Vedkapning och andra trevligheter.

Tanken var ju att jag nu skulle gå ut och klyva ved eller fota och lägga ut grejer till försäljning.
Men efter att ha stått ute i en dryg timme och sålt saker och haft trevliga samtal med skojiga köpare så blir jag inne känner jag. En stund iallafall.  Idag är de kallt ute. 9 grader och en massa blåst. Hurrves.
Min lilla pälsvän är inte pigg, hon ska till doktorn direkt efter lunch. Trots att hon mest bara sover så är det inte kul att lämna henne ensam inne. Också nåt att skylla på när jag inte vill gå ut.
Dessutom måste jag ju skriva blogg.
Viktiga saker.
Inga-Lill har ju varit här några dagar och som vanligt har vi haft det bra.

Det har varit arbetsinsatser, både köra skräp till soptippen, hjälpas åt att lägga ut annonser, sjukbesök, bära och flytta saker. För att inte tala om myggbetten som vi börjat spara på.

Men så har vi nöjessidan: Laga god mat tillsammans, äta och dricka gott, spela kort allt vi bara orkade, promenader, shoppingturer. Åsså en massa prat. Inte klokt vad vi är bra på att prata.
När vi var på shoppingturerna så tänkte jag  hela tiden på att jag hade inköpsstopp. Funkade det? Nix, jag kom hem med en mycket trevlig liten termos, rymmer 4 koppar och håller värmen riktigt bra.

Linda tog en bild på när vi var ute och kapade, och klöv ved igår.. Hon tyckte inte jag klädde mej korrekt. 

Kan jag väl hålla med om, det är inte sant vad fort man fyller foppatofflorna med sågspån. Nå men de är ganska enkla att skaka ur. Ser ju väldigt vådligt ut med den klädseln när man kör motorsågen. Men det är ju inte en riktig motorsåg, en så där tung sak som vibrerar och där sågkedjan går några extra varv från det man släppt knappen. Nä det är en elsåg. Lätt, utan vibrationer och som stannar direkt man släpper knappen. Enda säkerhetsföreskrifter som gäller är glasögon och hörselkåpa. Å det hade jag ju.

Vi var så duktiga jag och Linda. Men som sagt det finns kvar att klyva ved än.

Men det är precis klyva ved jag inte vill idag. Eller kanske jag skulle gå ut och fota och lägga annonser. Nå inte det heller. Jag stannar inne och håller Mara sällskap.

Nu ger jag mej.

Nästa gång jag går ut måste jag se om jag har några kålmalar. Enligt den lokala radiokanalen är det nåt som finns i  hela Norrbotten, massor alltså, å jag har inte sett en enda. 

Ha det gott alla.

Inga-Lill är här.

Godmorgon på er.
Jag kan ju lika väl sätta mej på mitt kontor och skriva blogg medan jag väntar på att Prinsessan i Västra flygeln ska vakna.

Hon som sover så gott är Inga-Lill. Hon har fått den äran att premiärsova i min bäddsoffa. Vad jag kan se så går det alldeles utmärkt. Tycker det låter så också. 

Det är bra att hon ligger och mognar till sig, det blir en dag full av aktiviteter. Till att börja med så väntar vi in en som ska hämta och betala för en grej. 

Försäljningen går alldeles utmärkt förövrigt. Det tar mycket tid att joxa fram en grej, ta bild och mäta kors och tvär, så är det ju att skriva något om varan också. Mycket svara på meddelanden på mobilen. Men som sagt för varje sak jag säljer tänker jag: Hejja 2 kilo mindre att lyfta i när jag väl ska flytta.

När jag och Inga-Lill har möjlighet att träffas så utgår vi alltid från att det är fredag.

Alltså blev det god mat med ett glas vin till och en kaffedrink till dessert.

Sen var det ju det där med kortspelet. Så mycket vi orkar så spelar vi. Det blir definitivt inte som när vi var unga så vi lätt satt uppe och spelade kort hela natten. Det hände ju att när vi var på väg i säng så mötte vi Kenneth och Tommy när de var klar för att börja dagen.

Vi spelade i går, så länge vi bara orkade. Nästan. Vi slutade strax innan orken var slut och tog en promenad.

Resten av dagen blir en sväng till soptippen med en massa järnskrot, Returide, köpa garn och mera köpa lite av varje.

Kolla vilket fint armband jag gjort mej, av gamla knappar. Känner mej så fin, som om de var gjort av dyraste diamanter. Nä men det ska jag inte säga. Hemmagjort är bäst.

Vilken tur att det inte är denna årstid jag ska besluta mej för om jag vill bo kvar eller om jag vill flytta. Det är så härligt på min uteservering. Fortfarande finns det i stort sett inga mygg, inte än, men snart.

Eurovisionsfinal. Hejja John. Du är bäst. Men inte vann du ändå. Medan du jobbade så slappade jag.

Nu har Törnrosa kommit sig på benen så nu blir det frukost.

Ha det gott alla

Kulturell och trevlig lördag. Blöt men skojig söndag.

Så där ja. Nu fick jag iväg det jag skrev på lördagsmorgonen.
Nu är det måndag idag.

Som jag skrev tidigare så kom vi oss för att sätta morotsfrön. Det var ju då innan allt regnande. Kan ju tänka att helt plötsligt flöt alla frönen iväg men det återstår ju att se på ett tag. Praktiskt att låta Vilja plantera det är ju ganska säkert att hon äter upp alltihop. Hon börjar äta när hon börjar gallra. De där små små morötterna är goda fast de är små säger hon. Hon tänker på matsvinnet, det är bra.

Efter trädgårdsarbete hade vi ett boklåningsprojekt. Så det var bara tvätta av oss jorden och bege oss till staden. Efter lite sökande och frågande så hittade det vi ville ha. 

På väg från Bibblo så berättade Vilja att hon nog ville spela ett instrument. Trumpet kanske. 

Men plötsligt så tror vi inte våra ögon. 

Det står flera trumpetare innanför ett fönster, ja en hel orkester i lobbyn på Hotell Bodensia. Kvickt hade vi kastat oss in för att lyssna. Kanske inte direkt vad vi är van och lyssna på eller inte heller det vi gillar. Men just då var det himla skoj att se och höra på trumpetarna, ja även de andra musikerna var trevlig att lyssna på. Där blev vi kvar till det skulle bli en paus i spelandet. Då fortsatte vi vår med våra uppdrag. Men vi hade nåt häftigt att prata om. Levandes musik gör en glad.

Sedan var då tanken att jag skulle leverera Vilja hem till sej. Men hur det nu blev så när hon fått busa av sig lite med mamman och pappan bestämde hon sej för att sova en natt till hos mej. 

Smart drag, det gjorde att hon kunde sova några timmar länge på söndagsmorgonen. Mamman och pappan skulle åka från Boden kl 6 på morgonen, jag och Vilja kunde så lätt sova till 7 hos mej.

Vi hade en trevlig söndagskväll med goda vänner, både vänner till mej och skojiga lekkamrater till Vilja.

På söndagsmorgonen när jag satt med mitt kaffe och Vilja fortfarande sov så fick jag ett meddelande. Ett sånt där skojigt meddelande. Ett sånt som gör att man bara ler hela dagen och det bara bubblar i bröstet av glädje. Inte bara den dagen, även så här dagen efter så blir jag alldeles varm i bröstet av tanken. 

En mycket kär vän berättade att hon vunnit pengar, många pengar. Men milde himmel så underbart. En sån som man verkligen unnar medvind, mycket medvind. Att pengar inte gör allt, det vet man, men nog är det mycket som blir enklare om man vet att man inte behöver bry sig vilken storlek på osten man har råd att köpa..

Då var det ju detta med folkracetävling.

På väderprognosen hade de ritat in regn hela dagen, massor av regn. Så jag och Ringströmmarna var garderade med dubbla regnkläder, gummistövlar och paraplyer. Vi blev likafullt blöta men det tog betydligt längre tid som vi slapp vara blöt ända in. Linda kom på gode fort att hon hade ett hål i stöveln. Nå men det fixade sig ju med torra sockar och en plastpåse om sockan, sen bara på med den trasiga stöveln igen. 

 Mina skinnhandskar blev väldigt blöta, tro de vägde ett kilo styck. Men eftersom jag hade torklina med var det ju bara hänga upp. 

 Den här dagen hade kunnat sluta med ett enda jämmer- och eländes-väder dag, om det inte varit för Kent.
Minns ni när Ingemar Stenmark åkte på sin storhetstid. Där satt Plex Petterson och vrålade att nu går det fort??
Själv hade jag kunnat svära på att han nog skulle komma ner men inte att det gick fort. Men Herr Stenmark hade ju förmågan att som bara smyga utan större åthävor, bara vägvinnade och smart. Klart att det gick fort, Stenmark vann ju väldigt ofta.
Kent har ganska mycket av den förmågan. Han som bara smyger fram han också, inte med yviga sladdar och vrålande motorer... Nä det bara går som det ska . Fort och smart. Riktigt roliga heat bjöd man på.

Jag förstår om han inte är så nöjd idag, för när så finalen kördes så kom han inte riktigt ändå fram. När det sista halva varvet återstod blev han frånåkt av sitt framdäck. Attans . Så någon pallplats blev det inte men jag tänker att jag fick mersmak. Jag vill se honom köra mera i sommar.

Direkt efter folkracet var klart så blev det middag för Mara och torra kläder för hennes matte. 

Jag hade ju en date med Sparrisarna. God Tahi-middag bjöd Ullis på. Det blev som det alltid blir: En massa prat om allt mellan himmel och jord. Det utbyttes tips på middagar, filmer, böcker och onda leder. Det ventilerades problem och glädjeämnen. Dessutom hjälptes vi åt då någon kört fast med sina handarbetes projekt.

En underbar avslutning på en härlig söndag.

Å min hy kändes helt ny. Det är så nyttigt med regn.

Den här gången ska jag skicka iväg inlägget direkt.

Ha det gott alla.

Vilja valde att komma hit.

Visst har jag pratat om att jag väntat i något år på att Vilja ska sluta tycka det är underbart skoj att vara en natt hos mormor?
Jag trodde det var nu, eller nyss. Denna våren har det varit oftare jag som frågat henne om hon vill komma. Ofta har det blivit nej för hon är upptagen med annat.
Men igår kväll ville hon komma.
Jag vet ju sedan tidigare att hon är ingen festprisse, nattuggla eller så. Fredagskvällar är det ännu mindre drag under galoscherna.

Så för mej och min kompis blev det bio. Bröderna Lejonhjärta. Premiär för Vilja och ett kärt återseende för mej. Tänk att den är lika bra nu som då. Nästan. Vilja var alldeles trollbunden.

Skitväder. I morgon är de ju dags för säsongsstart för folkrace. Till och från har man visat regn på väderprognosen däremellan har det ritats uppehållsväder.

Men igår tog man i ända från tårna. En sak är då säker. Man behöver inte ha alternativa kläder. Nä det är gummi och plast hela vägen  från trosor till sydväst.

För de som ska köra blir ju tävlingen ganska besvärlig. Men det blir ju lika för alla. Snorhalt och rutan full av lera.

Nå men min mamma sa alltid: Gå ut i regnet och lek. Det är ju så himla bra för hyn. Å jag tror henne. Är det så att man kommit sig ut en dag i regnet så mår inte bara ansiktet bra. Hela insidan är glad och tillfreds sen när man får komma in. Jag ska då på folkrace i morgon oavsett väder.

Min Akvarellkurs tog ju slut för någon vecka sedan, men vi har haft så himla skoj så vi bestände oss för att samlas till någon annan kurs. Samma Mia som ser till att vi lär oss nåt nytt. Nu blir det skulturering med hemgjord lera. Än så länge har vi bara jobbat med de stommar vi ska fästa lera på. Känns himla spännande.

Nu ska jag och Vilja ut och plantera morötter.

Ha det gott alla.

Åhå. Det här låg kvar på min dator. Det blev aldrig skickat. Jag bara ställde mej upp och gick ut.
Då skickar jag det nu då i stället innan jag sätter mej och skriver dagens funderingar.
Vi ses på en stund.

Lite av varje.

Men va paff jag blev idag när jag skulle lägga bilder från mobilen till datorn.... Tomt...
Men vad i hela fridens dagar??
Eller nog fanns det bilder i mobilen men bara på foton på  saker som jag lagt ut för försäljning.
Men se så kom jag ihåg att jag tänkte skriva blogg i går. Men det hände nåt som gjorde att jag glömde bort vad jag höll på med. Just det, blev några trevliga telefonsamtal istället.
Så bilderna är ju redan här i datorn, ska bara hämta dom..
Ser att det är många bilder på Mara. Men det är ju inte så konstigt, hon finns ju alltid med när jag fotar. Nästan alltid.
Första bilden är från när Mara for till sin doktor. Jag kan nu verkligen imponeras av dessa människor på Lapplandskliniken i Boden. Trevliga, effektiva och högst professionella. Man känner att man får valuta för hela slanten.

När jag ringer på hälsocentralen och vill ha en tid att träffa en läkare så kan det ju ta en vecka i bästa fall men oftast får jag vänta några veckor innan det blir någon date. När man ringer för att man tycker att hunden inte mår riktigt bra så får man tid 1 timme senare...

Jag har tyckt att Mara har varit lite låg under någon vecka. Alla möjliga scenarier har fladdrat genom huvudet, jag var helt övertygad om att Mara hade tandvärk, minst. därför tog jag kontakt med veterinären. Nu är hon genomgången. Det mesta visade att hon mår så bra man kan må när man är 10 år. Ett blodprov gav ett litet frågetecken men det ska vi inte bry oss om nu, inte förrän hon blir sämre iallafall. Känns skönt att veta att hon inte har ont.

En dag när jag gick runt Ringströmmarnas hus där i Heden så fick jag se nåt som gjorde mej så glad. Kolla vad fint, komposten var dekorerad med gröna barr, röda band och röda kulor. I allt det torra färgerna som finns ute så gav denna färgklick mej ett riktigt skutt i hjärtat, skutt av glädje.... Så trevligt.

 Som sagt. Det är inte mycket till vackra färger ute nu. En natt när jag var upp och skulle på toa, tror att klockan var kring 3 då var hela min utsikt fylld med snö. Hejja blir till att elda skräp idag också. Putt.... När jag klev upp några timmar senare så såg det ut så här utanför fönstret. Inte en gnutta snö.
Nä men det var bara att ändra på planerna.

 Det har ju som varit himla varierande väder här i Norrbotten sista veckan. Det som det varit minst av är sommarvärme. Men det har till och med varit så mycket snöfall på sina ställen så trafiken har fått problem.... 

I Norrbotten alltså. 

Vi är ju som hårda och toleranta och vet att anpassa oss. Men då blev det för mycket även för oss. Andra har fått sån häftig nederbörd av olika slag som kommit på tvären. Spännande nästan jämt.

Så här såg det ut igår på morgonen när vi skulle gå på förmiddagspromenad. Vad gnäller jag för att det är dåligt med färger i naturen? Himlen knalligt, mörkt blå. 

Usch, ska vi sluta ut promenaden och gå hem? Nä jag hade ju kapuschong och vantar, Mara sa att hon var lämpligt klädd. Vi hann få både en massa hagel, snö och regn på oss innan vi var hemma igen. Men vad gjorde det vi var ju rätt klädd. 

Min älskade pälsvän har ju samma färg som torkat gräs så det gäller att hålla ett öga på henne annars kan jag plötsligt sluta se henne. 

Här syntes hon ju riktigt bra. Jag vet vad hon sa åt mej just här på bilden men jag låtsades att jag inte förstod. 

Det hon sa var:

- Matte, kom och hjälp mej. Det prasslar så himla spännande där bland grenarna i vattnet, vi måste kolla vad det är.  Skutta bara ordentligt så kommer du dej ut på stenen. Det är nog inte så djupt så du kan nog sedan vada ut och kolla vad det är.. 

- Men skulle inte tro det lilla vän. . 

Här då.... Min lilla jycke kan ju se så förnärmad när det är blött och dant på gården efter det regnat. Men att få stå i en porlande bäck och kolla, lyssna och hålla koll på allt. Det går fint.

På söndag hade man tidigare ritat in massa regn på väderprognosen. Tack och lov verkar de backa  i det hänseendet. Jag tacka för det. Folkrace-säsongen kör ju igång med tävling i Piteå, lite skojigare utan en massa regnkläder på.

På en stunf ska jag packa mina väskor. En för vattengympan och en för starten av skulpturkursen som börjar på ABF idag. Blir en bra dag.

I morgon blir det att lägga ut fler annonser. Ta bilder och skriva beskrivningar och gissa priser.

Dessutom ska jag träffa en arbetsgivare. Jag har fått sommarjobb. Börjar jobba i slutet av maj och till i Augusti. Arbetstiderna verkar passa mej som handen i handsken. Tror jag kommer att få en toppenskojig sommar. Så himla skönt, både att få känsla att kunna bidra med nåt, passa in någonstans och naturligtvis pengar som räcker hela månaden. Jag återkommer i ämnet när jag vet mera.

Just det ja. Man kan ju lägga in kommentarer på min bloggsida. Det är någon gullig människa som skriver så skojigt och trevligt, tyvärr så har jag ju ingen aning vem det är . Det står bara Anonym som avsändare. Men tack ändå vänliga människa.

Nu måste jag nog ta mej i kragen och göra nåt. 

Kanske laga mej lunch.

Ha det gott alla

Tvärt mycket snö i några timmar.

Jag ber så mycket om ursäkt om det ymniga snöfallet i förgår ställde till problem för er.

Jag blev själviskt himla glad. Jag hade nämligen skräp kvar i vedhuset som jag så gärna hade eldat upp men se jag tordes inte när det blev snöfritt. Hemska tanke om min pensionsförsäkring skulle brinna upp där den står.

Blev till att hasta ut i går på morgonen och passa på medan snön låg kvar. Nu är det skräpet förvandlat till lite aska. 

När jag eldat klart tog vår herre över och lagade till allt till bästa belåtenhet.  

Snöfritt igen på bara några timmar. Nu är det bara vänta på att det gröna gräset ska komma upp.  

I fredags ringde Linda och undrade om jag ville följa till Älvsbyn. Det skulle bli middag på någon lokal dessutom skulle de plocka med sig hem husvagnen från Kanis. klart jag ville. Folkrace-säsongen kör ju igång på söndag så det är ju som dags att hiva ut slalomgrejer och in med biltävlingsgrejorna i husvagnen.

Jag och Vilja smet omgående från arbetet och tog oss en redig promenad bland husvagnarna. Kollade först om någon var hemma hos Sara och pojkarna. Nääää. Tomt.

Längre bort på husvagnscampen var det byggt en grillplats. I och för sig finns det väldigt många grillplatser där. Nästan överallt. Men det här var nog den högsta bänkrad jag sett. Ser ni bänkarna hitom grillringen. Det är ju den höjden jag har på mina bänkar hemma. Vilja testade naturligtvis sittplatsen och kunde konstatera att det funkade alldeles utmärkt. God utsikt hade man. Säkert väldigt skönt att ha elden så där lågt, kanske värmer mer än mössan.

23 februari 2020, det känns ju väldigt långt bort. Likafullt har jag och Ringströms bokat plats på Musikalen Robin Hood. Det är då den går i Luleå. Kommer säkert att bli skojig. 

De står att det är för hela familjen men Vilja var en aning tveksam.... Är den jätteläskig?? Nädå kan den ju inte vara om den passar hela familjen..... Tror jag.

Nu ska jag greppa klippargrejerna och bege mej iväg till grannen och klippa till honom, han tycker sig vara våldsamt långhårig. Alternativet blir väl att göra två pippi-flätor om han nu är så långhårig som han påstår.

Ha det gått alla.

Kallt och blåsigt.

Men milde himmel va kallt det är ute.
Vattnet i vattenkannan har frusit i inatt och påskliljorna slokar.
Dessutom blåser det nåt våldsamt. Precis så där så jag gång på gång kikar ut genom fönstret för att se om det verkligen var en långtradare som körde upp på gården i full fart. Men inte en enda gång har det varit någon långtradare, bara blåst.
Jag hade bestämt mej för att inte gå ut idag och ta några bilder, å inte lägga ut några annonser, nä jag skulle inte gå ut alls idag.
Nå men det gick ju fint.
Det dök upp en köpare som hade förslag på att köpa flera saker.
Klart jag klädde mej och gick ut, man är väl säljare längs hela ryggraden.
Lite köld får man ju tåla.
I går var det ju också kallt. Gäller att ha en plan om man går ut. Det är inte vädret som gör att man bara går ut och sätter sig med en kaffekopp i handen på altan. Nä man bör ha en plan. Jag och Mara tog en åktur med fyrhjulingen, det blev inte så lång tur,  vi var alldeles för dåligt klädd.

En stund senare så tog vi nya tag och skippade 4-hjulingen och använde apostlahästarna i stället. Genast lättare att hålla värmen, raska promenader det är grejer i kylan. Den där pölen framför Mara gav oss problem. Det är nämligen en bro där, en bro som översvämmats en aning. Mara ville att jag skulle gå före och spåra . Jag ville att hon skulle gå först så jag fick se hur djupt det var... 

Ingen vann. Vi fick helt enkelt ta promenaden åt ett annat håll där det inte var översvämmat.

Ibland händer det grejer som man så gärna skulle vilja ha en historia bakom. Det här kommer jag nog aldrig att få veta hur det gick till.

För där vi kommer gående så kände både jag och Mara att det börjar lukta illa. Vi hittade källan ganska omgående. En konservburk. Det ser ut som det gått mindre bra när burken skulle öppnas. Det är en sån ganska stor burk så jag gissar att det är fiskbullar i den. Den ska öppnas med en sån där ring typ som är på colaburkar. Men se ringen har släppt innan burkan öppnats tillräckligt för att man får tag i det som är i. Ringen ligger ca 4 decimeter från burken.

Nu till det underliga. Varifrån har burken kommit? Vem har blivit hungrig just där och då? Den ligger ca 150 meter från landsvägen så det kan ju inte ha varit någon som kastat den från någon bil. I vinter har det inte funnits något skoterspår där. 

Som sagt, kommer aldrig att få veta historien om den nästan öppnade burken.

Nu ska jag ta mej för nåt......  inomhus.

Mara har lämnat sitt ställe på mattan framför kaminen och gömt sig under ett bord. Hon gillar inte när det blåser. Inte ett dugg.

Ha det gott alla.

Valborgs och 1 maj.

Nästan varje dag börjar dagen med att lägga in annonser på saker jag vill sälja.
Försäljningen går alldeles lysande.
Otroligt mycket trevliga människor som jag får kontakt med.
Men dagen efter jag sålt ett gäng gamla cyklar tog jag en dag ledigt.
Min telefon plingade i ett av såna som ville köpa, ställa sig i kö, förmå mej sälja till de istället för den som fanns först i kön, fråga om de fanns kvar, vilken storlek det var på däcken, var cykeln fanns, om det fanns några skador på cyklarna.... Den där sista tyckte jag var extra skojig.
- Vad trodde dom??
- Säljer man farmors gamla Skeppshult damcykel för 300 kronor. Då är den inte i skick som ny. Om det är mer fel än tomma däck fick de klura ut själv.
De som hann vara med på cyklarna verkade otroligt nöjda när de hämtade.
Även idag ska jag lägga ut annonser. Då får vi se hur det går.

Alträsk - min grannby.
Ett trevligt ställe, men väldigt trevliga människor, kreativa människor.
Valborgsmässoafton är jag gärna där och umgås, beundrar brasan, köper en hamburgare, fikar, köper lotter och bara pratar och skrattar.

I flera år så har det varit ett massivt motstånd från brasan att acceptera att det är dags att brinna. Det fenomenet fanns inte denna vår. Det brann stort och vackert. Efter bara en stund fanns det bara en gigantisk glödbädd. En glödbädd som säkert höll sig hela natten. Där var det rejält varmt. Tur de ordnat småeldar för de som ville grilla sig en korv.

De i Alträsk har dessutom en egen ägghandlare, en väldigt generös ägghandlare som alltid skänker mycket ägg till lotteriet.
Lycka är ju att vinna en kartong ägg, Keckes underbara tomatmarmelad och Keckes skorpor. Man kan ju inte alltid få allt i livet, men här sitter jag och Ingrid och är väldigt nöjda med var sin kartong ägg. Marmeladen och skorporna vinner jag nästa gång.... Är min plan.

De tre nästa bilderna är tagna på Valborgsmässoafton här ute på min gård.

Första bilden är från 2017

Den här bilden är från 2018. I fjol alltså, det året det varit så vansinnigt mycket snö.

Denna bilden är från i år. Syns att det varit snudd på sommar i flera veckor. Inte mycket snö kvar här.

Men detta underbara väder bara försvann natten till 1 maj. Poff så var det borta. Jaja, det är ju bara gilla läget och leva efter förutsättningarna. Många arbetsvilliga människor tillbringade dagen här. Det var Kanis-gänget som fixade sitt vinterförråd av ved. Kent bytte däck på släpet så jag kan få iväg skräp till soptippen. Det var en massa glada snälla barn, Matlagningspatrullen som fick stå med paraplyer och steka palten i snöblandat regn, för har man nu bestämt att palten ska stekas ute på Murrikan så blir det så, trots skitväder.

Motorcykelkortegen som varje år kör fyrkanten runt var inte lång i år. Eftersom det varit sommartemperatur så länge så var det säkert många som putsat och planerat att åka i år. Men då kom ju väderomslaget...... 165 tappra passerade i hällregnet. 

Stackarna vad de ska ha varit kalla och blöta innan deras dag var över.

Vädret idag då. Jamen jodå. Det räcker kanske med att nämna att jag är glad att jag inte packat bort vinterjackan och handskarna, för de behövs. Hörde på morgonen på det lokala radio-vädret att det kan bli på sina håll i Norrbotten ca minus 20 grader till natten. Det är ju en viss skillnad mot de 20 grader varmt vi vant oss med.

Nu ska jag lägga ut lite annonser innan det blir dags att passa bokbussen. 

Ha det gott alla.