Skogen och jag är riktiga kompisar

Då var det vardag igen.

Veckan känns sprängfull. Måtte det inte hända nåt oplanerat för då blir det att stuva om hur mycket som helst för att allt ska rymmas.
Nå men nu tar vi dag för dag så blir det här hur bra som helst.

Strax ut på långpromenad med Mara. Idag blir det nog vanlig promenad med koppel efter vägen. Det där att gå i  skogen kan ju plötsligt bara ta hur lång tid som helst.
 Ni vet:
-Ska bara gå fram till den skogskanten, jag är ju ändå nästan där.
-hittar svamp.
-hittar inte svamp så jag måste ströva lite till.
-hittar inte hem.
-hittar inte Mara när vi ska hem.
-Orkar inte riktigt hem, måste vila lite.

Ja ni fattar.... Efter landsvägen så går man bortåt halva tiden sen vänder man och går hem.
Men gudarns så tråkigt det lät då.
Vi kanske måste ta oss en sväng i skogen ändå.

Efter promenaden är det bara göra sig klar för dagens arbetsinsats på Röda Korset.
Kvällen tillbringar vi med Linda och hennes familj över middagstallrikarna.

Ja så var den här dagen tänkt.

Dagen i går hade jag också gjort en plan. Det var att vintra bland blommorna ute. Fortsättningen på att skörda det matnyttiga ute, tänkte jag också. Ta upp potatisen bland annat.
Men först skulle jag ta en skogspromenad med Mara.
Kenneth hade också en massa planer. Göra traktorn klar för vintern, bära bort sånt som inte behöver vara ute när det inte är sommar. Se efter var kedjorna till traktorn är, innan de frusit fast i backen. Minns inte om det var mer han hade tänkt sig.

Kenneth hade inte tänkt följa, han tyckte att han hade så mycket att göra.
Men när han såg att jag fyllde termosen och bredde mej en macka så ångrade han sig och ville också följa.
Vi gick väl hemifrån strax före nio på morgonen.................... Kom hem strax efter tolv.
Vi hade en helt underbar förmiddag i skogen. Så himla skönt det är att bara vara.

Ja ni ser ju. För det syns väl vad vi njuter?

Mara har ju inte samma förmåga att vila ute i skogen. Nä hon ränner runt och utforskar omgivningen hela tiden.

Däremot tar hon igen allt pausande när vi väl kommer hem.

Jag och Kenneth satt oss i hammocken en stund och drack var sitt vattenglas när vi kom hem. Då först kändes det rätt för Mara att ta rast hon också. Hon klämde in sig mellan oss och tvärsomnade, snarkande som bara Mara kan.

Vi åt lunch ute på altanen. Fortfarande rena sommarvädret. Jag gjorde mej en bädd där ute i solen, tog dynan från solstolen och en kudde, somnade som en klubbad oxe. Vaknade två timmar senare, varm och alldeles blöt i svett. Kanske jag var lite mycket klädd, men jag har hört att det är höst ute, dessutom är det september, då brukar inte vädret bli för varmt.......
Var nog inte riktigt optimalt för jag blev inte människa mer den dagen. Kände mej febrig och det var jättesynd om mej.
Men potatisen tog jag upp.

Allt det där andra får jag väl se när det blir gjort. I går blev det då inte.

Nä nu får jag ge mej för idag och jag ska hinna på jobbet.

Ha det gott alla

Lördag ute i vackervädret

Absolut inget fel på den här dagen.
Det har varit ett underbart väder och med skojigt sällskap.

Redan från start var det klart och soligt.
På morgonen direkt affären öppnade så for vi mot staden och handlade lite lätt så vi skulle klara helgen.
När vi närmade oss stan trodde vi inte våra ögon...

Infarten mot Boden var sig inte riktigt lik....... Rakt fram mellan björkallén låg solen lågt med massa dimma framför.  Såg faktiskt ganska häftigt ut.

Så var det hela tiden vi var i stan. Men så fort vi kört tillbaka över Trångforsbron så blev det ordning på solskenet.

Redan på förmiddagen gick vi ut och gjorde upp eld. Linda och hennes familj kom hit och åt lunch med oss.
Det här ingen bild som jag på något sätt är stolt över.
Dåligt ljus, suddig...... Men så kan det gå när jag till varje pris ville ha med hela gänget på en bild. Det där suddiga, bleka längst ut till vänster är faktiskt Linda och Vilja. Det minns jag precis.
Så tokigt dålig bild. Hahaha.

Det var dags för att ta in lite grönsaker idag. Vilja satt igång med stor entusiasm. En morot i korgen och en i mun. 

Morötter är nyttigt, så det var bara äta på.

Efter ett tag kom Sara, Karin, Bonzo, Elis och Kasper upp. 

Det fanns många fina saker att beställa i Elis tidning. Han har ju blivit så stor att han får sälja jultidningar och det är ju klart att vi alla beställde. 

Mara fick sig en skojig lekkompis. 

Bonzo är ju en väldigt glad och charmig valp med massa av ork och spring i benen. Så mycket spring så Mara var tvungen att försöka morra lite ibland för att få korta pauser. Men se den där Bonzo är då ingen långsint vovve. Fort hade han glömt Maras önskan om att få vara själv en liten stund. 

Nä nä, livet är så kort så det gäller att använda varje sekund med massa spring och bus. Så det  var bara för Mara att ställa upp och vara en bra värdinna. Jösses som de sprang. Det var Terrier-race hela tiden. Men det har synts lång väg att det var våldsamt skojigt.

Mara har inte behövt så mycket underhållning i kväll sedan alla farit hem. Hon har varit så himla nöjd med att sova. 

Kasper och Vilja tog tillsammans upp alla morötter. Ett riktigt bra lagjobb gjorde de.

Nu var det ju inte bara barnarbete som pågick. Det hanns med lite lek och som här hade vi jakt på en stackars plastflaska upphängde i gungställningen.

Flaskan överlevde inte. Den ser ut som ett såll. 

Men roligt var det.

I kväll blev det ganska tomt när alla farit hem till sig. 

Jag roade mej med att laga lite viktväktar-mat. Gott med blomkålsris. Till det blev det en gryta med kyckling, kantareller och det sista mangold från landet.

Gott blev det. Väldigt gott.

Även de sista av..... zuss.......... zuch...... Zucchinin (tur att det finns google) blev inplockat idag. 

Så jag ska nog hitta på nåt gott att göra av det i morgon.

Kenneth har gjort gonatt i sängen här bakom mej. Låter ganska skönt när jag hör han andas så där sóm man gör när man sover riktigt skönt. 

Gäsp. 

Tror jag inte blir uppe så länge ikväll.

Jag sitter nämligen vid skrivbordet i sovrummet och skriver. Jag har slutat ha datorn på köksbordet. Jag får ju inget att hända då. Gång på gång blir jag sittandes och kolla på allt möjligt. Recept, stickbeskrivningar, tips på fina dörrkransar, facebook, skojiga bloggar som jag följer, göra mej en ritning på hur mina rabatter ser ut nu och hur jag skulle vilja att de såg ut, hur bygger man ett sommarrum, kolla vädret, lyssna på en låt..... Ja men ni hör vad jag kan hitta på att göra vid datorn. 

Det är mycket bättre att det är en bit bort. 

För er som aldrig varit hem till oss ska jag berätta att det är ganska långt mellan vårt kökbord och till skrivbordet i sovrummet. 

Man måste inte bara gå genom hela huset för att komma till den stora svängda trappen upp till övre plan utan man också gå genom den stora salen, genom biblioteket, förbi blå rummet, vidare ända ut i högra flygeln, där är vårt sovrum.

Där finns förutom det gigantiska skrivbordet även en enorm himmelssäng. Dessutom två engelska fåtöljer framför öppenspisen.

Fniss, Fantasi är bra att ha.

Gudarns vad jag svamlar........ Vi bor verkligen compact living. Mellan köksbordet och skrivbordet är det ca 6 meter.... Trots att de står på var sin sida av huset.

Nu tror jag att jag tar boken med mej och vickar omkull där bredvid Kenneth.

Ha det gott alla.

Mat hos Laestadius

Visst har jag sagt någon gång att jag gillar att bli bortbjuden på middag efter jobbet.
Jag har ju dessutom sagt att det inte spelar någon roll vad  det bjuds på. Gröt eller sånt, spelar ingen roll....
Till och med risgrynsgröt kan gå..... Huvva när jag tänker på risgrynsgröt. Jag smakar risgrynsgröt en gång om år....... Julafton. Jag har kämpat med den rätten i 60 år... Vissa saker kan man bara inte lära sig tycka vara gott. men som sagt bjuder någon på det efter jobbet..... Så får det gå det också.

Tur att inte Carl-Jacob och Doris inte kom ihåg det där med gröt.
Kolla hur det såg ut i Onsdags

Smörgåstårta.... Sämre onsdagsmiddag kan man ju tänka sig.

Doris det söta bönan fyllde 70 år. 

Bönan Doris alltså: Det är Doris i blått till vänster. Den till höger är en nytillverkad virkad uggla. Tänk va man kan göra av ratade påslakan

Nä men jag höll ju på att beskriva middag som vi blivit bjudna på  efter jobbat..

Idag var det dags igen. 

Samma Calle och Doris bjöd på middag igen...... 

Fortfarande så fanns det ingen risgrynsgröt på bordet....

Men kolla här alltså: Förrätten. Lufttorkad skinka och melon.. 

Varmrätten. Älgfilé men hasselbackpotatis (Där dog Kenneth av lycka), grillad tomat, baconinlindad sparris. Murkel- och pepparsås.

Å just när vi var på väg att spricka av all god mat så kom det kaffe med en knäckig och jättego äppelkaka med glass

Det var så himla gott. Så himla trevligt. Tack snälla goa vänner.

I våras så blommade våra äppelträd nåt alldeles vansinnigt.... Men se nå flygfän fanns det tydligen inte. Blev inget pollinerande här inte. Det här är hela skörden från två äppelträd. Tur att man inte är i det läget att man ska fixa hela årsbehovet av äpplen... 

Helt klart magert resultat. Men de är väldigt goa. Gäller att äta med andakt.

Nåt  mer jag riktigt gillar är skogen. 

Känns som om jag nämnt det tidigare.

Här en bild från i torsdags. Efter jobbet så blev det en snabb enkel middag så vi skulle hinna med en skogsvandring. Det var bara dra på oss stövlarna, greppade korgen och iväg. Vädret har nu  visat sig från sin bättre sida ett längre tag. Så himla skönt att bara stövla på i skogen. Blir ju bra med frisk luft, motion och balansträning eftersom det inte finns väg eller stig, bara knölig mark. Dessutom har vi ett berg bakom ladugården som vi börjar med att klättra upp på.

Jag lycklig, nöjd make och en alldeles salig jycke. Det är vi i skogen det.

Passade på att ta en bild på oss när vi tag en rast på väg hemåt. Som ni ser hittade vi kantareller även denna gången. Det är bara konstatera: Det är ett himla bra kantarellår i år. 

Angenämt arbete blev det ju när vi kom hem. Men det tog jag så gärna. Tur att kantareller är lätta att rensa.

Nä men nu ska jag nog göra en tidig kväll. Hoppa upp i sängen och ta boken med mej. 

Det är den här boken som gäller just nu.

Bra bok...

Ha det gott alla.

Är jag gammaldags???

Ibland kommer den där känslan över mej:
Jag är nog inte så ung som jag tror, egentligen är jag ganska gammaldags.

Den senaste gången jag fick en sån känsla var när jag rusade in på en bensinstation.  Där jag rusade genom så såg jag nåt om gjorde att jag tvärnitade och backade tillbaka.
Jamen jodå. Det jag tyckte jag såg när jag svischa förbi var helt korrekt.
Kontaktlinser............
Jopp, jådå.
-De säljer kontaktlinser på OKQ8. Jag fattar ingenting, trodde ju att det måste till någon typ av undersökning för att få rätt styrka... Trodde jag.
Men antagligen inte. De stod där på ett ställ bredvid läsglasögonen.
Då kände jag mej särskilt gammaldags. Kändes som om vi kommit in i en ny tids-era och jag blivit kvar i den förra...

Nåt liknande hände igår förresten. Kompis Doris kom förbi igårkväll. Med presenter, kändes som om det är jag som fyller år.
Det var hundgodis till Mara från Karin och så var det ett pussel till mej.
Mara bockar och tackar för godiset. Himla gott säger hon att det var.

Men när jag tittade på pusslet så tänkte jag........... Gammal, de tycker jag är gammal.
Det var Doris döttrar, Elisabeth och Karin som försåg mej med pusslet.
Men alltså, ett pussel på 150 bitar. Så himla litet. Bygger man ju på en kvart......... Tänkte jag.

Så när Kenneth gick och la sig i går kväll så slog jag ut pusselbitarna på köksbordet. När jag gick och la mej en dryg halvtimme efteråt hade jag fått ihop 3 bitar........

Lurigt alltså. 

Det är ju ett sånt där 3 D pussel. 

Det där var ingen barnlek.

Tack snälla Karin och Elisabeth. Tack för att ni inte dömer mej som gammal och gaggig. Det här kommer att bli en angenäm utmaning.

I gårkväll fick vi bjuda Veronica och Kjell på middag. Det blev premiär för Veronica att äta kantarellsoppa. Hon trodde nog inte att hon skulle gilla svampen. Men se den lilla portionen hon började med räckte inte. Det blev att backa om....

Nu är hon också i kantarellsoppans fanclub.

Det är Veronicas bild som jag lånat.

  

Nä men om jag skulle lägga på en extraväxel. Ska ju snart med bussen till jobbet och jag har varken packat eller duschat.

Direkt efter jobbet blir det skoj på Tjejträffen.

Ha det gott alla.

Älgjakt och Doris

Anna Hedkvist la ut en bild på sitt förkylda lilla, annars så glada gryn, Belle, för några dagar sedan.
Belle beskriver verkligen utan ord hur det känns att vara riktigt förkyld. Jag vet precis, känner exakt så jag också.
Den som inte fattar måste vara stört-korkad.
Eller vad tycker ni?

Sedan jag skrev sist så har ju älgjakten dragit igång. 

Vi har inte varit ut under veckan. Kenneth har inte varit hemma och att jag skulle dra ut med strumpstickningen i högsta hugg verkade ju otroligt pretentiöst. 

Under veckan har ju Kenneth varit på kurs och lärt sig göra honnör och marschera i takt...... Eller nåt.

Det fick bli premiär nu under helgen.

Under veckan har de skjutit 2 stora och en kalv. Går det med den takten så är ju allt snart klart. Visserligen har vi björn som härjar i området. På tisdag fick de tag i en sån där proffs-björnjägare som kom och sköt en av de tre som de varit i kontakt med på måndagen. Som sagt, det bara vimlar av björn.

Jag är ju inte så himla duktig på att vara stilla nå långa stunder åt gången. Men det finns så mycket man kan göra i skogen som inte låter eller stör en massa.

Som tex:

 Fotografera lite. 

Å så fotade jag lite till

Det här blev ju en mycket fin bild, tycker jag själv. Vi satt i älgtornet som ligger alldeles i kanten av en myr och det var en massiv dimma. Plötsligt så lättade dimman en kort stund och då såg vi färgerna. Det blev  bara en kort, kort stund sen la sig dimma över allt igen. Är ju ingen konst att ta fina kort när färgläggaren jobbat på bra med våra höstfärger.

Fika går alldeles utmärkt när man sitter i skogen och ska var tyst. 

Plocka lite lingon går också väldigt bra.

Plocka lite till lingon. Det går inte så fort när man handplockar. Men så är det också rensat och klart när man kommer hem.

Dessutom har jag ju nåt att syssla med medan jakten pågår

Har jag nämnt att det går fint att äta når man sitter på pass? Gott.

Åsså kan man fika lite till.

Däremellan kan man plocka lite lingon.

Någon stund sitter jag precis som Kenneth. Tittar och håller span på sån som finns och sånt som kan finnas. 

Lyssnar på ljuden eller på det ljudlösa.

Bara är.

Men så blir jag lite rastlös igen så det är det bara fram med sticken. Den är också helt ljudlös.

Som ni ser så är jag inte så bra på att sitta still och bara vara...... Men Kenneth har inte en enda gång klagat på att jag vill följa så då utgår jag från att jag sköter mej riktigt bra....

Under helgen blev det inga djur skjutna. Lördagen var det unghundarnas tur. Det tar något år innan de riktigt får kläm på det här, men får de inte öva så blir det inget av dom.

De hade nog kontakt med lite älg här och där men det var svårt att få älgen att stanna.

Blizten blev nog lite snopen när han passerade oss. Larmet från husse hade gått att: ta fast Blixten när han passerar. Blixten skulle få vila och nästa hund skulle släppas. 

Jamen jadå. Blev väl inte så illa. Vatten, korv, mackor och trevligt sällskap. Men inte är det ju som att få springa i stora skogen och jaga.

På söndag blev älgjakten snabbt avbruten när en björn dök  upp vid några av passarna. Men den björnen blev skrämd långt bort.......... Där kan den stanna.

Det vara om helgens älgjakt.

Under helgen har det också varit kalas.... Doris för gubevars fick sig ett kalas.

Massor med barn, barnbarn och barnbarnsbarn. Alla kusinerna var där ( alla två). Dessutom några goa vänner var inbjudna. Dit hörde vi.... Man får känna sig stolt.

Trevlig tillställning och massa go mat.

Hurra, hurra, hurra hurra för Doris som fyller år.

Nä nu ska jag snyta mej och fortsätta ta vara på den lediga dagen.

Ha det gott alla

Rapport från natten.

Kort rapport hur jag har det.

En helt okey natt blev det.
Många snuttar med sömn. Visserligen var de korta men ack så sköna.
Tillsammans blev de 4 timmar. Känns helt okey.

Jag har på känn att den där duracell-kaninen börjar ge sig. Känns som om livet börjar likna en vanlig fart.
Fortfarande skyhögt socker i ådrorna som simmar omkring och förstör.
Men idag tror jag att jag ska fokusera på att hålla mej sysselsatt och på benen.
Finns så mycket som jag har på agendan. Den där agendan som bara innehåller trevligheter, inte den med dammsugning och fönsterputs.
Allt från att plocka in svarta vinbär både hos mej och hos grannen. Jag har inte tänkt palla, jag har faktiskt fått lov att plocka vinbär.
Klippa gräset klart. Började igår men då började det regna innan jag var riktigt klar. Det blev mest lite skvitter av det hela, inget regn på allvar.  Sen hade jag jag inte orken att rycka upp mej och fortsätta..

Bokbussen kommer idag. Den får jag ju inte missa.

Sen ska vi naturligtvis ut i skogen. Men  vi har tagit ett beslut jag och Mara. Vi ska ha med hundsnacks, banan och bara en liten svampkorg.
Egentligen skulle vi kanske plocka blåbär i stället men det är ju inte lika kul. Dessutom finns det ju bakom ladugården så då får vi oss ingen skogsvandring.

Just det ja. Ikväll när Kenneth kommer hem från jobbet så har han med sig Vilja. Föräldrarna är i andra kommuner när det är dags för en lite tjej att sova, så det blir sussa här inatt.

Jag fick många kommentarer igår på Facebook. Omtänksamma människor, snälla kommentarer.
Jag förstår om jag kanske verkade otänkt när jag begav mej ut, diabetiker som jag är utan nåt att äta med mej. Det var ju himla korkat.
Situationen hade ju kunnat bli farlig. Som sagt, man räknas inte till de smarta när man är uppe i en insulinkänning. Tur att jag kom på blåbären. Nå men det blir mycket bättre om  jag har druvsocker eller banan som reservproviant.
Men att jag skulle ge upp mina skogspromenader det finns inte på kartan.
Det är ju i skogen jag får ut min kvalitetstid. Jag som aldrig förstått vitsen med långa resor för att få koppla av i värmen med söta drinkar.... Jag har skogen så nära så jag kan njuta varje vecka. Året runt.
Nu överdrev jag.
På högsommaren när myggen och knotten äger skogen. Då backar jag. Orkar inte gå omkring med massa kläder i värmen bara för att slippa bli uppäten. Men resten av året är skogen min.
Men att dela med mej till björnarna och älgarna av skogen går fint. Bara vi inte kommer så nära varandra.

Se nu då, jag skulle ju inte sätta mej och skriva av mej, nä bara en kort uppdatering hur natten varit. Nä, hopp och lek. Som Jimmy ofta sa när han tyckte det var dags för att ställa sig upp och göra nåt.

Jag ska fixa en påtår, en balja med vatten och sedan sätter jag igång med dagen.
Ehhhh. Kanske jag skulle klä mej också, verkar ju som ett smart drag.

Just det ja. Jag ska ju ringa och höra hur jag ska göra med de där tabletterna. Nu verkar det vara tre månader till nästa gång jag kommer att behöva dem. Men gör jag det inte idag så kommer jag att glömma fixa det.

Ha det gott alla.