Sprängd anka.
Den maträtten har jag ju hört talas om. Men aldrig sett eller ätit.
Är det för dej som för mej att det klingar lite exotiskt, restaurangmat, dyrt. Eventuellt Kinesiskt.
Nå men nu vet jag vad Den stora butiken Coop har i stället...
Jag är ju ganska trogen mitt eget lilla Coop här på Svea där jag bor. Både för att det är så himla praktiskt med en butik bara 100 meter från där jag bor, alltså bör man vara trogen om man vill ha den kvar.
En butik som verkar var mån om sina kunder, fräsch och alldeles lagom stort sortiment. Dessutom blir det ju himla billigt att handla där.
Det finns varken grillat, bakelser, inredning och annat som frestar. Nä på min affär där handlar man det man behöver utan stora utsvävningar.
Nå men i veckan strulade min kropp så till den milda grad att jag var tvungen att besöka vårdcentralen med påföljande recept att hämta på apoteket.
När jag kom på apoteket så hade det inte kommit något recept, jag var för snabb.
- Nå men då går jag väl in på Coop och fördriver tiden lite...
- Jådå. Det tidsfördrivet kostade flera hundra kronor.
Det blev flera Bollkrysantemum. En påse jordnötter och en grillad kyckling.
Å när jag handlat klart var det bara inse att det fortfarande inte fanns nåt recept.
Blev less att vänta så jag gick hem.
Hungrig.
Nu skulle det bli fest..... Grillad kyckling.
Men just när jag skulle öppna påsen fick jag som en känsla att jag såg så mycket av det vita köttet genom fönstret på påsen.
Det brukar ju vara ett skinn med mycket kryddor det man ser.
- Hmmm
Försiktigt lät jag kycklingen glida över på en skärbräda...
Coops egen tolkning av sprängd kyckling. Det är nog inte kycklingens fel att allt kött satt löst, alla revben krossade, att den tappat både ben och vinge... Dessutom fanns det inte en buckel på påsen, inget kladd i påsen. Så tanken for ju genom mitt huvud att pippin har ju störtat i golvet innan den hamnade i påsen.
Dagen efter när jag på nytt gick till apoteket för att få mitt recept så var jag förbi och visade bilden på kycklingen i charken. Den lilla okunniga semestervikarier konstaterade bara tufft att inte var det Coops fel. Det måste ha varit en kund som tappat påsen.
- Suck.
Å förresten har jag googlat.... Det sprängda på ankan är ju att den är rimmad. Så då vet jag det.
Kolla, här kommer det en bild på en nöjd dam. Just varit med delar av Sparrisarna på ¨Färgaregatan Sött och salt.¨ Ätit gott, druckit gott och skrattat så tårarna har runnit.
Att mascaran försvann redan vid bordet syntes inte när jag kom hem. Ett häftigt regn sköljde hela mej på väg hem. Men vad gjorde det jag var lika nöjd ändå.
Det där med allt detta regnande har gjort att mina blommor från balkongen har antingen älskat det eller dött.... Mitt fina Palettblad som jag i höstas fick av Erika. Det som började med att dö och fick börja om från blad ett. Den har gillar regnet. Ser ni vilken stor och präktig blomma det blev av detta lilla ynka blad.
I går trotsade jag och Anna regnet och besökte Motorstadium. Vi hade ju rejäla kläder för regn på oss. Anna hade stövlar och jag hade regnjacka. Kallas samarbete. Det är ju inga tävlingar denna sommar, men igår ordnade man ett (kom och prova på). Det var alla möjliga motorfordon som fanns för den som ville testa. Jag och Anna vi gjorde som vi brukar, köpa en hamburgare och lyssna på brummande motorer. Dessutom så drog vi in andan varje gång det såg ut att bära av i diket. Precis som vanligt.
Annars då. Vad gör jag mer i sommar då.
Jag jobbar på Röda korset nu i några veckor, bara några dagar per vecka. Skojigt att träffa de gamla kunderna.
Jag har börjat följa med gäng tjejer som far och simmar ett par gånger i veckan. Skönt och en möjlighet att få igång lite hjärtslag och flås.
Åsså morgonpromenaderna med min granne Jenny och lilla fina Maddy. Inte klokt vad vi hinner prata, lära oss och utbyta tankar och erfarenheter på denna ljuvliga promenad.
Ja just det. Var ju på utebadet med Vilja en dag.
Mamma Linda sa: Du kan väl hålla ett öga på Vilja. Absolut, men jämna mellanrum dök Vilja, Tremänningen Johannes och bonus-tremänningen Meja upp.
Vet inte hur många gånger de åkte... Men utan att överdriva så kan jag säga att det var massor av gånger. De hade hur kul som helst.
I bland behöver man inte göra nåt alls. Det händer väldigt ofta. Folk säger: tänk att du är ständigt i farten och hittar på roliga grejer. Jag gör så gott jag kan, men ofta blir det inte mer än så här.
Nu börjar vi oss så smått gå mot min favoritårstid. Hösten.
Den rara Staffan skrev idag att han vänt älgtornet och byggt om det för att passa min lekamen bättre än den som byggt tornet. Hurra, det ville som kännas som om jag var ett barn och fick klättra upp på bänken och sitta på benen för att kunna kika över kanten. Eller hur skönt är det att alltid behöva dingla med benen 20 cm över golvet... Så både kanten är sänkt och jag har fått en fotpall för att smidigt ta mej upp på sittbrädan. Tack snälla.
Dessutom nu börjar man kunna tända lite lysen inne. Mysigt.
Nå men om Jag nu skulle ta itu med det jag egentligen hade tänkt göra idag... Sy ett överkast. Sy så det bättre passar min säng..
Ja då gör jag det.
Ha det gott alla
