Gott nytt år

Å så heter det inte sista veckan...
Förra inlägget fick rubriken "sista veckan". Eftersom jag har planer på att få flera veckor till innan allt tar slut så heter det ju senaste veckan.... Ju, heter det ju.

Så, då var det klart.... Slut med förmaningar och pekpinnar, jag gissar att de flesta av er förstod vad jag menade.
Likaväl som ni har överseende med mina felstavningar och slarvfel när jag skriver.

Nyårsafton.
Jag, maken och vovven har en skön nyårsafton.

Redan på förmiddagen så kom Kenneth med ett förslag att vi skulle fara till Kanis. Ni vet där Linda och hennes familj har sin husvagn. Där längst ner i slalombacken vintercampar dom.

Som Kenneth mår nu för tiden kan jag inte påstå att det kommer ofta önskemål att vi ska hitta på nåt. Nä nog är det jag som kommer med förslagen och han accepterar om han just då har orken.
Så då fattar ni ju att jag direkt var på..... Jopp, lite utelunch i en korg, mackjärn och klämmackor, termos med kaffe... Å så iväg.
Vi fick en trevlig stund där. Blåsigt nåt vansinnigt men om man istället fokuserar på sånt som är trevligt...... Trevliga människor, go lunch, vansinnigt med massor av frisk luft.

Blev man för hurven var det ju bara att elda mera eller leka med barnen.

Här fixar papporna bättre bob-bana. Nog blev papporna varma, men jag kan ju inte påstå att tjejerna där uppe, sittandes på var sin Bob tyckte att de skottade och byggde nog fort. 

ÖÖÖÖka. Fortare. Är det klart snart???

När vi alldeles lagom booostade av sällskapet och friskluften så begav vi oss hemåt. Ganska skönt då att krypa ner med filten i var sitt soffhörn och kolla hur det gick för Stina Nilsson och de andra skidåkarna idag.

Bara för att vi har det stilla lugnt en sån här kväll behöver man ställa in den lite festligare maten.

Färska tagliatelle med blåmusslor i Vitvinssås. Så himla gott.

Å efter det så föll vi tillbaka i soffan. 

Pust och stön.

Vilken tur att vi inte gjort i ordning förrätt och efterrätt. Nu flera timmar senare blev det en enkel fruktsallad, kan ju passa åt de här diabetikerna.

När jag nu mest hela kvällen suttit i soffan så har beslutet att städa bort julen i morgon bara blivit starkare. Inte för att jag är less på det röda, nä men jag tror jag gör det ändå.

Jag vill ta in ett sånt där tråg, i trä, skulle tro att man gjorde degen i den förr... 

Alltså en sån här...

Precis en sån.

Jag vet att jag har några sådana. Undrar var???

Det blir ett uppdrag i morgon när det är ljust. Julen ut och tråget in. Blir fint.

Nå men ikväll ska jag bara invänta tolvslaget. Vi ska invänta,..... Jag, maken och djuret...

Gudarna va glad jag är att Mara slipper nyårsraketer. 

Visserligen är det inte  Marlene som läser nyårsklockorna. Men jag ska nog lyssna på det ändå.

Gott nytt år önskar jag dej. 

Ha det gott och ta hand om dej.

Resumé av sista veckan

Men se nu trodde ni nog att jag lagt ner min blogg.
Ja vad ska man tro när plötsligt kvinnan slutar skriva några inlägg?
Men se nu är jag tillbaka.

Jag såg att jag började förra inlägget med att jag tagit en tid hos tandläkaren på en ledig dag redan kl 7 på morgonen. så korkat, hur tänkte jag där kan man ju tycka. Men tro nu inte att gumman lär sig nåt....... Nädå, idag var det dags igen....
Ledig dag.
-check
Tandläkartid kl 7.00,
-check.
Det som dessutom hände idag var att Kenneth följde så här på morgonen. Efter tandläkarbesöket så var tanken ett snabbt besök på affären för att sedan fara hem igen....
Jadå, precis så hade vi tänkte......Blev det så?? Men se säkert inte.

Morgonen började med det där vädret som jag högt och innerligt tycker skit-illa om.
Hällregn.
Snorhalt när vi for in till staden. Gällde att inte göra några snabba rörelser.
Nå men besöket hos tandläkaren gick fin så även besöket på affären. Men det gällde att ta det försiktigt både med bil och gående.
När jag kom ut från affären så hade Kenneth hört på radion att det var kaos på massor av ställen runt norrbottenskusten.
Bland annat på vägen mot Vändträsk, en lastbil eller nåt sånt hade fått problem i halkan och  blockerade vägen.
Så då gjorde vi en omprioritering... lite mera handla och sen på Expansa och drack kaffe. Naturligtvis så var alla övningskörningar inställda. Trevlig stund fick vi oss där med Thomas och Kicko.
Vi hann även förbi på Kenneths jobb innan vi till sist provade om vi kom oss hem. Jodå, inga hinder Skönt, nu ska vi inte starta bilen mer detta året.
Nyårsafton kommer att bli en stillsam tillställning. Herr och fru Lundgren i TV-soffan.

Jag tror att jag går baklänges i det jag minns har hänt sedan sist jag skrev.

Jag har varit till Luleå och haft en underbar stund med en kusin om jag slarvat bort medan livet rusade fram.

Så här såg vi ut när vi var 2,5 år gammal, jag och kusin Åsa. Var ju ett tag sedan. Men  vi är i stort sett lika vackra ännu, dock lite äldre och klokare, får vi hoppas. En fantastiskt skojig stund blev det då. Det måste vi göra om. Gott fika blev det också

Ännu mera gott fika, Veronika bjöd på fika hos Kjell för några dagar sedan. Fanns om vanligt en massa fika men det flesta sorter kunde jag stå emot. Men det finns inget som klår Veronicas knäckflarn. Mmmmmmm.

Jag har hunnit på middag hos Ullis. Ostpaj. Sagolik.  Jamen vad jag älskar ost. Tur att vi inte har det hemma till vardags, jag är starkt beroende av ost.

Dessutom blev jag förärad av Ullis dessa dessa fina örhängen med tillhörande halsband. En liten Mara......

Julotta, naturligtvis. Alltid.  Inte på ett stort ställe med en massa folk, Nädå i Alträsk byagård, stämningsfullt och alldeles lagom mycket människor. Precis allt det som betyder så mycket för mej är där.. En stunds stillhet och eftertanke, vacker musik, gott fika och trevliga människor som gillar att skratta och  prata över en kopp kaffe och gott fika.

Fikat var bakat av en bybo, gott, hon kan sin sak, helt klart. Det fantastiska fem-armade ljust är tillverkat av Alträskare. 

Stämningen i den fina byalokalen blir ju inte sämre av att Olle och Annette alltid kommer körandes 

med häst och Rissla till julottan och att Alträskarna har facklor i händerna när det kommer gåendes.

Ni fattar va??? så himla rustikt och mysigt.

Nu är jag nog framme vid julafton.

Dagen jag bävat för, Ingen Jimmy. Skulle det kännas alltför ont???

Men dagen gick så bra den bara kunde, klart att vi saknade Jimmy. Så klart... 

Men ändå, det gick.

Vi hade ju de underbara barnbarnen och underbara människor runt oss.

 Vi började dagen hos Sara, Elis och Kasper.  Hela huset fullt. Vi gjorde som vi brukar, Vi gör ett knytkalas, en grötlunch med ett litet julbord. Gott och enkelt. 

Som det ska vara så dök tomten upp. Nu hade han bara med några få paket i säcken så det blev bara till barnen. Jag blev en kort stund alldeles förskräckt..... Skulle jag bli utan paket i år?? ... 😄😄😄😄 Skojade bara, jag är nog i den åldern att det är dags att sluta med klappar.....

Men inte i år.....

Fanns gott om paket under granen till alla.

Bland andra saker jag fick så var denna fina almanacka en av dem. En almanacka som stödjer cancerforskningen... Tack snälla.

En härlig dag, men till sist blev det till att tänka på refrängen. Nöjda for vi hemåt. 

Efter ett tag kom Linda och hennes familj och blev här resten av kvällen

Sen på julaftonskvällen blev det den julmiddagen som Kent så länge velat ha. Inte julmat utan nåt annat. Det blev en plankstek. Jodå det var gott, riktigt gott.

Plötsligt är jag ikapp känns det som. Det är klart att det har hänt andra grejor här men jag tror det får räcka så här för ikväll.

Som jag skrev tidigare kommer vi att vara hemma och ta det lugnt på nyårsafton. Nyårsdagen har vi ett kalas på gång. Men det får jag skriva om senare.

Då får vi se om det blir att jag skrivet nåt i morgon..... om inte så passar jag på och önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt år.

Ha det gott alla

Tandläkaren i ottan

Men hur tänkte jag som tackade ja till en tandläkartid klockan 7  på en ledig dag????

Jaja men nu är det gjort och jag är vaken och i full gång.

Mina julblommor känns juliga och fina. Hyacinten doftar ljuvligt. Julrosen är så fin och känns exklusiv där den står. Jag har aldrig haft en tidigare och nu är tanken att jag ska få den att överleva ända till den går att plantera ute..... Tänkte jag. Julstjärnan är också fin, inte många tappade blad där ännu.

Jag fick en sån här ljusstake av Inga-Lill när jag fyllde år. Den är så tacksam för man dekorerar den efter årstid. I den har det funnits penséer, kottar, lingonris ja nu till jul är det då en ljusslinga och röda kulor som gäller.. Jag håller utkik efter kulor i andra färger nu, för efter jul tänkte jag sätta dit kopparfärgade eller orange kulor. Det måste bli fint.

Jag har ju varit på kurs i att göra såna här träd i luffarslöjd. Så himla skojigt men jobbigt för fingrarna. Redan dagen efter var nog min tanke att bygga ett till träd......... Men det tänkte inte fingrarna. Nä de gick som inte att böja. Visserligen var det bara två fingrar som kärvade, alla de andra 8 funkade fullt ut. Men likafullt så insåg jag att jag behövde dessa två, så det blir att avvakta till jag är återställd i nyporna. Men gudarnas va skojigt det var.

Här var jag bara tvungen att ta ett bild efter att Kenneth kommenterat det jag hade på bordet....

'Han sa:

 Tycker du inte att det blir lite för mycket slinga till det lilla trädet???

Jag trodde jag skulle spricka av skratt. Han är inte klok... Trodde han verkligen att de hörde ihop?

Han är som rolig denna man.

Så här skulle det bli.... Tag tog in en julgran igår, inte stor men ändå.... En livs levande som luktar så himla gott,   Det var dit ljusslingan skulle, inte på mitt lilla luffarslöjd-träd. 😄

I veckan har jag hunnit med en kort men naggande god fikasstund med Annica.... Hurra, hurra, hurra... Hon fyller år i veckan.

Denna veckan har vi också haft det enda väder jag riktigt tycker illa om.......

 Regn. När det regnar på den snöklädda marken då blir det himla snorhalt. Inge kul alls. 

Men nu verkar det reda upp sig. 

Nu är det ingen regn och runt nolla. Skönt.

Nä nu ska jag ta tag i dagen. Börjar med mera kaffe.

Ha det gott.

Avslutning, saknad, sjukdom, presenter och meditation

Hej och hallå.

Glädjen vi kände när jag skrev förra gången.
Att Kenneth orkade ta en promenad om han tog Nitro. Den glädjen blev kortvarig. Redan dagen efter så skulle han på återbesök på sjukhuset......
Absolut inte. Han var inte i det skicket att ha kunde ignorera bröstsmärtan. Nädå, tjoff var så var vi tillbaka till ruta ett.
I veckan har Kenneth varit tillbaka till Sunderbyn två dagar. Det har både varit undersökningar, provtagning och informationer av dietist och sjukgymnast.
Jag har mycket att tycka om dessa informationer. Men som vanligt är det väldigt schablonmässigt.
Promenera är viktigt, minst 30 - 60 minuter per dag............ Kenneth hade ju dagen före fått domen att 200 meter är just nu för mycket för honom.
Sen kan jag ju fundera hur många gånger Dietisten sa  "bönor och linser" under de 30 minuter hon pratade. Kändes som om det var 30 gånger. Minst.

En av sjukhus-dagarna blev det en sån där gooo lunch.

Idag är jag lite trött i ögat. Jag har gjort nåt som jag aldrig trott att jag skulle syssla med: 

Sitta tid för utan tid och plöja genom en serie. Livsfarligt, det blir aldrig dags att gå och lägga sig, nä bara ett avsnitt till. Eller jag ska bara se en liten stund på nästa avsnitt............ Blev sent i går kväll.

Som sagt trött i ögat idag.

Det jag ser är Bron. Bra, väldigt bra.

Jag har just nu långledigt. Känns bra, ledig ändå till torsdag. Så det blir två arbetsdagar nästa vecka. Känner stor tacksamhet till min chef och arbetsplats som gör det möjligt. Det är helt klart så att jag behövde det, just nu.

Kolla vad Bitte och Nisse kom med i går.

Det var bara en liten del av allt de hade med sig. Tack snälla Kenneths jobbarkompisar.

Vi kände oss kungliga när vi åt av allt det goda.

I veckan har jag även hunnit med en julavslutning i Sävast hos Åsa. Det var Tjejträffen som hade jul-avsluting. Helt underbar tillställning. Åsa var verkligen en god värdinna som tänkt på allt.

Det var vackert juligt dukat, det fanns spännande lotteri med massor av vinster där behållningen gick till kattakuten.

Vi hade ett knytkalas, det var ordentligt varierat det som vi hade med oss. Massor av gott.

Å så var det julklappar.

Men framför allt var det högljutt, skrattigt och alldeles underbart skojigt.

Den här spegeln finns på Åsas toalett, maken har byggt. Visst är den skojigt och inte bara skojig utan himla fin? jag blev störtkär i den på en gång. 

Mina förberedelser inför julen går fint. Blir mycket att sitta i soffhörnet och mysa på med någon av mina sticknings-projekt. Inget jag klagar över. Har läst någonstans att sticka har samma positiva effekt som Yoga . Det tror jag stämmer. Absolut.

Ja nu har jag och maken löst melodikrysset medan jag med ena handen skrivit blogg. 

Det var årets skojigaste melodikryss. Som vanligt så spelas det bara julmusik i sista melodikrysset före jul. 

Det var idag det. Snart är det jul.

Nu ska jag sticka lite innan det är dags för lunch. Tror det blir havregrynsgröt. Det sa dietisten var bra mat, åsså böner och linser va visst bra.

Tänk vad saknaden av Jimmy är påtaglig just nu. I vanliga fall så saknar jag honom varje dag. Nu är det svårt, varje timme kommer jag på att han inte länge är här. Han kommer inte att vara med på julafton.

Jag vet att jag mår mycket bättre om jag kan fokusera på alla skojiga jularna som vi fått tillsammans i stället.

Men likafullt känns det som  känslan av ångest och svart sorg så lätt tar över...

Jag vill inte var ledsen, jag vill glädjas åt minnen.

Tror jag ska ta stickningen och meditera lite..

Ha det gott alla.

Lampa av hopp här.

I dag har en ny dörr öppnats sig hos Lundgrens.
Kenneth har provat att använda nitroglycerinet flitigare.
Så himla skojigt. Han är mycket mer vaken, man skulle rent av kunna säga att han är pigg. Nåste vara Nitrot. Kenneth har varit ut på promenad fler gånger idag än vad han varit tillsammans tidigare, nästan. Han har både testat att spraya när det drar ihop sig i bröstet och att spraya i förebyggande syfte.
Inga problem. Frånsett att han påstår att det smakar raklödder.
Naturligtvis så är ju inte Kenneth någon annan än han, när det häller att ta det lugnt. Promenera gick ju fint så då fortsätter vi.
Inga problem att dra fram den där stora saken som gör luft, ett ögonblick, kommer just nu inte på vad det heter.
Ehhhh ehhhh.
Just det kompressor.
Inga problem att dra fram kompressorn så vi fick pumpa däcken.

Det lyser just nu en kraftig lampa av hopp här.
Första positiva händelsen sedan Kenneth kom hem från lasarettet.
Känns så himla kul, så himla hoppfullt.

Jag har varit och ätit julbord i fredags. På Röda korset. Väldigt gott.
Några mingelblder.

All den goa maten......... Fel, det här var ju bara det kallskurna. Det kom mera.

Kompisen Benny. Fin i den rutiga skjortan och slipsen.

Maria, P4 och Bengt.

Trevlig kväll. 

Dessutom hade jag sån tur att när jag skulle parkera ute på stan. (parkeringen på Röda korsets var smockfull). Då stod Kicko där och vinkade med armarna som en riktig trafikdirigerare. Hon dirigerade mej till en parkeringsplats med motorvärmarstolpe. Mitt i stan, en fredagseftermiddag, man tror inte det är sant. Men det var det.

Nu tar vi lite mera bilder. Jag kan ge ett förhandstips, Det kommer att handla om mat till stor del.

Men vi börjar med en välkänd bild för de flesta. Jopp, jadå, jag har roat mej hos Tandläkaren.

Men alltså det är då bara konstatera när man väl är där så är det inte så farligt. De är så gulliga, skojfriska och omtänksamma.

Nä tiden från kallelsen och till man är där är jobbig, dessutom när det är dags att betala så kan man ju hålla sig för skratt. Det är ingen billig underhållning.

Här kommer det en bild på en skål soppa. Vi blev bjudna på middag hos Ingrid och Kåre under veckan på en supergod soppa, och fick en doggybag med oss hem. Vi hade en rolig kväll, mycket prat, mycket skratt och massa prat om släkten hit och dit. De är verkligen underbara människor, Ingrid och Kåre. Varma, vänliga, roliga. Den kvällen kommer att sitta som en smäck i hjärtat under lång tid. En varm, skön smäck.

Nå men nu tillbaka till skålen. Bilden är från när jag och Kenneth åt resterna. Bilden la jag ut för servetternas skull. Länge sedan jag sett såna fina julservetter. Jag blev störtkär på en gång. Jag har fått dom av mina fina jobbarkompisar Bengt och Peter.

 Kolla här då. Jag var in i lördags på garnbutiken här i Boden, den som heter Vá qul trollgarnet. En av ägarna fyllde år och blev uppvaktad av en kvinna som gjort henne en tårta. Den var helt underbar, som ett riktigt konstverk. Men tårtan var i högsta grad riktig.
Hoppas den var lika god som den var vacker.

Vilja har varit här och sovit medan päronen var på julbord på ............. Äh jag minns inte. Nå men det var då inte ett sånt julbord som man tar med sig ungen på.

Vilja hade vissa planer på saker som skulle göras, Första av allt skulle hon iväg på barnkalas hos Nadja. Var ju bra då kunde jag vara på garnaffären och julmarknaden bland kyrkstugorna. Sen var det då att slå in paketen som ska under granen på Hotellet, den granen har jag ju skrivit tidigare. Vi skulle skriva julkort, hon visste precis vem hon skulle skicka till. Å så skulle det bakas pepparkakor. Det är säkert 40 år sedan jag iddes bry mej om nåt sånt. Men det var riktigt skoj. Vackrare hade de kunnat bli, men man kan väl inte få allt här i världen. Gott luktade det här hemma också.

Jo just det. Linda och Kent var på julbordet på Western Farm. 

Jag visste att jag skulle komma på vart de var.

Hela dagen har jag haft fredag. 

Kan det för att vi ska ut på festligheter ikväll???

Det blir att intaga ett stycken julbord på gymnasieskolans träningsrestaurang, Restaurangen Viljan. Tillsammans med fina Kicko och Thomas. Blir ingen tyst, tryckt stämning, inga griniga miner, å inte blir det mamma Scans köttbullar, Jag har höga förväntningar på kvällen....

I morgon blir det återbesök för Kenneth på sjukhuset. Sen ska jag iväg och jobba. På kvällen är det tjejträffen.

Blir spännande och se om vi gör sovmorgon i tron att det är lördag i morgon då....💖

Jösses vad jag hålle på och skriver, Undra om någon blev kvar och lästa till slutet.

Men nu ska jag ge mej.

Ha det bra alla.

Mera julmat och lite annat

Det här inlägget kommer att handla om mat..... Känner jag
Kan det vara för att jag har tjuvkollat på bilderna som jag lagt in i datorn.

Tror att jag lägger upp bilderna och så kör jag med lite mellansnack..
Lets go....

Men första bilden har inget alls med mat att göra. Våra barns kusin Malin la in dessa bilder på Facebook idag.
Det är minnen vill jag lova. Kenneths pappa Åke med Kenneths barn på höger sida, Jimmy och Linda. På den vänstra sidan så är då kusinerna Malin och Stefan, alltså Torbjörns barn. Fattar ni vad mycket skoj de här barnen hade när det begav sig.
På den undre bilden är det Stefan och Linda, året är 1982.
Men tror ni inte att Malin och Linda kommenterade våra kökstapeter....... Igen. De var väl fina???'
Ljuva 70-tal.... De skulle vara så då............. Jädra snorungar.

Nu då..... Nu är det julmat på G. Som sagt. Jag har ju sedan tidigare sagt att vi är igång. . Här kommer det en mörk mystisk bild. Det föreställer Stig, Rose-Marie, Kenneth och Kjell runt bordet i Mjedsjön.

Sedan några år tillbaka har vi en mycket trevlig tradition för oss så här någon vecka före jul. Kjell köper lutfisk, jag tillagar och så bjuder vi in Stig och Rose-Marie. Den här gången gjorde vi som vanligt..... Men förutom att bjuda hit Stig och Rose-Marie så tog vi alltihop med oss och åt där i stället.

Så himla gott. Tänk om inte Kjell sett att introducera oss på detta med lutfisken, då är det inte säkert att jag någonsin kommit mej för att smaka. Vilken miss det blivit då.

Mera julmat, eller julefterrätt. Efter lutfisken så åt vi en bakelse som jag gjort av mjuk pepparkaka, lingongrädde, vanlig pepparkaka och frysta lingon. Juligt och väldigt gott.

En julig frukost. Andra advent, två koppar kaffe och skinkmackor.

Så var det då träffen igår. Ni vet Sparrisarna vid samma bord. I rykande snöstorm drog jag och Ulrica till Sabine i Övre Buddbyn. Ohyggligt trevlig kväll. Den goda Sabine vet hur man är en god värdinna. Vad mysigt vi hade. Sabine bjöd på spännande annorlunda mat, Häftig paj och en gudomlig efterrätt. Det är så häftigt för det är tillagat på sånt sätt som jag aldrig gjort. Där är det inte en massa fett, mjöl och socker. Nädå.... men mandelmjöl, vegetariskt, egna frön smaksatta och goa, cocosolja, dadlar och annat spännande. 

Som vanligt så var det massor av prat, massa allvar och massa skratt. Däremellan åt vi och så handarbetade vi lite.

Riktigt väl använd kväll.

Idag blev det också mat.

Kenneth utmanade orken och äntrade traktorn, blev till att skotta lite här och där. När han var klar så hade han fortfarande ork kvar så det blev det ett besök på SuchiBoden. 

Gudarns va gott det är. 

Men se där tog hans ork slut. Det blev att sova hela långa eftermiddagen och större delen av kvällen för Kenneth. Man ska ju vara glad för de stunder som han orkar vara med. De kommer väl att bli fler och fler har vi tänkt. Men de tar ju ett tag innan han har utmanat sig själv för att se vad han kan óch inte kan. Han blev trött nåt vansinnigt idag. Han märkte inte ens att Kjell var hit och jag gjorde honom julfin i barret. Han märkte inte ens när jag packade väskan och for iväg på badet. Både för att simma lite och för att leka en stund med Vilja och Kent.

Men när jag kom hem på kvällskvisten, lagom till en sen middag, då hade Kenneth sovit klart, trodde vi.

Så det blev julmat igen.  Nygriljerad skinka, kokt potatis och en sån där veckosallad.  Gott, gott. 

Men sen så var Kenneth tvungen att ta sängen igen.

I morgon ska jag jobba. Det är inte klokt vad gott jag mår under min semester. Jag är jättelat och det finns inte många måsten här hemma. Men att gå in och jobba en dag känns så himla skojigt. Det blir enda jobbdagen denna vecka. På onsdag ska Kenneth till Sunderbyn. Så det är ju inte bara var lat, men nästan.

Nä nu ska jag nog göra kväll. Man blir trött av att svimma omkring på äventyrsbadet.

Ha det gott alla.

Julens mat. Ja tack.

Julmat.
Nu är jag och maken på gång med att äta julmat.
Jag har ju aldrig insett varför det ska bara var på ett julbord på julafton.

Nä men varje dag under december.... Det är vårt sätt att njuta av julmaten.
Vi har avverkat: Kokt julkorv, Revbensspjäll och Sillsallad

Så himla gott med sillsallad. Mmmmmm. 

I morgon blir det Lutfisk tillsammans med goa vänner. Sedan så står första julskinkan på tur och så en god sill-och ägg- middag.

Som sagt, jag gillar det här sättet att äta julmaten på. Njuta av rätt för rätt.

Visst är ett härligt julbord gott det också. Det är lyx. Riktigt lyxigt

Jag och Mara gillar ju juligt rött. Ser ni kanske. Mara har tagit plats på soffans rödaste kudde. Själv har jag en stickning som inte heller avviker från juligt rött.

I vecka har jag nu fått pröva att ta en sån där insomningstablett. Mitt i kortison-ruset som gör att det i vanliga fall inte går att sova något alls på några dygn så fick jag prova att bara ta ett piller och poff så kunde jag slagga, som ett oskyldigt barn. Så underbart. Natten före blev det inte ens enda minuts sömn. Så ni kan ju tro att det var härligt att äntligen få vila...

Annars så har vi det ganska bra här. Vi vilar mycket och vi pratar mycket. Med andra ord så umgås vi i stor sett hela tiden.

Kenneth som sagt är väldigt trött fortfarande. I dag följde han en tur till staden. Varken på väg dit eller på väg hem kunde han hålla sig vaken. 

Jaja...

Det är väl bara sova då....

Det löser sig säkert.

Nä nu ska jag greppa röda stickningen och göra några varv,

Ha det gott alla.

Dagarna rullar fram.

Men idag är vädret som lite busigt.
Hörde på radion att det är varning för väldigt halt väder under dagen.
Och nog fattar jag att det kan blir ruggigt halt med det här vädret. Eller vad tror ni?: Det är 7 grader kallt och det kommer rejäla regnskurar lite då och då.

Tidigt på morgonen for jag iväg för att få detta kvartals dos av kortison-droppet. Blev inget Mabthera denna gången. Igen har jag för dåliga värden för att man ska kunna ge det.
Nu ska man ta sig en funderare om jag helt ska sluta med medicineringen eller om man måste ta reda på varför min kropp signalerar att det pågår en infektion någonstans.
Nå hur det blir med det får vi ju se.

Men nu känns det att jag fått en hästkur med kortison. Hyperaktiv någonstans i huvudet. Men resten av kroppen är helt nöjd med att sitta helt stilla och bara låta hjärnan arbeta.

Men som sagt, dag ett av två med dropp är nu avklarat. Å inte halkade jag av vägen mellan här hemma och sjukhuset. Finns mycket i livet att glädjas åt. Gäller att ha rätt ögon på, de positiva.

Jag fortsätter att var positiv en stund känner att det gör som gott i magen och överallt.

Kolla vad Bodensia, ett stort hotell här i Boden, ordnar tillsammans med Bodens kommun, socialtjänsten, individ och familjeomsorgen. Klart att vi måste vara med. Så himla bra. Våran insats blir några julklappar till några tonåringar. Å helt plötsligt så köper vi julklappar till mindre barn också.

I går var det en sån här dag som innehöll massa rantande:

- Det var jag som skulle till tandläkaren

- Kenneth skulle till jobbet med läkarintyget

Det var på förmiddagen. 

På eftermiddagen: 

- Jag som skulle ta provet för Waranet

- Kenneth hade tid för att ta influensa-vaccinet.

Sist igår hade Mara tid hos sin frissa, Ulrica.

Mara har världens bästa frissa, hon tar sig tid med oss, hon bemödar sig verkligen för att göra sig ledig så vi kan komma.

 Ulrica är så himla duktigt............ Se själv. 

Bilden har jag lånat av Ulrica.

Ulrica ordnade även med manikyr och pedikyr. Som kronan på verket blev det också tandstens-skrapning.

 Så nu är lilla prinsessan redo för julen.

Just det..... Innan vi for iväg till Ulrica så kom Linda, Kent och Vilja. De fixade middag åt oss.

JA nu var väl inte Vilja så delaktig i matlagningen. Där var det mera julpyntande av sig själv och av morfar.

Vi blev bjudna på Lasange. Det är inte klokt vad jag tycker om lasange, men jag tycker att det är ganska gormigt och kladdigt att göra. Dessutom vet jag att Linda gör väärldens godaste. Så jag kan lugnt vänta. Jag vet att hon förbarmar sig över oss och bjuder in oss när det vankas Lasange hemma hos Ringströms. Men den här gången blev det ett steg lyxigare. Hemlagat hemma hos oss. Gissa vem som fick resterna till lunch idag.....😃

Lyckos oss.

I söndags var Sara, Elis och Kasper hit och bjöd på nybakat. Lussekatter. Himla gott, det med. Gillar att bli bjuden.

Tror jag att jag sagt det tidigare vid något tillfälle..

Vi fick iallafall ihop planeringen inför julen. Vem vill ha vad i julklapp? Vad ska var och en ta med sig till knytkalaset på julafton?  Vi är ju sedan tidigare bjudna till Sara och grabbarna på julafton. Så det blir så mysigt, många som tjoar efter mormor, farmor, mamma, faster, moster, farbror, pappa, morfar och farfar.  Det kommer att var kusiner hit och kusinen dit. Trångt och skojigt blir det.

Kenneth då? funderar ni väl. Hur mår han??

Enligt mej så ser han piggare ut.

Stillsam, lite fåordig. Inget ovanligt med det. Det är ju inte han som vimsar runt mest eller snackar mest i denna familjen. Nu är han nog ännu mera stillsam och fåordig.

Han gör just nu som katterna och hundarna. Då menar jag inte kattungarna och valparna, nä mera som gammelkissen och gammelvovven.

Är vaken och är med när det händer nåt av värde, annars sover han.

Jag gillar att han sover, tror att han återhämtar sig bra så länge han har förmågan att vila.

Själv är han redigt bekymrad över att han helst sover större delen av dagen. Men det är ju inte mycket man kan göra åt det. Egentligen  bara att gilla läget och tro att det ordnar upp sig.

Nä men nu ska jag kanske göra nåt nyttigt....'

Förbereda kvällen middag kanske. De blir soppa. Kantarellsoppa. 

Ha det gott alla.