Lättare idag.

Oj vad mycket papper och samtal som måste till för att få livet att funka vidare. Det är allt från att Alla kundkontakter Kenneth hade, som Telia, ica, vapenlicenser, ok, banker å allt annat.
Nå men det gäller att inte förvänta sig att klara av sånt på en gång. Nästa dag är brevlådan full med nya frågetecken.
Det kommer att lösa sig.
Andra har ju klarat av det.

Minns ni att jag skrev att jag försökt knycka Ingelas bilder från de fina bordet de gjort i ordning på Kenneth jobb.
Enkelt...
Ingela skickade bilden så nu går det bättre:

Även den bilden som visar deras annons i NSD. 

TAck tack Ingela.

Dagen igår är en dag som inte just kunde kännas värre. 

Jag hade då fått två dagar med häst-doser med kortison. trots att jag tog de sömntabletter som skrivits ut så var kortisonet starkare. Blev bara en timmes sömn natten till onsdag. Kan ju inte påstå att man är så där himla klyftig när man tagit sömntablett men det inte blir nåt sova ändå...

Dessutom får ju sockret hel-spel av dessa kortison-doser.

 Värdena i gårkväll. Inte undra på att jag ångrade mitt beslut att jobba efter behandlingen. Jag mådde som en påse apskit.

Morgonens värden . Mycket trevligare. Visserligen är det ju också tokhögt värde. Men idag mår jag ändå bra.  

Hela jag mår bra.

Det är roligt att laga mat igen. 

Klippa gräset i en härligt sval sommarklänning kändes också bra. 

Att jag ska iväg ikväll och jobba, det är ju öppet länge ikväll. Så jag jobbar ändå till 20... Det blir också roligt.

Pyssla med att göra ett paket till Elis som snart fyller år. Skojigt.

Den där känslan att jag inte har velat få besök. Den är också borta. Rent så jag ser fram mot att någon kommer hit.

Tänk va.

Så skönt att få börja känna igen mej själv.

Det kommer att gå fint för mej, tror jag.

Ha det gott alla.

Åter en dag har gått.

Jodå, så är det. Livet går vidare. Små små steg så ska det här väl gå bra det också. 

På morgonen medan jag höll på koka kaffe och bre en macka åt mej, samtidigt som jag ordnade frukosten åt Mara...

 Då hörde jag det..
Jag hörde det Kenneth klev upp ur sängen. Gick fram till bokhyllan där han alltid förvarade sitt snus.
Aldrig, aldrig att jag någonsin kommer att tro på övernaturliga händelser.
Det va ju mitt undermedvetna som åstadkom det. Jag är störtsäker på det.
Men ändå, trotts att det är mitt undermedvetna, Så kunde jag inte annat än känna en stor stor lycka.
Hans rörelser och steg över golvet lät som när han var frisk.

Jag blev så glad. Han är här. Han håller koll på mej och mitt väl.

Nu har jag en lång stund försökt knycka Ingelas bild från Instagram.  Tänkte jag skulle visa er hur fint de gjort på Kenneths jobb. En fin dukning och en kondoleans-bok. 

Bara inse att jag är värdelös på att knycka. Blev ingen bild.

Men det känns fint. 

Han är saknad även där.

Fortfarande får jag glädjefnatt av att se hur folk vill hjälpa mej.

Lena, skönsjungande, fina. Hennes gest idag. Fina fina lena.

Kjell som dök upp med jordgubbar igår.

Linda som även idag ville äta med mej. Hjälpa mej att få i mej annat än kaffe och bulla, i bästa fall kaffe och macka.

Café Rävastens Lena, rena rama guldfyndet.

Staffan den fina grannen, som kom och lagade gräsklipparen igår. Han tog även i och klippte gräsplätten bakom bagarstugan. Vi tänkte att det kunde funka som parkering på begravningen...

Ja just det... Begravningen.

Tänk om ingen kommer !!!!

Tänk om andra är så fånig som jag, som haft för mej att minnesstunder det är bara för den allra innersta kretsen av familjen och de allra intimaste vännerna..

Tänk va dumt. 

Måtte andra vara klokare.

Jag hoppas att vi blir många som vill vara med att ta en bit kallskuret, en tårtbit och tillsammans med oss prata om Kenneth, kanske gråta en skvätt vid tanken på Kenneth, Skratta tillsammans, minnas Kenneth.

Jag och familjen gör ju som vi brukar..... Enkelt, ute på gården. Regnar det så finns det tält att sitta under.. Det är ju ändå gemenskapen som räknas. 

Älskar dej Kenneth.

Nu ska jag och Mara ta oss en promenad. 

Perfekt kvällspromenad-väder, Perfekt sällskap.

Ha det gott alla.

• 15kommentar
• er

Mitt livs kärlek

Det här blev också en tumultartad sommar.

Min stora kärlek är död.
Min bästa vän, min stora kärlek sedan jag var 16 år är inte med mej nu.
Mina barns pappa, min bästa vän och min stora kärlek.
Borta.














Mina känslor och den människa jag trodde jag var har denna veckan verkligen fått bekänna färg. Jag känner inte igen mej.

Jag vet...
Jag vet att jag måste ge det tid. Det kommer att bli annars.

Men dessa känslor som som bara inte går att få kontroll över skrämmer ....
Jag är Arg, apatisk, jag är lessen, rent förtvivlad, orolig, fullständigt utan känslor och chockad.
Ibland alltihop på samma gång....
Gång på gång blir jag fullständigt chockad och så vansinnigt överraskad  när jag plötsligt förstår...... Kenneth är död, borta, han bor inte här med mej, aldrig mer kommer jag att få ta i honom, aldrig mer kommer han att ta i mej, vi kommer aldrig prata med varandra igen, aldrig mer kommer han att se om mina och familjens behov.
Aldrig mer...
















Jag vet...
Jag vet att jag måste ge det tid.
Det kommer att bli annars.

Tack och lov behöver jag inte känna mej övergiven av våra vänner.

Som Diabetiker är det ju viktigt att jag får i mej mat. Plötsligt efter mer än 45 år av daglig matlagning så får jag inte ihop det...

Kan inte, vill inte.

Men tack och lov för alla vänliga människor som ser till att jag äter.

I väntan på att det ska bli bättre.

Alla värmande kommentarer på alla möjliga sätt. Alla blommor och andra sätt att visa att ni bryr er. Jag tackar och bockar. Känns fint att ni finns där ute.

Tro inte att jag inte är tacksam för det. Tro inte det. 

Men just nu har jag svårt att funka efter den vanliga mallen.

Svårt att visa tacksamhet.

Linda skrev det här på Facebook i måndags.

Ja, jag har idag förlorat min pappa tillika hjälte och idol. Ja, det känns förjävligt och jo vi grinar så att ögonen håller på att trilla ut. 
MEN jag ber dig att när vi möts på stan eller på affärn, ge mig inte ledsna blickar, beklaga inte sorgen, ge mig inga stöttande kramar. För när jag är ute, då vill jag gärna låtsas som att allt är bra och glömma allt som gör mig ledsen ett litet tag.
Vill du spekulera i varför han dog? Gör det, men inte med mig. Dödsorsaken är oviktig, utgången blev att jag inte längre har kvar min pappa. 😢
Vi kan gärna grina och kramas men då hemma hos mig eller dig! För när tårarna drar igång går de inte att få stopp på. 😭

Hon är så klok min dotter.

Precis så vill jag också säga.

Hjälp mej att hitta glädjeämne. Gräva ner mej i ohygglig sorg, det gör jag så bra själv.

Ett gigantiskt tack till  Linda, Kent, Sara och alla barnen. Tack snäll, snälla ni. Vilken rikedom att ni finns. Er sorg är ju också enorm, men ni hjälper mej, helt kravlöst tar ni hand om mej.. 

Älskar er.

Karin som varit med och tagit hand om mej hela helgen.

Grannen som plötsligt klippt alla ängarna i helgen.

Alla ni andra som hjälpt mej att få känna glädje och mening med att fortsätta leva.

Evigt tacksam.

Veden

Skönt.

Nu är all ved uppe från backen. 

Så himla skönt.

Länge tänkte jag att jag kanske skulle använda min konstnärliga talang och göra nåt snyggt av veden.

Typ nåt så här:

Eller varför inte lite så här??

Eller är man nu i gång kan man nu göra nåt sånt här, bara för att kolla om man kan.

Hihi..... Jag skoja bara. Jag är bara så himla nöjd över att allt är kluvet och att allt är tagit reda på så det inte ruttnar och förstörs. 

Våran ved ser mest ut som bilden här under. Svårt att se nåt konstnärligt i den. 

I morgon börjar arbetet om. Nu är det färdighaft med sommarsemester. Jag som inte är någon sommarmänniska har ju naturligtvis ett ess i Rockärmen...... Jag tar semester i höst. Som den skogsmullen jag är så är det skogen på hösten som är Rosen på tårtan.

Kenneth mår fortfarande inte så bra. Ikväll mår han lite bättre trots allt. Han har kunnat äta lite middag med mej utan att börja må alltför illa.

Men se tidigare idag var det inte muntert.

Så nu håller vi alla tummar att nu vänder det..

Ha det gott alla.

En dag med sjukvård

Jaha..

I går var det en sån dag när vi använde oss av svensk sjukvård.
Kenneth som inte mått bra alls sista veckorna fick en tid på hälsocentralen.
Hans mage har som vägrat samarbeta. Ond och allmänt bråkig.
Minus 5 kilo på 2 veckor, utan att tänka på varken kolhydrater hit fett och socker dit.
Nä det har bara inte funnits någon aptit.
Dessutom har han varit så trött. Dygnets alla timmar har inte hjälp att återhämta sig från det trötta.

Nå men åter till igår.
Efter ca 1 timme så kunde man bara konstatera att han skulle få ta lite prover, dessutom skickade man lite remisser hit och dit,  och så skulle de höra av sig till veckan om de hittade något.....

Men då exploderade fru Lundgren...
Ska vi ha det så här i flera dagar till???? Först över hela helgen och sedan några dagar till för att sen kanske få veta att de ingen hittat.

Men glöm din dröm... Aldrig i livet.

Då blev vi remitterad till Akuten. Där kunde man ta en massa prover på en gång.

Så efter en ytterligare en massa tid så kunde man konstatera att magen verkligen ropade på hjälp. Någon av alla mediciner (antagligen Waran) hade börjat göra så att slemhinnorna i magsäcken börjat vittra sönder. Det var på väg mot ett magsår.
Ett piller till skulle avhjälpa det. Ca en timme efter att Kenneth tagit pillret så kände han direkt att det hjälpte. Mindre kaosartat. De räknar att på tre dagar så borde det gå att börja äta igen.
Så himla skönt det då.
Det fanns lite förhöjda värden både här och där som man skulle kolla upp på 14 dagar.
Men många prover var bara så helt perfekta.
Och hjärtat arbetade utifrån sina förutsättningar så gott man kan begära.

Att Kenneth är så ofantligt trött:
Rejäl hjärtsvikt. Men vi ska väl tro att bara han får lite näring i sig så ska det väl hjälpa till att han känner sig lite mer vaken.

Idag till lunch kommer Linda och Vilja hit. Vi ska äta surströmming. Eftersom det bra finns en lite burk här hemma så får vi väl vara nöjd när det bara är Linda och jag som ska dela.

Vilja vill inte ha surströmming utan stekt korv eller nåt sånt. Kenneth är ju så lite i maten så äter han en halv potatis med smör så är han nöjd.

Nä men om jag skulle gå ut en stund till på vedbacken.

Min ljudbok som hela tiden pockar på min uppmärksamhet kommer sig verkligen till sin rätt där. Gudarns vad jag gillar böckerna i Outlander-serien.

Tänk vad bra sysselsättning. Dela nytta med nöje..

Ha det gott alla

Hängmatta

Men idag alltså. Jag har varit riktigt semesterlat.
Jag hade stora planer på saker som jag ville göra idag.
Blev int nåt av det.
Det blev inte mycket alls.
Bara lite sånt där: sticka en stund, lyssna ljudbok med den där tidsinställaren på som avbryter var femte minut om man råkar somna.
Sova middag har jag gjort. Sett lite serie på plattan.
Pratat med maken, pratat i telefonen med dottern och dessutom ett långsamtal med Inga-Lill (gudarns så länge sedan vi gjorde det).
Jag har ätit lättlagad mat, typ fil och kokta ägg till lunch. Köpespaj med IKEA-köttbullar till middag.
En långpromenad med Mara. vi rörde oss så sakta så folk må säkert tro att vi stannat mitt i steget.

Nästan så jag tror att jag nog legat i en hängmatta idag om jag haft nån. Litet så här...

Nä nu tog jag i.. Kan jag inte ligga i vår hammock utan att bli sjösjuk så varför skulle jag kunna ligga i en hängmatta. 

 Nå men nu har jag ingen hängmatta så då kan jag ju säga att "om jag haft en så skulle jag"

Känner att resten av dagen blir i samma stil. 

Det där jag skulle göra idag, det klarar sig och finns kvar en annan dag.

Ha det gott alla

Semestern rullar på.

I dag har man  hotat med åska.
Nog har det varit kvavt så det räcker men inte en enda gång har jag hört någon åska. Kenneth säger att han hörde muller.
Men inte jag.
Däremot blev jag så där vansinnigt trött som jag kan bli när åskan är på ingång. Så det finns ju en risk att jag nannade just när åskan passerade.
Kan vara så.

I går var jag och Linda på IKEA.
De var väldigt länge sedan det blev en IKEA-sväng. Men en väldigt bra dag blev det. Det är ju inte så ofta vi tar oss den lyxen att bara ha en mor - dotter- dag....
Vi hade en toppendag.
Jag skulle bara ha en överskåp. en som ska sitta över det nya kylskåpet.
Nu ska ni få höra nåt konstigt........ Det blev en massa annat. Servetter, plastpåsar och ljus. Dessutom blev det en massa annat också. Konstigt eller hur?
Linda hade en rejäl inköpslista. En massa garderober ska in i hennes källare.
Så när vi skulle hem var det som det ofta blir...
Hur ska vi rymma allt?

Nå men vi löste det. Alla grejerna fick plats. Vi fick också plats. Ingen behövde ta bussen.

För några dagar sedan blev vi bjudna till Calle och Doris på surströmming. Tänk att det är så gott. Från första till sista tuggan. Den inglasade altanen är bara guld värd. Anna och Jonas med barn var där också. Så den ketchup ni ser bakom Doris är inte till surströmmingen. 

Lena på Café Rävasten hade bakat efterrätten. Den flickan hon kan baka hon. Satt som en smäck bakom den goa strömmingen

 Några av mina sommarprojekt är klar. Linda och Vilja ville ha en poncho var.
Okey. Det fixar jag. En i olika grå nyanser och en i regnbågsfärger.

Åsså har jag hunnit på bubbelkväll med sparrisarna. En sagolikt skojig kväll. Ett gäng trevliga kvinnor, massa go saker att äta och flera goa vinflaskor.

Ja men ni hör va? Det är till att ha semester. Festligheterna bara står som spön i backen. 

Nä nu ska jag greppa stickningen, jag hade också tänkt mej en egen poncho denna sommar. Verkligt användbart plagg. Kika lite på Allsång på Skansen blir det nog. Hör att just nu är det hyllningar till Björn Skift. Han har ju nyss fyllt år. Duktig kille det där.

Ha det gott.

Lääänge sedan jag skrev. Men nu så ...

Nu var det så länge sedan jag skrev i min blogg så det var som spännande att se om jag skulle komma in i min blogg. Men se det gick. Inga dumma lösenord som jag glömt.
Att jag helt tröttnat på att skriva i bloggen har ni som följer mej förstått. Men så kan det ju var här i livet.
Jag är här nu.

Men idag är skrivlusten här så då skriver jag och sen får vi se om hur det funkar framåt i tiden. Ingen ide att gissa.

Dagen idag är jag så himla tacksam för att jag inte är på tält- och cykel-semester. Otroligt tråkigt väder ute. Jag brukar ju tycka det är okey med regnet, vet ju att det är bra för allt som växer, grundvatten, brandrisk å sånt.
Men idag blåser det dessutom. Blåser så mina fina små äppelträd bugar hur mycket som helst, pionerna har ändrat karaktär och ser mer ut som krypväxter.

Så dag är en toppendag att var inne och göra nåt, nyttigt eller onyttigt spelar roll. Men man är då inte tvingad till att var ute.

Jag och Kenneth har varit iväg på en veckas bilsemester i Sverige. För oss som aldrig är iväg så pass långt hemifrån att vi inte hinner hem innan det är kväll har det ju varit ett väldans äventyr.
Om Kenneth skulle orka var ju ett frågetecken, men det gick.
Alternativet att inte följa för Kenneth var ju att stanna hemma och undra resten av livet om han skulle orkat.
Visserligen är all ork tömd. Han är inne på sin tredje dag i sängen nu. Inte klokt vad han kan sova.

Eftersom det är en dryg månad sedan jag skrev senast så kan jag ju inte berätta allt som hänt sedan sist... Nä men jag kan ju berätta nåt.

Jag börjar med bilder från semesterresan. Östersund var väl inte världens vackraste boende men bilparkeringen var väldigt nära, vi bodde där fönstret är på biltaket, billigt, rummet var som en dröm, nybyggt och härlig hotellfrukost rakt över gatan.

 Shopping. Jodå jag hann med väldigt många butiker, både som här i stora köpcentret i Borlänge, det som heter Kupolen.  Dessutom hittade jag många fina parker och andra små pittoreska ställen att gå omkring i.

Kenneth var som enkel att hålla reda på. Han satt sig som regel på ett ställe och tittade på folk medan jag yrade runt.

Ett av målen med resan var att att träffa två av mina kusiner. Ingemar som bor i Dalarna och Åse som bor sedan många år i Australien, men som nu var hem till sin mamma i Dalarna. Vilken underbar eftermiddag vi hade. Det var massor av skratt precis som när vi var unga. Jag är misstänksam att det är närmare 30 år sedan vi senast sågs. Kändes inte så, var som om det bara var ifjol. Så himla roligt det var.

Ett annat mål var att träffa Linda och hennes familj. Linda och Kent kom söderifrån och var på väg till Stockholm på konserten med Guns n Roses. så då fick vi den äran att fortsätta på tremanhand. Kan inte påstå att resan blev på något sätt blev sämre när Vilja kom med i bilden. 

Trots att hon är superduktig att tillbringa långa timmar i baksätet utan att lessna, så blev det ju fler stopp för oss (läs mej), vi blev ju glassugen lite då och då.

Som här. En underbar liten camping utanför Fredrika. Goa glassar, härligt kaffe och en superfin strand i härligt väder. För övrigt så hade vi kalasväder hela veckan. Om vi räknar bort första söndagen då regnade det hela dagen. Men det var den dagen vi körde mellan här hemma och ner till Östersund.

Lycksele djurpark. 

Jag borde ha en medalj som var så klok att jag bokade tåget direkt vi kom dit. Under 30 minuter åkte vi runt och med en guide som berättade vad vi såg, å vi såg massor. Det var stora horn, korta ben, långa ben, prickiga kroppar, lurviga kroppar, stora djur, små djur. Ett stopp på resan vid björnhonan och hennes ungar och en kort vandring upp till vargarna. Sedan fortsatte resan. Så smidigt. 

Sen så kunde vi fokusera på det som Vilja fick ut mest av:

Hästridning, Sälarna och leklandet. Blev en riktigt fin dag som i vanlig ordning avslutades med bad i hotellpoolen och middag.

Sista stoppet på vår resa blev i Arvidsjaur hos Anna och Robin. De bjöd på kaffe. Då ingick det trevligt sällskap, lite lek, vackert väder och underhållning av altanbyggare.

Men nog var jag ändå nöjd när vi hämtat hem Mara från Ulrica och kunde sätta mej på altan och bara vara.

Det var den semesterresan.

För övrigt:
Kasper den godingen har fyllt 8 år. Det blev ju både tårta och Öjeby kyrkmarknad den dagen.
Mara den fina vovven har varit sjuk och blivit opererad. Att ha en babybody i stället för tratt var ju bara hur listigt som helst.

Midsommar med sköna Calle och Doris. Vi åt gott och hade det bara hur mysigt som helst på deras inglasade altan. Skitsamma att andra klagade på vädret, för oss var det alldeles perfekt.

Massor med ved har hanterats på vår gård. Underbara vänner som ställer upp och hjälper oss. Kjell och hans gäng, Kent, Linda, Calle och Doris. Vilken rikedom att få hjälp när vi inte räcker till.

Alla hjälpare är inte så stora men jobbet Vilja gjorde högt upp på högen i vedhuset var en viktigt insats. Varken jag eller Doris kunde tänka oss att byta med henne.

Elis och Kasper kom och sov över en natt. Så himla skojigt. Så fina att titta på. Så stora de är nu....

Jag har fått lära mej lite om vad man kan hjälpa till med när det är folkracetävling. Först stekte och serverade jag runt 500 hamburgare sedan fick jag sitta med vid anbudsgivningen. Massa pappersjobb som ska göras, dessutom ska det bli rätt. Jättekul. Jag hade vana duktiga kvinnor vid min sida så det bara flöt på.

Men nu tror jag att jag ska ge mej. Känns som om det är lunchtid nu. Magen kurrar. 

Ha det gott alla.