Kaffetermosen innehåller flera koppar till.
I dag ska jag bara ta det lugnt och njuta av ledigheten. Ja det är ju klart att bara för att man tar det lugnt och njuter av ledigheten behöver man ju inte ligga på soffan och pilla naveln.
Nä, det blir väl som hos väldigt många andra:
- Förbereda morgondagen. Griljera skinkan och sånt.
Jag hade dessutom lovat mej själv och Mara att vi skulle utöka längden på våra promenader nu under julledigheten. Får se hur det blir med det idag. Just nu snöar det ganska ymnigt. Sånt där lätt och fint snöfall som gör att det blir en vansinnig snörök efter bilarna.
Landsvägen känns alltid väldigt farlig, mycket trafik, tung trafik, fort kör man och jag vet precis vem av oss som får ont om de råkar köra på oss.
Nå men vi skulle verkligen behöva ut på långpromenad. Det kanske lugnar sig med att snöa. Kanske...
Jag ska börja med en ny medicin under ledigheten. Kan bli att kräkes och vara yr (ska vara så, drick bara mycket vatten står det i bipacksedeln) så det blir väl lagom att syssla med sånt när man är ledig.

I går inleddes julens festligheter med att jag blev bjuden på middag hos Kicko och Thomas...

Ja men ni ser va, surströmming. Så gott. 
Det är lika gott från första till sista tuggan. Att dessutom få trevligt sällskap gjorde det hela ännu godare och festligare.
Ja men dagen före det, torsdag alltså, kom Carl-Jacob och Doris med julbak. Jisses va trevligt att kunna bjuda på hembakt. Själv är jag en bak-analfabet. Oavsett om jag mår bra eller som i dessa tiden ganska svajig i mitt välmående så kan jag inte baka. 
Men Calle och Doris de kan. Till min stora lycka, så himla gulligt att dela med sig. Känner mej ordentligt bortskämd.... Den känslan kan jag leva med..😀😀 
Jag fick en stooor korg full i godsaker. Rullrån, jordnötskakor, potatisbakelser var bara några av sorterna. Till och med Ernst fina Anis-grisar var det med i korgen. Nu gäller det att fokusera på att inte stoppa i mej själv av godsakerna utan verkligt bjuda bort. 
Det går nog om jag verkligen bestämmer mej, å det har jag bestämt mej för. 

Nä  nu ska jag  gå och hänga tvätt, dricka påtår, göra nåt nyttigt och njuta av ledigheten.

Ha det gott alla.


tisdag 19 december 2017

Riktigt nere, men nu är det bättre.


Jag glömde ju berätta att när jag var iväg till Tjeckien så var Mara hos Ringströms i Heden. En natt så var Linda tvungen att ta ett foto på Mara och visa hur det ser ut när hon delade kudde med mannen i hennes liv. Visserligen syns det ju på Mara att det är mitt i natten och att hon inte uppskattar blixten från kameran. Annars verkar hon ju ha det bra. Kent som är en man som anpassar sig bra märker inte ens att de delar kudde på nätterna.

Jag skrev förra gången på bloggen att jag inte mådde så bra. Det var nog lite mer än så. Men det ska mycket till innan man klarar av att öppna sig så mycket att det verkligen går att beskriva.
Så här några dagar senare när man fått näsan över vattenytan igen, då, i backspegeln ser man så illa det var. De fyra dagarna jag var ledig var guld värd. Jag försökte jobba undan en massa som jag låg efter med. jag vilade samtidigt som jag mådde riktigt dåligt. 
Första känslan av lättnad, det var efter det att Ringströmmarna kom hit och kavlade upp ärmarna och gav mej 3 timmar av sina liv. De skottade tak, hjälpte med alla dessa himla dörrar som inte gick att öppna. Bar in ved. De jobbade och bockade av från min lista, de där tunga sakerna. Klart jag var glad och tacksam medan de var här och jag såg vad de gjorde.
Men det var först efter de farit hem.  Då kom känslan.
Den känslan av att jag faktiskt kastat in handduken. '
Att jag slutat  kämpa.

Men att få känna sig värdefull och viktig i några timmar, mer behövs inte. Där var livsgnistan igen. 
Känslan att det kommer nog att gå det här.
Jag kommer att klara mej själv i livet, jag kan nog bo här. 
Känslan av att jag nog orkar fortsätta.
Så skönt att få känna så igen.


En av tak-skottarna in action. 
Tack till er. Ni kommer aldrig att förstå hur mycket det där betydde för mej. Men tro mej. Det betydde massor... 

Resten av ledigheten var som en dröm. Jag njöt av livet och kände att livet är fantastiskt. 
När Kicko kom och hade tid att stanna ett tag så kändes det som glasyren på en god kaka.  Den goa middagen på lördagkvällen hos Linda, Kent och Vilja. Eller för att inte tala om när Sara, Petter, Elis och Kasper kom och fikade på Café Rävasten och vi fick en härlig stund tillsammans. Det var bara så mysigt.

När jag var i Tjeckien så köpte jag några Sharonfrukter, väldigt mycket större än de man kan köpa här. Jag har nu bara en kvar. Men ikväll tar den slut, inte sant så goa de var. 


I morgon blir det en sån där maratondag. Först jobba från 8 sedan direkt till Jägarexamenkurs. Är inte klar att fara hem före 21 iallafall. Tur att Mara får vara i Heden en sån dag.

Jag har funderat över en sak. 
Det måste finnas ohyggligt många i världen som får gå törstiga. Det är bara inte sant vad vi får nederbörd. Det regnade hela våren, sommaren, hösten och så har det ju kommit så mycket snö nu före jul så ingen som jag känner minns att det setts tidigare. Åsså nu kväll..... Hällregn, blixthalka. Lokaltrafiken insställd.  Så det fortsätter... All nederbörd här. 

Kent har lagt ut bilden  på Facebook. Han är tydligen på ranten ikväll. Akta sig.


Nä nu blir det lite ljudbok innan det blir dags till att lägga sig. Lite mys kanske. Tända ett ljus, dricka lite te, äta sharonfrukten och lyssna på boken... Jomen det lät ju nice. Så får det bli....

Ha det gott alla.

lördag 16 december 2017

Julmarknaden i Prag och lite annat.

Vilken tur att det till sist kom några dagar när jag får satsa på att vila och att ta tag i allt som jag inte hunnit eller orkat med sista tiden. Min "attgöralista" var väldigt lång på torsdagskväll. Men det kändes som om att 4 dagars ledighet kanske skulle räcka.

Vissa saker höll på att bli rent prekär, som att skotta fram dörrarna till vedhuset. Det fanns 5 vedträ inne. Så det var hög tid. Tvätta också, det fanns inte mycket rent att ta på sig.
Vissa saker var inte lika viktiga men likafullt skulle göras, som att redigera bilderna från Prag-resan. Nå men nu är det gjort och jag har gjort ett foto-album på Facebook.
Vissa saker har jag beslutat att, det ska jag inte göra alls. Som att skicka julkort. Det får jag ta ett annat år.


Slå in julklappar..... Bör ju fixas innan jul. Vet ni var jag har allt julpapper, etiketter och alla band???
I min pysselstuga. Tar man sig dit?? NÄ inte en chans, hur mycket snö som helst. Nå men man har ju annat: Vaxduk och lite sånt. Blev fina paket.


Men idag har jag kvar ett jobb att göra som inte är nåt jag längtar efter.
- Att trimma Mara. Hon håller på att se ut som en Collie.
Jag och Mara blir alltid less långt innan vi  är klar med trimningen, det är väl därför jag inte gillar det. Nå men har jag skaffat en Borderterrier så ska hon ju se ut om en sån och inte som en Collie. Så det är bara att ta tag i eländet.

Resan med Inga-Lill och Inga-Lill till julmarknaden i Prag.
Torsdag - Söndag är inte lång tid så vi har verkligen sett till att använda varenda minut på bästa sätt.
Vi har sett hur mycket som helst av julmarknader, häftiga hus och slott. Prag kallas ju de 100 tornens och de 1000 tinnarnas stad.. Vi har sett de flesta.
Vi har åkt spårvagn och vi har åkt flodbåt. Vi har ätit gott och vi har druckit öl. Tjeckien är ju känd för sitt öl.
Några bilder:




Trdelnik... Lika god som vi hört innan.


Vi tog en guidad tur en av dagarna, vi fick se massor och vi fick lära oss mycket. En timmes tur med en flodbåt där det serverades varm choklad och äppelstrudel. Jag kan bara berätta att det smakade ljuvligt. Trötta ben och frusna kvinnor.... vi njöt. 
Över båten, på bron ser ni vårt vanliga färdmedlet resten av helgen. Spårvagnarna. vi blev ena riktiga proffs på bara en helg. Smidiga grejer.



En röd och fin plåtburk köpte jag mej där borta i Prag, fin att ha pepparkakor i på bordet. Det blev väl någon julklapp också.

Nu ska jag avsluta skrivandet för denna gång. Kent och Vilja är på väg hit. Kent ska hjälpa mej att skotta bort på baksidan av huset.
Takraset måste bort innan isen börjar klättra uppåt in under plåten och orsaka vattenskada. För ner från taket tar sig inte snön själv.

Har det gott alla.



söndag 3 december 2017

Julbord både med Expansa och med Röda korset.

I kväll tänkte jag att jag skulle skriva blogg direkt jag kom hem. Det är ju alltid lättare när man just varit iväg på nåt skoj att skriva av sig medan man minns så trevligt man haft det.
Men nu blev det inte så....
Idag har jag haft en sån där bra ledig dag. En sån dag när man hinner och orkar renbädda, dammsuga, frosta av frysen och tvätta och sån som inte blir av när man kommer hem efter jobbet och bara kan tituleras "disktrasa".
Ett avbrott blev det dock på förmiddagen, det var när Vilja ringde och frågade om jag ville följa på julmarknaden i Heden.
Absolut. Det är en väldigt liten marknad men ack så trevlig. Efter en dryg timme var jag hemma igen och fortsatte med mitt fixande.
Där kring tre, just när jag som kände mej gode nöjd och tänkt ta mej en kaffekopp och som börja stänga ner mitt flängande så ringer telefonen.
Det är Kicko.
- Vill du följa på Expansas julfest. Julbord på Kaptensgården i Gammelstan???
Vilken tur att jag inte kröp undan och tackade nej. Vilken jag gör ganska ofta nu för tiden.
- Oh, ja det vill jag.
Dessutom så erbjöd sig Kent att de kunde skjutsa och hämta mej så jag kunde dricka nåt gott... Tack, tack kära ni för det.
Tre timmar senare så klev jag på bussen utanför Expansa tillsammans med ett gäng roliga glada människor.

Ohyggligt skojig resa. Hade kunnat var betydligt längre. Vilket gäng och va mycket skratt. Börjar bra det här..




Som vanligt så blev det dåligt med foton på maten och även på mitt sällskap. Men i stora drag var det så här: 
-Vi åt och drack till vi sprack. Dessutom skrattade vi käkarna  ur led..
Kaptensgården har ett högklassigt julbord. Så gott så gott.
Vackert dukat, personalen passar upp och är så påpasslig och uppmärksam. och lokalen är ju bara så härligt rustik och fin. 

En bild från toan hann jag dock med att fota. Sicken läcker tavla..




Hem kom vi oss i samma buss, men betydligt mer dämpade än när vi for dit. I allafall vissa av oss. Mätta, så mätta.
Tack snälla fina Kicko och Thomas. LÖV JO.

Just det, så var det när jag kom hem igen som jag ville skriva blogg men det gick ju inte.

Idag så passade jag på att frosta av frysen. Gäller ju att passa på medan det är kallt ute så maten klarar sig på bron. Frysen stod ju och skramla is och droppade hejvilt när jag for. Men tror ni inte att det blev väderomslag medan jag var ute och roade mej. När jag kom hem så var det knappt 3 grader kallt.  Blev till att skura upp frysen och få igång den innan min mat ute tinade upp. Men nu är det ordnat så jag kan få skriva blogg.

Röda korset bjöd tidigare i veckan på julbord på Opalen. 
Det var också mycket trevligt. Annars, men väldigt trevligt det också. mycket trevliga vänner runt bordet och väldigt god mat.



I morgon är det skyltsöndag.
Jag minns när alla butiker var stängd på skyltsöndag. Pappren i fönstren dagarna innan.  
Enda stället man kunde värma sig på skyltsöndagen var på banken. Där serverades det glögg och man köpte lotter. I entréerna på de stora varuhusen var det tomtebarn som lekte med tågbanor och annat, så man fick stå ute och titta på. Nästan som att vara på teater.
Allt som man kunde köpa fanns ute, utom då lotterna inne på banken.
 Men idag är det annat som gäller.
Andra tider.

Så eftersom man är butiksanställd så jobbar jag i morgon. 12.00 - 16.00. Kom in på Röda korsets sekundhand-butik och få er en kopp glögg och säg hej.

Nu ska jag pipa i säng, blev en lång dag. 
Men först ska jag nog dricka mera vatten. Man blir törstig av julbord.

Ha det gott alla.