Men äntligen kantareller.

Äntligen blev det kantareller.

Visserligen är det inte som tidigare år men nu fick jag ihop mer än att jag kunde bära det i handflatan.

Härligt.

Så nu vet jag vad som ska hända direkt jag fått av mej skogskläder och tvättat bort lite myggmedel.
På med ljudboken och sätta mej och rensa. Skojigt.

Ha det gott alla

Onsdag morgon.

Hej och godmorgon.
Det var det värsta vad det har regnat i några dagar.  Mina svampar och jag love it. Men det törs vi knappt säga högt för det är många som inte förstår sig på surväder=).

Var till min doktor i går.
Jag tänkte det är som lagom att börja om att jobba nu.... Litegrand i alla fall, inte full tid men lite i alla fall.
Men se det tänkte inte min doktor.
Han ställe en massa besvärliga frågor sedan så förklarade och förklarade han..... JAg förstod precis efter en stund. Men det är ju det där med att förstå att det inte är okey i kroppen när man mest går hemma och mediterar, för då mår jag oftast väldigt bra.

Då var jag klar med sjukdomsskriverierna.

Jag har träffat Signe. Jag blev kär men som ni ser så så ignorerade hon mej. Hon är en underbar lite dam. Hon och Vilja kommer säkert att få roligt tillsammans. Kanske inte riktigt än, men snart=)

 Jösses så jag ser ut med mitt hängande ögonlock. Men glad verkar jag vara. Men det är ju inte så underligt. Bilden är ju tagen hos Jimmy när han fyllde år, och hela min familj var ju där. Hela underbara gänget. Jag har lagt ut bilderna från kalaset på min pixbox. Adressen dit är   monikalundgren.pixbox.se

 En alldeles färsk bild på sonen. Ni vet han som fyllde 37 år. Ett alldeles underbart kalas med supergod smörgåstårta bjöd dom på.

 Alla födelsedagsgästerna var inte välkomna men dom var där i allafall.

Ha en bra dag alla.

Grattis Jimmy

Tänk, idag är det precis 37 år sedan jag blev mamma för första gången.

Minns fortfarande hur jag fick lämna Siv med den stora mjukkakedegen som stod på jäsning. Plötsligt fick jag och Kenneth betydligt mer spännade saker för oss. Vi skulle få ett barn så Siv fick klara baket själv.

En liten vacker son blev vi lyckliga föräldrar till.

Ett stort grattis till dej Jimmy.

Kan ändå inte fatta att det har gått 37 år redan.

 Jag fick blommor av Kenneth i förrgår.
Tänk va kul det kan vara.
Det gör inget att jag kände igen mina egna Praktlysingar som jag har på ängen under sovrumsfönstret.
Det gör heller inget  att han hade grästrimmern hängandes i en sele på sig och hjälm med hörselkåpor på skallen.
Att det var en olyckshändelse och att han kom för nära med trimmern så det bara sprutade blommor om honom. Det räknade jag ut innan han hann berätta något.
Men likafullt: Jag fick blommor av Kenneth i förrgår=)

Denna bild är från i sommar när vi var på rallycross i Kalix. Ska man ha små påhittiga barn med sig på sådana tillställningar så gäller det att föräldrarna är ännu påhittigare, å det är Viljas föräldrar.

Så naturligtvis så hade man packat ner lite snacks åt flickebarnet.

Nä nu ska jag gå och se till tjädern som ligger i en gryta och gosar till sig. Blir festmat hos Lundgrens idag.

Ha det gott alla

I am back in bloggen

Hej...?
Är det någon där??

Eller jag ska inte alls låtsas, jag har nämligen sett att det är fler än Elisabeth som är in med jämna mellanrum och kollar om jag skriver nåt.

Jag ber om ursäkt... Jag har varit skitkass på att skriva i sommar. Hela mitt liv går som i ultrarapid (undrar hur det stavas?) jag hoppas det är för att jag inte så frisk varken i psyke eller öga. För det kan väl inte vara så att jag drabbats av latmasken.
Men nu tänkte jag göra ett försök att skriva ofta. Jag mår ju så bra av att skriva så det är inte bara för eran skulle utan minst lika mycke för min egen som jag skriver.

Nå nu lägger vi sjukdom och sånt åt sidan.
Eller föresten när jag nu är inne på sånt som är trist så tar jag svampen på en gång......... DET FINNS INGA SVAMPAR. För några dagar sedan var jag och gick på mina stora kantarellställen i över två timmar. Hittade inte ens en handflata full. Kenneth var iväg veckan för och fick ihop lika lite han.
Inte ens svamparna i gräsmattan som man brukar halka omkring på finns. Så gissa om jag håller tummarna för regnet som kom i går och i förrgår. Dom ger mej ett visst hopp.

Ibland blir livet bara så där härligt oföresägbart.
På tisdagförmiddag skulle en kompis komma hit. Såg till att jag kom mej upp, full av förväntan över en trevlig dag så kokade jag kaffe och satt mej och väntade. Men attans, hennes bli strejkade efter vägen så det blev inget besök.
Strax efteråt så ringde en mycket god vän som jag tappat bort under livets gång. -Ska du följa till Luleå och gå ett tag i affärer? Sa hon. Min första tanke var NEJ, jag orkar inte. Men så besinnade jag mej.... Klart jag vill följa med dej.
Vi hade en underbar dag. Skvallrade, köpte perenner (Stora fina) för en krona styck, hittade en liten Röda korset butik, köpte badrumsmatta å lite annat.
Så in i märgen trött på kvällen men glad att jag fick en toppendag med min goa vän.

Idag passerade Tommy med en påse full med godsaker..... Eller vad säger ni om flera skogsfåglar och två stora påsar med hjortron? Jag är lyckligt lottad jag som har såna vänner. Stor kram till er båda.

Nä men nu ska jag ge mej. Vill inte trötta ut er med min skrivklåda. Jag återkommer någon annan dag.

HA det gott alla.