Semesterresan med Inga-Lill till Marsliden

När Inga-Lill i Vintras frågade om jag ville följa på semester i sommar så sa jag ju förstås:
- Absolut, klart jag vill. Vart ska vi då?
- Fatmomakke
- ????? Hade jag aldrig hört talas om.
Inga-Lill som hade kläm på saker och ting sa att det låg i Vilhelmina fjällvärld och var ett kyrkställe. Ett kyrkställe där både nybyggare och Samer träffas. Inga-lills föräldrar hörde till alla människor som  tog sig till Fatmomakke och firade midsommar, förr alltså. På det hade hon svartvita bildbevis hemma. Vid det här laget vet vi att det var midsommar 1956 de var där..... Ett litet tag sedan.
Dessutom visste hon att det låg vid Marsfjället..... Aha, det kände jag igen. Bernhard Nordhs böcker om nybyggarna i Marsliden kände jag till.
Så vi satt oss och googlade. Hittade en kille som hyrde ut stugor i Marsliden och vi hittade att det gick landsväg dit, så vi bokande stugan direkt då i februari.
Sen har jag nog funderat både en och två gånger om det verkligen kunde bli nåt skoj med det här. Jag såg mest bara skog och mygg, å det har jag ju hemma. Men det är klart behållningen blir ju att jag och Inga-Lill fick var tillsammans några dagar.
Tänk va tur att det inte blev skog och mygg.

Vi har haft en underbar semestertripp i Inga-Lills nya bil. Hon har kört och jag har varit kartläsare.

Den lilla stugan till höger har varit vårt hem i några dygn. Fanns allt vi kunde tänkas behöva, rent och gediget, hemtrevligt. 

Vi har ju inte tillbringat så mycket tid i stugan. Lite enklare måltider, spela kort, sovit och blivit serverad av vår herre en häftigt åskoväder. Då åskan gick som värst så var det skönt att sitta i stuga och inte gett sig ut på fjället med tält och sovsäck. Det blixtrade lika fint i alla väderstreck.

Vår stugvärd ordnade ett möte med Mårten. Mårten är en ättling till Brita och Lars Pålsson, huvudpersonerna i Böckerna om nybyggarna i Marsfjällets skuga. Han berättade och visade. Vi fick lära oss på ett mycket underhållande sätt hur livet var för de första nybyggarna där. Mårten han var en pärla att träffa på.

 

Så har jag fått var i Trappstegsforsen. Det är ännu häftigare än vad någon bild kan visa.

Dessutom blev vi sittande på första parkett när ett nytt åskoväder rullade de in. Men vi satt inomhus och mumsade på vår lunch just då. Vi blev inte ens blöt. å maten hann vi få innan blixtnedslaget som tydligen tog ett hus i närheten och på samma gång då även strömmen. De som kom efter oss i matkön blev utan mat.

Så var det då Inga-Lills Fatmomakke.

Det blev en otroligt trevlig vandring vi gjorde. Med kyrkvaktmästaren som Guide så fick vi se och lära oss så mycket. Där var det kåtor och kyrkstugor blandat om vart annat. Många används än idag på just midsommar. En vanlig kyrka och Frälsningsarméns kåta. Så mycket att titta på och så många historier som finns sparade.

Efter den dagen och den rundturen så var vi ganska möra i hela kroppen. Men nöjda.

Dagen efter det så hade vi fått tipset av stugvärden att fara upp till Stekenjokk.

Men alltså, den dagen slår nog det mesta man upplevt. Vid första inblicken så handlade det om kalfjäll, husbilar och gräsligt mycket turister. Men vi testade att köra lite längre bort på fjället. Plötsligt var det bara vi, ett kalfjäll, en strålande sol. Vi hakade på oss ryggsäckarna och begav oss iväg ner till en bäck en bra bit från vägen.

Hade det varit ett vanligt år så hade det inte gått att gå dit. Vi gick över myrar i sandaler och det bara knastrade runt fötterna. 

Väl framme så fick vi en underbar dag med att plocka sten, fika, sola, bada tassar och njuta. Inga-Lill hittade en liten forell i en snart uttorkad bäck som hon försökte klura ut hur hon skulle klara att rädda. Men utan håv och nåt att frakta den i så fick hon bekänna sig slagen av Moder Natur.

Vi hade det varmt men med en hög klar luft, inte en knott, mygga eller bräms såg vi till på hela dagen.

Den dagen kommer vi att minnas länge. När vi sen på kvällen for hemåt igen så log vi när vi såg alla dessa turister som samlats på samma ställe. Så dumt. Fjället är ju hur stort som helst.

Men som allt så finns det ju ett slut på det hela. 

Jag kom hem igår. Nöjd och lycklig.

Det jag var lite rädd skulle bli en resa med mycket skog och mycket mygg. Jag hade jättefel. Visst har jag sett skog. Men inte ett mygg eller annat flygfä, det har ledigt gått att ha fönstren öppna hela nätterna i stugan utan en enda insekt. Vi har träffat på mycket trevliga människor och fått uppleva så mycket trevligt.... Å så har jag ju fått umgås med Inga-Lill.

Hos mej har jag inte drabbats av den knastrade torra gräsmattan som man ser lite varstans i Sverige. Nä nog blir det att klippa gräs idag. 

 

Men först ska jag på Barnfestival i Alträsk.

Ha det gott alla.

sommar, sol, väldigt torrt och varmt.

Törs man ju knappt säga, men lika fullt gör jag det.
Äntligen inte brassande sol idag.

Det är ju fortfarande lika varmt men ingen sol. Nu väntar vi på åskan som de lovat.
I gå,r mitt i allt det heta och soliga kom det ett liten moln inseglande som innehöll regn. Det regnade säkert 1 ½ minut.  Evigheter sedan sist.
Jag stod ute på altan och andades och njöt. Men poff var det över och det soliga fina vädret var tillbaka.
Om det nu kommer åska idag så håller vi tummarna för att det kommer en massa regn också. Inga fler bränder i vårt land tack.
Den här veckan har varit tuff. Min kortisonbehandling vs diabetes tillsammans med hettan har inte gillat varandra. Jag har haft det riktigt tufft.
Till en början så var det ju sömnlösheten som jag trodde var värst. När jag till sist, efter några vakna dygn somnade och sov från 16.00 en dag till 07.00 dagen därpå trodde jag att det skull reda upp sig. Men se icke det.
Jag har pendlat mellan skyhöga värden och jättelåga värden. Försökt reglera med mat och insulin men det har bara farit åt fanders ändå.
Till exempel igår, jag vaknade kl 4 och låg  på 2, åt och somnade om. Vaknade kl 7 och mådde bra, fina värden.
Efter kaffet och morgonmackan så blev jag  så himla trött och somnade om. Försökte att kliva upp flera gånger men kunde inte hålla mej vaken. Kollade sockret kring 12, då låg det på 27. Obra. In med mera insulin, efter 2 timmar låg jag på 4. Då var jag u tvungen att äta. Efter 2 timmar till låg jag på 21. Suck..
För er som inte är införstådd med hur det är att ha Diabetes kan bara lämna det åt sidan. För er räcker det att ni läser: Det bara jävlades.

Men det är klart att det finns fina stunder sedan jag skrev sist också.
Jag och "Sparrisarna vid samma bord" har hunnit på Café Rävasten och ätit sparrispajen. Gott och väldigt trevligt.

Linda och hennes kompisar gick ihop och grillade en kväll. Å som en prinsessa fick jag haka på direkt efter jobbet. Somrigt, gott och härligt.

I onsdags var det dags igen. Den här gången skulle delar av gänget till Pinchos i Luleå och äta. Jag fick igen följa. Så skojigt och så gott. 

Det här är en typisk bild på Mara i hettan. Det gäller att göra så lite som möjligt, men de där jädra trastarna måste ju hållas lite kort. Så om man sitter på vakt så törs de inte komma nära.

I gårkväll blev det en sväng ner på Boden Alive för mej och Vilja. Jag försedd med spruta och mat för att försöka hålla värdena i schack. Det gick bara fint. Vi hade himla skoj. 

På väg ner till nöjesområdet så passerade vi affären "På lyset" De har så himla fina saker. Kärlek uppstod direkt. Så vansinnigt fin lampa.

Vilja är suverän på texter så hon kunde sjunga med i alla Wictorias låtar.

Nu ska jag och Vilja ta oss lite frunch sedan blir det en tur till Badet.

Jag hoppas ni får en fin dag.

Ha det gott alla

Midnattssols-folkrace

Men igår var jag med nåt riktigt roligt.
Det hade ju anordnats ett Midnattssols-folkrace i Boden med start kring 19.00 och beräknades hålla på fram till midnatt. Så blev det också, tur vi bor i midnattssolens land. I strålande sol.
Jag, Calle och Doris tog våra campingstolar och begav oss dit.

Bilden tog vi direkt vi kom dit. Vid denna tiden var det inte så tätt med folk, men snart så...'plötsligt var vi ca 600 personer på läktarplats.
Den här bilden är från en sida av banan.

Så himla lyckat.
Förhöjande faktorer var ju att inte bara Calle och Doris var där, dessutom var hela min familj där. åsså alla andra glada människor.
Höjdpunkten brukar ju vara själva tävlingen. Speciellt när Kent kör och jag får umgås med nära och kära. Men denna gång så var det allt annat också.
Igår.....
Kent körde som en gud så länge bilen var med. Familjen var där.
Men dessutom ställde folk upp och kom och var med.
Rena publikfesten.
Det var så rasande mycket folk så vare sig man ville eller inte så blev man bekant med de glada människorna som man stod intill.
Så roligt.
Alla dessa otroligt skitiga, glada barn som härjade på i den gigantiska sandlådan alldeles bakom publikläktaren.
Här en bild på Gabriel och Linus.

Så lyckat.
Eilert Gezelius har tagit denna bild och lagt in på MOTOR I NORR.
Det är Jens Loijas som tar sitt ansvar för kvällens underhållning

En bild på det ansvar som Jens mamma, Ann, tog, inte lika glamoröst men ack så himla värdefullt.

Hatten av och en stor bock till er som fixade denna kväll.
Grattis till Arrangörerna, förarna och alla funktionärer.
Grattis till oss som var där.
Den här kvällen kommer många minnas länge.
Ta till er av det när ni  idag undrar hur ni ska få tillbaka orken, fixa skavsår, lider av solbrända armar, känner er överkörda av bussen och undrar om ni någonsin hinna sova tillbaka allt ni gick miste om.
Var stolta för det ni levererade till oss igår.

Att jag, Calle och Doris fick förmånen att få känna oss delaktiga var ju bara grädde på moset. Vi var trossen som såg till att det serverades goa hamburgare och gofika till funktionärerna.

Nå, men det var det om gårdagskvällen.

Jag och Vilja har varit ute och ätit en glass, det måste man ju hinna göra medan det är sommar här i norr.

Jag gillar citron-sorbet, Vilja älskar regnbågsglass. Gissa vilken som är vems. 

Vi var även och badade denna dag, det var medan hennes föräldrar hade som mest att göra inför Folkrace-tävlingen.

På morgonen efter så såg prinsessan ut på detta sätt. Trots att vi flätat ihop hennes hår kvällen före. Det är ju inte så att hon ligger stilla medan hon sover, nu när det är varmt så är det större snurr på tösen än vanligt.

Blommorna på bordet denna dag. Härligt att bo mitt i klorofyllet, bara ut och grabba en näve. Inte ett öre behöver man betala för lyxen heller.

Nä men om jag skulle växla om till ryggläge nu. Detta är dagen 

jag solar lite. Solstolen väntar. 

Ha det gott.

Sommaren 2018... Till idag alltså.

Men det är inte sant va länge sedan jag skrev.
Har inte haft den minsta lust.
Men just nu när alla andra Svenskar verkar bänka sig framför tv-apparaterna för att se fotbollsmatchen, då kom min lust att skriva, så det blir fotboll på radio för mej.

Jag trodde jag skulle skriva när vi just kommit hem från den skojiga veckan på Kos.
Blev inte.

Trodde jag skulle skriva efter helgen när Sara och Karin varit hit och sorterat Jimmys alla saker. Den boost de tjejerna sprider kring sig är bara så härlig. Där sitter det inte fast. Men inte blev det skriva då heller.

Midsommarhelgen i Jäkna. Full av energiladdning. Men inte blev det att jag skrev då heller.

Men himla trevlig hade vi.

Inte skrev jag efter att jag varit på Viljas skolavslutning eller när jag varit på kalas hos Kasper.

Kasper 9 år. Grattis fina grabben.

Jag har inte skrivit om alla mina försök att bli klar med min jägarexamen. Mycket har gått bra men fortfarande är inte allt klart. Den där stora bössan, den man jagar Älg med, den var alldeles för stor så den har jag fått låta bygga om för att överhuvudtaget klara av att skjuta med den. Precis det momentet att skjuta upp för högvilt är fortfarande inte klart. Men snart så. Här en bild på Carl-Jacob som är en av de som hjälper mej att lära mig skjuta.

På jobbet så har denna bild prytt väggen under juni. Jag tror att alla som vet vem Vilja är har kommit och frågat om det är mitt barnbarn på almanackan. Likt, jo mycket... Men det är  inte Vilja.

På mitt köksbordet under den stora duken ligger ett väl dolt pussel. Alltid. Så fort det är klart så kommer det ett nytt.

När det kommer gäster som är särskilt sugen på att pussla så rycker man bara duken...... Tada... Går hur bra som helst att bjuda på pussel till kaffet.

Förra lördagen så ringde Britt-Inger. Min kompis ända sedan vi gick på lekskolan. Hon hade parkerat bilen nere vid vägen och ringde därifrån. Hon frågade om jag ville följa på Bilbingon i Heden. Men att jag ville. Tacka för det. 

Visserligen hade jag varit med jaktlaget och städat så jag luktade både skog, svett och myggmedel. Satt faktiskt och tyckte lite synd om ensamma mej just då hon ringde. 

Så lyckat allt plötsligt blev. 

På tre minuter så hade jag tvättat håret och bytt kläder.

Så himla kul. Kul att hon ringde, kul att spela bilbingo, kul att hon sedan stannade på te, äggmacka och pussel.. 

Att jag inte vann något gjorde inte nåt. Jag var som alldeles hög av lycka i bröstet bara av att få en kväll med Britt-Inger. Ohyggligt sällsynt, minns inte om vi någonsin suttit på tu man hand och pratat sedan vi blev vuxna och skaffade familjer.

Men nu har det hänt.

Jag har ju inte skrivit om Mara och hennes operation. Jag hittade knölar i hennes juver vid påsk. Eftersom hon löpte då och det är stor blödningsrisk när hon löper så blev det att vänta med operationen till i början av juni.

Operationen gick bra, de förhatliga tumörerna är borta. Det var en stor operation som nästan knäckte både mej och Mara. Tur att personalen på Lapplands djurklinik kan ta hand om sjuka djur och deras oroliga djurägare. De har ställt upp så himla bra. Mara blir mer och mer lik sitt tidigare pigga, goa jag. Jag tror att det kommer att sluta bra det här.

Jag har sagt tidigare: Jag vill inte vara med om en sommar till. 

2015: Bonzo blev sjuk och jag blev tvungen att avsluta hans liv. 

2016: Jimmys kamp mot cancern var över. 

2017: Kenneths hjärta orkade inte mer.

Nu 2018: Mara som fått kämpa med sina tumörer och sin gigantiska operation. Å som grädde på moset har jag blivit varslad på jobbet. 

I höst jobbar jag min sista dag på Röda Korset........... Obra.

Nog känns det tur nu när jag läser något av  allt vad jag har gjort, så mycket positivt som hänt i sommar att jag har det att väga upp det som inte känns så muntert.

Gäller att fokusera framåt och uppåt.

Semester om två veckor. Semesterresa med Inga-Lill att se fram mot, bland annat.

Nu känns det som om jag strax ska ge mej med skrivandet. 

Vårt svenska fotbollslag  verkar behöver mitt stöd nu till andra halvlek. 

Hejja, hejja...

Dessutom sitter Mara här och säger att jag är sen med hennes middag.

Hihi. Skärpning matte.

Ha det gott alla