sista november 2018

Åhh.
Vad jag inte gillar när det regnar på vintermarken.
Svart och glashalt.
Halt, jo du.
Lokaltrafiken är inställd, men jag såg nyss bussen från Länstrafiken försöka få sig en plats på P-fickan här nedan, men det var bara att glida vidare. Det var fullt.
Det är inte sant vad trafiken glider sakta fram. Å jag på första parkett inomhus och tittar..

Själv har jag tillbringat morgonen med att titta på en julfilm. En med Kurt Russel. härlig film, inte lätt för Tomten när det är så får som tror att han finns på riktigt. Klart han finns. Nu har jag då fått lära mej hur alla världens julklappar får plats i den där röda säcken på kälken bakom renarna. Det var ju bra för det var en sån grej som gjorde mej tveksam om det där med Tomten verkligen var sant.

Jag har varit till Inga-Lill i helgen. Eller helg och helg, jag kom upp på söndagskväll och for hem tisdag. Men för oss spelar det ingen roll. Vi gjorde som vi brukar: Räknade det som helg.

Inga-lill med sitt gipsade ben och jag med min opererade handled var som en skönt par. Men med gemensamma krafter så blev det hur bra som helst. Det är ju det som är så gott med vår vänskap, det behöver inte alltid hända nåt kring oss. Vi är så nöjda ändå.

Inga-Lilll har ställt för sig när hon arbetar i köket. En kontorsstol och ett serveringsbord med hjul gör livet mycket lättare.

Mara var inte den som hade något att protestera mot att det blev lite vila då och då. Inte störde hon sig på gipset heller.

Är vi nu konvalescenter så kunde vi kosta på oss lite lyx. Blev en lunch på Hotell Laponia. Satt som en smäck.

Vi inhandlande var sin Julis-kalender också. Det är ju en höjdar-kalender om ni har missat den. Den har funnit i många år, bara ett år upplever jag att den gjorde en dykning i kvalitet. Annars är den toppen. Blir du nyfiken och vill se. Välkommen till mej och titta.

Spelade kort, va?? Är det möjligt. Brukar vi spela kort?

Numera är det inte som när vi var unga. Då spelade vi lätt hela natten. Ögonen sved och när vi gick och la oss klev männen och barnen upp. 

Det var tider det. Nu ger vi upp lagom till midnatt.

Inga-Lill hade en julkopp åt mej. Gillar allt som är rött denna årstid.

Den dagen jag fick ta bort stygnen så kände jag mej så fin så det fick bli en julklippning också. Det var väl inte så långt men otroligt risigt. Men nu är det lätt att ta hand om igen.

Privata hemtjänsten kom förbi här i veckan och fixade lite. Stege till sotaren och middag till oss.. Jag älskar verkligen Lindas Lasagne. Den är inte så himla kladdig, nä alldeles perfekt.

Den här skylten har jag passerat några gånger. Jag blir lika glad varje gång jag ser den.

Jag har testat att sticka lite. Tänk va lite det behövs för att ge guldkant på livet. 

Det går bara att sticka korta stunder men så himla skojigt och för mej är det verkligen terapi.

Förra helgen fick jag besök av Vilja, ja också av pappa Kent. Det blev en massa pysslande och ätande både ute vid elden och köttsoppa i Grannbyn, Alträsk. 

Nä men om jag skulle fixa mej lite förmiddagsfika innan jag sätter igång med dagen på allvar.

Måste bara kolla....... 

Nähä ingen sandbil har passerat. P-fickan är fortfarande full med stora fordon.

Ha det gott alla. Nästa gång jag skriver är det december.

Vaken igen.

Nå men hur blev nu det här då.... Fel.

Jag trodde det var över nu.
Mitt socker har börjat gå tillbaka till normala värden och när jag ikväll kom hem efter en dag i full rulle på stan så var jag så trött så jag trodde att det var nu jag skulle sova igen de timmar som saknats under veckan.
Nä men inte blev det så.
På väg från staden så nappade Vilja på att få komma till mej och sova. Hon hade det inte så muntert hemma. En pappa som legat sjuk i feber i flera dagar och såg inte mycket ut för världen och en mamma som just nu är i ett stim med arbetsnätter. Så då lät det lockande att följa till mej och bara mysa och pyssla.
Myst har vi gjort men vi var så trött båda två så vi gjorde en tidig fredagkväll. Men efter jag sovit 1,5 timme så var det klart. Hur pigg som helst.
Mara den stackaren vinglar omkring efter mej och undrar vad vi gör uppe igen. Men nu när jag satt mej vid skrivbordet så föll lugnet och hon rullade ihop sig vid mina fötter.
Nå men då sitter jag väl här då och skriver lite blogg i väntan på sömnen.
Den här veckan har inte varit värst av alla gånger jag har fått hästdoserna med kortison.
Det där med sockervärden som svindlar sig iväg långt över 30 hände bara på torsdagkväll men det tog bara några timmar så var de nere på blygsamma 28. För er som inte vet hur det fungerar när det gäller vilka nivåer man bör ligga på så kan jag bara säga att jag skriver med en viss ironi... 28 är också helt åt fanders.
Nå men trots allt så har det gått riktigt bra denna gången. Förra gången var det riktigt eländig så det är bara tacka och ta emot när det går mer enligt planen.
Det är ju inte enkelt och inte är det direkt nåt jag längtar efter, men nu är det 4 månader till nästa gång.

De fina systrarna som ser till att jag blir uppkopplad är bara så fina så. Dessutom fick de agera fotograf den här gången. Bägge dagarna blev det fotografering.

Idag har det ju varit sån där Black Fredag eller vad det nu heter. Jag skulle inte ha något och inte skulle jag dras med i hetsen heller.

Men lite kul blev det ändå.

Det var idag jag skulle förnya mitt träningskort. Plötsligt så var det på halva priset... Hade jag ingen aning om men det är klart att det tackade jag ju inte nej till.

Sedan skickade Linda ett meddelande och undrade om jag kunde kolla om den julklapp de tänkt till Vilja var nersatt. Jopp det var den, så då tjänade de en hacka på att köpa julklappen just idag. 

Nä men om jag skulle göra ett nytt försök att sova. Nu är det lördag enligt klockan å snart är det dag igen och vi har en massa att göra Vilja och jag. 

Det ska tillverkas julkort. 

Vilja ska lära sig hur man gör vänskapsband på min kumihimo. 

Det ska styckas kött, som då ska paketeras. 

Vi ska köpa saffransbullar på Café Rävasten 

Lunchen blir ute vid grillplatsen. 

Å ikväll blir det köttsoppa i Byagården i Alträsk. 

Ja men ni hör, det gäller nog att få sig några timmars sömn innan allt det där kör igång.

Ha det gott alla.

God morgon

Känns som det blir en vecka med lite, lite sömn om det ska börja redan.
Den här natten blev det revelj väldigt tidigt. Det går ju att ligga kvar en stund i sängen efter jag vaknat men inte länge.
Min hjärna sätter igång och skapar direkt jag vaknar.
Den här morgonen låg jag ändå  länge för att vara mej och klurade på hur man gör pyssel som är inspirerat av Harry Potters värld.
Trollstavar, kvastar, flygande ljus å sånt.
Men till sist var jag ju bara tvungen att kliva upp och göra upp eld och koka kaffe.
Jag saknar den som förr alltid såg till att kaffet luktade frestande, det fanns en färdig macka och det var varmt och gott i köket när jag klev upp.

Jaja, jag är inte så dum jag heller att ordna mysigt för mej. 

Det som inte syns är att Kent har varit hit och ordnat så jag har fått ett himmelskt ljud i min dator- så nu strömmar min julmusik från Spotify.

Riktigt mysigt.

När man nu sitter vaken en natt kan man ju se till att räkningarna blev betalda, så då är det gjort. Då blev det ju nå nyttigt gjort, det är som svårt att sysselsätta sig med nåt vettigt så här på natten. Kan det vara för att jag är rädd att störa grannarna ??? ☺☺

Jo det här med att att det blir lite sova i veckan. Det är ju dags för droppet av helvetes-kortisonet i veckan. Redan natten innan (natten mot onsdag) brukar jag ju sluta sova. Det kan inte vara för annat än att jag så väl behöver sova den natten för sen blir det några nätter då jag är så kortisonhög att det inte är en chans att jag sover. Å nu då. opererat handen så jag kan inte ens tillbringa nätterna med att sticka. Vad gör man då???

Hmmm???

I helgen intogs mitt kök av pysselsugna människor. Själv blev jag den inaktive betraktaren, nå det ska ju var första gången någon gång det också. 

Kolla så smart Linda var då hon skulle bära in granris. Skottkärra in till köksbordet, absolut perfekt.

Vi började med att äta lunch tillsammans, risgrynsgröt, macka med nyss griljerad skinka. Ska det vara så ska det var all in.

Till efterrätt blev det Café Rävastens underbara saffranssemla. Den ser lite tilltufsad ut men det var för att jag redan tagit första tuggan, på baksidan av semlan, så det är mina fingeravtryck som syns i grädden. 

Så himla god liten rackare. Men vad skrev jag nu??? Vad då liten?? Lena bakar väl aldrig nåt litet. Stor ska det vara.

En bild på Lindas färdiga kransar.  Riktigt pampig, julig entré om du fråga mej.

I helgen har jag även hunnit med ett fika på Retro Caféet tillsammans med mycket trevlig. ny bekanskap. Timmarna bara rann iväg. 

Det här hjärtat sitter på toaletten där på Retro Café.

Som avslutning på helgen fick jag följa med på hockey.. Ringströms som agerar som chaufför hämtade mej.  Hela hallen var knökfull med publik. Tyvärr förlorade Boden i förlängningen  men det blev en spännande match.

 Kolla vilket fint träd jag fått av Ringströms. Att man kommer med en blomma till någon som är sjuk har jag hört, men jag fick ett helt träd. Det blev så himla fint. Har länge suktat efter ett sånt träd. Nu har jag ett.

I kväll kommer Kent med bilen, nu tänker jag testa om jag kan köra bil. De flesta rörelserna känns otäckt mycket ännu men om jag är försiktig kanske jag kan både starta bilen, blinka och växla med min högra hand.Det vore som skoj om jag tog mej på Tjejträffen ikväll och framför allt att jag tar mej till Sunderbyns sjukhus onsdag och torsdag.. 

Tvivlar på att jag får droppet utkört till Vändträsk.

Nä nu har väl grannarna vaknat så jag kan göra dag. Börja kanske med att väcka hunden... Eller så kryper jag ner i sängen till henne en stund. Sovande Mara är mysig att dra in under täcket. Hon känns som en värmedyna. 

Ha det gott alla.

efter operationen.

Ja men jag kollar väl om jag orkar skriva.
Nu är jag opererad och det gick ju bra.
Doktorn ville påpeka att jag har gått alldeles för länge så det är mycket osäkert hur mycket förbättring som blir.
Säg det åt min vårdcentral istället. Jag har påtalat besvären, de har frågat om jag klarar mej ett tag till om jag är noga att använda handledsskydden. Å jag mitt kräk har bockat och sagt att det ska jag nog klara.
Dumt, dumt.
Här är en bild på mej när ingreppet just var klart.
Jag kände mej inte riktigt kry där, syns det?

Nå men nu som sagt är det gjort. Jag har blivit sjukskriven i 4 veckor. Tror inte jag blir sjukskriven så länge, känner redan att jag är less på att vara hemma. Jag kan ju för friden inte ens sticka. 

Men jag måste få berätta om min matlagning:

Jag förstod ju att det inte skulle bli så mycket av den varan i början av min konvalescens. Så jag tänkte till och köpte hem lite färdig mat.

Tänkte jag rätt? Jodå men jag köpte hem för svårt ändå.

När jag på operationsdagen vaknade till efter att ha sovit några timmar hemma i lugn och ro så förstod jag att jag var tvungen att ordna mej nåt att äta.

Ja men jag hade köpt palt, kan det bli enklare? Bara värma och äta.

Har ni någonsin försökt öppna en vakumförpackning med bara en hand, dessutom med fel hand. Jag hade ju så ont i min högra hand att jag kunde inte ens använda armen att hålla fast med. Nä det gick inte.

Nåja då får jag väl rosta lite fralla och äta.

Går det att bre bregott på en fralla med en hand? går det att skära ost med en hand?

NÄ.

Så dag 1 blev det kaffe, rostad fralla naturell. Alla målen.

Men kolla min middag igår.... Jajjamen, ni ser, jag mår mycket bättre.

I går fick jag hjälp av min privata hemtjänst. Oavlönade hemtjänst. De som bara ställer upp för att de har ett hjärta av guld .

Först kom Linda. Hon såg till att jag fick skjuts till bokbussen, hon bar och hon fixade så nu har jag en massa spännande böcker att bläddra i. När hon ändå var här så laddade hon upp mina vedkorgar så jag kan elda och få skönt och mysigt här hemma. Framför allt gav hon sej tid att sitta och prat med mej en stund. Jag har ju förmåga att väldigt fort känna mej ensam som ni vet. Tack älska unge.

På eftermiddagen dök nästa guldhjärtan upp.  Calle den älsklingen tog tag i att stycka upp min kvarts kalv. Medan Doris tog hand om det själsliga.  Ni vet att över ett köksbord få lösa världsliga problem, dricka kaffe och äta en pepparkaka.

Allvarligt alltså, jag tror att man blir fortare frisk om man har trevligt.

Idag började dagen superbra. En gammal väninna. Eller gammal är hon ju inte men det är länge sedan vi tappade kontakten. Hon tog kontakt efter att ha hittat min blogg. Så härligt, jag har så mycket att se fram mot timmar med henne igen. Dessutom bor vi ju i samma kommun nu.
Nä nu får det räcka. Nu gör handen ont. Min plan var att skriva med bara vänster pekfinger men se det har spruckit för länge sen, nog är alla fingarna med på tangentbordet.

Ha det gott alla.

Bohemian Rhapsody. oj vilken film.

Jaha ja. Det här blev en sån här natt då det inte gick så bra att sova. Tre timmar blev det.
Jag har nog resfeber.
Eller kan man kalla det resfeber, det känn ju som det iallafall.?
Egentligen kallas det väl annat. Jag ska ju i morgon, onsdag och äntligen få den där Karpaltunneln fixad.
Det är en efterlängtad operation. Har varit besvärligt länge och sista året har jag nästan inte haft nå känsel alls i fyra fingrar på höger hand. Men som sagt nu är tiden inne.
Det jag funderar över är ju hur lite jag kan använda höger hand till att börja med. Blir det nå bloggande, chattande, växlande vid bilkörning. Festligt om jag skulle köra på ettans växel ända till stan.... nä inte alls festligt..
Under helgen har jag donat och fixat här hemma, utifall jag nu inte vill göra så mycket första tiden efter operation.

Adventspyntat, check.

Renbäddat, check. 

Dammsugit, check. 

Lagat upp lite mat, check.

Idag ska jag se till att det finns ordentligt med ved på altanen så jag inte ska hålla på med sånt nyopererad.

Ja men ni fattar vad jag menar.

Syjuntan "Sparrisarna" gjorde en kväll på stan i Söndags. 

Vi började på Ming, där vi åt deras goa, goa mat.

Efter det blev det bio.

Men milde min himmel. Nog för att jag gillar Queen, inte på samma sätt som min dotter gör, men ändå, att jag skulle bli så påverkad av filmen och av musiken i filmen.

Nu när jag ska berätta om biobesöket så ställer sig håret över hela kroppen, igen. Det var ståpäls under filmen, många gånger.

O vilken känsla de hade fått in. Vilket liv och vilken musik. Filmen höll på i drygt 2 timmar. Det sa bara swoch så var den slut. 

Den kvällen var helt värd alla pengar.

Vilja den sköna bönan ville fira sin 8 årsdag med att gå ut och äta. Hotellfrukost på Bodensia var önskemålet. Å jag blev medbjuden. Så i går, tidigt så blev det samling med familjen Ringströms på Bodensia.  

Som vanligt är det ju himla gott och mat som gör att man stoppar länge.

Resten av dagen bara flöt på i trevlighetens tecken. Jag och Linda hann ut i skogen och plocka lite granris, vi hann också med att sova lite middag. Kunde behövas med den tidiga reveljen som blev på morgonen.

Jag hann på en intressant föreläsning på Winternet. 

Där förresten hade någon dåre varit in på natten och slagit sönder en sån där varuautomat med en yxa... Knäppskalle. Å vilken tur att det inte kom någon som ville träna just då. Tänk att möta en yx-människa på gymmet. Usch.

Kvällen avslutades med att jag blev bjuden på middag hos Ringströms. Taco, tänk vilken lyx en vanlig måndagskväll. Massor med skojiga människor. 

Ljudligt och hjärtligt, helt underbart.

När jag sen kom hem så var tanken att jag skulle göra ett ryck och vara lite flitig ett tag. Blev inget med det. Det blev en stor duns i soffan bara och där blev jag.

Snart börjar det väl ljusna. Jag har lovat mej och Mara en riktigt lång och härlig promenad. Tror det ska bli fint väder.

Men nu har ju klockan passerat 5 så nu måste det ju vara helt legalt att koka morgonens första kaffekopp.

Ha det gott alla.

0

Nät- dejting

Det finns ett ämne som jag under en tid funderat att skriva om. Just nu tror jag det är dax.
Eller egentligen är det Inga-Lill som tycker det är dags att jag skriver. Som hon säger: Kan du locka bara någon att fnissa som vi gör när vi pratar om att dejta någon då bara måste du försöka..
Inga-Lill och även Ulrika, mina två vänner som inte heller är nöjd att vara ensam brukar prata mycket om detta.
Det är klart att några detaljer kan jag ju inte skriva om.
Det handlar om Internet-dejting och att jag känner mej ensam.
Det här att leva ensam är inget jag någonsin har önskat mej. Ofta känner jag mej sviken av Kenneth. Han bara drog och lämnade mej ensam.
Jag förstår att han inte hade något val eller att det inte var något han heller ville. Men det har ju ingen med mina känslor att göra Jag känner mej likafullt sviken.
Känslor är inte så himla logiska eller förnuftiga.
Oavsett om man separerar på annat sätt eller på mitt sätt kan känslan var liknande.

Nå nu ser vi om jag får ihop det här.
Efter noga övervägande bestämde jag för att gå med i en sån där dejtingsida. Jag och Inga-Lill hade pratat ihop oss om att testa, jag skulle börja sedan skulle hon också testa.
Jag var så grundlig när jag fyllde i mina uppgifter, för det hade jag hört att det var säkraste sättet att inte drabbas av något äckel. Man är ju anonym på sidan, det mottagaren kan se är mitt foto, från vilken stad jag kommer och hur gammal jag är. Så kan de ju se en kort beskrivning som jag själv bestämt vad som ska stå.
Det var herrar från när och fjärran som hörde av sig och ville vi skulle chatta på den där dejtingsidan. Visst, det var ju därför jag var där.
Första gången man skriver till någon så kommer det upp en varningsruta: Lämna inte ut några uppgifter om dej själv innan du lärt känna människan.  inget telefonnummer, inget namn, inte någon privat mailadress och inte adress.
Okey jag fattar.
Men nu funderar jag om det verkligen bara är kvinnor som får varningstexten? I stort sett alla ville inte skriva på chatten utan att jag ska skicka bilder på min mail, eller  ringa eller så ville de komma och dricka kaffe. För att inte tala om alla som vill komma och kramas och kyssas.
Suck..
Nu sitter jag här med en bunt med telefonnummer och mailadresser till Janne, Bosse, Alf,  Hasse som är jaktkritiker och vill förbjuda jakt och försöker få över mej på samma sida, Kurt, Leif, Sten, och allt vad de nu heter. Jag vet var de bor.
Men jag vill ju inte börja med att träffas.
Flera vill veta vad jag sysslar med på nätterna. Den frågan är ju skitenkel. Då gör jag en Törnrosa, Vad tänkte dom?
När jag så försöker förklara att jag gillar tanken på att vara anonym ett tag, Då startar operation övertalning.
De flesta män bara skriver att de längtar efter mej och tycker att vi chattat länge nu.
Kan så vara att vi skrivit till varandra några dagar, men det enda de skriver är att de vill träffas, känns inte som jag tycker att det räcker.
Inte blir det bättre av att de skickar bilder på sig själv, lättklädda i en solstol någonstans i världen.
Nä det här blir inte nåt.
Eller jo, det har lett till en sak:  Ska det vara så att herrarna får mej att känna mej som fjorton och jag står och håller ihop kjolen så det inte går att kika under, då får det vara.
Nu har jag prova nät-dejtning. Jag lägger ner alltihop.
Jag är hellre ensam.
Vid det här laget så känner Inga-Lill sig klar med nätdejting trots att hon inte har börjat än.
Dessutom kan både jag, Ulrika och Inga-Lill fortsätta skratta, Ofta och länge.

Det blev ett långt inlägg, antagligen inte alls lika intressant som när jag prata om det med mina kompisar.
Men ganska skojigt att skriva.
Jag lovar:
- Jag ska aldrig ta upp ämnet igen.

Nu vill Mara att jag uppmärksamma henne istället.

Ha det gott alla

Alla helgons helg.

Tänkte att jag skulle börja med att beskriva hur det känns att köra bil den här årstiden.

Först hade vi vinter med nära 3 dm med snö, sedan kom regnet och blidan och gjorde allt till ett glashalt underlag. Vi har ju snöskottare som är otroliga proffs, men vädret kan de inte göra nåt åt............

Nä men så tradigt det här blev. Nu skiter vi i det, En bild säger mer än ord. Det här ett kort som är tagit för prick för ett år sedan. Samma, samma som då.

Halt och knöligt som attans.

Kutryggig och våldsamt fokuserad på att hålla alla benen neråt och i rätt position.

Jämför gärna med den pigga och alerta hållningen för några dagar sedan då vi tog en promenad utan halka. Lite mycket snö men Mara fick ju bara ta i lite mer för att ta sig fram. Men hela hon lyser av glädje. 

Alldeles nyss har vi tagit oss genom Halloween och Alla helgons helgen. Lugnt och stilla blev det här. Inte ett enda "bus eller godis", tur jag offrar mej och äter upp godiset.

Alla ljusen på minneslunden på gravplatsen är ju alltid väldigt stämningsfullt och väldigt framkallande av många olika känslor... 

Nu något lättare att tänka positivt om de som inte är här, allt skojigt vi varit med om, inte bara en stor svart saknad.

Den där svarta finns där också, lika kvävande som tidigare men sitter inte i lika länge.

 Mina underbara barnbarn fick jag chans att träffa en stund. Dagen efter Halloween-partyt de varit på, de verkade inte så medtagna.

Elis blåser liv i elden så vi fick oss lite lunch. Gammal gosse. Sedan han fick glasögon blev han ännu äldre. Dessutom är han klok, vansinnigt klok.... Farmors gener...

Kasper måste hålla lite koll på vad som händer i brasan, vad hjälper det att jag manade att han skulle titta i kameran. Att han vände ansiktet mot mej och log fick vara nog, tyckte han. 

Vilja var också där. Hon hanterade kniven så hon fick stå några steg åt sidan med hon knivades. Att hon varit på party dagen innan syns fortfarande kring ögonen. Men har man en pappa som är målare så sätter han ju inte dit nåt som smetas bort över en natt. Kvalitet på målan ska det vara. 

Jag kom mej för att baka mjukbröd i helgen. Grattis, grattis. Att baka är inte min grej men de blev helt okej. Rent så jag kan tänka mej att göra det fler gånger.

Jag har provat på det här med att träna på lokal. Lite spännande är det ju trots allt. 

Gäller att inte ta ut sig riktigt. Vill ju inte få ont. Ja att få träningsvärk är ju inte det jag tänker på då, utan smärta som sitter som ett kniv i ryggen och inte går över.

Saknar jag nåt inför julens pyntande? 

Men säkert inte det. Sedan säkert 30 år tillbaka har jag för mycket. Trots att jag sålt och skänkt bort så är det för mycket. 

Men så paff jag blev när jag såg denna fina gran. Den bara måste jag ha. Tänk man lär sig nåt nytt varje dag. Jag har inte allt julpynt som jag behöver.

Men nu har jag allt.

Min Inga-Lill har tagit opererat sig. Någon typ av skönhetsoperation. Tror att det var att lyfta ögonlocken. Jag är så glad för hennes skull att det äntligen är gjort. Nu blir det bara hålla alla tummar att hon snabbt blir pigg och får börja träna och se om det blev bra...... Hur gör man för att träna ögonlocken??? Ja men just det, flirta. Bara kör igång att blinka åt allt karlfolk du ser.

Kram på dej lilla konvalescenten. 

Nä men nu ska nog jag och Mara få oss lite middag och sedan bär det iväg på tjejträffen. Inte klokt vad flera kvinnor som blir helt till sig över att min lilla prinsessa följer.

Min lilla prinsessa gillar uppmärksamheten. 

Ha det gott alla.