Kasper och en massa annat.

Kan ju inte påstå att det blir skrivet så ofta nu för tiden i bloggen. Hoppas att det bara har med min trötthet att göra, för det vore ju skit-trist om jag tappar lusten att skriva blogg.
Nä så får det inte bli, vi får bara konstatera att just nu går det lite på sparlåga.

I dag ser min lapp med stödord ut på följande sätt:
Kasper, Soppa, kanis, barnbarn x 2, klockan, fest på jobbet, lunch ute, garnet, Irene, Max usch...

Så det är väl bara sparka igång då om jag ska bli färdig någon gång. Tänkte ju hinna annat än skriva blogg en sån här ledig dag. Naturligtvis så är jag ju tvungen att redigera bilder innan jag sätter mej och skriver. Praktiskt, på det sättet blir det inte en massa gammelbilder kvar i kameran.

Hihi. Gjorde just en smygande rörelse runt i huset kikandes genom fönstren för att se vad det var som lät. Trodde att det var nåt ute som brummade....... Nä men icke det. Det är min lilla goa vovve som sov gott under skrivbordet. Hon kan snarka den där lilla goa tjejen.

Jag börjar med garnet.
Jag har flera såna här nystan. Både 50 och 100 grams. De är identiskt lika i färgen. De är bägge två tillverkade i Turkiet. Men som ni ser olika i märken. Är det någon mer än jag som tror att det är samma tillverkare???

I helgen har Kasper varit här. Minns faktiskt inte att han varit här själv tidigare, alltså utan någon i familjen med sig. Kan hända när han var en bejbis, men det är ju länge sedan. 

Så det var hög tid att det blev av. 

På vägen upp från Öjebyn så frågade vi vad han ville ha till middag innan vi skulle gå in på ICA och handla, frukost lördagsgodis och sånt. 

-Pizza med pommes. Jaha, jamen då ordar vi det. Gott var det tydligen.

På lördag for vi till Kanis och kollade på de som ställde upp husvagnarna. Blev ju lek och eldning också. precis sånt som barn ska göra.

Vilja följde med oss hem. Hon ville så gärna följa med oss till Alträsk på köttsoppsmiddag. Klart att vi kunde ordna det.
Lite mys med hårbollen hanns ju med

Här är en suddig bild på mej och barnen. Jag , två barnbarn och en hund. Om ni inte ser hunden så ligger hon under min högra armbåge och sussar så gott.

Suddig men för mej väldigt mysig bild. Jag var där och jag minns känslan. 

På söndag fixade vi lunchen ute. Det skulle ju komma föräldrar från alla håll och hämta in sina telningar så vi gjorde en ordentlig laddning med pyttipanna och stekte i murrikan. Medan vi väntade på folket så passade Vilja och Kasper på att grilla sig korv. Vem kunde vänta, vi hade ju ändrat klockan så de var ju hur hungrig som helst långt innan det var dags för lunch. Dessutom hade vi varit ute på en långpromenad i skogen innan lunchtiden och letat adventsgran. Gick alldeles perfekt. Tur vi hade barn när det var dags att dra hem granen. Barnarbete är bra.

Ja som jag skrev tidigare så var det dags denna helgen för att den årliga köttsoppan i Alträsk. Uppskattat, massa folk, god soppa, underbart hembakt bröd, god kaka till kaffet. Att man sedan lyckades vinna fina grejer på lotteriet. Det får man ju sätta på pluskontot det också. Kasper och Vilja hade en himla rolig kväll. Hur många barn som helst att leka med.

I fredags hann jag med en fest på jobbet. Jag stressade iväg direkt vi hade hämtat Kasper. Kenneth med sin värkande vad, kände att det var en fin fredagskväll, Han och Kasper fredagsmyste i soffan utan att sakna mej.

Vår förra chef , Anki hade ordnat en himla trevlig tillställning. God mat, massa mat, ett enormt buffebord, mycket skrattande, vackert dukat. härlig tårta.  Humören på topp. Dessutom var det ordnat med gott alkoholfritt vin för oss som körde bil.

Anki var en utomordentlig bra chef, driven, klok, driftig. Hon var bra, himla bra. 

Det enda som inte är bra är att hon är en före detta chef.

Nå men det är bara rätta in sig efter förutsättningarna. Nu kör vi med ny chef, det blir bra det också, annorlunda men bra.

Få se nu!!!

Är det nåt på listan som jag inte skrivit om???

Max usch. 

Det händer någon gång då och då. I går senast. Helt klart för sällan eftersom jag inte minns vad som händer. Att jag säger åt Kenneth: Kan vi inte äta på Max när vi likaså måste handla.

Så himla dumt, men nu ska det inte hända igen.

Finns inget ställe som gör så grymt äcklig snabbmat. De lyckas få maten att smaka som den är tillagad i mikron inte friterad.

Jag gillar inte slokande, mjuka strips, inte kycklingnuggets som inte smakar kyckling eller är krispiga, inte heller gillar jag chili cheese som kallnat och blivit sega. 

Klart man kan säga att det finns annat att beställa. Men när jag säger åt Kenneth så där oförhappandes så är det fettet och stripsen jag är ute efter.

Så varför går jag då och äter på Max????

Bara slöhet eftersom det ligger så nära ICA.

Ska jag äta fet och ohälsosam mat så ska det vara god ohälsosam mat.

Finns så många ställen i Boden som kan laga god snabbmat. Så nu är det färdigt. Aldrig mera Max.

Så det så.

Iréne. I dag är det 5 år sedan min goa, goa vän Iréne gick bort. Det är inte klokt att det bara är 5 år sedan. Jag tycker att jag har saknat henne i en evighet. Hon var en sån kompis som det vore alla förunna att ha. En sån som både kunde ta emot och ge förtroendet att allt vi sa stannade hos varandra. Vi löste så många världsliga  gåtor tillsammans vid köksbordet. Hon var guld värd. Saknar, saknar.

Nu är det färdigskrivet för idag. 

Å vilken himla tur att vi ställt om klockan så man kan lura sig lite. Det är ju massor kvar av dagen. 

Nu tar jag tag i dagen. 

HA det gott alla

Söndagskväll och höstens första snö visar sig.

Ikväll skulle jag efter middagen: Dammsuga, plocka bort lite grejer som jag dragit fram och låtit bli liggande, tvätta bort lite smutsiga kläder och ge garderoben i hallen en genomgång. Sen klockan 21 skulle jag se en ny serie som börjar på Ettan.

Så här i efterhand så vet jag att jag åt en ooootroligt god middag, vegetarisk, sagolikt enkel att laga och vanvettigt god. Jag gick en lång promenad med Mara. Som sällskap hade vi spännande ljudbok och rejäl reflexväst. Då blir som promenaderna lååånga, speciellt eftersom boken är bra att lyssna på, å inte gör det nåt fast det  blir skumt ute på kvällen, reflexväst is the skit. Helt perfekt. Å Mara klagar inte.
Men sen blev det inte mer gjort.
Tjoffs hade jag landat i soffan. Har inte ens stickat på vantarna.
Så nu gäller det bara att hålla sig vaken en timme till om jag ska kunna se det där som börjar ikväll.
Få se om det blir samma som det jag skulle se tidigare i veckan. Tror det var på torsdagskväll. Också en seriestart.... Kan ha hetat Svartsjön. Men se det sket sig ganska omgående. För spännande för mej. Jag blev galet mörkrädd, trots att jag satt hemma i min soffa.
Så knepigt. Nå men jag slutade titta ganska omgående och tog min bok istället.
Så då får vi se hur det blir ikväll.

Annars då?????
Jo tack, inte så illa
Jag har inte riktigt koll på vad som hänt sedan sist jag skrev blogg....
Jag har då inte vunnit en massa pengar, inte uppfunnit nåt som kan göra mej berömd, inte bytt make, jobb eller adress. Så jag tror väl att man kan säga att livet gått sin stilla lunk.

I eftermiddag fyllde vi upp stolarna runt vårt köksbord med goa människor. Kicko, Thomas, Annica och Mathias kom. Himla många skratt och massa prat.
Lyckliga oss som har såna vänner.

101 idéer har kommit ut. Den har jag köpt, det minns jag. Så nu är jag igång med jultidningsläsandet.

Jag har följt med Kenneth på jakt i helgen, blev inte nåt. Om man nu inte räknar alla björnbajs-plockningarna. Dra mej vad det skottas björnbajs i provrör. Nallen eller nallarna har kackat överallt i skogarna här omkring. Blir spännande att se hur många individer det blir i slutändan.

Middagen idag var precis en sån här: Tikka Masala, med linser i stället kyckling. Jag har lånat bilden från middagen hos Ullis förra söndagen. Så sagolikt gott. Mmmmm.. Å det var precis lika mumsig den här söndagen.

Den här bilden är från i Tisdags. Jag, Linda och Vilja åt på Le Cr... Le Crus... Äsch, hur stavas det nu då??? Jag gör så här istället: vi åt på matstället på 43:an. Sallad med Chevré, rödbetor och valnötter. Ja jösses va gott.

Här då ??? Jo just det. Jag har ju jobbat i veckan. Bilden är från en morgon när det skulle bytas glödlampor i taket. Peter tyckte att han var bättre lämpad än Annelie. Jag är beredd på att hålla med honom. Tycker som att Annelie är lite för kort i en ända.

Just nu kommer höstens första snö. Kenneth och Mara var just ut på altan och kunde lämnade en super-färsk rapport: Vitt, vitt vitt.

Nä nu ska jag ta en dusch och krypa in i morgonrocken och tjocksockarna innan jag ska se tv.

Ha det gott alla.

Höst ute

Nu gäller det att inte dynga ner sig i onödan.
Finns inte så mycket att välja mellan i min garderob.
Jag har fortfarande inte tagit in vinterkläderna. Fortfarande har jag mest kortbyxor i garderoben. Kortbyxor, linnen och sommarklänningar. Men som sagt snart så, vilken dag som helst nu.
Kanske det blir på onsdag. Då har jag ledig dag. Kanske då.
Men sicken tur att jag var ut och hämtade vinterjacka, täckbyxor och rävmössa och skoterskorna innan älgjakten i lördags.
Lite bister blev det allt. Ändå.

Men med mycket kläder, massa varmt kaffe och en skön brasa blev det en bra dag ändå. Att det så blev en massa dramatik när vi nära på blev omkullsprungen av en älgko gjorde ju inte dagen sämre, nä bara av spänningen blev man ju varm.

På söndag var det samling runt eldplatsen ute på gården. Många människor, många barn, småkallt men riktigt skojigt. Kent som just fyllt år hade gjort en stor härlig tårta full med massa gott och massor av bär, riktigt lyxtårta.

Vi åt även stekt palt och hamburgare. Gott, gott.

Här sitter Bonzo, det lilla energiknippet. Så häftigt vovve, så nyttig för Mara. Att hon surar och morrar lite ibland biter inte på Bonzo, nä för honom leker livet konstant. 

Just det.... På bilden är matte och lill-matte också med.

Kenneth lastade fyr-hjulingsvagnet fullt med barn och begav sig ut i naturen. Det kvittrade och skrattade hela vägen, så vi hörde precis var de var.

Körde fast gjorde de också ett par gånger. Ibland kom de lös själv. En gång fick Linda promenera iväg mot det  kvittrande ljudet i skogen och hjälpa till. På den här bilden hänger Kasper över kanten och ropar kör-instruktioner år farfar..... Lät så här: KÖR FAARFAAR, KÖR BARA. BACKA. TA SATS. KÖÖÖÖR.

Pjoff så kom de över och till sist var de lyckligt tillbaka till fika-bordet.

Som sagt....... En härlig eld gör livet mycket lättare att leva.

Undrar vad Mara egentligen hittade att rulla sig i igår. Efter två bad så luktar hon fortfarande illa. Blä.. 

I går kväll var jag på middag hos Ullis. Det var "sparrisarna vid samma bord" som hade syjunte-träff. Men milde himmel så god mat hon bjöd på.

Vegetarisk mat när den är som allra bäst.

Nä men nu blir det nog inte mer skrivet ikväll. Tror jag ska greppa boken och göra ett skutt upp i sängen.

Ha det gott alla.

Fredag idag och vinterjackan måste på.

Mycket smartare än att sätta sig här och skriva vore nog att larva sig iväg ut i storförrådet och söka reda på vinterjackan.
Nu är det bister på morgnarna när man ska ut på Mara-promenad eller för att inte tala om när man står och väntar på bussen.
Hurrvas.

Men jag ska ju inte klaga. Jag gillar hösten och jag gillar vintern, men som sagt utan vinterjacka och vinterskor kan det blir en aning kallt.
Hög tid tror jag att göra stora ..... ? ? ?..... Vad heter det? Just nu söker jag ordet för en stor omflyttning. Tror man använder det i schack. . . . . . . . .
Rockaden för tusan. Jag sökte ordet rockad. Men hur svårt blev inte det nu då.

Alltså. Jag behöver göra en rockad i min garderob.
Ut med kortbyxor, sommarklänningar och linnen. In men täckbyxor, koftor och vinterjackan. Ut med foppisar, träskor och sandaler. In med fodrade kängor och vinterstövlar.
I helgen kanske jag får det att bli. Rockaden alltså. Idag kanske jag kommer ihåg att hämta vinterjackan. Promenadskorna får duga även denna dag.

Fatta inte men den här hösten påverkas jag av mörkret eller nåt. Jag är så ofantligt trött. Så fort jag sätter mej så somnar jag.
Nä men det har jag ju skrivit om tidigare känner jag ju. Nå men då kan jag ju berätta att det har inte ordnat upp sig.
Funderar på att bära in lite julmagasin. Så man bekvämt kan luta sig tillbaka i soffan och läsa om storstäd, julpyntande och julbak. De brukar funka på mej. Jag går ju igång på sånt. Då minsann håller jag mej vaken. Inte nu så att jag bakar och städar.... näää, men jag håller mej vaken när jag läser om sånt.

Nu på morgonen när jag satt mej och skulle skriva lite blogg så kom jag bara på en enda sak att skriva om...
 Jodåsåatt.
Inte den blekaste aning vad det var.

Nå men verkar ju inte bli blankt papper idag ändå.

I veckan har jag varit tillsammans med tjejgruppen och ätit på Restaurang Viljan. Det är så gott och lyxigt. Det är gymnasiet för de som ska bli kockar och serveringspersonal. Så otroligt duktiga elever och så proffsiga lärare. För att inte tala om den otroligt fina lokalen. Man  tror verkligen att man är på en lyxkrog.
Det enda enda som skiljer sig är priset. En trerätters kostar 113 kronor.
Det var så himla gott.
Dessutom blev jag bjuden.


Jag har anslutit mej till Storytel. Ni vet ljudbok i mobilen. Men så himla nice. Att jag inte gjort det tidigare fattar jag inte.
Men nu gäller det ju att tänka sig för lite så att ljudboken inte är så lik boken som ligger på nattduksbordet. För då kan det bli gorm av allt.
 En deckare på ena stället och en historisk roman på det andra. Funkar himla fint.
För att inte tala om att långpromenaderna med Mara blivit dubbelt så långa.

Nä nu måste jag gå och söka redan på jackan innan vi tar långpromenaden.

Ja men just det... Nu minns jag  vad det var jag skulle skriva om.... Jag skulle ju skriva att strax ska jag bege mej iväg till sista arbetspasset för denna vecka.
Att det är fredag och det känns skönt att det snart är ledig helg.
Så var det ju.
Det var här det skulle stå om att jag är så trött att jag bara somnar, så lite ledigt är ju inte helt fel då.

Nä, nu mot vinterjackan.

Ha det gott alla

Elis och Thomas

Tihi.
Jag är nu världens mest lättlurade människa.
Jag hade en strikt plan på vad jag skulle syssla med så här från morgonen.
Framför allt så var det storstädning av sovrummet som låg i fokus, det tar ju en stund men jag skulle ju starta tidigt så vi kunde unna oss en riktigt långpromenad jag och Mara så där kring lunch. För att avsluta ledighetsdagen med att putsa lite köksfönster.....
Tänkte jag igår innan jag gick och la mej, alltså.
Nu har jag varit vaken snart i 3 timmar utan att det hänt ett jota i sovrummet. Ja för utom att vi klivit upp hela gänget.
Nähä, här sitter jag och just nu var det då datorn som lockar, före det var det boken, kaffet x 2, inköpslista för veckan, middagsplanera för några dagar framåt.
Ja men ni hör va??? Inte klokt vad lättlurad jag är till att syssla med annat än det jag bestämt mej för. Nu får jag passa mej för snart har hela långa lediga dagen smitit mellan fingrarna utan att jag tycker att jag uträttat nåt.

I lördags for vi på kalas. Thomas fyllde år.
Det var en samling glada människor, de flesta var för mej helt obekanta...... Men jag skulle tippa att Thomas kände allihop, det är ju det huvudsakliga.

What ever väldigt trevlig kväll. Nu stannade vi inte så himla länge. Elis som kom till oss på fredag var helt knäckt av älgjakten och all frisk luft vi fått i oss under dagen så han slocknade ganska omgående.  

Men så länge vi stannade så fick vi ta del av god mat, skojiga människor, vackert dukat och goa tårtor och pannacotta. 

Det här en bild från Min och Maras sköna fredagspromenad. Jag säger ju att Mara går inte hitta när hon står stilla, å stilla är hon ju när hon fastnar på ett kort. Ser ni henne???

Ledtråd. Hon springer snett framför en lutande mossklädd stubbe på högersidan av bilden. Hjälpte det? Ser du henne nu då? Jag sa ju att det är inte lätt att se henne i skogen.

Som jag sa tidigare så fick vi ha Elis här under helgen. Lördagsmorgon så var det älgjakt som gällde. Spännande naturligtvis.

Nu blev det ingen älg medan vi var ute. Den sköts på eftermiddagen när vi farit hem. För hur skojigt det än var att fara på älgjakt så kan ju timmarna still sist kännas som veckor. Tur vi hade en eld som man kunde hålla sig sysselsatt med.

Kolla här va. Jag skickade en påse med äpplen till Inga-Lill tidigare i höst. Hokus, pokus så var det förvandlat till både äppelmos och till äppelgelé. Inga-Lills äppelgelé är den godaste gelé som finns. Dessutom så är den särskilt lämpad för mej med min diabetes..........??????........ Eller hur det nu va.

Men hiskeligt god är den. Jag lovar.

Nä men om jag nu skulle sätta igång med sovrummet.

Jo, jag gör det.

Nu....

Ha det gott alla.

Länge sedan sist.

Men se nu är det länge sedan jag skrev.
Fattar inte var tiden tar vägen....... Nu skojade jag.
Fattar jag visst.  Antingen låter man tiden bara rinna mellan fingrarna utan att få nåt gjort eller så har man häcken full. Inget av sätten är väl dåligt när det gäller hur man använde tiden. Bara man själv vet skillnaden.
Jag har vansinnigt korta kvällar nu. När jag inte fyller den med en massa, alltså. Finns ingen tid att sitta framför soffan eller läsa någon bok, nä för jag slocknar så fort jag sätter mej. Pang bara.
Ingen ide att spjärna emot, just nu är det tidiga kvällar som gäller.

Innan jag började skriva så tog jag och läste var jag jag var i livet sist jag skrev i bloggen.
Verkade vara i skogen.
Skulle jag berätta allt som jag varit med om så blir det bara en lång uppradning av  händelse. Inga speciellt rafflande.
Vi gör en kort, kort resumé med bilder..

Älgjakt:

Hade kunnat lägga ut en massa bilder på dö-köttet också. Men det hoppar vi över. Kött har det då blivit under jaktdagarna. Det känns förmöget att få ner det i frysen.

Älgkött och kantareller tillsammans, det är mumma det.

Mer då?. Ju just det.

Vi har varit på Kenneth jobb när det var öppet hus. Vår plan var att få med oss alla barnbarnen men vissa av dom hade annat för sig.

Nå men helt tomhänt blev vi inte:

Den här bilden tog NSD:s fotograf. Hon tog bilden och skrev några ord om oss.

Mycket att se och mycket att smaka på. Det var hamburgare, frukt, skittunga fulla ryggsäckar som man skulle se om man fick upp på ryggen, bullar och kaffe, helikoptrar, varmkorvar, bandvagnar, andra gröna stora maskiner, varma mackor. Vilja hittade ett ställe där det fanns många stora människor som bara pockade med att hon skulle fylla fickorna med godis. Behöver jag berätta att hon gjorde sig en lov åt det hållet med jämna mellanrum.

Trevlig dag och trevliga människor.

Tack för det.

Party har det varit på mitt jobb.

Skivor till kaffet. 

Mycket folk, nyttig information av kommunalrådet och massa skönsång.

Nice, very nice.

Dessa fina blommor kom en kund med igår. Hon var så glad att det var just vi som hittade hennes förlorade väska.

Den här rosen fotade jag igår förmiddag efter att jag och Mara varit ut på morgonpromenaden. Frost och röd ros, kan inte bli annat än väldigt vackert.

Eller hur?

I köksfönstret har jag en massa gröna chili hängandes på tork. Fick ju en planta av Ulrica i början av sommaren. Men kolla alltså, allt eftersom så blir de först orange och sen bara rödare och rödare.

I går var det kanelbullens dag. 

Jodå jag hann äta två. En på jobbet och en på kvällen på tjejträffen.

Mitt skojiga jobb tar sin beskärda del av orken kan man lätt konstatera utan att överdriva. En ordentlig dos av oro känner vi av. Helt klart så saknas det några medarbetare för att det ska fungera, i går försvann två till. Uppifrån saknas infot om hur man tänkt lösa det här. Det skapar onödig oro och spekulationer.

Tråkigt, hoppas det löser sig snart. För det känns som om det inte håller nå länge att ha det så här.

Annars då? Det har varit lite läkarbesök och tandläkarbesök, promenader i skogen, ätit god mat tillsammans med goa vänner, somnat sittandes så fort jag försökt sätta mej på kvällarna.

Nä men nu måste jag nog ge mej. Mara ska få sin långpromenad innan jag ska hoppa i duschen. 1½ timme kvar till bussen går mot jobbet. 

Blir nog en promenad efter vägen idag.

Ha det gott alla.