Snöbekymmer, Nobelfesten och Ellen

Snart är det bara att gå och lägga sig.
Blev ingen inbjudan från Nobelfesten i år heller.
Dom fattar ju inte vad de går miste om. Jag som är så himla social och älskar att prat med främlingar. Dessutom älskar jag ju att testa ny mat. Tro jag skulle ha gillat att sitta med där. Trots att man inte får ställa sig upp och mingla omkring hur som helst.

Vilken miss av dom. Så tokigt det kan bli. Nå men eftersom festblåsan är struken så är det väl bara ta den i morgon då när det blir Taco--middag på Tjejträffen..
Minns ni att jag skrev att jag fått en snögubbe över tv-antenn? Den som gjorde så att jag inte kunde se tv.
Det har löst sig, den har ramlat ner. Snögubben alltså, inte antenn.
Så nu kan jag se Nobelfesten på TV.
Måst komma ihåg att fråga någon som gjort den där Karpaltunnel-operation hur länge det är så himla smärtsamt... Eller om det är för att jag har överansträngt handen när jag skottat.
Nu har jag  iallafall lagt ner skottning i några dagar.
Behoven är där men jag fixar det inte. Jag ska inte plåga handen mera just nu.
Postlådan översnöad, altanen är full av takras, garageporten kärvar. Gäller att ta sats om jag ska ta mej med bilen över plogkarmen nere vid vägen.

På onsdag kommer alla barnen hem. Omtänksamma som de är så tar de säkert på sig problemet så jag slipper.

Fina Ellen Rutström från Alträsk, blev årets Norrbottens Lucia. Riktigt värdig vinnare. Vacker, klok och sjunger underbart. Grattis, grattis Ellen. Hoppas du har en rolig tid nu. Säkert jobbig men det är ju inget som du räds.

Nä nu ska jag fixa en julklapp som ska med i morgon på festen.
Sen blir det ett skutt upp i bingen. Jag har fortfarande en väldigt hög säng, så det gäller att hoppa med grace och spänst om man ska komma sig upp.

Ha det gott alla.

Vacker fluffig snö

Men som jag längtat efter det vita, fina, fluffiga, när det känns som att ljuset återvänder, underbara julkänslan, allt som den härliga snön ger.
Nu är den här.
Det jag glömde var att det är ju som omöjligt  att skotta snö med bara en hand. Den andra handen är ju som konvalescent ännu.
Nä det går inte. Ska jag orka flytta det vackra vita för att kommas från bron, öppna garaget och vedhuset krävs det arbetsinsats.Så då blir det att använda alla händer jag är begåvad med..
Så nu sitter jag här och tycker lite synd om mej. Hela handleden och handen känns som tandvärk. Elak, bultande tandvärk.
Måtte smärtan snart ge sig.
När jag så var ute och flyttade snö så passade jag på att kolla på taket. Jopp, precis vad jag gissade. Han, Olof har flyttat upp på mitt tak. Olof är ju snögubben i filmen Frost.
Rakt över tv-antennen har han satt sig.
Inte underligt att min Tv-bild mest är som ett färglatt korsord, små, små rutor över hela bilden. Blandat med en stor grå ruta som kommer upp med jämna mellanrum:
- Signalproblem, kolla din antenn.
Så då har jag gjort det. Kollat antenn. Tror inte jag ska bry mej om att åtgärda felet. Antenn sitter ju på taket. Törs jag klättra upp på taket??? Nä se inte en chans..
Det löser sig innan påsk.
I går gjorde jag nåt som inte ens händer vart 4:de år. Jag julbakade. Blev en saffransbulla. Väldigt god och väldigt enkel att göra, en långpannekaka. Dess är dessutom väldigt god. Har jag redan skrivit det? Jo det har jag, nå men den är väldigt god.

Medan det jäste och mellan alla skidtävlingar så blev det häng över mitt julpussel. En dag i stillhetens tecken. 

Där emellan var det ju att bege sig ut och skotta förstås.

Min granne, ni vet han som har Sibirien huskeys som smiter. Eller som smet runt jul ifjol. De har inte en enda gång sedan dess rymt och varit hos mej. Nå men den grannen fyllde 50 år i fredags. Då på lördag bjöd han i stor sett hela byn på kalas. I allafall de han träffat på byamötena.

Inbjudan var att man skulle ta med sig nåt att sitta på och klä sig för att vara ute. Tur med vädret som en tok hade han. Dagen före var det 18 grader kallt men igår var det bara 2 minus. Det snöade lite grann hela kvällen men se vad gjorde väl det. Vi var klädd för vädret.

Hur mysigt som helst.

En härlig eld där det stektes och serverades hamburgare och Parisare.

De som ville ta del av baren var tvungen att visa sig värdig att stå på knä och ändå ta sig upp i upprätt ställning med något kvar i glaset. 

Jimmy demonstrerar hur man fixade drickat. Gentleman som han är fixade han även åt mej.

Ta med nåt att sitta på..... Naturligtvis tog jag sparken. Det är minsann inte ofta som man är bjuden på fest så nära att sparken är bästa fortskaffningsmedlet och även perfekt att sitta på. 

Det är inte någon som ritat med krita på bilden av Christer. Det är snön som faller.

Som sagt det snöade lite, ibland lite mer.

Men en otroligt mysig kväll, glada Vändträskare som roade sig.

Dessutom blev jag guidad till hundgården och fick se vilken enorm skapelse och garanterat säker för rymning. Där har hundarna ett himmelrike. Tänk en hundgård för fyra hundar på 500 kvadratmeter.

Nä om jag skulle ta och hänga en stund över pusslet. 

Blir nog mera värktabletter också känner jag.

Ha det gott alla.

Mest om julfesten

God morgon.
Jag är tidigt uppe även denna morgon, men det var ingen överraskning.
I går kväll small jag av framför Tv.n. Jag tror inte klockan var mer än 21.00. Vaknade någon timme senare och gjorde en snabb sorti in i i sovrummet och somnade om på en gång. Men som sagt när jag vaknade redan kl 4 på morgonen så var det bara säga: Ja just det, nu är det sovit klart.
Så nu har jag hittat på saker som inte stör mina grannar: Sett en film på Netflix, druckit kaffe, eldat, städat ur en garderob, redigerat bilder i kameran. Å som vanligt blir jag ju alltid sugen att skriva blogg när jag redigerar bilder.
Julmusik från Spotify strömmar ut från högtalaren, kaffe i frukostmuggen, Mara sover på mina fötter...Nu blir det några rader i bloggen känner jag.
Nu på morgonen är det minus 18 grader ute. Burr. Tur man inte bor i tält.
Nå men bilder var det ju. Sist jag skrev så skulle jag ju iväg och roa mej hela lördagen.
Som jag antog blev det en jättefin dag.
Grötlunchen som Diabetesföreningen bjöd på blev precis så trevlig som jag gissat innan. Inte en bild hann jag ta. Så ni få ta mej på mitt ord. Supertrevligt, dessutom vann jag en superfin ljuslykta på lotteriet.
Men sen alltså....
Alcatraz levererade.
Jag var ju först bjuden på förfest på Expansa. Redan där startade det som jag anande skulle bli tonen för resten av kvällen.
Mycket trevliga människor. Mycket gott att dricka. Trevligt och alldeles underbart.
Redan där kan det hända att jag gått över den där gränsen jag har när jag inte gillar känslan av att bli berusad. Tror jag bestämt... Minns inte att jag någonsin kände av den obehagskänslan när det inträffade....
Bussresa till Luleå.

Jag, Birgitta och Kicko i bussen på väg. Allsång, Solosång, många skratt. Humören på topp. 

Vi var många som var alldeles fulla av förväntan på kvällen.

Och kvällen gjorde precis som förväntat. Den levererade.

Som vanlig så är det ju fort gjort att man glömmer fota tallriken när maten ligger så där fint, innan man börjat jaga runt med gaffeln. Men som ni ser hade man lagt omsorg om dukningen. Det gällde samma för julbordet. Det innehöll allt. Det var mycket som var hemgjort. Allt sakade himmelskt.

 Lagom till jag var framme vid dessert-bordet kom jag ihåg att fota min tallrik. Här har jag visserligen jagat runt med frukten och gaffeln innan jag tog bilden. Men det var bara inse att äta desserten det orkade jag inte, trots att jag verkligen ville. 

Var ju tvungen att fota tvättstället inne på toa, en av de mest originella tvättställ jag sett. 

Det var gott om folk som bestämt sig för att äta julbord på Alcatraz den kvällen, smart beslut. Underhållningen var ju inget att skämmas för heller. Top Cats och Bopper var det som höll till på scenen.

Efterrätten fick bli en kaffe Karlsson i stället. Jag som fullständigt älskar kaffedrinkar hade aldrig smakat en sån, men nu har jag. Den var riktigt god.

Personalen var hela tiden på tårna och plockade disk från borden. Vi satt väldigt centralt till så jag tror all många diskplockare började vid vårt bord så det uppstod ett litet missöde några gånger: Man blev av med sitt glas innan det var tomt.

Här har Carina bestämt sig för att nu får det vara nog. Dont toutch... Det är mitt.

Minns ni att jag skrev att jag inte kände den där obehagskänslan när jag gick över i berusat läge. Nu är vi framme vid den punkten på kvällen när jag anade att allt inte var som det brukar.  Alltså att jag är väldigt måttlig när det gäller att dricka det vet ju alla mina vänner. Gillar inte att tappa greppet. Men se nu hände det. Plötsligt fanns det en kille vid vårt bord. Ingen av oss kände honom sedan tidigare men väldigt skojig kille i allafall. I bland försvann killen för att bara efter någon minut komma tillbaka med ca 15 öl.

När han ställde en framför mej så kände jag otacksamhet från min sida, här bjuder en kille oss på en öl ska man säga då, att nä, jag tycket inte om. 

Nä jag valde den andra varianten, tackade och började smutta. 

Jomen jaha. Jo men det var ju riktigt gott. 

Det gick en stund så kom killen med mera öl 

Och mera och mera. Vid det laget hade jag förstått att det var bara ta det lugn och sippa i min takt för jag kunde inte hålla samma tempo som några andra som höll undan när det kom mera öl. Ja vad den kille skulle fundera dagen efter var alla hans pengar försvann.

Som sagt, ingen av oss kände ju kille så ingen kan ju ge honom en förklaring att han hållit hela Expansas gäng med öl........ Många öl.

Men till sist var kvällen slut och bussen skulle köra oss hem. Men det gäller ju att hitta alla. En saknades så det blev eftersök innan hemfärd. Den som saknades var jag.... Nå men tur att de inte bara gav upp och for hem. Emelie gav sig inte och till sist hittade hon mej i garderobskön. Tydligen var hon sista hoppet för de som tidigare sökt hade kammat noll.

Kicko och Thomas. Jag tackar och bockar för att jag blev inräknad i den grupp med människor som blev bjuden att följa. Jag älskar er.

Jag tackar också för mina fina bordsgrannar. Så många skratt och så himla skojigt.

Dagen efter gjorde jag något som jag inte gjort på 30 år. Jag låg bakis i soffan fram till middagstid ungefär. Jag hade huvudvärk från ytterst i hårtopparna till tånaglarna. 

Ja jösse hur det blev.

I vecka har jag och Vilja gjort en eftermiddag på stan. Vi började med middag sen blev det shopping.

Vilja ville så gärna köpa julklappar till sina föräldrar. så klart följde jag. Hon kunde ju inte gärna ta mamma med sig.

Efter väl utfört värv tog vi bussen hem till Heden. Bara det att åka buss i stället för bil är ju en höjdare.

Nä men nu är det dags att ta tag i dagen. 

Mara måste ju väckas så hon får sig en pinkarsväng. Hon kan sova gott, den där lilla.

Ha en gott alla.

1 december idag.

Ja då var det dehär med att inte störa grannarna.
Vaken sedan strax efter tre. Men jag fixade att ligga kvar och hålla fast mej i täcket ända till efter fem. Men se då sa min kropp:
- Upp, upp. Det blir liggsår av att ligga för länge, stilla,  har jag hört.
- Å kaffet, det goa kaffet har jag väl gjort mej förtjänt av nu.
Å då var det ju det här att jag kan inte ens säga att: Å va gott det skulle varit med en kopp kaffe på säng. Å tjoff så var det en kopp med rykande hett kaffe vid sängen. 
Funkar inte numera. Blir inget resultat av det. Nä det är bara upp och fixa själv.

Så nu sitter jag här med en go kopp kaffe, inte lika stor som på bilden men mitt är säkert mycket godare.

Jag har köpt två ganska stora tomtar på loppis för några år sedan. De blev glömda i en kasse, men plötsligt i år så stod de framför mej när det var dags att jula på här hemma. Eller så har jag bara förträngt att de fanns. Kanske inte riktigt förstått hur jag skulle göra för att få de presentabla. Inte klarat av att fixa det onda.

De har nämligen varit med om saker, otäcka saker, de stackarna.
Den stora, drygt 60 cm hög, är illa bränd på en kind. Han har nog i sin högra hand haft en lykta av något slag som har brunnit hårt. Kanske en marschall.
Men som ni ser så har jag vänt bort brännskadan och gjort några paket som tomten får hålla i istället. Blev väl bra tycker jag.
Den mindre tomten har också varit med om hetta. Det har hängt en lykta i den högra handen som löpt amok.
Nu hänger där bara en helt ofarlig julgranskula.
Tänk så bra det blev.
De här grabbarna känner jag att de kommer att bli kvar i flera år hos mej. Gillar de väldigt mycket.

Precis nu är det jag ska bestämma mej för om jag ska göra ett nytt försök med sängen eller på allvar kasta morgonrocken och göra dag på riktigt.
Kommer att bli en riktigt skojig och händelserik lördag känner jag på mej.
Nu på morgonen ska jag griljera en skinka. Diabetesföreningen här i Boden bjuder alla sina medlemmar på grötlunch idag. Gröt och skinksmörgås och jag har tagit på mej att fixa skinkan. Kommer att bli trevligt, brukar det då vara på dessa sammankomster.
Sedan blir det ett styrelsemöte direkt efter.
Sen blir det att landa ett tag hos Linda och Kent innan nästa dela av den händelserika lördagen fortsätter.
Kicko och Thomas har bjudit med mej på Expansas julfest. Det blir julbord och show i Luleå ikväll. Kan ju hända att jag längtar.

Även i fjol var jag ju medbjuden, så var det Kaptensgården som gällde.
Kan inte bli trist på en enda fläck. De jag känner av gänget är ju underbara människor. Dessutom är det ju så att jag som älskar att träffa och lära känna nya människor kommer att ha att göra ikväll. Skojigt göra.
Julbord..... Älskar
Rocken Roll med Boppers och Top Cats.. Nä men kan det bli skojigare.
Känner redan så roligt jag ska se till att jag får.
Inget fel på förutsättningarna. Bara flyta på och ta för sig av allt positivt.

Hmmm. Jag kokade mej mycket kaffe för att slå upp i en termos........ Hoppla.
Någon har tömt hela pannan.
Nå väl, det var ju det jag kände... Att jag var våldsamt kaffesugen.
Blir inget med att lägga sig igen, alldeles för triggad av koffein.
Meeeeen då återstår bara att göra dag och sätta igång.

Ha det gott alla

sista november 2018

Åhh.
Vad jag inte gillar när det regnar på vintermarken.
Svart och glashalt.
Halt, jo du.
Lokaltrafiken är inställd, men jag såg nyss bussen från Länstrafiken försöka få sig en plats på P-fickan här nedan, men det var bara att glida vidare. Det var fullt.
Det är inte sant vad trafiken glider sakta fram. Å jag på första parkett inomhus och tittar..

Själv har jag tillbringat morgonen med att titta på en julfilm. En med Kurt Russel. härlig film, inte lätt för Tomten när det är så får som tror att han finns på riktigt. Klart han finns. Nu har jag då fått lära mej hur alla världens julklappar får plats i den där röda säcken på kälken bakom renarna. Det var ju bra för det var en sån grej som gjorde mej tveksam om det där med Tomten verkligen var sant.

Jag har varit till Inga-Lill i helgen. Eller helg och helg, jag kom upp på söndagskväll och for hem tisdag. Men för oss spelar det ingen roll. Vi gjorde som vi brukar: Räknade det som helg.

Inga-lill med sitt gipsade ben och jag med min opererade handled var som en skönt par. Men med gemensamma krafter så blev det hur bra som helst. Det är ju det som är så gott med vår vänskap, det behöver inte alltid hända nåt kring oss. Vi är så nöjda ändå.

Inga-Lilll har ställt för sig när hon arbetar i köket. En kontorsstol och ett serveringsbord med hjul gör livet mycket lättare.

Mara var inte den som hade något att protestera mot att det blev lite vila då och då. Inte störde hon sig på gipset heller.

Är vi nu konvalescenter så kunde vi kosta på oss lite lyx. Blev en lunch på Hotell Laponia. Satt som en smäck.

Vi inhandlande var sin Julis-kalender också. Det är ju en höjdar-kalender om ni har missat den. Den har funnit i många år, bara ett år upplever jag att den gjorde en dykning i kvalitet. Annars är den toppen. Blir du nyfiken och vill se. Välkommen till mej och titta.

Spelade kort, va?? Är det möjligt. Brukar vi spela kort?

Numera är det inte som när vi var unga. Då spelade vi lätt hela natten. Ögonen sved och när vi gick och la oss klev männen och barnen upp. 

Det var tider det. Nu ger vi upp lagom till midnatt.

Inga-Lill hade en julkopp åt mej. Gillar allt som är rött denna årstid.

Den dagen jag fick ta bort stygnen så kände jag mej så fin så det fick bli en julklippning också. Det var väl inte så långt men otroligt risigt. Men nu är det lätt att ta hand om igen.

Privata hemtjänsten kom förbi här i veckan och fixade lite. Stege till sotaren och middag till oss.. Jag älskar verkligen Lindas Lasagne. Den är inte så himla kladdig, nä alldeles perfekt.

Den här skylten har jag passerat några gånger. Jag blir lika glad varje gång jag ser den.

Jag har testat att sticka lite. Tänk va lite det behövs för att ge guldkant på livet. 

Det går bara att sticka korta stunder men så himla skojigt och för mej är det verkligen terapi.

Förra helgen fick jag besök av Vilja, ja också av pappa Kent. Det blev en massa pysslande och ätande både ute vid elden och köttsoppa i Grannbyn, Alträsk. 

Nä men om jag skulle fixa mej lite förmiddagsfika innan jag sätter igång med dagen på allvar.

Måste bara kolla....... 

Nähä ingen sandbil har passerat. P-fickan är fortfarande full med stora fordon.

Ha det gott alla. Nästa gång jag skriver är det december.

Vaken igen.

Nå men hur blev nu det här då.... Fel.

Jag trodde det var över nu.
Mitt socker har börjat gå tillbaka till normala värden och när jag ikväll kom hem efter en dag i full rulle på stan så var jag så trött så jag trodde att det var nu jag skulle sova igen de timmar som saknats under veckan.
Nä men inte blev det så.
På väg från staden så nappade Vilja på att få komma till mej och sova. Hon hade det inte så muntert hemma. En pappa som legat sjuk i feber i flera dagar och såg inte mycket ut för världen och en mamma som just nu är i ett stim med arbetsnätter. Så då lät det lockande att följa till mej och bara mysa och pyssla.
Myst har vi gjort men vi var så trött båda två så vi gjorde en tidig fredagkväll. Men efter jag sovit 1,5 timme så var det klart. Hur pigg som helst.
Mara den stackaren vinglar omkring efter mej och undrar vad vi gör uppe igen. Men nu när jag satt mej vid skrivbordet så föll lugnet och hon rullade ihop sig vid mina fötter.
Nå men då sitter jag väl här då och skriver lite blogg i väntan på sömnen.
Den här veckan har inte varit värst av alla gånger jag har fått hästdoserna med kortison.
Det där med sockervärden som svindlar sig iväg långt över 30 hände bara på torsdagkväll men det tog bara några timmar så var de nere på blygsamma 28. För er som inte vet hur det fungerar när det gäller vilka nivåer man bör ligga på så kan jag bara säga att jag skriver med en viss ironi... 28 är också helt åt fanders.
Nå men trots allt så har det gått riktigt bra denna gången. Förra gången var det riktigt eländig så det är bara tacka och ta emot när det går mer enligt planen.
Det är ju inte enkelt och inte är det direkt nåt jag längtar efter, men nu är det 4 månader till nästa gång.

De fina systrarna som ser till att jag blir uppkopplad är bara så fina så. Dessutom fick de agera fotograf den här gången. Bägge dagarna blev det fotografering.

Idag har det ju varit sån där Black Fredag eller vad det nu heter. Jag skulle inte ha något och inte skulle jag dras med i hetsen heller.

Men lite kul blev det ändå.

Det var idag jag skulle förnya mitt träningskort. Plötsligt så var det på halva priset... Hade jag ingen aning om men det är klart att det tackade jag ju inte nej till.

Sedan skickade Linda ett meddelande och undrade om jag kunde kolla om den julklapp de tänkt till Vilja var nersatt. Jopp det var den, så då tjänade de en hacka på att köpa julklappen just idag. 

Nä men om jag skulle göra ett nytt försök att sova. Nu är det lördag enligt klockan å snart är det dag igen och vi har en massa att göra Vilja och jag. 

Det ska tillverkas julkort. 

Vilja ska lära sig hur man gör vänskapsband på min kumihimo. 

Det ska styckas kött, som då ska paketeras. 

Vi ska köpa saffransbullar på Café Rävasten 

Lunchen blir ute vid grillplatsen. 

Å ikväll blir det köttsoppa i Byagården i Alträsk. 

Ja men ni hör, det gäller nog att få sig några timmars sömn innan allt det där kör igång.

Ha det gott alla.

God morgon

Känns som det blir en vecka med lite, lite sömn om det ska börja redan.
Den här natten blev det revelj väldigt tidigt. Det går ju att ligga kvar en stund i sängen efter jag vaknat men inte länge.
Min hjärna sätter igång och skapar direkt jag vaknar.
Den här morgonen låg jag ändå  länge för att vara mej och klurade på hur man gör pyssel som är inspirerat av Harry Potters värld.
Trollstavar, kvastar, flygande ljus å sånt.
Men till sist var jag ju bara tvungen att kliva upp och göra upp eld och koka kaffe.
Jag saknar den som förr alltid såg till att kaffet luktade frestande, det fanns en färdig macka och det var varmt och gott i köket när jag klev upp.

Jaja, jag är inte så dum jag heller att ordna mysigt för mej. 

Det som inte syns är att Kent har varit hit och ordnat så jag har fått ett himmelskt ljud i min dator- så nu strömmar min julmusik från Spotify.

Riktigt mysigt.

När man nu sitter vaken en natt kan man ju se till att räkningarna blev betalda, så då är det gjort. Då blev det ju nå nyttigt gjort, det är som svårt att sysselsätta sig med nåt vettigt så här på natten. Kan det vara för att jag är rädd att störa grannarna ??? ☺☺

Jo det här med att att det blir lite sova i veckan. Det är ju dags för droppet av helvetes-kortisonet i veckan. Redan natten innan (natten mot onsdag) brukar jag ju sluta sova. Det kan inte vara för annat än att jag så väl behöver sova den natten för sen blir det några nätter då jag är så kortisonhög att det inte är en chans att jag sover. Å nu då. opererat handen så jag kan inte ens tillbringa nätterna med att sticka. Vad gör man då???

Hmmm???

I helgen intogs mitt kök av pysselsugna människor. Själv blev jag den inaktive betraktaren, nå det ska ju var första gången någon gång det också. 

Kolla så smart Linda var då hon skulle bära in granris. Skottkärra in till köksbordet, absolut perfekt.

Vi började med att äta lunch tillsammans, risgrynsgröt, macka med nyss griljerad skinka. Ska det vara så ska det var all in.

Till efterrätt blev det Café Rävastens underbara saffranssemla. Den ser lite tilltufsad ut men det var för att jag redan tagit första tuggan, på baksidan av semlan, så det är mina fingeravtryck som syns i grädden. 

Så himla god liten rackare. Men vad skrev jag nu??? Vad då liten?? Lena bakar väl aldrig nåt litet. Stor ska det vara.

En bild på Lindas färdiga kransar.  Riktigt pampig, julig entré om du fråga mej.

I helgen har jag även hunnit med ett fika på Retro Caféet tillsammans med mycket trevlig. ny bekanskap. Timmarna bara rann iväg. 

Det här hjärtat sitter på toaletten där på Retro Café.

Som avslutning på helgen fick jag följa med på hockey.. Ringströms som agerar som chaufför hämtade mej.  Hela hallen var knökfull med publik. Tyvärr förlorade Boden i förlängningen  men det blev en spännande match.

 Kolla vilket fint träd jag fått av Ringströms. Att man kommer med en blomma till någon som är sjuk har jag hört, men jag fick ett helt träd. Det blev så himla fint. Har länge suktat efter ett sånt träd. Nu har jag ett.

I kväll kommer Kent med bilen, nu tänker jag testa om jag kan köra bil. De flesta rörelserna känns otäckt mycket ännu men om jag är försiktig kanske jag kan både starta bilen, blinka och växla med min högra hand.Det vore som skoj om jag tog mej på Tjejträffen ikväll och framför allt att jag tar mej till Sunderbyns sjukhus onsdag och torsdag.. 

Tvivlar på att jag får droppet utkört till Vändträsk.

Nä nu har väl grannarna vaknat så jag kan göra dag. Börja kanske med att väcka hunden... Eller så kryper jag ner i sängen till henne en stund. Sovande Mara är mysig att dra in under täcket. Hon känns som en värmedyna. 

Ha det gott alla.