Vad var det jag sa?

Jag vet.
Jaja, jag vet.

Man ska inte säga "vad var det jag sa?" och låta så där hånfull som det just låter i mitt huvud. Gång på gång.
Jag har ju använt frasen många gånger idag.
Ljudligt alltså.
Men alltså: Det var ju det jag sa, alltså.

Vi backar tillbaka så ni kan få veta vad som händer.

Kenneth har under en tid haft ont i sina fötter. Ibland så där att det knappt har märkts men oftast så har det varit att jag sett att han haltat. ibland mer och ibland mindre. Ibland ont runt fotleden, ibland längre fram, under tårna, ibland höger fot och ibland vänster.
Men ibland har han haft riktigt ruggigt ont. Som denna helgen. Han har inte kunnat stödja på foten sedan i fredags.

Jag har sagt vid något tillfälle att: Kenneth jag tror du har fått Gikt???
Jag har googlat på Gikt. Sett att hans krämpor har stämt så himla bra mot beskrivningarna.
Nå men idag var han tvungen att krypa till korset och uppsöka Jouren...........
Vet ni vad läkaren sa?????
Å vad sa jag???
Jajamen: Vad var det jag sa?.....

Så nu vet han vad det är som har spökat en längre tid, å nu vet han vad han ska göra för att skynda på tillfrisknandet.
- Ta det lungt, ta pronaxen några dagar så ska det lätta.
Nu var det inte pronaxen utan nåt annat han fick, men ungefär, ni fattar. Det måste vara en hästkur han fått för så fort han har fått ett piller i magen smällen han av och är väck i flera timmar. Nå det är ju bra om man kan sova bort ontet.

Tycker att vi verkar vara som de där samlarna som finns på Tv. Men hos Lundgrens är de krämpor vi samlar på.

Nå men nu ska jag nog greppa boken och göra ett skutt upp i sängen.
Gonatt.

Ha det gott alla.

Kallt i mjukisbyxorna på morgonen

Men hurrves.
I dag var det kyligt i mjukisbyxorna när jag var ner och hämtade tidningen. -22 grader. Det är nu ett tag som vi fått ha härlig temperatur, alltså högst -10 grader. Då blir man fort bortskämd. Nå men det är väl bara att hålla sig inomhus.

.
Vaknade tidigt idag.
Väldigt utvilad. Låg ett tag kvar i sängen och tänkte att jag skulle somna om. Men näää, det är inte min cup of Tea.
Jösses vad jag kan få myror i kroppen och få en känsla av att jag har massor med skojiga saker som väntar på mej, bara jag kliver upp.

Jaja, roligt. Det är väl en sanning med modifikation.
Men jag har startat en tvätt maskin, tömt aska ur kaminen, gjort upp eld, fyllt dosetten med små piller, vikt tvätt, börjat förbereda nästa veckas mat, varit ute på nätet och hittat mycket fint och spännande att titta på, ätit god frukost och rivit igång maken.

I torsdags var vi till Jimmy. Han är nu hemma efter sitt äventyr. Han mådde bra och var så nöjd över att var utsläppt från lasarettet.
Vi kom oss för att ta en promenad i det vackra vårvintervädret, visserligen åkte Jimmy rullstol men ut i solen kom vi oss.

Jobbet då??
Har fortfarande inte fått veta viken dag jag får börja på mitt vikariat, någon dag till veckan borde det vara, tycker jag.
Men under tiden medan jag väntar så är det inte speciellt synd om mej. Jag har ju arbetspraktiken på Expansa. Där är det inga stillsamma tråkiga stunder, nä full fart hela tiden.

Till veckan har jag två dagars dropp att se fram mot. Det blir två halvdagar. Det droppet som jag får på eftermiddagen den ena dagen kan jag inte få den här gången. Nya prover har jag fått lämna men fortfarande kan man inte se att mitt immunförsvar är på väg tillbaka. å det måste var på plats innan jag får det där andra droppet.
Men hur är det man säger: Det som inte är stulet kommer tillbaka. Så, då kör vi på det. Det kommer tillbaka, det ordnar sig.

Nä nu ger jag mej för den här gången.

Ha en bra dag alla.

Min del av världen genom ett fönster

I dag är det start på bokrean. Det här året får man klara sig utan mej. Det får bli någon annan dag som jag ska bok-fynda. Orkade inte skjutsa in Kenneth på morgonen bara för att få tag i bilen så jag kunde vara med på bokrean.
Den här morgonen är en sån morgon när jag bara kan sitta med kaffekoppen och förundrat titta ut på min utsikt från ett fönster.
Vilken lycka att kunna bo så här.
Måste nog ta någon bild och se om jag kan återskapa vad som syns. Min känsla kan jag ju inte ge er, bara det som syns.
Återkommer strax.

Det är en gigantisk istapp som hänger där på högra sidan. Bara den alltså, så häftig. Men visst, erkänn att det är en förunderligt vacker del av världen som är min utsikt.

När jag så likaså tog fram kameran så blev det lite andra bilder också. Bland annat ljusstaken jag fick av Inga-Lill. Just nu är den full av härliga vår-lökar. Mmmm. Passar fint där på bordet

Kolla här då. Armbandet som jag skrev om tidigare som Anna gjort. Vilket jobb. Dessutom är det så himla fina färger. 

Här är den igen. Minns ni att jag berättade tidigare om en jacka som jag tiggde av Lena på Tjejträffen? Den jackan som var så himla snygg på Lena men som på mej satt som ett litet förkrympt korvskinn. Den jackan som jag tiggde till mej men var tvungen att lämna igen och erkänna att Lena är väldigt mycket mindre än mej. 

Men i gårkväll så fick jag den i ett paket igen, tillsammans med ett Visdomsord på ett porslinshjärta.

Den här gången gick det mycket bättre. Satt som en smäck.

Kanske hon får låna det nästa höst............ Kanske.

I går på morgonen så var jag så full av arbetslust så det var omöjligt att ens sitta still medan jag skulle få i mej kaffe. Fick med andra ord väldigt mycket gjort innan det var dags att ta mej till stan och jobba.

I dag så är det som sagt en sån dag när jag tycker att sitta och beundra min omgivning är bästa alternativet. Tänk va olika orken kan vara. 

Snart dags att sätta om blommorna. Många av mina blommor längtar. Måste komma mej för att skaffa blomjord.

Ikväll är det viktväktarna som gäller. Är som ganska flera veckor som jag inte varit där men nu är det dags känner jag.

Nä men nu blev jag lätt less att sitta stilla och filosofera. Nu gör sätter jag igång och gör nåt bra av dagen.

Ha det gott alla.

Jamen, jodå, det rullar på

Jodå. Här går det.

Vissa i familjegruppen har däckat i magsjukan idag.
Verkar var ett himla velande innan det blev nåt av där, kan man tycka. Jag och barnbarnen gick ju igång natten mot torsdag och  Torsdags.
Som sagt: Måste vara svårt att komma till skott.

Jimmy är nu uppe på benen, visserligen kvar på lasarettet, men man behöver ingen mask för att gå in till honom och han får gå omkring på avdelningen som han vill. Alla sladdar är bortkopplade men han har behållit droppställningen som promenadkäpp.

Själv är jag fortfarande ett vrak. Visserligen ingen magsjuka, den tog ju slut mitt på fredagen. Men rasande vad kokt spagetti-lik jag känner mej. Det vingar och har sig, det vill på svartna för ögonen om jag ställer mej för fort.

Kan nog bara avhjälpes med lite mer tid.
Så i morgon kommer jag att vakna stark i bål, armar och ben, full av kraft och ork. Dessutom ohyggligt vacker....... Japp så blir min morgondag.
Dom kommer att baxna av häpnad när jag stormar in  på Expansa i morgonbitti.

Själv då? Har ni någon bra plan hur ni ska tackla måndagsmorgonen som står på lur bakom väckarklockan.

Känner direkt att jag inte har nåt mer att berätta om för det här varit en dag som jag tillbringat i soffan. Jag har bara varit vallningsexpert åt skidlandslaget........ Å då gick det ju som det gick för di Svenske.
Har även hunnit se bandy. Tror att för att uppskatta den sporten så ska man nog vara där med portföljen i handen.
Kenneth föreslog att vi skulle se fotboll, men se milde min tid så trist...!!!???!!! Gjorde upp en ny dagordning och var tvungen just då att se till min skönhetssömn inte blev för tunn. Fort var det gjort att  sova lite middag.
Gillar inte när jag inte ens vet vem jag ska hejja på. Eller vilket lag som är vilket. Dessutom brukar jag ju inte titta på sporter på grönt underlag.
Tacka vet jag skidsporter då vet man ju att Norrmännen levererar.

Just det har ju två saker till som jag måste berätta innan jag slutar skriva.

Anna och Robin har fått en tös idag. Levis har blivit storebror. Vad jag förstått så gick det hela bra. För övrigt heter tösen Belle, med andra ord en lite prinsessa.
Grattis, grattis kära ni.

Det andra skulle jag väl ha skrivit om i går när jag likaså skrev om sjukdomar och elände men man kan ju inte minnas alla detaljer...
Jag skulle ju egentligen ha mitt tvådagars dropp mot den där Myastehnia Gravis i veckan som var. På Tisdag när vi satt hos Jimmy och allt var så himla tråkigt och jobbigt så ringde man från Sunderbyns sjukhus: Tyvärr så kunde jag inte få min behandling på onsdag och torsdag, jag hade för dåligt immunförsvar....
Jaha. Okey,
Eller Va????
Så då har man för lågt immunförsvar?
Tydligen har den tidigare behandlingen tagit lite för effektivt så nu kan man inte fortsätta behandla innan jag visar på bättre resultat.
Så i morgon ska jag ta nya immunförsvars-prover.
Känns inte som jag byggt upp nåt försvar under denna veckan men vi får väl se vad som händer.


Nä men nu tror jag att det blir lite kolla vad som finns i ryggsäcken till i morgon, kolla att det jag vill ha med är med. För är nog inte så länge innan det är dags att skalla kudden.

Ha det gott alla

Vilken vecka, pust

Men vilken jädra vecka alltså.
Pust.
Vi tar det rätt ordning och börjar med tisdag. Den som tycker att det låter som en bedrövlig historia kan ju hoppa ner en bit i texten för det blir trevligare slut än början.
Alltså på Tisdag morgon ringde en sköterska från Roknäs och berättade att Jimmy åkt in på lasarettet. Han kräktes och hade diarré.
-Jaha, jaja. Var det dags nu igen.
 Det händer ju då och då att medicineringen gör att han verkligen mår som en riktigt skurk. Så det var ju inget som gjorde att man blev superstressad.
Att det är tråkigt och synd om Jimmy som kämpar och kämpar, för alla bakslag tar som så hårt, både på fysiken och psyket.

Sen gick det en timme. Då ringde man från lasarettet. Jimmy var superdåligt, kom ner på en gång. Visst, vi satt ju redan i bilen då vi just varit och simmat.
Jag ringde Sara och berättade och bad henne komma.
Körde förbi och hämtade upp Linda och så iväg järnet till Piteå.

Jimmy var ohyggligt dålig. Inte kontaktbar, många värden i kroppen var knappt mätbara, hög feber, kräktes och diarré.
Riktigt, riktigt dålig.
Tur att han hade en ven-port inopererad för det gick inte att sätta in dropp på annat ställe. Blodkärlen hade säckat ihop.
På kvällen började man se förbättringar. Han började få tillbaka ett stabilare blodtryck, febern inte så hög.
Sent på tisdagkväll bedömdes att det inte var någon överhängande fara för hans liv.
Så vartefter for vi hemåt, för vi hade ju alla varit där: Linda, Kent och Vilja, Sara, Elis och Kasper och så vi två.
Naturligtvis hade vi kunnat sova över på någon soffa betydligt närmare men är man beroende av mediciner så kändes det lika bra att komma sig hem och få i sig sina piller.
Morgonen efter direkt vi vaknat så for vi ner igen.
Jimmy var riktigt dålig fortfarande, men oftare och oftare orkade han säga nåt. När vi for hem på kvällen så hade man svar på några av alla prover man tagit.
Jimmy hade både vinterkräksjukan och något som heter Clostridium. Det första behöver väl ingen närmare förklaring men det senare hade bara Linda haft att göra med tidigare. En bakterie man ofta har i sina tarmar utan att det gör nåt men ibland blir dom tossig och löper amok. Dessutom bildar de ett gift i tarmen som gör att man får en diarré som är besvärlig att bli av med.

Vinterkräksjukan........ När jag vaknade på torsdags morgon kunde jag läsa i sms jag fått under natten att alla tre barnbarnen insjuknat. Sen gick det bara en stund så däckade jag också.

Men fy, va jobbigt.

Men idag är det lördag. Jag har varit symtomfri snart i ett dygn. Barnbarnen slutade med eländigt snabbare än mej, Skönt för de små kropparna att slippa dra ut på det.
I dag är jag mycket darrig på benen och ohyggligt törstig, men det kommer sig.
Snart så.

Jimmy hade på sig en tröja och ett par sockar när han åkte in med ambulansen. Tröjan klippte man sönder för att få av honom den. Så det var inte så mycket han hade med sig. De flesta grejor var väldigt överlopps till att börja med.
Men nu finns hoppet igen att han kommer behöva både skor och kläder.  När Kenneth igår var ner med lite kläder, skor och med telefonen så blev han ganska nöjd. Nu kan han nå omvärlden och omvärlden kan nå honom.

Så ni ser, vi har hoppet tillbaka att han klarar det här.

När jag började skriva så skrev jag att slutet på inlägget skulle bli ljusare än början. Då menade jag:

-Hoppet. Går bara bra det här.

-Dessutom så har jag fått jobb. Mitt i magsjukeeländet fick jag beskedet. Visserligen bara ett sjukvikariat på en månad, men för mej som har varit utan jobb i så många år känns det som ett halleluja moment.

Nu tror jag att jag ska ta mej en kopp vatten och en lite paus i sängen.

Ha det gott alla.

Hos Inga-Lill i Arvidsjaur i helgen

Men vilken himla tur alltså.
Att vi inte hade bestämt att vi skulle göra en massa saker i helgen för då hade det gått åt pipan.

Jag har varit till Inga-Lill i Arvidsjaur i helgen. Som sagt vi hade inga måsten att göra och tur var det vi hade all möda i världen få  tiden att räcka till det mest värdefulla som finns...... Att bara umgås.
Visserligen hade vi ett projekt som vi pratat om tidigare: Ett besök på Arvidsjaurs fina Hembygdsgård. Finns mycket där att se å även finns massor att köpa. Många lokala hantverkare som säljer sina grejor där. Men se nu blev det inget besök för det var stängt pga sjukdom.......... Vem det var sjuk var sjuk har jag ingen aning om, inte den som skulle skotta och sopa hela den stora parkeringen i alla fall, för den var nyansad när vi kom.

Snö, snö....... Om jag passar på att skriva om  det nu till att börja med så har det snöat och snöat i alla ledder, både uppifrån och ner, ibland vågrätt, ibland kom det som från alla håll på samma gång. Ibland har det varit små, små flingor, ibland har det stora lapphandskar.
Ibland har dom fallit sakta och ibland har de kommit i full fart. Men allt det där kan sammanfattas men en enda mening: Attans vad det har storsnöat, hela helgen.

Nå men vi hade inga skottaråtaganden, förutom runt Inga-Lills bil och utanför dörren.

Dessutom är vi förbaskat bra på att äta gott när vi är tillsammans också:

Få se nu, var var jag. Jo umgås.

Jag kom upp med bussen lagom till middagen.

Inga-Lill bjöd ut mej på fredagkväll. En födelsedagspresent. (Jag fick en väldigt fin ljusstake också, ni ska få se när jag plockat fram den.)

Oxfiléspett med potatisgratäng och rostade rotsaker.
Men Rolles restaurang, de kan verkligen det här med god mat. Mmmmmm.

Tanken var att kvällen skulle avslutas med en Mojito. Det är goa grejer det.

Men efter vi ätit klar så satt vi och väntade på att plats i magen skulle infinna sig för den goda drinken.... Blev aldrig plats. Till sist så struntade vi i drinken och tog oss en härlig promenad i snöstormen hem till Inga-Lill.
När vi kommit dit så hade det blivit plats i magen för en kaffe och en liten Baileys.

Sen blev det några varv stickade och några rejäla tag med pratet så var det sängen som hägrade.

Lördagen. Ja då var det det här med vädret: snöade. 

Planerna: Besöka en stängd hembygdsgård.

Jag men då gjorde vi lite annat: Besökte Varuhuset och Dollar. Arvidsjaurs Dollarstore är det mest välstädade, ordningsamt välordnade, luftiga Dollar jag har skådat. 

Vi hann även med ett par andra ställen för att göra av med lite pengar på. 

Efter shoppingturen så begav jag och Kero oss på upptäcktsfärd i Arvidsjaur. Det är alltid lika spännande och se om jag hittar hem sedan jag irrat och virrat runt på dessa villaområden, men se även den här gången kom jag rätt.

Inga-Lill hade under tiden tillverkat himla goa Semlor. Anna, Robin och Levis kom också på semmelkalas. Eller egentligen var det mest Anna. Grabbarna kröp upp i fåtöljen och slocknade med ett poff, bägge två. 

Till saken hör att de just avslutat ett besök på badhuset. Det kan ju knäcka även den bäste. Men i allafall fick jag och Inga-Lill rå om Anna en stund.

Lördagskväll så lagade Inga-Lill en väldigt god ugns-lax med pressad potatis. Till det blev det spetspaprika med en god grönsaksröra i.

Väldigt gott.

Naturligtvis blev det ett glas vitt vin till det. Om jag nu kommer ihåg att jag ska köpa det någon gång så blir det som vanligt, att jag hinner glömma bort vad det hette. Men än så länge vet jag att det hette Gris i andra namn och var väldigt gott.

Efter den goda middagen så blev det återigen en trevlig hund-rastar-promenad. I snöstormen, men vad gör det bara man har bra kläder, å det hade vi.

Kaffet, en Baileys, och glass med varma hjortron blev det efter promenaden.

Sen rev vi bort dukar och annat som var i vägen för då var det dags för kortspel.

Spela kort höll vi på med till ögonlocken sa stopp. Då hade kvällen för länge sedan övergått i natt.

Det var nästan som i fornstora dar, när vi var yngre kunde vi sitta upp en hel natt och spela kort. Men som sagt åldern börjar ta ut sin rätt. 

Klart att vi minns ännu när vi efter en lyckad natts kortspel var på väg till sängs och då vi mötte våra lagvigda när de var på väg upp ur sängarna för att bege sig iväg på jakt eller fiske eller nåt sånt. Men det var bra länge sedan.

Idag så blev det sticken i händerna och en massa snack. Sedan var helgen över och jag tog bussen hem. 

Skojigt att se Kenneth igen, Han hade tydligen mest bara skottat i helgen, sägen han. Jag tror honom för även här i Vändträsk har det snöat hela helgen. 

Nu kan det nog passa att jag slutar att skriva och borstar tänderna, tar en näve med nattmedicin och gör ett skutt upp i sängen. Ska följa med Kenneth in till stan i morgon. Jag ska på ögon på lasarettet för att göra en årlig ögonbotten-besiktning.

Ha det gott alla.

Bokbussen och mera presenter

Onsdag, ledig, hemma.
Just avklarat en date med bokbussen. Så efterlängtad, så uppskattad denna orangefärgade stora buss är. För att inte tala om Mats och Ulrica, bokbussens duktiga matte och husse.

Så nu är min bokhylla fylld med allt möjligt. 

- Skojiga romaner, spännande deckare, historiska berättelser. 

Den här gången hade jag gjort en lååång önskelista på massa faktaböcker: 

- Det är böcker som handlar om vilka äppelträd som är så tåliga att de går att odla här. 

- Hur gör man praktiskt och smart får sig en grönsaksodling av pallkragar.

- självbiografi.

- Vilka vilda växter är bra mat. Sedan tidigare känner jag bara till bär och svamp men nu kanske jag lär mej mera saker.

- Inredning. Både design och sånt man kan göra själv.

- Boken om Kjell Johansson, han är en rikskändis i Pite älvdal. En helikopterförare som kom ner lite fort och snett en gång med sin helikopter. Otaliga är de turister som han flugit upp i fjällvärden genom åren för att inte tala om alla de gånger han varit med och jobbat ihop med Samerna. som sagt en riktigt kändis i Arjeplogsfjällen. Den blir skoj att läsa.

- Några böcker att läsa för ett litet barnbarn som kommer då och då.

Ja men ni ser..... Allt möjligt.

Det här med att fylla år.......... Tar inte slut, hela tiden så kommer det mer och mer överraskningar. Igår kväll var det dags igen, På Tjejträffen.

Godisskål med praliner. Precis specialgjord för en Viktväktare med diabetes. Godisarna är nämligen  i glas. Svårt tuggade och garanterat inga kalorier, om jag nu skulle få för mej att provsmaka

Dessutom fick jag en figur som ska sprida lycka med sig. 

Tack, tack snälla ni.

Dessutom hade Lena fixat kvällen till ära Semlor, stora rackare alldeles full med mandelmassa, gädde och florsocker. Vansinnigt goda men som vanligt i det där sällskapet så vill det ju på att urarta med en massa skratt, att äta en stor, god semla med stil och utan att kladda kan ju ge vissa problem.... Ni vet massa fläckar på kläder och florsocker och grädde ända upp i ögonbrynen.

Här är det Lena och Susanne som jobbar på med sina semlor, vi på andra sidan bordet hade redan fått i oss våra så då passade vi på att idka gapskratt när vi såg hur de fick jobba  för att få det mesta i munnen. Vansinnigt roligt.

Men vansinnig gott.

Nä nu ska jag fortsätta med allt jag har på listan. Lika bra att jag får det bortgjort för det är väldigt länge innan jag är hemma någon lång stund igen.

Jaja. Jag ska inge långt men likafullt.

 Det är kurser, ner till Jimmy och ordna en massa papper, bussen på fredag till Inga-Lill i Arvidsjaur, blir borta hela helgen. 

Nästa vecka är det tre hela dagar på Lasarettet, en begravning, en träff om ett jobb jag sökt, och två kvällsmöten. Dessutom hade jag ju tänkt att jag skulle hinna med att jobba också.

 Så att jodå, mycket nu. 

Blir säkert jättebra. 

Bara man tar sak för sak och försöker att krama ur det gottaste av allt.

Ha det gott alla

Snöar och presenter

I dag också.
Finaste, vitaste, bomullsliknande snöflingor.
Det hjälps inte att det blir besvärligt väglag, bilar måste sopas, skottning och takras. Snöfall är bara så himla härligt.
Tyst, vitt, rent, stämningshöjare................ Äsch nu ger jag mej... Alla har väl fattat vid det här laget att jag gillar när det snöar.

Men få se hur länge det tar innan det övergår i regn. Man har pratat om det på radio. Man kan ju hoppas att de har fel.

Snöig....så här kan man se ut när man har bara bestämt sig när vädret slog om från - 23 grader till
 - 13, att nu blir det skogspromenad.

Lite snöiga och lite kalla på kinderna. För hur det nu än är så nog är det kallt i skinnet när det är mer än 10 grader kallt ute.

Härligt, ljuvligt, kaloribrännande, friskt. Ja, ni fattar.

I går var jag ute på stan med Anna. Det blev lite shopping, lite fika, å en massa prat.

Jag fick ett väldigt häftigt armband av Anna som hon gjort till mej. Himla fint. 

Inte dumt det där med födelsedag.

Kom mej inte för att ta någon bild på den. Hon var tvungen att justera lite så jag ska ta en bild direkt när jag får tillbaka det.

Riktigt fint.

De här raringarna fick jag igår kväll när det var dagas för "sparrisarna vid samma bord" att träffas. Så himla fina. Så himla jag. 

Dessutom hade Bodil ordnat ett riktigt födelsedagskalas. Smörgåstårtor och en himla god kaka som hon kallade semla-kladdkaka.

Inte dumt att fylla jämnt.

Vi hade en toppen kväll. Jag är så himla glad för dessa träffar. De är ju bara var tredje vecka, vilket gör att man kan hinna längta rejält till nästa gång.

I kväll är det dags för Tjejträffen. Ja men ni fattar alltså, skojigheterna bara staplar på varandra. 

Men först så ska jag simma, äta lunch med Kenneth, ta blodprover, jobba en stund. Kanske hinna äta en semla..... 

Ja men ni hör schemat är fullt... 

Nu ska jag skotta bort lite snöras på altanen innan jag beger mej iväg till stan.

Ha det gott alla.

60 år. Känns fint.

Hallå.
 Sista veckans partajande och fikande resulterade i 2 hektos ökning på vågen. Låter väl inte så illa tycker jag. Det är inte så många tillfällen under veckan som gått under rubriken fettsnåla och smart. Men desto mer har det varit lyxig mat, fika och många tårtbitar
Med andra ord: Nu är det klart och fixat. Nu är jag 60 år.
Helt underbara dagar har det varit.
Massor av fina presenter:

Det är ju inte så mycket att lägga ut någon bild på presentkorten. Men de var flera och spännande. Jag får återkomma i ärendet när det blivit omvandlat från papper till på riktigt.

Helt enkelt underbara dagar har det varit.

Dessutom har jag mängder med kort från hela tillställningen, men hur ska jag gallra ut och visa???

Jag gör ett försök att det inte ska bli hur många som helst:

Börjar om med lördagen då det var familjens dag.

Så går vi vidare mot själva dagen, alltså tisdagen, själva födelsedagen. 

Huset fullt av vänner. Skojigt stimmigt och väldigt härligt.

 Men plötsligt så ser jag en blondin som inte riktigt hör hemma i det här gänget, å en till kvinna bakom henne. ??????!!!!

Nä men!!!!

Men snälla söta....... Britt-Inger och Ann-Katrin..... 

Mina vänner från barndomen och från tonåren. 

Men alltså vilken häftig överraskning.

Bara jag tänker på så paff jag blev så ställer sig håret på armarna.

Ann-Katrin längst till vänster och sedan Britt-Inger. Sedan sitter Kicko och Thomas.

Nu ska jag lägga ut lite bilder från födelsedags-kvällen. Följ med nu:

Jag och Vilja är fokuserad på paketöppning

Mari i soffan med alla barnen

Mari och Jag har nåt vi funderar över. Annica, Kjell och Kent vid bordet

Härliga Arvid. Tala om full fart med glimten i ögat hela tiden.

Annica håller koll på mej när jag provar presenten. 

Kent och Kent

Linda, kvällen till ära min högra hand som såg till att allt funkade perfekt, men se nog hann hon med att få en kram av vilja

Kjell och Kenneth verkar nöjda

Då tar vi dom från andra hållet: Thomas, Kicko, Britt-Inger och Ann-Katrin.

I onsdags var vi ner till Jimmy. Det var dags för Jimmy att skaffa sig några nya skor. Han fick tag i riktigt bra skor till ett suveränt pris. Så kan det bli när Piteborna håller ihop. 

Vi passade på att äta gott ute och strosa lite i stan. 

Just det, Jimmy skickade ett meddelande igår kväll. Han hade visst varit iväg på äventyr med Anna och Magnus. 

Anna och Magnus är kusiner till Jimmy. Ja nu inte riktigt äkta kusiner men i Jimmy värld så var dom det när han var liten så då har vi hållit fast i det genom åren.

Måse kanske ringa och intervjua honom om igår. Vad jag förstod av meddelande så var det väldigt lyckat.

Undras om jag ska sitta så här idag. Kan ju vara på sin plats att göra nåt nyttigt. Bära in ved, ut med askan och grejset till komposten, dammsuga lite, förbereda maten inför helgen. 

Eller så skulle jag kunna göra nåt helt annat.

Men det där med att förbereda maten är ju inte dumt när det gäller att tänka till så det blir bra mat och inte bara god mat.

Nå men nu slutar jag.

Ha det gott alla.