Vaken i natt.

 Här sitter vi.
 Som två gamla damer sitter vi och gör inte så mycket.
Det är natt och jag kan inte sova. Mara sitter och funderar varför vi inte ligger i sängen och sover. Nå men hon håller god min, säger inget utan bara är här bredvid mej.

En tekopp, min gröna morgonrock,, en eld och en liten vovve som sällskap. Man hade kunnat ha det mycket sämre. 

Det har varit uggligt kallt nu ett tag. Under helgen var det ju ändå hyggliga minus 15 -  minus 20 grader. Nu drygt sista dygnet har det legat runt minus 30 grader. Då är det kallt. Man har pratat om att det kan bli lite mildare nu idag, kan eventuellt komma 30 cm snö istället. 

Det låter ju väldigt originellt.... 

Trots att det varit bister ute så måste ju min prinsessa få sina promenader. Ibland får min vovve väldigt magknip. Då blir det några dygn med mest bara vatten och kokt ris åsså rejäla långpromenader. Så hade vi det nu under helgen. Trots att det är kallt och Mara säger att det är okey att bara kissa och bajsa rakt nedanför bron så blir det inte så, nä det blir långa promenader. Gäller att klä sig för både matte och vovve. Sparken har vi haft med eftersom landsvägen är som ett nymjölat dansgolv. Medarna far omkring som bambi på blankis.

Som vanligt är bilisterna korkade. Tänk att det är väl bara 400 - 500 meter som jag måste hålla till efter den förhatliga landsvägen innan jag kan ta mej in på en mindre väg. Det tar ju inte många minuter att ta sig den biten men nästan alltid hinner det komma någon idiot till bilist som inte verkar ha fått sitt körkort på laglig väg..

Nu sist när vi var ute så var jag faktiskt tvungen att stanna till och reflektera över vad som hände. 

När vi går hemåt efter den stora landsvägen så går vi genom en lång innerkurva. Då kom där en tjej i en volvo som antagligen blev rädd när hon plötsligt upptäckte oss. Som sagt så var det ju blankis och hon körde mycket fortare än de tillåtna 80.... Vad gör tjejen? Jo, istället för att försiktigt hålla ut mitt på vägen så låg hon kvar mot dikeskanten där vi var och la sig på tutan.... 

Vad tänkte hon???? Att jag skulle hinna kasta upp hund, spark och själv hoppa upp på den höga plogkarmen...Jag hann bara vända mej bort och tänka att nu tar det....

Det gjorde det inte. Hon missade oss.

Vad jag saknar spåren som Kenneth körde upp åt oss i skogen. Både traktorspår och skoterspår.

 På söndag ringde Carl-Jacob. Han undrade om jag kunde ta med mej frisörsaxen och komma på middag. Behöver jag säga att jag inte var nödbedd.
Här sitter jag och Mara på soffan och blir uppassade av makarna Laestadius. Supergod söndagsstek blev det.
Mara med ont i magen fick bara titta på. Jag tror att Doris var den som mådde sämst av att inte Mara fick smaka.

Maras onda magen är nu ett minne blott. Nu är hon pigg igen och skulle kunna äta en elefant om hon fick. Allt det jobbiga med ontet i magen har hon förträngt.

Livet leker igen för en liten prinsessa.

Solen. Den har tagit sig över berget i Alträsk nu, så nu kan det lysa in på smutsiga fönster och över allt damm som finns inne. Gör inte nåt. Snart börjar den värma så man kan vara ute och slippa se de smutsiga fönstren. Solen är trots allt väldigt efterlängtad.

Undrar om jag skulle göra ett försök till att sova lite. Klockan är nu 03:49. Jag sov väldigt gott från 23.00. Men redan klockan 01 var det klart. Gick inte att somna om.

Kan ju vara så att det är för den himla Rektoskopin jag ska och göra i morgon på Sjukhuset som gör mej sömnlös. Så kan det vara. Nå men jag gör väl ett försök till med sovandet. om inte annat så att Mara ska tror sig och sova en stund till.

Varmt och gott har jag ju också igen här i köket.

Gonatt.

Ha det gott alla

Snö, snö och snö

Hej och godmorgon.
Jag ska egentligen rusta mej och göra mej klar för att fara och tjänstgöra. Men jag ska bara skriva lite först.
Kent var hit i torsdags och skottade av de taken som jag anser vara de klenaste. Tur jag har honom. Men han har en duktig arvtagare också. Eftersom Vilja hade sin pappa med den här gången så fick han göra grovjobbet medan sysslade hon med sånt som hon är jättebra på: Att hoppa från taken... Tjoff rakt ner i den djupa snön. Å hur hon då tar sig därifrån kan man ju fundera när hon är så djupt ner att bara översta delen av mössan syns. Ser ut som om hon typ crawlar och simmar hundsim. Nå men det funkar ju. Fram kommer hon. Som en ekorre tar hon sig upp igen på stegen. Åsså tjoff så är hon borta igen.
Ser ni på bilden här under?
Det är min grillplats. Mitt favoritställe under hela våren och under hela hösten. Under sommarn får myggen och knotten använda grillplatsen utan att jag är där och stör. Till höger på bilden syns soptunnan. Till vänster syns översta delen av hammocken. Det gäller bara att sätta igång och se till att den blir framskottad. Kommer att ta någon dag men det gäller inte. Jag vill ju vara där, då måste ju snö väck.

Jag hörde på tv för någon dag sedan, en man i snöröjningen som sa att det kommit 1,3 meter snö i vinter. Snöhöjden är ju inte riktigt så mycket, det har ju packat ihop sig något, Men att det är massor av snö behöver ju ingen fundera över. Å mer har de annonserat är på väg. Tydligen massor mer. Min snöröjare, Sune, han sa att han varit ut 23 gånger i snösvängen redan. Normalt är högst 19 gånger på hela säsongen.

Som sagt att det är inte klart ännu.

Pelargonierna i fönstret.... Det är inte det vackraste man kan ha på en fönsterbräda just nu. Men se nu är det dags att klippa ner och börja säga godmorgon. Våren kommer snart och då gäller det att vara nere i startblocken så man hinner vara med. Dessutom ska jag nog köpa frön nu så jag kan starta odlingen av palettblad.

Men som sagt, vackert är det inte just nu.

Ni minns kanske att jag tidigare berättat att jag slutade kunna äta efter att Kenneth dog. Allt smakade surt, härsket och allmänt illa. 

Bara vita bönor i tomatsås och kanelbullar smakade som det skulle. 

Nå men det har börjat reda upp sig. Det är som lönt att satsa på att laga mat när jag förstår att jag kommer att äta och inte bara rata. I går gjorde jag lite stekt lax, en potatisbakelse och en sallad på gurka, melon och ruccola. Men dra mej så gott det var så.  

Jag tänkte här på morgonen att ibland får man tag i ett plagg som bara står sig. År efter år. 

Det jag tänkte på just nu är min morgonrock. Jag fick den när jag fyllde år för länge sedan. En grön flees-morgonrock. Den ser ut som om jag aldrig använt den. Å ändå används den nästan varje morgon. Helt underbar. Lika fin idag som då, lika skön idag som då. 

Jag skrev ju tidigare om jag skulle försöka förmå någon att köra upp ett skoterspår så vi kan ta promenader på annat sätt än efter den hemska landsvägen. Det har inte blivit än. Men kanske jag kommer mej för att be någon trampa mej en stig där jag och Mara kan gå utan att vara rädd att bli påkörd.

Jaha, Just det ja. Jag skulle ju bra skriva lite, lite innan jobbet. 

Nu har jag suttit en god stund så nu blir det att raska på med sånt jag skulle göra innan jobbet. Duscha, kamma lugg och borsta en tand. Så måste jag även hänga morgonrocken med mera som jag har i tvättmaskinen.

Ha det gott alla.

Vargar och lampor som jag gömt.

'
Hoppla.
Här satte jag mej för att se på senaste avsnittet av Bron på Svt-play.
Men se det hann jag ju glömma bort. Jag började redigera bilder och poff så satt jag här och skriver på bloggen..
Nå men då gör jag väl så då.... Skriver blogg i stället.
I kväll blåser det nåt alldeles kopiöst ute. Känns som om man är ute på kalfjället och inte ute på gårdsplanen här i skogen när man går ut.. Jag kan ju bara gissa hur det blåser där det blåser på riktigt.
Jag har säkrat upp så jag får lite ledljus om strömmen far. För det känns  som att det är ett senarium som är högst troligt... En kväll som denna.

Mara ligger och stirrar på fönstren och morrar. Hon har inte riktigt kollen på om det är storm ute eller om det kanske är grannens stora vargar som är här igen och stampar runt knuten.

Mara vet inte att jag tagit upp  problemet om grannens lösspringande hundar, med just grannen. Grannen är en vänligt man, lite försynt och försiktig.... Men se död och pina.... Det är inte hans  granne.

 När jag  fick tag i honom efter sista gången hundarna varit här och nästan skrämt skiten ur mej och Mara. Den gången när hundhuvudet dök upp bakom fönstret där jag satt vid datorn. Då var jag inte nådig.

Jag har gjort klart att det är inte acceptabelt att hundarna kommer hit en enda gång till. 

NIX nu är det färdighaft. 

Verkar inte klokt att jag ska ha koppel på min hund, på min gård utifall hans hundar känner för att hålla till här..... 

Dessutom fattar jag att snart har hon rivit sig stryk min lilla prinsessa. Hon är så kaxig och låssas som hon ska äta upp storhundarna. Men min lilla dam är ju en riktig fegis när hon måste möta andra hundar. Hon kastar sig ju på rygg direkt och ger sig... Kanske inte alltid så smart. Hon har nog aldrig hört "bättre fly än illa fäkta" Dessutom hon är ju så liten, jösses hon når dem knappt till armbågen... 

Så om ni frågar mej så är problemet löst. Kan han inte hålla dom hemma så får han lösa problemet på nåt annat sätt.... Hit ska dom aldrig mer.

Så det så.

Nu nog om detta.

Enda julmaten jag hade i år var en julost. En stor, god, röd julost som jag fick av Kent. 

Som ni ser så är det inte mycket kvar nu.

Julsakerna är bortplockade och julosten är snart uppäten. Då är det dagas att vända blad. 

Nu väntar vi på den fantastiska vårvintern. Ni vet:

- När all tid som man inte kan vara ute känns som förspilld tid.

- När man känner att solens strålar värmer.

- När snön känns extra gnistrande och vit.

- Renskinnet i snön som blir så inbjudande.

- Kvalitetstid ute vid grillplatsen. Stekt palt, pinnbröd, kaffe i kåsa och allt det där andra som gör livet enkelt och underbart. 

- Det första unset av solbränna på kinderna.

- Inte en skymt av ett enda flygfä som kan bitas.

Åsså tulpaner på bordet..

Än är det bara tulpanerna som är här.

Men snart kommer resten. Ljuvliga tider.

Vi gratulerar, vi gratulerar, vi gratulerar våran Calle idag. 

Med blommor och med blader vi fira denna dagen. 

Vi gratulerar våran Carl-Jacob i dag.

Redan i går var jag på gofika hos kompisen Carl-Jacob. Tack för supergott fika och en trevlig stund.

När jag skulle sätta upp mina julstjärnor i fönstren till första advent, så ville jag plocka bort de lampor som satt där sedan tidigare. Förstås.

 Jag är lite rädd om mina fina fönsterlampor. De har en tendens att lätt bli sneda.

 Obra. 

Så för att vara säker på att de inte skulle bli just sned så satte jag dom på ett lämpligt ställe. Alltså ett särskilt fiffigt ställe som gjord för saker som inte ska bli sneda...

Det kom jag ihåg precis i samma stund som jag öppnade lådan med sånt som jag tog bort över julen. Nä just det ja. Där var dom inte. Dom var ju på ett riktigt fiffigt ställe. 

Gudarns va less jag blir på mej när jag gör så...

Inte en enda aning om var de var. Ändå hade jag ju tyckt att det var så smart plats mindes jag ju.

Jag har sökt precis överallt, tyckte jag. Det logiska stället var ju i någon av alla Kenneths lådor eller garderober. De tömmer jag ju allteftersom. Där finns ju plats. 

Jodå, men inte var mina lampor där.

Jag har grubblat och grubblat.. letat och letat.

Nå men som ni ser så är de nu tillbaka på sin rätta plats i fönstren.

Det fiffiga stället???

Ser ni den ljusa lådan som står på en hylla alldeles vid fönstret???

Jopp alltså, ett särskilt gynnsam ställe för saker som lätt blir sned. Men det tog mej många timmar att lösa den nöten.

Jag är så roligt jag.... Not...

Nä nu ska jag se Bron.

Ha det gott Alla.

Hustomten hos mej

Hustomten, ni vet.
Den som drar fram, stökar om, den som lånar saker och lägger saker så jag inte hittar dom igen.
Hustomten som härjar vilt när jag jobbar eller sover.

Tror att den gubben har blivit lite mån om sitt yttre...
Jag har hittat spår..... Jorru.
Här för ett tag sedan när jag skulle skura av golvet i badrummet så var det nåt som klingade till under pallen som barnbarnen förr använde när de inte nådde upp till tvättstället.

Kolla, ja men kolla här va.

Ett hårspray. Å det är inte min. Det är inte Maras heller, säger hon.

Alltså måste ju vara Hustomtens. Han känner kanske att han också bör vårda sitt skägg. tomten har säkert kollat på Facebook och sett alla bilder på stiliga skägg och förstått att han bör väl vara med. Eller kanske han kastar luvan och fixar sig i håret med jämna mellanrum. Ja vad vet jag, jag ser ju aldrig honom, bara det han ställer till och lämnar efter sig.

Sen en annan fundering jag har... Undrar om det är Hustomten som far till Vidsel och handlar. Kan annars inte riktigt förstå varför jag får reklam därifrån. Det är ju inte närmaste affären vill jag lova. Det är ju 6 mil enkel väg..

Kan nog vara hustomten.

Mara som varit så sjuk här under nyår fick nå medicin som gjorde henne 9 år yngre. Hon är som en valp, ganska ouppfostrad valp men så full av livslust så det är underbart att se. Men vara nära mej det vill hon nästan hela tiden. Som här när jag skulle lägga mej på soffan och kolla på skidskytte på Tv. Snabb som en kobra hoppade hon upp och höll ett tyst förmaningstal till mej. Jag fattade precis vad hon sa:
- Tänker du ligga där nu ett tag så det är lönt att ligga här uppe?
- Eller har du tänk gör som du brukar....???
- Ligga en stund, upp och dricka lite vatten, ligga igen för att sen fara upp och hämta kaffe, ner på soffan för att sen direkt gå och pinka.... Så ändra på alla planerna och sätta dej och sticka i stället... Har du tänkt göra så eller kan jag lägga mej???

Hon kunde lägga sig, det blev hur mysigt som helst, så jag somnade och missade allt skidskytte. Men gott sov vi.

Som sagt, Mara gillar att vara nära. Ibland agerar hon rävboa bakom nacken när jag sitter och stickar. Det är så himla mysigt.

Vi har det bra, hon och jag.

Men jag måste hitta någonstans där det finns en plogad skogsväg. vi har ingenstans att kunna sträcka ut på våra promenader. Skoter- och traktor-spåren som Kenneth gjorde här i skogen och ner mot  sjön  till oss finns inte heller nå mera, ju. 

Kanske skulle jag bjuda hit någon som kommer med skoter. Någon som kommer flera gånger så det blir ordentligt trampat. Det vore ju ett sätt, då får vi ju en spår.

Landsvägen känns bara som en enda stor: med livet som insats. Finns ju inga diken att gå ner i när dårarna kommer som promt måste visa att de är tuffast och kan köra riktigt fort och törs hålla nära, nära.

Ni minns att jag berättade att Mara hade besök här på julafton? Av grannens stora hundar. De som pissade på köksfönstret. Hon är fortfarande så himla upprör så fort hon är ute och hör dom från deras hundgård. Så upprör så hon en morgon smet dit. 

Det var mitt fel... Jag vet ju att när Mara blir så där upprörd och börjar springa ner för infarten så ska jag bara vända om och springa åt ett annat håll och verka ha hur kul som helst, kvittra och jubla. Då kommer hon i hundranittio knyck. Men se nu var jag ur balans och tog det dåliga beslutet... Att med arg röst få henne att avbryta attacken på de förhatliga hundarna.

Hon bara tyckte att matte är lika förbannad som jag, så bra, då far vi och äter upp dom. Jag springer före matte så kommer du efter så fort du kan.

Nå nu slutade det lyckligt. Hon blev inte överkörd och inte kom hon ända fram till hundgården heller. För mycket djupsnö. Det enda som hände var att jag fick en löprunda till grannen och vi fick träna på att gå fot tillbaka. Dessutom fick jag väldigt ont i halsen av det jag skrek på min jycke.

Så just nu sitter jag med ett besvärligt skavsår på en fotknöl. Inte av löprundan till grannen utan dåligt val av skor på en promenad.

En skadad tumme. Blev när jag skulle hyvla av det där röda på julosten och slant med osthyveln. Swosch så hade jag skalat av yttersta lagret av tummen också.

Åsså en ond hals. Den gör ont så här tre dagar efter jag skrek på Mara. Vissa saker gör jag ordentligt....

Men kolla här då. Ett knippe härliga barnbarn som blev mutade med glass så vi fick dom på samma  bild.

Jag och Sara for i söndags till Bodens Funhouse och lät barnen och vi röra på oss. Det var så himla skojigt att se så bra det kan leka tillsammans. Efter tre timmars superskojigt busande gav vi upp  och lät Sara bjuda oss på middag.

Riktigt fin dag. 

Nå men om jag nu skulle börja göra nåt så jag får börja bocka av från "att göra listan". Gäller att passa på när man har en ledig dag. Det sista av julen ska bort idag. Det är inte så mycket kvar; Julstjärnorna i fönstren har nog lyst färdigt nu och några röda örngott från soffan som ska få en behövlig vila till nästa jul.

Ja men ni vet.

Men först påtår och ett glas vatten.

Ha det gott alla

Julen, nyår och nu trettonhelgen.

Okey. Nu var det många dagar sedan jag hade lust att skriva.
Men nu är det dags.
Julen och nyårshelgen har varit skön. Verkligen känt att jag försökt vila.
Men det där med att jag och Mara skulle öka på våra promenader har ju inte blivit av. Mara har ju varit ordentligt sjuk, nästan så jag tänkte att det var hennes sista dag på Nyårsafton.
Men hon klarade den kvällen och på Nyårsdagen började hon visa tecken på bättring.
När jag vaknade på tisdagsmorgon med en känsla av en yster valp med tratt som hade distriktsmästerska i Jenka blandat med träning i Trestegshopp då var det skönt i bröstet. Hela sängen gungade av hennes glädjedansandes skutt.
Nu mår hon bra, så vansinnigt bra. Hela hon är ett enda skutt av glädje.

Medan vi mest gjort ingenting jag och Mara så har det blivit många handarbeten som jag gjort klara: En hel hög med disktrasor. Många sockar och halsdukar som fått fästade trådar.

Det har blivit många pussel.

När jag var på Returidé så kikade jag på glas-svamparna i glasmontern. De här så vansinnigt fina, de skulle passa hemma hos min ensamma glas-svamp. Men det svider lite, lite för dyra tycker jag. Men väldigt vackra.

Min dotter fyllde år i går. Grattis Linda. Jag hittade denna bild på Linda och Kenneth med några år på nacken, så jag kunde inte låta bli att låta den bli förstoring och rama in. Jag tycker att den är hur fin som helst.

Så var det dax igår att beställa resan som har legat och grott sedan tidigt i höst. Det blir jag och Inga-Lill som följer med våra döttrar och deras familjer till Kos. Det blir ju ett annat sätt att umgås under en utlandsresa. Har ju tidigare provat på:

- Stilla, två vuxna som bara gör det som faller dom in. Inga måsten. Jag och Linda

- En trio damer som gör en storstad i Europa under en långhelg. Jag, Inga-Lill och Inga-Lill

- Åsså nu då, fokus på barnvänligt och en större grupp att trivas med.

Blir nog väldigt skojigt inbillar jag mej. Annorlunda men mycket bad och lek skulle jag tro.

Här är det inte så mycket sandstrand vill jag lova. Ni ser ju min utsikt genom fönstret i hallen.Eller egentligen avsaknad av utsikt. Lite himmel syns nu när jag tagit bort gardinen.

På julafton så var grannes hundar på rymmen. Mara hade jag hemma medan jag var ner till Sara. På infarten mötte jag de jädra jyckarna när jag kom från julaftonsfirandet.

Dom hade nog hållit till här ett bra tag tror jag, det var upptrampat som om en renhjord hållit till här. 

Mara inne, hon var i rykande ursinne. Det sitter faktiskt i fortfarande, hon är som en varg när hon söker av sitt revir här hemma. Stackars grannens hundar om hon får tag i dem, hon äter antagligen upp dom...

När jag förklarar att de jädra jyckarna hade pinkat på köksfönstret och på fönsterblecket..... Verkar väl ganska troligt när ni ser hur snömängden.

Har saknat ett arbetsbord där jag kan sitta och prata i mobilen och samtidigt ha plats för papper och penna. Nu har jag det. Kent tog på sig storskorna igår och plumsade iväg och lyckades lokalisera i vilket förrråd jag hade mån-bordet. Undrar hur många dörrar han fick skotta upp?? Sen gjorde han det där styva jobbet att få med sig bordet genom all denna snö.

Blev mycket bra. Sitter där just nu och skriver blogg. 

Julen då: Jodå den var mycket trevlig. Jag. Kent och Vilja for på julaftons-morgonen till kyrkan. Mycket mysigt. Där barnen fick vara delaktig och ställa fram figurerna till julkrubban under tiden som Prästen berättade om Jesus födelse. 

På eftermiddagen var det julbord, tomte, paket och massa fika hos Sara. Precis som en julafton på ett julkort brukar se ut.

Se vilken fin julklapp jag fick av barnbarnen.

Julottan i Alträsk. Precis så fint som det brukar vara. Stämningsfullt, trivsamt, mysiga människor och gott fika. 

För att inte tala om alla vackra ljus som de stöpt.

Den sista bilden är från nyårsdagen när Lena på Café Rävasten bjöd på kalas. 

Som vanligt så var det otroligt massor av god mat, trevligt folk och alldeles underbart mysigt. 

Nå men det är väl ganska uppenbart för alla som provat fika på Café Rävasten att man kan verkligen kan prata om rustik lycka där.

Att sedan ingå i den samlingen som blir bjudna till Lena på hennes födelsedag . Är det ju bara att säga: 

-Grattis Monika vilken tur du har som ingår i den samlingen.

Nu tror jag att jag skrivit klart för ikväll. 

Blir nog att sitta i soffan, handarbeta, slötitta på TVn och klia Mara på magen. Tror till och med jag ska få mej en god kopp kaffe... 

Ha det gott alla.