Tommy, julgran å lite sånt

Hej och hallå.
Söndagskväll och jag sätter mej och skriver blogg. Det är ju oftast jag känner mej full av skrivklåda på morgonen. Men se just nu blev nu, nu.
Var nära att jag satt mej strax efter 3 på morgonen och skrev för då lyste sömnen med sin frånvaro. Så det kan bli. Nå men nu gjorde jag det mysigt för mej istället och kröp ihop i soffhörnen med en bok. Spännande var den då så det räckte och blev över, blev nästa att snegla lite mot fönstren till...... Det är väl ingen där?? Men se inte då, jag var helt ensam om att vara vaken.

Har nyss pratat med Jimmy.
Fast han är där och sjuk och jag är här och orolig så känns det bättre när vi nyss pratats vid på telefonen.
Oro är nu något som kan hålla en sysselsatt. Konstant. Usch.

Jag och Kenneth har börjat med årets mathöjdpunkt: Julmat. Visserligen har vi ju tjuvstartat lite, vi brukar ju äta julmat under hela advent å där är vi ju inte riktigt ännu..
Men vi har avverkat både Tunga, Kalvsylta, rödbetssallad och revbensspjäll

Jösses jag får inte glömma kolla upp hur Ernst gör sin inlagda lax. Enligt Tommy så är det vansinnigt gott.
Förra julafton ringde jag till Tommy och grattade. Han har ju samma födelsedag som Jesus. Han har alltid firat födelsedagen på förmiddagen och julafton på eftermiddagen.
Då, när jag ringde så var han på väg till julfirandet men han klarade inte av att lämna den inlagda laxen innan  den var uppäten. Klok som jag är så tyckte jag att han kunde ju ta den med till julfirandet, men så tokigt förslag hade han inte hört på år och dagar. Då var han ju tvungen att bjuda..... Nä men se där går gränsen. Men kan väl inte ta med nåt så vansinnigt gott och bjuda bort... Alltså, jag måste nog göra inlagd lax ala Ernst den här julen så jag också får smaka.

På tal om Tommy, så har han varit här. Han har sin mamma på sjukhuset i Sunderbyn så då kunde det ju passa att sussa på våran soffan mellan besöken.

Blev mycket snack eftersom det var ett tag sedan vi träffats.

Men vi hann med att lösa lite melodikryss också. Gick ju himla fint när vi samarbetade.

Tommys hundar kan vi bara lätt konstatera att de gav tusan i nåt så underhållande som melodikrysset. De använde tiden till att vila sig i form.

Idag på morgonen begav sig herr och fru Lundgren sig till skogs för att knycka oss en gran. 

Blev ju inte riktigt rätt. Granen hittade vi på vår egen mark så inte fridens fick vi knycka. Annars verkar det ju vara något som gemene man sysslar med.

Frun sågade och Maken fick den äran att bära granen. Att besluta vilken gran vi skulle ha var ju avklarat sedan tidigare när vi var med barnbarnen ut på granjakt någon vecka tidigare. Men det hade väl varit typisk om just den granen hunnit bli knyckt av någon annan.

Nu står den så fint bakom köksfönstret. Helt underbar. Lyser då fint. Dessutom har den ju sällskap av juliga röda blommor. Tala om att jag verkligen går igång på sånt här.

Min lilla gran så grön och fin
du luktar gott som terpentin

Så ja nu har jag skrivit av mej så jag klarar mej ett tag.

Ska strax stryka till några julgardiner som har fått sig en omgång i symaskinen. I morgon ska julbocken kläs. Ja men alltså så roliga saker jag hittar på.

Ha det gott alla,

Sovit gott i natt

Men alltså så härligt.
Ni skulle se vädret utanför fönstret. Det bara strömmar ner fullt med adventskänsla. Stora, vita luddiga lapphandskar. Sakta, sakta dalar det ner.
Som ett riktigt arrangerat stämningsfullt jul-snöande.
Men här är det inte arrangerat, det är på riktigt.
Superfint.

Idag skulle jag tro att allt det här gormet som blir av mitt kortisondropp är över. Inatt har jag sovit som en stock, dessutom länge, ända till nio. Att sova var verkligen dags, började kännas lite slitet att inte ha sovit på många nätter. Sockerhalten i blodet verkar ha gått ner till normala värden.
Så jag tar beslutet att nu är det dags att komma på banan igen.

Att sova det är viktiga grejor.

Jag kan inte direkt påstå att jag har så mycket att skriva om en sån här dag:

- Jag ska gillra fällor för vi måste göra nåt åt råttorna i alla våra uthus. Eftersom vi numera inte kan lita på att Bonzo fixar det utan nu är det herr och fru Lundgren som får ordna jagandet själv.

- Jag ska förbereda middagen, vi får en väldigt viktigt gäst till middag.

- Ska påbörja att sy om gardiner.

Jösses vad jag verkar präktig.

Jag har just avbrutit skrivandet och ringt till Jimmy. Det hör som till att vi pratar med varandra minst en gång per dag. Han är väldigt trött. Dessutom påbörjade han i går en behandling som vi hoppas ska åstadkomma massor.
Men ännu verkar han inte känna av den nya behandlingen. De goda effekterna får vi väl vänta ännu något tag. Biverkningarna brukar ju komma direkt men det verkar gå bra än så länge. Man kan ju alltid hoppas.

Nä men om jag skulle se till att få lite fart på denna dag. Inte bara sitta och skriva vad jag skulle behöva göra.

Så blir det.
Men först lite påtår.

Nej men jag måste ju berätta.
Jag har ju varit hemma och sysslolös sedan midsommar. Det har varit ett väntande på att arbetsförmedlingen skulle lyckas bättre än mej på att skaffa mej någonstans att arbetsträna. Men själv är bästa drängen, vet man ju att det är så. Så inte kunde jag ju vänta hur länge som helst. Så sedadn någon månad tillbaka så har det varit på G.
Så nu har jag fått godkänt av Arbetsförmedlingen att få börja. Känns himla skojigt. Som vanligt blir det till att börja försiktigt och sedan öka på vart efter för att känna att jag håller ihop.
Så från nästa vecka så börjar jag på Expansa.
Ska bli så himla roligt.
Kicko och Thomas: Vi ses till veckan.

Ha det gott alla.

Droppet avklarat, tre månader till nästa gång.

God morgon på er. Nu är jag redan igång och skriver blogg. Klockan har just passerat 4 och jag har varit uppe länge redan. Men det är ju inget konstig med det efter en tvådagars dropp-sejour.

Var ju precis så här jag tänkte att det skulle se ut, då i Augusti när jag var förra gången. Jag, ett dropp och en julig pysseltidning.

Nästa gång har vi gått mot ordentligt ljusare tider.

Som vanlig så gick ju själva dropp-tillställningen bara fint. Underbar personal som verkligen tar hand om en. Sköna fåtöljer att slappa i.
Men som sagt det är ju inte bara fint det som följer med. Förutom då att jag förlorar sömnen några nätter, det tar jag ju igen sedan när det har gått ungefär fyra dygn.
Men se det andra som jag då rakt kunde klara mej utan..... Skyhöga värdena av socker i kroppen, innebär att jag får damma av mina insulinsprutor som jag slutade med när jag började gå på Viktväktarna och gick ner i vikt.
Ett konstant ätande för att insulinet gör en ju rent brottsligt hungrig. Magen svider som om den är skinnflådd och behöver en massa Novalucid.  Dessutom behöver jag ständig kontakt med toa.
Men som sagt på fyra dygn ska det mesta rättat upp sig.

I går efter jag fått droppet klart så blev jag upplockad av Linda och Vilja. Vi begav oss på en roadtrip ner till Piteå lasarett och hälsade på Jimmy.
Efter som jag nu varit där ett par gånger i veckan, i några veckor så var det jag som var guiden genom alla kringlande gångar och dörrar hit och dit. Sista biten skickade jag Vilja först:
- Längst bort i korridoren ska du gå in på rummet som det står en 7:a på.
På vanligt sätt så tar sig ju inte Vilja fram gående utan det blev nån blandning mellan språngmarsch och kaninhopp, så fort var hon framme vid dörren och studsade in.
Lika fort kom hon backande ut och tittade förebrående på mej....... Inte var det någon Jimmy där inte, nä två äldre tanter bodde där nu.
Jimmy hade flyttat till annat rum. Mindre rum med större tv. Bra byte enligt sonen. Nå vi fick en trevlig pratstund och ett gott fika på cafét. Sen vr Jimmy färdig för en rast och vila i sängen så då drog vi vidare.
Ett stopp gjorde vi i Lillpite, tömde Jimmys postlådan och handlade på Ica där.

Innan vi började ta oss hem..
Men jösses vilket väder. Jag vet att jag har längtat till det skulle komma snö igen. Men var det tvunget att komma med sån fart.
Nå men till sist var vi hemma igen.

Viktväktarvägningen blev återigen ett sånt där väntat resultat. Jag har ju ingen annan att skylla på, det är ju jag som tar alla besluten på allt som passerar munnen . Det blev ett plus i vikten. Men jag hade bara gått upp ett hekto, så det är bara att ta nya tag. Men som sagt livet måste få gå ner till mer normalt tillstånd innan jag kan ta upp kampen på allvar.

Den här veckan har jag hunnit på både syjunta hos Ullis, blev god mat och så fick jag se hur det går till att spinna garn av hundhår och ylle. Häftigt. (glömde ta en bild)

Dessutom har jag varit på Tjejträffen och tillverkat julkort. Men som vanligt så går det inte så fort för mej när det ska skapas. Mycket kolla, prova, lägga ihop, börja om.
Men ett blev i stort klar. Saknas lite "God Jul" text bara.

Men det var full action på alla borden. Många som ville göra sig originella julkort.

Just det, förra gången jag var där på tjejträffen så gjorde jag två julkort, decoupage på bitar med drivved. Var riktigt skojigt kan jag berätta. Syns kanske lite dåligt på bilden men jag tycker dom blev riktigt skojiga.

Nä men om jag skulle sluta nu. Klockan har hunnit bli tjugo i sex. Strax ringer Kenneths väckare.

Så blir det, på med kaffet och gör någon morgon-macka.

Ha det gott alla.

Vardagsänglar finns.

Tänk att det finns vardagsänglar. Såna som verkligen ställer upp när livet går trögt.

En sån kväll hade vi i lördags. 

Våra vänner Kicko och Thomas ordnade en överraskningskväll. 

Det vi visste innan var att vi skulle vara lagom uppklädd, hungriga och klara att bli hämtade klockan 15,00.

Absolut, det fixade vi. 

Vi var klar och vi blev hämtade och efter en liten stund var vi inte hungriga längre. Vi blev bjudna på Ming. Bodens stolthet när det häller Kinamat, eller förresten dom kan göra mycket annan god mat också. Men nu blev det Kinamat för oss alla fyra.

Gott. väldigt gott.

Efter en skojig och god middag var det till att förflytta oss. In i bilen och iväg ut från stan....!!!!????!!!

Detektivhjärnan satt ju och arbeta när det bar rakt ut i mörkret mot Vittjärv till. 

Aha...... Vet ju vem som helst att det är åt det hållet man åker för att komma till Stugan. Deras stuga alltså. Det är dit vi är på väg, nu blir det stugmys resten av kvällen.

Swosch så passerade vi infarten upp mot stugan............. Hmmmm, nu blev det svårare, eller egentligen ska jag väl säga att det blev skitsvårt att gissa vart vi nu skulle. Alla gissningar tog tvärslut, vad händer???

Finns väl inget mer åt det hållet. Bara ödemark, i stort sett.

Jaja. Det var ju bara följa med.

Kicko och Thomas verkade som de visste vart vi skulle.

Kolla va!!!!!!

Här hamnade vi:

I väntan på föreställningen.

En kväll med massa skratt och en massa fina uppträdanden. Elegans blandat med buskis. Så himla skojigt. Dessutom så skrattade jag mej alldeles hes. 

Nå men det är smällar man får ta.

Det blev en magisk kväll med massa minnen att suga på lääänge. 

Bara jag tänker på munkarna, tolken, Di Leva eller kvinnorna på restaurang så kan jag bara inte  hålla emot. Det bara kommer stora bollar av lycka i hela mej.

Stort tack till älskade vännerna.

Så här såg det ut på lördagmorgonen i vår soffa. Sara passerade hos oss på väg till Skifix. Tur som tokar hade vi när pojkarna valde att stanna hos oss i stället för att följa med Sara och fixa skidor för vintern.

Det blev en kort, men mysig stund.

Förresten på tal om Vardagsängel... Sara får nog räknas in i den kategorin också. 

Snabbt som tusan gjorde hon en akututryckning i gårkväll, såg till att ordna och fixa så jag fick en lugn natt.

Tusen tack Sara.

Jag har ju skrivit tidigare att vi har sjukdom i familjen som definitivt inte är nåt skoj. Det hela handlar ju om Jimmy. 

Jimmy som nu några veckor legat på sjukhus. Han är sjuk och både vi och han behöver få vet att allt funkar med och runt omkring honom.

Men se av den varan är det lite klent, både här och där.

Vi var med på en vårdplanering förra veckan. En vårdplanering som sparkade undan fötterna på oss. Skapade förvirring och ångest............ Bra jobbat alltså.

Herregud alltså hur det får gå till.

Efter en ångestfylld natt så ringde en annan vardagsängel, Inga-Lill. Hon hjälpte mej fokusera var jag skulle börja agera. 

Så nu sitter jag och väntar på att det ska vaknas och börja jobbas så jag kan få fortsätta att agera. 

Pappret ligger framme där all strategi är noga uppskrivet så jag bara kan bocka av allt eftersom.

Vilken dynga alltså. Som sagt: Vi kan inte göra så mycket åt själva sjukdomen det måste vi lämna till läkarexpertisen, men allt runt om.

Usch och fy.

Jaha verkar som om jag kan sitta och skriva hur länge som helst idag.

Nu gör vi bara några strategiska punkter annars blir jag ju aldrig klar med det jag vill skriva om.

- Dags för tvådagarsdropp i morgon.

Håll en tumme att jag kommer att må bra så jag orkar på Tjejträffen på tisdagskväll. Viktig kväll, vi ska göra årets julkort.

-Jag håller på att läsa fjärde boken om Millennium. Den som heter Det som inte dödar oss och är skriven av David Lagercrantz. Är inte riktigt imponerad.... Visserligen var jag ju inte det heller med alla de tidigare böckerna. Bitvis är boken bra, precis som med de tidigare böckerna. men periodvis väntar jag som att det ska hända nåt och inte en massa tugg om Svåra ekvationer och annat som ska till när man ska skapa datorernas hjärnor.

-Snön är borta. Den regnade bort i lördags. Så nu är vi tillbaka i det mörka och underkylt regn som gör världen snorhal.

Så, nu tror jag att jag fått skriva av mej så jag kan ta tag i dagen och göra nåt bra av den.

Ha det gott alla.

Första snön.

Vilken himla tur att man är morgonpigg.
Tänk  om jag försovit mej en sån viktig dag som idag. Den dagen när vinterns första snö kom. Vilken scenförändring det blir ute.
Tjoffs bara, så blev det ljust och trevligt.

Jag vet att om jag sovit längre så hade snön kunnat både varit och farit. Skulle inte tro att det blir någon mängd att räkna med. För varmt och för blött där ute.

I går var det en sån där dag när agendan var knök-full.
Nå det var ju som bara sätta igång och agera och sätta bockar allt eftersom på kom-ihåg-lappen.
Gick alldeles strålande.
Jag hann med allt, så dagen avslutades med en simtur och en trevlig kväll på Tjej-träffen.

Idag blir det som också att flänga på lite hit och dit.
Både provtagning på Hälsocentralen, leverera en ryggmassage-grej som jag sålt, å lite annat att göra. Men så innehåller dagen en date med Kicko. Vi har som lite saker att avhandla så att säga.
Kommer att bli hur kul som helst.

Sen så var det då bara kvällens Viktväktarmöte kvar på dagens agenda. Som jag skrev tidigare: Tur jag gick ner ordentligt någon vecka tidigare, för så blir det inte ikväll.
För stora utsvävningar. Nå men bara jag tar mej dit och får uppgången dokumenterad sen är det bara ta nya tag.

Just nu håller jag på att göra en mistel. Ska göra någon fler kvist, pressa lite på bladen, sy på bären, en röd rosett...... Sen måste jag fundera ut var det är vanligast att jag och Kenneth möts innan jag sätter upp den.

Ibland kan man ju få skratta åt sig själv. Nu senast när jag skulle komma på vad denna lilla växt heter: Jag provad och provade, men de ord jag kom på var nästan rätt, men fel. Eller vad sägs om mortel, eller mynta, provad på ordet mystel? Som sagt fel, del. Men till sist kom jag på det........... Mistel.

 

Julklappsberget växer och växer. Nu är de 2 paket klara.

Nu ska jag ge mej själv en påtår och sätta fart på dagen.

Ha det gott alla

Viktväktarna å barnbarn

Hallåj.
Här är jag.
Long time no seen.

Det har som inte funnits lust att skriva. Så då är det ju lika bra att låta bli.
Men idag blev det påfyllt i lustdepån igen.

Farsdag......
Många som firar med uppvaktning och go mat, presenter eller så bara en  saknad och längtans tanke.

Själv så är det stilla och lugnt här idag.
Efter ett par dagar med underkylt regn så är det läge för Kenneth syssla idag. På med kedjorna på traktorn.
Jag har förberett några mål mat på morgonen.
Blev både köttfärssoppa och älgskav. Dessutom har jag förberett en god omelett som det ska vara både kyckling, sparris och annat gott i.

Viktväktarna:
Jomen jodå. Om onsdagen när jag var iväg och vägde mej så var det 2 veckor sedan sist jag varit iväg. På dessa två veckor hade jag gått ner ungefär 2,5 kilo.
Men se det gjorde då inget att det blev ett ordentligt ras, skulle tippa jag tar igen det någon annan vecka. Den här till exempel. Plötsligt kan jag inte låta bli pepparkakor eller bullar. Här tas det ut svängar till både höger och vänster. Nu gäller det att fokusera å  se till att jag kommer upp på banan igen och äter vettiga saker.
I går hade Vilja sitt 5 årskalas. Hon fyller inte än på några dagar men kalas var det igår. I stället för tårta så hade dom satsat på fruktsallad. Det var ju bra för mej............. Om jag låtit bli grädden och glassen som fanns till.

Vilken tur att jag i förväg sagt att jag också ville fiska i fiskdammen. Gäller att hålla sig framme. Barnen fick godis och de vuxna blev utan. Utom jag då:-)

På fredagkväll var vi och hämtade barnbarnen från Öjebyn. Vad blev det för middag??? Plättar med jordgubbssylt, glass och lite jokkmokkskorv som lite salt tilltugg.

Åt jag av det??? Jamen så himla göjdat, klart jag gjorde. Medan jag tillagade plättarna så tänkte jag att jag skulle äta mig en omelett istället. Men tänket räckte inte till handling, nädå det blev exakt samma som det de andra äter.
Var det gott då? Var det värt det?
Absolut. Skulle inte i min vildaste fantasi känna att jag varit lyckligare om jag låtit bli. Men som sagt det var det, så kan jag inte hålla på om jag vill gå ner i vikt.
Fokus nu Monika. Kom igen.

I går när vi vaknade så begav vi oss till skogs. Här skulle sökas en julgran.

Gick alldeles utmärkt. Men vi var ju många att hålla utkik efter just den perfekta granen.

Efter väl utfört värv så blev det en liten eld och alldeles underbart gott att äta till lunch. Korv att grilla, smörgåsar, kexchoklad och pepparkakor. Ja men ni hör alltså. Rena 5-stjärniga menyn.

Som sagt det blev lite arbete också utfört.

Lagom till vi ätit klart kom regnet. Men vad spelade det för roll, då skulle vi bara ta oss hem, byta lite kläder och så iväg på kalaset.

Jag har köpt mej en jultidning. 

Men den är bara helt underbar. Skulle jag få för mej att börja storstäda så här innan jul, eller ännu värre...... Baka. Glöm det.

Allt sånt kommer långt efter allt skojigt som man ger tips om i denna tidningen. En  riktigt höjdpunkt för en pysslare som jag. Blir inte så mycket nyttigt gjort men vansinnigt roligt.

Rekommenderas med det varmaste. Vansinnigt full av skojigt pysslande.

Jag skrev förra gången om sjukdom i familjen. 

Faktat kvarstår. Ett steg framåt ha vi kommit. Nu vet vi vad som fattats. Nu väntar vi bara på besked om vad som ska göras åt det. 

Ha det gott alla.

Nu är det November

Hej och godmorgon på er.

Ja nu kan vi även hälsa November välkommen.
För vissa betyder det att det är en lång och mörk månad att vänta.
För mej innebär den långa mörka månaden att nu är det bara köra igång, fram med alla adventskänslorna.....
Drömmar, planering och pyssel är på högvarv.
Alldeles strax kan man så smått smyga igång med julpyntandet. För min del handlar det om att börja i rätt ända. Inte med Tomtar.
Fram med ljus och trevliga stämningshöjande ljusgirlanger, så småningom kommer det mer och mer textilier i rött och grönt fram.....Mmmmmmm.

Jag har flera julklappar klara. Det är ju bara att slå in dem och ställa fram. Mysigt.

.Men vänta nu. Inte blev det här rätt.

Jag har ju inte ens fått morgonens första kaffekopp. Nu måste jag få avbryta och snabbt bege mej mot kaffepannan, så här går det ju inte att ha det.
Kommer på en sund.
Hittade kameran med bilder i. Ska bara......... Ladda.

Så nu är jag tillbaka.

Måndagens frukost hos Monika. Kaffe det är som en riktigt höjdpunkt, inte bara på morgonen utan som hela dagen.

Här är mina alster som vi körde ut på graven under helgen. Det hjälps nu inte att just Alla helgons helgen är det väldigt storslaget att vara ute på kvällsvandring på kyrkogården, vilken prakt med alla tända ljusen. 

Vi hann med ett par vändor, faktiskt  både fredag och lördag kväll

I går så såg jag genom fönstret att Kenneth tog fyrhjulingen och vagn och begav sig till skogs. Han skulle skaffa stöttor som vi skulle använda för att hjälpa äppelträd och några andra buskar.  Finns de som behöver lite hjälp och stöttning med all vintersnön. Såg honom genom fönstret som  hela tiden där mellan träden. Men hips, vips så var han borta ???

Nähä, då hörde jag att traktorn startade uppe på gården. Jaha är han där nu?

Nästa gång jag tittade ut så kom Kenneth backandes med traktorn och hade fyrhjuling och vagn på släp.

Naturligtvis blev jag så nyfiken att jag var tvungen att bege mej ut för att höra om fyrhjulingen hade gått sönder..... 

Nå men inte det.

Men någon, läs Kenneth, hade kört för nära bäcken och med ett plopp hade alltihop blivit ståendes. Inte nog med att det går en bäck där, det är dessutom som en stor myr runt om. 

Men se tala om att det var gott om myrmark på och i fyrhjulingen

Men med traktorns hjälp så kunde han ju komma lös. Att använda vinschen hade inte hjälpt, inte ett dugg. 

Kenneth klarade sig bra, vetet gudarna om han ens fick stövlarna full av myrvatten.

Men han kanske bara höll god min.

Nu är då iallafall stöttorna på plats så nu kan vintern och snön få komma. 

Vi har en i familjen som inte mår så där himla bra just nu. Det är tungt för oss alla. 

För den det drabbat och för oss andra som bara kan stå på sida och se på.

Måtte man fort har förstått vad som är felet och att man kan börja bekämpa skiten.

Mycket oro, många tankar.

Nä nu ska jag dra på mej nå kläder och bege mej ut i den härliga höstluften och tanka lite energi.

Men först en påtår.

Ha det gott alla.