tisdag 29 november 2016

Dagarna rullar fram.

Men idag är vädret som lite busigt.
Hörde på radion att det är varning för väldigt halt väder under dagen.
Och nog fattar jag att det kan blir ruggigt halt med det här vädret. Eller vad tror ni?: Det är 7 grader kallt och det kommer rejäla regnskurar lite då och då.

Tidigt på morgonen for jag iväg för att få detta kvartals dos av kortison-droppet. Blev inget Mabthera denna gången. Igen har jag för dåliga värden för att man ska kunna ge det.
Nu ska man ta sig en funderare om jag helt ska sluta med medicineringen eller om man måste ta reda på varför min kropp signalerar att det pågår en infektion någonstans.
Nå hur det blir med det får vi ju se.

Men nu känns det att jag fått en hästkur med kortison. Hyperaktiv någonstans i huvudet. Men resten av kroppen är helt nöjd med att sitta helt stilla och bara låta hjärnan arbeta.


Men som sagt, dag ett av två med dropp är nu avklarat. Å inte halkade jag av vägen mellan här hemma och sjukhuset. Finns mycket i livet att glädjas åt. Gäller att ha rätt ögon på, de positiva.

Jag fortsätter att var positiv en stund känner att det gör som gott i magen och överallt.

Kolla vad Bodensia, ett stort hotell här i Boden, ordnar tillsammans med Bodens kommun, socialtjänsten, individ och familjeomsorgen. Klart att vi måste vara med. Så himla bra. Våran insats blir några julklappar till några tonåringar. Å helt plötsligt så köper vi julklappar till mindre barn också.


I går var det en sån här dag som innehöll massa rantande:

- Det var jag som skulle till tandläkaren
- Kenneth skulle till jobbet med läkarintyget
Det var på förmiddagen. 
På eftermiddagen: 
- Jag som skulle ta provet för Waranet
- Kenneth hade tid för att ta influensa-vaccinet.
Sist igår hade Mara tid hos sin frissa, Ulrica.
Mara har världens bästa frissa, hon tar sig tid med oss, hon bemödar sig verkligen för att göra sig ledig så vi kan komma.
 Ulrica är så himla duktigt............ Se själv. 


Bilden har jag lånat av Ulrica.

Ulrica ordnade även med manikyr och pedikyr. Som kronan på verket blev det också tandstens-skrapning.

 Så nu är lilla prinsessan redo för julen.

Just det..... Innan vi for iväg till Ulrica så kom Linda, Kent och Vilja. De fixade middag åt oss.


JA nu var väl inte Vilja så delaktig i matlagningen. Där var det mera julpyntande av sig själv och av morfar.


Vi blev bjudna på Lasange. Det är inte klokt vad jag tycker om lasange, men jag tycker att det är ganska gormigt och kladdigt att göra. Dessutom vet jag att Linda gör väärldens godaste. Så jag kan lugnt vänta. Jag vet att hon förbarmar sig över oss och bjuder in oss när det vankas Lasange hemma hos Ringströms. Men den här gången blev det ett steg lyxigare. Hemlagat hemma hos oss. Gissa vem som fick resterna till lunch idag.....😃
Lyckos oss.

I söndags var Sara, Elis och Kasper hit och bjöd på nybakat. Lussekatter. Himla gott, det med. Gillar att bli bjuden.
Tror jag att jag sagt det tidigare vid något tillfälle..

Vi fick iallafall ihop planeringen inför julen. Vem vill ha vad i julklapp? Vad ska var och en ta med sig till knytkalaset på julafton?  Vi är ju sedan tidigare bjudna till Sara och grabbarna på julafton. Så det blir så mysigt, många som tjoar efter mormor, farmor, mamma, faster, moster, farbror, pappa, morfar och farfar.  Det kommer att var kusiner hit och kusinen dit. Trångt och skojigt blir det.

Kenneth då? funderar ni väl. Hur mår han??

Enligt mej så ser han piggare ut.
Stillsam, lite fåordig. Inget ovanligt med det. Det är ju inte han som vimsar runt mest eller snackar mest i denna familjen. Nu är han nog ännu mera stillsam och fåordig.
Han gör just nu som katterna och hundarna. Då menar jag inte kattungarna och valparna, nä mera som gammelkissen och gammelvovven.
Är vaken och är med när det händer nåt av värde, annars sover han.
Jag gillar att han sover, tror att han återhämtar sig bra så länge han har förmågan att vila.

Själv är han redigt bekymrad över att han helst sover större delen av dagen. Men det är ju inte mycket man kan göra åt det. Egentligen  bara att gilla läget och tro att det ordnar upp sig.

Nä men nu ska jag kanske göra nåt nyttigt....'

Förbereda kvällen middag kanske. De blir soppa. Kantarellsoppa. 

Ha det gott alla.





lördag 26 november 2016

slö lördag

Hej och hå.
Idag är en sån dag när det inte händer så mycket. Tack och lov. Måste ju finnas såna dagar också.
När vi vaknade på morgonen så var det redigt med nysnö här ute.
Det var så pass att Maras magen inte gick fritt utan hon fick plumsa rejält.
Mitt på förmiddagen kom vår räddare i nöden.
Mågen Kent.

Han offrade större delen av dagen på att få oss framskottade. Ja inte bara vi utan även våra grannar. Tur att den grabben finns.

När Kenneth låg på lasarettet så hade han mycket trevliga sängkompisar. Inte alla men flera av gubbarna var mycket skojfrisk och trevliga. Där fanns det inte tid att sätta på TV:n minsann. Högt i tak och massa prat och skratt. Bland annat så idkade gubbarna delgivning av olika goa matrecept. Kenneth la ett av recepten på minnet. Korvpannkaka. Så till lunch blev det just korvpannkaka.
Ja men jådå, det var inte så tokigt. Alltid gott med nåt salt tillbehör och varför inte göra en kombo mellan salt tillbehör och fläskpannkaka.


Testpanelen tyckte dem var helt okey.

Förutom att sitta i fönstret och titta på Kent när han passerade med traktorn fram och tillbaka, äta, sova middag, konstatera att allt är på plats inför 1:a advent, promenader med jycken så har det mest hänt.................. Inte nåt.
Slö och slapp lördag. Skön lördag.

Ha det gott alla




fredag 25 november 2016

Kenneth är hemma hos mej

Han är hemma nu.
Han som känns som en del av mej.


Han är hemma igen från lasarettet..... Han känner sig inte stark, han ÄR inte ett dugg stark. Han vilar sig genom dagen. Vilar och tar det lugnt, helt perfekt om ni frågar mej.
Gäller att ta en dag i taget. Men det kommer att bli bra det här. Inte den här helgen men snart så.....


Tänk att se våra koppar stå mitt mot varandra på bordet. Det ger mej en ohygglig dos av tillfredsställelse.
Kan det vara det som kallas kärlek???

Nå så vet ni det.

Det är ett väldigt snöandes utanför dörren. Adventsgranen, som Linda och Kent hjälpte mej att få upp i går, har fått ett underbart täcke av nysnö nu i eftermiddag.


Kan visst inte se mej mätt på allt det fina röda och vita. Vad jag älskar julens klassiska färger: Rött, grönt och vitt. Som ni ser har jag tagit bilden på granen genom köksfönstret. Den röda gardinen, kopparstjärnan som lyser så rött och fint. Den röda julstjärnan. Åsså granen med den vita snön. Så himla fint.
Advent det är fina grejer det.Jag är redo för första advent.

Helgen som var: 
Frånsett att Kenneth blev sjuk så var den så himla trevlig.
Inga-Lill kom på fredag, hon var så efterlängtad, så rasande kul att vi fick till en helg att umgås på. Direkt hon kom så tog vi på oss spenderar-byxorna och begav oss ut på stan.
Fynd gjorde vi. Mest Inga-Lill. Är hon inte nöjd med fynden så vet jag då inte vad. Vi shoppade både fredag och lördag.
Men där emellan så hade vi glöggprovarkväll med ett himla skojigt gäng.



Som vanligt så var det vansinnigt med glöggflaskor. Som vanligt så var det seriös dokumentation av det vi drack. Goda tilltugg var det också, som vanligt. 


Här visar Doris hur det kunde smaka.. Där tror jag det var glögg från Tallin eller det kanske var Blossas årgångsglögg 2016 eller eventuellt Blossas Vinteräpplen. De var inte goda någon av dem, Blossa vinteräpplen blev klart sist.... Blääää.

Vi hade 5 flaskor som vi tyckte var goa.
Det var Alterhedens Blåbärsglögg, Lingonglögg från Arvidsjaur, Saturnus sockerfria. Men de bägge vinnarna för kvällen var: Dufvenhöks Chili Choklad och Saturnus Polkaglögg.



Flera olika tillbehör. De däremot fick högsta poäng allihop. Nu blir det ett hastigt bildsvep på glöggprovar-juryn


Thomas och Carl-Jacob

Kicko

Inga-Lill


Jag, Doris och Kenneth

Härliga, ljuvligt härliga vänner. Lyckliga mej.... De är mina vänner..

Kolla här va. Calle hade baka rullrån..... Nomnomnom. Så sagolikt gott.


Men som sagt vansinnigt massa med glögg. Vi hade 10 flaskor, 2 med alkohol och alltså 8 utan alkohol. Eller egentligen hade vi fler flaskor men vi gav jäklat upp. Orkade inte mera glögg.
Jag har en plan, det blir ett helt nytt koncept på glöggprovningen nästa år. För jag hoppas att vännerna orkar med en gång till. Hoppas jag.

Men jag fick en underlig natt efteråt.
Efter en timmes sömn så vaknade jag av en insulinkänning. Väldigt lågt: 2.1......  Det hade jag aldrig trott att det det går att få en insulinkänning efter en kväll med så vansinnigt mycket söt glögg. 
Nå men nu vet jag det också. Helt klart möjligt.

Goa fina Inga-Lill . Jag måste ju intala mej att jag älskar kvinnan. Ja det gör jag. Men se nog var det bara ogjort att jag kastat ut henne på lördagskväll. Skitkärring....
Hon spöade mej hela kvällen i kortspel.


Kolla alltså hur jädra nöjd hon ser ut. Så ser man ut när man fått sopa spelbordet med mej en hel kväll.

Nå men det är väl min tur nästa gång. Då ska hon få.....

Nå men  den kvällen är glömd nu, eller hur Inga-Lill?
Vi har till och med gjort upp när vi ska träffas nästa gång.
Då blir det hos henne....... Eller fel blev det, jag tar om..... Då blir det i Arvidsjaur..... Blir en toppenhelg som jag säkert kommer att skriva en heeeel novell om.
Men det är ju inte på den här sidan om nyåret.  Bara vänta och längta.

Nu ger jag mej för ikväll....
Nu ska jag kolla på TV..... Svt fyller tydligen 60 år.

Ha det gott alla.






måndag 21 november 2016

Kenneth hälsar

Jag har en hälsning att framföra.
Kenneth hälsar att trots omständigheterna så mår han ändå hyfsat.

Han har fått en hjärtinfarkt och har idag gjort en sån där ballongsprängning. Det hade blivit en propp där han gjorde en transplantation när han hade den förra  infarkten. Men nu är det öppet igen och dessutom har de satt såna där nät i förebyggande syfte lite här och där också.
Så nu får vi se hur länge han blir på las och hur han kommer att må när han kommer hem.

Har hur mycket som helst att skriva om. En händelserik helg.
Men se det blir inte nåt med det. Monika gör en tidig kväll känner jag.

Ha det gott alla

torsdag 17 november 2016

Ledig för helgen redan

Ja men. alltså.
Om det inte  regnade ute och var ett otroligt otrevligt väder ute med blåst, regn från sidan och livsfarlig blankis. Då hade livet varit helt perfekt  nu ikväll.

- Bokbussen har levererat en ordentlig laddning med böcker idag, Bli länge till nästa gång, jag tror att det var någon gång i mitten av januari som de kommer nästa gång.
- Jag har fått boka in en övernattning nästa helg av ett barnbarn.
- Jag får hit härliga efterlängtade Inga-Lill i morgon.
- Vi ska fylla alla stolar runt köksbordet med gräddan av bästa vänner i morgonkväll.
- Vi får bjuda på middag som jag hoppas de gillar och så ska vi ska dricka glögg.
Massor med glögg.
Dessutom vet jag precis hur det kan gå i slikt sällskap. Det blir en massa prat och en massa skratt.
Jadå jag längtar redan.
Jag redan gått på helgledigt. Ibland kan en ledig fredag bara kännas som högsta vinsten. Sköönt, känns som om jag verkligen behöver det.
Åså känner jag att  efter en natts laddning av batterier så kommer jag att var utvilad och full av lust att njuta av livet.

Blir bra det här. Det känns.

Nä men jag tror att jag gör kväll nu och satsar på laddningen.

Ha det gott alla.

måndag 14 november 2016

I år blir det inte för sent

I fjol var tiden bara för kort. Så när det var dags för 1:a advent så hade jag inte fått fram en enda stake eller nåt annat rött. Så tråkigt.
Lovade då, ifjol alltså att det aldrig skulle hända igen. Att jag skulle som tidigare år tjuvstarta och ta fram advent "för" tidigt.
Så jag har därför tagit beslut att på onsdag startar Monika med adventspyntandet.
Blir alldeles perfekt i tiden tycker jag. Vi har nämligen goa vänner här på fredag. Det blir lite mat och en massa glöggprovning.
Vi har gjort det förr så jag har högt uppställda förväntningar. Kommer att bli hur trevligt som helst.



Nä nu ska jag ut på lång promenad innan jobbet. Idag är det bara 3 grader kallt. Känns som en högvinst.

Kolla Vilka fina halsband som Sara skaffat åt Elis och Kasper.


Ett bra sätt att påminna sig om den pappan som inte längre är med oss.

Nä nu ska jag göra mej klar för arbetet.

Ha det gott alla

söndag 13 november 2016

Alla barnbarnen på samma bild.

Nu blev det mycket.
Jag ser Beck samtidigt som jag redigerar bilder från kameran.
'
Dessutom så vill jag ju nu skriva blogg. Det blev avbrott i Beckfilmen, nyheterna, så nu har jag ca 10 minuter att skriva på, resten får jag väl skriva efter filmen är slut.

Hela dagen idag har jag väntat på att det skulle bli mindre kallt ute. Skam den som ger sig. Det har hållit sig runt 15 minus hela dagen men nu ikväll så har det blivit otroligt behagligt. Bara 6 kalla. Äntligen.
Nå men nu har vi inte bara suttit i soffn och väntat.
Nädå vi började dagen med att fara till storheden för att  köpa Kenneth lite kläder. Fåglarna fick en stor påse med solrosfrö, en ny lampa att ha vid ytterdörren.
Ja men lite annat blev det också.

Vi gjorde en paus och gick upp på Restaurangen på Coop. Men vilken glad överraskning. De hade byggt om gjort så fräsch och snyggt.


Dessutom var maten så himla god och välkryddad.

I kväll var det dax för del tre för Vilja att fira sin födelsedag. Ikväll kom kusinerna från Öjebyn.
Då beordrade jag att alla barnen skulle ställa upp på en gruppbild.
Ja men jösses. Att hålla reda på en näve med loppor är rena barnleken i förhållande att få alla tre att sitta ner och var stilla. Samtidigt. 
Men milda makaroner.
Här kommer några av försöken.








Kan inte påstå att mina försök till bilder blev nått att ha. Hoppas att Linda eller Sara fick bättre bilder. Men en sak är då säkert: det blev både skrattigt och högljutt.
Underbara barnbarn.
Lycka.

Nu är Beck över så nu blir det sängen för Fru Lundgren.
Ha det gott alla.


lördag 12 november 2016

Vilja fyller 6 år idag.

Ibland kan det vara en bristvara med en stol till var och en på jobbet. Å det är väl mening att vi ska vara på benen på jobbet, men ibland blir det ett uppkommet behov att sitta tillsammans på nåt möte. Då kan det saknas sittplats. Men se det spelar ingen roll. Det är bara att stapla arbetskollegerna på varandra.

Här är det Laila som i brist på egen stol passade på att sitta i knä på Hassan.

Den här helgen sa jag ju att jag skulle vila och ladda batterier. Än så länge går allt enligt planen.

Ute är det kallt, mörkt och krig...... Eller nåt.
Det dånar något förskräckligt  av nåt som försvarsmakten sysslar med.
Kenneth säger att det skjuts med Archer. 
Rejäla doningar. Jisses. Vad det dånar. Å hela dagen har de hållit på.
Spelar ingen roll om man är ute eller sitter här inne. Det smäller så man rycker till. Men nu är snart klockan 21 så de slutar väl snart kan man hoppas.


Men det blev en fantastisk inledning på denna lördag. Vilja bjöd med oss på hotellfrukost på Bodensia. Kan bara berätta att deras frukost är låååångt mycket bättre än deras lunch-buffe. Vilja firade att hon fyllde 6 år idag. Så därför blev det hotellfrukost som start på dagen. Gott, gott


Det var ett redigt paket som Vilja fick av oss. Men det är svårt att göra paketet mindre när hon önskat sig en egen resväska.

Kolla här då. Tror ni inte jag gormade så jag rev ner dosetten i diskbaljan. Trots att jag var snabb som en vessla blev några av facken vattenskadade. Strax trodde jag att all medicin blev förstörd men se inte då....... Vesslan alltså.




Jag har varit in på Café Rävasten idag. Skulle inhandla en bull-påse. Lena, hon kan baka bullar hon...
Redan förra helgen som jag var dit så såg jag  hennes underbara kransar . Helt underbara, tänk om de hade varit mina. Undrans var jag skulle ha haft de liggande då?. Jo men på köksbordet så klart. vi hade lätt kunnat sitta på golvet med korslagda ben och ha sopptallriken balanserades i knä.
Jomen jodå.
Det hade det varit värt om man nu ägt en sån krans.

Snygg.

Efter att ha varit någon timme på kalas i eftermiddag så planade Familjen Lundgren ut i soffan. Slöa och väldigt tillfreds med livet så kan man ju bara vräka ut sig. Eller hur?



Vi har det så himla gott. Det blir lite att bläddra i någon jultidning, läsa något kapitlet i boken, slänga ett öga på TVn. Klia på vovven och bara må gott.

I morgon så pratar man om att det ska bli mindre kallt ute. Det gillar vi. Då tror jag bestämt att jag och Mara ska göra en rejäl promenad i skogen. För inte lockar det med nå riktigt långa promenader  när det är minus 18 ute. 
Men i morgon blir det av...... Promenad och mycket varmare...
Jopp.

Nu tror jag att jag ska dricka ett glas med C-vitamin och sen greppa boken och skutta upp i sängen.

Ha det gott alla.

fredag 11 november 2016

lite sliten både här och där.

Vilken tur att det är fredag och den lediga helgen står där och lockar.
Kroppen är sliten just nu.
Ben, rygg, axlar, huvud och armar. Jösses va de värker och är besvärligt.
Nå men som sagt, snart är det ledigt då gäller det att sätta in alla resurser för att återhämta sig.
Så jag ska bara göra sånt som är skojigt och sånt som jag mår bra av.
Promenera, gå på kalas och vila. Visst låter det som en bra plan?
Jag får lägga stickandet åt sidan ett tag, gör just nu för ont.

Under veckan har många hjälpts åt på  mitt jobb för att få fram julsakerna.
Jag och många fler har synat,  rengjort, prismärkt och fått fram tomtar, adventsstakar, juldukar, stjärnor och en massa annat på bord i butiken. Det som är så himla skojigt är att det inte någonsin blir fullt på borden. Nädå inte det. För hela tiden så står kunderna där, väljer och köper. Alltså precis så som det ska var i de bästa av världar.

Bengt, min jobbarkompis förärade mig med denna kaffedrink i går på morgonen.

Vad gör man inte för att sätta lite guldkant på en vanlig arbetsdag.
Är det någon som tänker: Undrar hur kaffe smakar med citron?
Jag kan berätta att det inte var gott. Men vad gjorde det. Det var väl omtanken som räknades.

Nä jag ska nog avsluta nu.
Dags att hoppa i duschen så jag är redo att ta mej till stan med bussen för jobb.

Ha det gott alla.




onsdag 9 november 2016

Kaktus med löss.

Se så där ja.
Nu har jag gjort slut på min lediga dag.

En dag som startade tidigt. Jag tror jag var igång redan halv 7. Jag vaknade och var full av städ- och plockningsiver. Eftersom det inte är så himla vanlig så gällde det att ta vara på rycket.

Jag har tagit hand om mina blommor, (duschar, putsat, fixat lite nya platser som passa bättre för storleken av blommorna) städat av i alla fönster, putsat fönstren. Insidan alltså, ute är det ju 10 grader kallt. Inte läge för fönsterputs på utsidan då inte.
Nu är jag klar för att få upp de röda gardinerna till Advent.
Gudars va jag längtar till allt det röda och allt det gröna.
Jag har haft den i flera år en sån där fin novemberkaktus, eller vad dom nu heter. Den blommar flera gånger om år, men den har inte sett så pigg ut på ett bra tag.. Nu idag när jag pysslade om mina blommor, upptäcker jag att det är nåt svart på de fina vita blommorna som min kaktus har. Men jag tror inte mina ögon. Alldeles full i löss.......... Morr.......
Nu står min stora fina kaktus ute i minus 10 grader.

Tror bestämt att jag köper mej en ny kaktus. En utan löss.

Dagen har även innehållit plockande av sånt som jag lagt ifrån mej lite här och där som fått komma tillbaka till sin rätta plats.
Jag har hunnit med ett trevligt möte runt ett köksbord med både kaffe och mjuk pepparkaka. Jadå, både gott och väldigt trevligt.
Tandläkarbesöket idag var väldigt trevlig, det var rent av skojigt. Det kostade inte heller nåt.
Min tandläkare har sista veckan sysslat med att flytta från en ända av stan till den andra. Som det alltid blir vid flyttar så är det ju alltid någonting som är borta..... Jodå, även för de här också. Så det blev inte just nåt gjort de mest sökte sånt som bara inte gick att hitta. Under tiden låg jag bekvämt bakåtlutad och lyssnade till deras försök att lokalisera sladdar och nåt annat vad det nu var. De har ju som ett eget fikonspråk de där tandläkarna och sköterskorna, så det är ju som inte lönt att tjuvlyssna, man fattar ju ändå inte vad de pratar om. Nå men iallafall så var det nåt väsentligt som försvunnit och ville inte bli hittat medan jag var där.


I kväll har det inte blivit nåt gjort. Nästan inget i alla fall. Jag och Mara har tagit oss en rejäl promenad. Men nog var vi som glada när vi var tillbaka på bron. Kallt, snöar och blåser......... Inge mysigt, men när det är gjort så är man ju väldigt nöjd.
Men jag har sett att det kommit massor av snö i vårt land de sista dagarna. Massor av snö är ju inte riktigt samma beroende på var i vårt land det kommer. Massor är ca 1 meter på vissa ställen medan någon decimeter är massor på andra ställen.
Här hos mej är det precis bara pudrat ett tunt lager. Alltså inte en massa snö, bara lite.

Nä men nu tror jag att jag gör kväll.
Börjar ju jobba tidigt i morgon.

Ha det gott alla.

söndag 6 november 2016

Söndag i trevlighetens tecken

Hej tjena. Jag är här igen.
Himlans va bra man kan planera en söndag. När jag vaknade hade jag ingen aning så bra dagen skulle bli.
Jag och Kenneth gjorde en långfrukost på morgonen. Gott och dessutom så löste vi melodikrysset tillsammans. Det var länge sedan vi hade lust och tid med det.
Efter det så tog jag bilen till Brännberg.
Till Gun.
Jag hade bestämt att jag skulle köpa ullgarn av henne. Ullgarn som kommer från Guns egna får. Tänk att det ante mej att jag skulle bli nöjd, vilket ljuvligt garn, underbar känsla och underbar lukt. Om ni behöver en julklapp till någon som gillar att sticka....... Jag rekommenderar några härvor av Guns ullgarn.

Underbara härvor. Känner mig riktigt förmögen just nu. 
Vi fick en riktigt härlig förmiddag tillsammans. Jag och Gun hade massor att prata om. Alldeles för lång tid hade gått sedan vi senast träffats och bara pratat. Nu får vi passa oss så det inte går så lång tid till nästa gång vi gör om det. Så himla skojigt det var.

I stort sett direkt från Gun så for jag till Café Rävasten. Syjuntan hade träff där idag. Vi hade bestämt att vi skulle ut och äta lunch tillsammans denna gången. Vad kan då vara smartare än att fara på Café Rävasten och äta deras underbara sparris-paj. Det är ju från den rätten som  Martti gett vår syjunta vårt namn: Sparrisarna vid samma bord. Numera har vi kortat av namnet något, så nu heter vi rätt och slätt Sparrisarna.
Naturligtvis så var jag ju tvungen att köpa mej en bullpåse att ta med hem, Lena har redan börjat med saffransbullar. De är så sagolikt goa. Förresten var vi allihopa tvungen att köpa hem  en påse med bulla allihop.
Men den som trodde att vi nöjde oss med sparrispaj tror ju helt galet. Det blev ju en gobit också. Jag åt en saffranssemla...... Men alltså så himla gott. Behöver jag berätta att jag inte orkade nå middag ikväll??? Nä det var ju det jag tänkte.








Nöjd efter en toppensöndag så behövs det inte någon mer underhållning...........




Så vi idkar soffhäng här ikväll.  Mara visar demonstrativt vem hon vill soffhänga med. Det är gott om plats i mitt soffhörn om vi säger så.

Ha det gott alla.





Rävar, Boden hockey och lite annat.

Hejja, hejja, hejja.
Idag ska sparrisgänget och äta paj på Café Rävasten.
Kommer att bli så gott och dessutom är jag ju mitt i ett himla trevligt gäng. så kul.

Annars då . !. ?.
Jodå som jag tänkte så blev det ett besök till på våra kyrkogårdar i går kväll. Så vackert och så stämningsfullt. Extra vackert blir det ju av att kvällen är så mörk.

Bitande kallt var det. Nästan 10 grader kallt. Det kändes.


Strax före det var vi på Hockey. Gick inge bra för mitt lag. Men för övrigt var det trevligt, massor av folk, spännande match bitvis och riktigt bra ordnat runt omkring med olika evenemang, lotterier och annat.



Kolla va, både jag, Kenneth och spelarna var på plats.

Vi har minst ett vilddjur som skapar kaos här hemma...... 
Räv.
I flera dagar har vi haft Mara på helspänn. bland har det gått bra men ibland har vi inte hunnit med utan det har bedrivits rävjakt med utgångspunkt från farstubron. Mara är ju en ras som ska jaga Räv, det vet hon, har vi märkt.
Sabla kaxig räv, eller om de är flera. Vi tror de är flera. 
Ibland är dom alldeles utanför dörren, ibland kommer de springandes över gården och ibland får Mara bara upp ett spår. 
-HURRA, HURRA, jag vet precis vad jag ska göra när det luktar så här, säger Mara och poffs så är hon borta. Har vi tur så hör vi två gläfs innan hon försvinner.
I går drog hon iväg efter ett färskt spår. Jag tyckte jag hade full koll på Mara, men se då glömde jag av mej och gjorde nåt annat en kort stund. Jag hann precis se hur hon skuttade iväg borta vid sommarladugården innan hon försvann in i skogen.

Jaha de blev ju till att patrullera vägen. Vill ju inte att hon ska bli överkörd. 
Att hon ska få jaga räv är väl helt ok, men inte hamna under någon bil.
Efter 1 ½ timme kom hon hem.
Blöt, kall, upphetsad och lycklig.
Men sen behövde vi inte se mycket av henne. Hundbädden är fin, soffhörnet är också fint. Pink- och bajsrundorna blir korta, väldigt korta
Mara har kusligt ont under tassarna och underbenen. Den vackra, krispiga snöytan som har lagt sedan ett par dagar. Den som fortfarande hänger som ett marängtäcke på markerna. Alltså inte kommit ner på den fortfarande varma marken. De tär hårt på en jyckes ben och fötter. 
Det finns inga synliga skador då det är väl bara ligga, vila och slicka under tassarna då.
Lite orolig känner jag mej trots allt, inte kul att se en så låååg vovve. Inget go i henne nu inte.

Förra helgen var vi ju till skogs och plockade hem en adventsgran som vi ska ha utanför köksfönstret. 
I går gick jag för att ta fram ljusnätet som vi ska ha över granen. Ja jag tänkte ta fram julgransfoten också...... Men va bövelen.
Ganska snabbt kunde jag ju konstatera att det inte fanns vid de andra julgrejerna. Det är ju nu inte så himla konstigt, julsakerna packades ju bort i januari. Men granen fick vi vänta med att ta bort till snön smält bort. Både julgransfoten och nätet hade frusit fast i backen så det var bara vänta på våren.

Så jag och maken har ju lagt grejerna på något smart ställe så vi skulle hitta de nästa gång de skulle fram.
Har jag berättat att vi har 14 hus på vår gård? 
I ett hus bor vi
Ett är ett garage
En är en lekstuga
En är min ateljé.
Få se då...... 
14 minus 4 ....................
I någon av de övriga 10 husen finns foten och nätet.

Så fort det inte är 10 grader kallt ute ska jag klä på mej och gå på eftersök.

Nä nu tror jag att jag ska passa på och fara till grannbyn och köpa mig lite högkvalitativt härligt garn. Måste bara kolla att hon är vaken och hemma. 
Jag ska berätta mera om garnet senare. 
Ska berätta om pajlunchen på Café Rävasten senare. 
Bilder kommer, jag lovar.

Ha det gott alla




fredag 4 november 2016

Början av Allhelgona helgen

Hej och hå vad tiden springer iväg.

Jag berättade ju att jag var på utbildning i veckan på jobbet. Två intensiva dagar. Intensiva och väldigt givande.
Men att sitta alldeles stilla och lyssna kräver sin man.
Oftast var utsikten den här:

Nackarna på Annelie och Benny. Som ni förstår kunde ju ledan koppla in helt plötsligt. För vad kan annars göra att jag väljer att fota bakskallarna på mina arbetskompisar. Visserligen är det toppen människor, men ändå. Ibland tycker nog jag att jag är lite knäpp. Men bara lite.


Naturligtvis så var jag ju tvungen att ta en bild på grabbarna rakt över bordet. Hihi........ Dessutom la både P4 och Bengt upp armarna precis i samma minut. Samma rörelse, jag tänkte strax att jag fått dubbelseende igen. Men inte det.... De var som Rävarna på isen, de man såg på den tiden det var svartvita filmsnuttar på Tv. Minns ni????
Undras vad programmet hette??? Jag minns ju att jag vetat vad det hette, men se just ju är det borta.... ???? . . . .
Ulf . . . ??? Någonting hette programledaren....

Nå men nu är utbildningen slut och det är vardag igen på jobbet.
Nästan iallafall.

Men jag måste visa en bild som min parhäst på jobbet tagit, Annelie alltså. Det är hon som fick på mej mössan och vantarna. 
Inte sant vad vi jobbar bra ihop. Dreamteam.

Stilig eller hur???

Tänkte ju att jag skulle skriv ner lite stödord vad jag egentligen skulle skriva om ikväll.
Det gjorde jag inte. Alltså har jag ingen aning vad jag ska skriva om. Nå men då kan jag ju sluta nu. Nä jag ska bara skriva:

Jag och Kenneth varit på kyrkogården ikväll.
Vi var förbi Irénes grav, goa kompisen min om ni minns. Hon som jag fått klara mej utan nu i fem år.

Vi var också och tände ett par ljus på den stora familjegraven som vi har där borta på Lundagård.
Vid minneslunden blev vi kvar ett bra tag. Att stå där och tillåta sig känna all den svidiga saknaden efter ett älskat barn som inte finns i livet längre. Det är inte alla dagar vi orkar tillåta oss sakna så. Men ikväll tillåt vi oss att göra det.
Kändes bra, kändes som om det ändå gick ganska bra att komma igen efteråt. 



Skulle tro att det kommer att bli fler besök för oss på kyrkogården under helgen. Skogskyrkogården är ju en väldigt fin plats att vara på både den här helgen och runt jul. Skogskyrkogården, det märks att det är en nyare gravplats. Där lyser om möjligt ännu fler ljus än på Lundagård. Vi kommer nog att söka reda på deras minneslund för en stunds eftertanke.

Nu tror jag att jag ska göra natt. Eller iallafall ta boken med mej och skutta upp i sängen.

Ha det gott alla.