Dropp, massa snö och kalas.

Jamen jodå.
Nu när den där hemska veckan är över så kan jag bara konstatera att det kanske går att fortsätta leva.

Jag pratar ju förstås om den veckan när jag får kortisondroppet.

Doktorn säger att min Myastenia Gravis blir bara bättre och bättre, jag svarar så bra på behandlingen.....

Tur det då. För själv är jag övertygad om att jag inte kommer att överleva dagarna under och efter behandlingen. Eller egentligen så hoppas jag att jag bara kan sätta mej ner på en stol och dö. 

Men nä då.

Inte det.

Livet fortsätter trots jag helst vill hoppa av.

Men nu är livet på väg tillbaka där jag vill vara och fortsätta leva.

Den här veckan kanske ska räknas till extra extrem. Kanske.

Det var ju nu vintern kom. 

På ett par dagar fick vi en halvmeter snö. oroliga snödrev, insnöad, till och med traktorn hade viss besvär att skotta ut mej.

Ett vansinnigt takras. 6 - 7 meter långt, två meter brett och ca en och tjugo högt var nog sista spåret av att jag var insnöad. 

Snöraset kom natten till lördag. På morgonen när Mara skulle ut så fick jag bara upp dörren ett par dm. Bara så pass att jag kunde greppa Mara om magen och med ett swish humpade ut henne högt upp på drivan så hon fick morgonpinka.

Då på lördagen hade jag ingen tid att fixa raset, det fick bli på söndag. Jag bara moxade upp dörren med höften till jag nådde sopen och den lilla spaden, därifrån gjorde jag en gång så vi tog oss ut.  Söndag hade jag hjälp av Vilja.

Jag hade på lördag både ett arbetspass och ett 60-års kalas. Tur man har underbara vänner... Calle och Doris förbarmade sig och tog Mara lördag till söndag. Som tack för att hjälpen fick dom bjuda mig på surströmming.!!!???!!!

Blev det där rätt??? 

Ja hur som helst fick jag söndagsmiddag där... Gott... Surströmming. Mmm.

Dessutom när jag var där så var jag ju uti att beklaga mej om garagedörrarna som bara var tvärsöver. Så idag när jag kom hem från jobbet så hade dom varit här hos mej och lekt med Mara och fixat garageporten. 

Guld, guld... Fullpoängare i bra vänner.

Kalaset då!!!

Inga-Lills förstås.

Det har ju varit ett tisslande och tasslande med detta kalas i många veckor.

Den enda som inte vetat nåt är huvudpersonen.

Inga-Lill är ju en kvinna med ett eget huvud. Ett smart huvud. 

Så tro inte att hon bara fogade sig i att hon skulle komma och sköta barnbarn den 25:e medans föräldrarna var på julbord. Nä men säkert inte, hon gjorde ju egna planer utifrån hur detta skulle gå till.....

Hennes planer och alla andras planer matchade inte alls. Vet inte hur ofta hon hållit på att få dottern Anna och mågen Robin att bryta ihop..

Helt plötsligt bestämde sig Inga-Lill för att komma tidigare. 

- Nä det är ingen ide mamma, vi ska ju på kalas med barnen och är ju inte hemma före 18.00. 

- Nä men det spelar ingen roll, jag väntar till ni kommer hem,. 

Ja det var ju snyggt, där skulle det pågå förberedelser inför kalaset, där kunde hon ju inte vara. 

Tur att det fanns påhittiga människor som kunde förhala och ljuga så det bara ljungade om det.

Ingen av oss kommer någonsin försöka lura den kvinnan igen. 

Som Anna förtvivlat ropade innan kvällens begivenhet startat: 

- Vad ni ändå gör så försök inte ljuga för min mamma. Aldrig mer. Man blir tokig.

Nå men det hela blev så himla lyckat. Där kom födelsedagsbarnet till sitt storslagna kalas iklädd långkalsonger, i ena handen mat som hon och barnen skulle laga och med stickningen i den andra handen. 

 Men är ni inte kloka, jag har ju inte tid med er ikväll jag ska ju sköta ungarna..
Det var ett av de första hon sa.
Men sen när hon nästan förstod vidden av varför vi var där så blev hon klart rörd.
Största förvåningen blev nog att Marcus och Milo också var där. Sonen och det lilla barnbarnet som dagen till ära kommit från Göteborg. Det är ju som inte snabbaste resan.
Vi hade en fin kväll med lyckliga barn som lekte och vi vuxna som tindrade likt tårtan

Tack för en skojig fest alla som var där. 

Men nu Inga-Lill så träffas vi inte före vi ska till Prag. Det är säkert.

Nu ska jag nog göra en tidig kväll.

Vi bonar och städar på jobbet så det blir så fint nu innan jul. Men det känns att jag gjort annat än tagit betalt och varit trevlig med kunderna.

Ha det gott alla.

Skuggteaterns Provsmakaren i Alträsk.

Jag är ju minsann ingen som kan ligga och dra mej på morgonen.
Nä, vaknar jag så kliver jag upp. Utom om jag vaknar mitt i natten och måste upp och kissa alltså. Då måste jag ju göra ett försök att somna om, vilket brukar misslyckas.
Idag när jag vaknade så gjorde jag som jag brukar. Jag kände direkt att det måste vara astidigt, så jag tog ett snabbt beslut att jag skulle bara kissa lite snabbt och sen ner i bingen igen. Det måste vara natt fortfarande.
Som alla andra gånger jag vaknar så kastar jag ett snabbt ögon-kast på klockradion för att få bekräftelse att det fortfarande natt..
Nämen då hade det varit strömlöst inatt så klockradion bara blinkade. Inget konstigt med strömlöst så mycket snö som kommit sista dygnen. Tungt på ledningarna.
Nå men det fanns ingen tid att fundera över sånt, toan kallade. Men när jag så satt på toa så kom jag på att när jag passerade köket så var det ljust utanför fönstret....
Nämen!! Den här årstden är det ju aldrig ljust, speciellt inte på natten...- vad är det som händer??
Hehe... Monika har sovit till halv 10.
Minns inte sist jag sov så länge.
Mara hade ingen fundering och väcka mej och säga att det är frukostdax. Nä hon sov lika gott hon också.

Det blev att kliva upp, inte gå tillbaka till sängen.
Strax dags för att bära ved och skotta snö. Fyspass i friska luften. Gott för kropp och själ.

Men först kaffe och lite bloggande.

Jag har ju varit utan vatten under några dagar. Eller egentlig så har jag ju haft vatten men på fel ställe... I källaren, stor bassäng.
Nu är det åtgärdat, slipper använda bubbelvatten när man ska borsta tänderna. För den som vill veta kan jag berätta att det är inte gott.

Jag måste berätta om igår..
Jag upptäckte för någon vecka sedan att Alträskarna hade på sin sida på Facebook en inbjudan till teater för barn.
Jag och Vilja anmälde oss.
Så på fredag efter jag fått vatten i kranen så hämtade jag Vilja. Vi hade en sån där riktig mys-fredag med besök på bibblan, nåt att äta, film och mysa under filtar skaföttes i soffan.

På lördag hann vi bara med att skotta oss ut och få in lite ved så var det då dags för Teater.
Min vana trogen så tog jag lite bilder....
Lite innan vi släpptes in på föreställningen:

Men förstår ni så tokigt, men jag blev helt uppslukade av föreställningen så inte en enda bild tog jag medan teatern pågick. Att man fyller snart 62 år spelar tydligen ingen roll när det gäller barnteater. 

Å speciellt inte den här barnteatern. 

Vi alla i publiken var med på olika sätt. Barnen mera aktiva, vi vuxna lite mer återhållsama . Tror vi kan kalla det trollbundna... Så häftigt, vilken känsla, blir alldeles varm i bröstet av känslan.

Men efteråt så tog jag bilder både här och där. Här är det ett gäng barn som roade sig med julpyssel.

Camilla tänder lite ljus innan lunchen serverades. Naturligtvis serverades det sånt som barn gillar. Pasta och köttfärssås. 

Dessutom kunde barnen sitta med skådespelaren, Love alltså. Han fick som göra en extra föreställning vid lunchbordet. Barnen var överlycklig.

Vid ett annat bord satt ett gäng och spelade spel. Vem skulle få den åtråvärda diamanten.

Dessutom fanns det ett gäng barn som nyttjade den stora ytan för att göra sig av med lite spring i benen. De fick jag aldrig med på bild.

 Vilja gillade tillställningen, helt och fullt gillade hon hela tillställningen. Hon var så nöjd, mormor var också nöjd.

Systrarna Elisabet och Camilla var de drivande denna dag, Alträskarna är så duktig att ordna trivsamt för oss som gillar att glida in och bli omhändertagna. Det enda man behöver göra själv är att trivas..

Innan Love, skådespelaren alltså, drog vidare så hann jag få en bild på mannen. Tyvärr hade han hunnit ta av sig sina fina smycken. De gick i bestickens tecken. Föreställningen heter ju Provsmakaren.

En duktig skådis, en stol och hans ryggsäck. Allt som behövdes för att trollbinda oss. 

Tack Skuggteatern och tack Love för att vi fick ta del av detta. Tack att ni anordnar sån här teater ute i byarna.

Nä nog om detta. 

Nu måste jag ta på mig kläder, dricka en påtår och sedan ut och flytta lite snö.

Just det, måste in med ved också. 

Ikväll blir det middag med Sparrisarna.

Jösses jag avslutade mitt handarbete i går kväll. Måste ju fixa och ta med mej nåt annat att starta upp med..😎😎😎

Ha det gott alla.

Allt möjligt.

Tänk om man tog tillvara dessa nätter då man inte kan sova på bättre sätt. Hade jag klivit upp och satt igång direkt där efter jag sovit 2 timmar så hade jag ju hunnit med att skura trappan och bonat golv, julbakat och strukit alla juldukarna.
Men nu blev det inte så. Först ligger man länge och håller sig i kudden och låtsas att man sover, men till sist roterar man ju som den värsta tandläkarborr. Så när nattsärken är på väg att strypa en av alla varv i sängen så måste man ju till sist kliva upp.... Kanske om man dricker lite mjölk och äter en macka?  Titta på ett avsnitt av Outlander, men bara ett. Tillbaka i slafen men nu kan jag väl sova.... Icke det.
Så nu har snart hela natten gått, inte har jag gjort nåt nyttigt och det enda som är trött är ögonen.

Nå men då skriver jag väl lite blogg i stället.

I söndags blev ju fina Vilja 7 år. Naturligtvis blev man ju bjuden på kalas. Massor av glada människor, både stora och små.

Grattis fina tjejen. 

Grattis till oss som har förmånen att känna henne.

Sara..... Vilken tur att Sara inte gör som man säger. Hon har ju en förmåga att alltid skaffa sig så stora handarbeten: Flytta väggarna i huset, flytta dörrar lite hit och dit, bygga om husvagnen..... Ja ni fattar vad jag menar. Under alla dessa år så har jag sagt att du kan väl hitta på mindre projekt... Lär dej knyppla.
Nå men naturligtvis inte.
Men som sagt, tur ska man ju ha att hon använder eget huvud.
Kolla vad häftig stjärna jag fått av henne.

Hon har gjort ett gäng och jag blev ägare av ett. Lyckliga mej, den är underbar.

Igår kväll kom flickorna från tjejträffen hit. Jag har ju under nåt år varit iväg på tisdagarna och haft så trevligt med dessa kvinnor. Men jag har inte lust att lämna Mara mer än jag gör när jag är på jobbet så denna höst har jag avstått att fara.
Nå kommer inte Mohammed till berget så  kommer berget till Mohammed. I går kom dom med middag, efterrätt, presenter, massor med prat och skratt.
Så himla skojigt det var.

På måndag kom Bitte förbi. Vi gjorde en heldag i Älvsbyn, jag fyndade både ett fint adventsljus, supersköna byxor och lite annat. Vi passade på att äta gott och hade en riktigt skojig dag där bland butikerna. Riktigt skön och skojig dag.

Så var det då helgen som var Min och Inga-Lills superhelg.

Så här såg det ut när jag kom hem på torsdag efter jobbet. Inga-Lill hade lagat middag, god middag och ett fantastiskt vin.

Jag gör ett bildkollage av lite av det vi hunnit med. 

Spelat kort. Jupp, viktigt när vi träffas. Vilken tur jag hade när min farmor lärde mej detta kortspel, kan ju undra vad det heter men det är superkul att spela.

Skogspromenader med jyckarna. Välgörande för både folk och fä. Alldeles lagom med snö. Behövde inga skidor.

Fikat och ätit gott. Både hemma och ute på olika ställen. Här är det en macka och kaffe på Hanssons som gäller.

Åsså var det då det här med Discot. När vi plötsligt blev 20 år igen. Antagligen var man väl i betydligt bättre ork då än nu men jösses va kul det var.

Vi var uppe på dansgolvet i stort sett hela kvällen. Helt omgivna av glada människor som bara gillade livet.

Vi tog oss ju en kort vätskepaus ibland men sen var det fullt ös som gällde.

Vi anade ju att vi skulle ha ont lite här och där efter detta.... Jodå, helt korrekt.

Inga lill hade väldigt ont i fötterna och ganska sträv i halsen. 

Jag, jag hade ont i rösten, axlarna och i skulderbladen. Det var ju inte utan att vi kände igen oss när vi dagen efter var in på en affär och läste på en tavla: 

Jadå, vi kände direkt att det gällde oss, kvällen före där på Bodensia.

Nä men nu ska jag nog sluta skriva. Väckarklockan ringer på en kort stund. Idag ska Mara följa med till Heden. Jag blir ju borta hela dagen, först jobb och sen jägarexamenkursen. Då är det tur att jag har familjen Ringström som ställer upp.

Ha det gott alla.

Disco på Bodensia

Ett kort inlägg nu ikväll/natt.
Jag och Inga-Lill har hittills en underbar helg.
Idag har vi gjort staden.
I eftermiddag blev det till att borsta tänder och kamma luggen, vi skulle ju på lokal.
Disco ni minns kanske att jag berättat tidigare om det.

Men så lyckad kväll.
70 - 80 tals disco på Bodensia.
Anders Dahlquist var en helt underbar discjockey, med helt underbar musik.
Vi har ätit gott, druckit gott, dansat massor och sjungit högt.
Massor med glada människor.
Inga-Lill, Kajsa, Anki, Annelie och Annlo.. Vilka kvinnor ni är. Så kul denna kväll blev....

Minns inte sist jag hörde så många låtar som jag kunde sjunga med i. Å jag har verkligen sjungit...

Nå men nu till medaljens baksida.... Som vi har sjungit/skrålat och dansat denna kväll finns det en risk för att vi kan behöva hjälp i morgon att ta oss ur sängen. 

Skulle tro att vi kommer att ha ont i både fötter och höfter, i värsta fall kommer vi att vara stela som 7 tums bräder. Röst kan vi nog räkna med att vi inte har...

Har jag fel så tackar jag och tar emot.

Nå men nu blir det att klättra upp i sängen.... 

Nä just det, värktablett var de, innan sänggåendet.

Ha det gott alla

Inga-Lill kommer

Hurra..... Snart kommer Inga-Lill.

Ja inte nu ikväll, men snart. Så himla kul, så himla efterlängtad.

Jag och Inga-Lill ska ha några fina dagar tillsammans....
Bland annat ska vi ut på lokal... Nu är det inte bara jag och hon som ska iväg. Tack Kajsa för att du kom med förslaget. Det blir ett bord med sköna damer som ska äta gott och ha det toppenskoj. Åsså ska vi på disco.

Jag undrar när Inga-Lill sist var på Disco?
För mej var det någon gång förra århundradet.
Ja jösses va busigt.

Annars då???
Jodå det går väl an. Men det är inte klokt vad många dagar som mitt ansikte och mitt leende kan luras. Jag både låter och ser ut som om det går ganska bra... Så är det inte. Livet är tungt och en enda lång uppförsbacke.
Men det gäller bara att härda ut. Det kommer att bli bättre. Men inte än, inte i morgon heller.
Är det inte längtan efter Kenneth som är på väg att förtära mej så är det saknaden efter Jimmy...
Inte sant så ont det gör.
Nå då har jag gråtit mej genom dessa rader, så då klistrar vi på leendet igen.

Jag har fått askan efter Kenneth, så en söndag så samlades vi och tillsammans följdes till en favoritplats i skogen som jag och Kenneth gärna besökte.
Nu är Kenneth strödd där och blir nu ett med naturen.
Efteråt så samlades vi här hos mej stekte älghamburgare och jag fick en massa hjälp med allt som ska göras klart ute inför vintern.
Så viktig jag kände mej efter den dagen.

Jag och Linda,  och så Lindas kompis Siv har varit på Arcus stora loppis och sålt en massa grejer... Det blev massor av grejer sålda. Lyckat,, tjänade pengar, skojigt, rätt jobbigt. Men framförallt skojigt.

Halloween har passerat. 

Det enda som egentligen märktes hos mej att det var halloween var spöket i min blomma. Stiligt eller hur.

Alla helgons helg märktes mera. Att tända ljus för de saknade den helgen: 

-Känslomässig men trots allt en skön gemenskap. Kyrkogårdarna är alldeles full av människor som saknar någon. Alla fina ljus.

Det är nåt speciellt med det.

Jag hann även med ett besök på Operan. 

Nä, skojade bara, men jag hann med ett besök på biografen i Boden  som sände direkt från Kungliga operan i Stockholm. Så häftigt. Det gör jag gärna om. Lite skrämmande var det allt, det var ju Greve Dracula vi såg. Tur jag hade trygga Ulrica och Helén med.

Jag hade en date med familjen på Kanis också under helgen. Vintercamparna hade kommit igång där i sina husvagnar. De har det riktigt fint ordnat.

Som grand final på helgen så for jag och Doris till IKEA. Hur det nu gick till så var vi ute igen efter bara några timmar. Men nog bar vi grejer så det räckte.

Vägen hem var lång. Man hade varnat att det kunde komma underkylt regn den eftermiddagen..... Rätt, så blev det. Trafiken gled på i 60 hela vägen hem. Vi hade inga planer på att 

hålla annan fart, vi anpassade oss.
Hem kom vi.
Kvällen avslutades med middag som Carl-Jacob bjöd på. Gott.

I morgon ska jag börja en kurs... Jägarexamen. Hoppas det går fint. Det vore verkligen trevligt att kunna titulera sig som Jägare nästa höst.

Min otroligt mörkrädda jycke.
Hon har det inte lätt nu för tiden, det är ett himla morrande och skällande när hon ska ut i mörkret. Isen på sjön håller på att lägga, de som hört hur det låter förstår varför en liten mörkrädd prinsessa kan bli rätt upprörd av ljudet.
Hihi... Hon är ganska underhållande. Lilla tokfia.

Nä nu ska jag nog hoppa upp i sängen.
Arbetsdag i morgon.

Ha det gott alla.