Men nu grönskar det.

Tänk att det behövdes bara en fin, solig och varm dag så fick hela omgivningen fnatt.

Det var i går det hände.
De delar av gräsmattorna som fått gröna strån bara exploderade i rejäl grönska. Ropar efter frisören, luggen började hänga för ögonen, efter bara en dag med sol och värme.
De två  försiktiga maskrosorna efter väggen, de som blygt visat att de tänkte bli gula. Det bara sa tjofs så var den ena en sån där fluffig vit boll och den andra kippade efter andan där i solväggen.

Syrenbuskarna under fönstret. Det bara knaka till så var de rejäla knoppar.

Träden började visa grönt. Å då menar jag inte granarna här runt omkring, nä de andra, de som brukar ha löv.

Å det efter en enda dag med sol och värme. Visserligen så har vi ju inte så lång sommar så det gäller att lägga på en rem om det ska hinna bli nåt. 

Eftersom vi har  idag igen haft en dag med riktig värme och samma sol som igår så fortsätter sommar att storma fram. Snart är det ordning och reda igen.

Bara söka fram myggmedel och solkräm med hög solskyddsfaktor.

I det underbara vädret i går gjorde jag en premiär. 

Jag cyklade genom stan. Jag som är van med stora timmerbilar och fortkörare, som om jag visade det minsta tvekan och ängslan var färdig att köra över mej. Men alla var vi på väg antingen ditåt eller bortåt. Nu var det gående, cyklade, bilar, stolpar och trottoarkanter överallt och kors och tvärs.. 

Nå men det gick bra. Jag tog mej till Årsmötet längst bort i stan och hem igen utan att ha skadat någon eller att själv blivit skadad. 

Gick med andra ord riktigt himla bra.

Himla roligt med cykel i stan.

I dag på morgon klockan tidigt kom Vilja. Klämdag som innebär att skolan är stängd. Mormor ledig när de andra vårdnadshavarna jobbade. Vilja valde mitt sällskap. Kan det bli bättre? 

Kan ha varit lite brist på saker att pyssla med här nu. Jag har ju som packat de mesta. Nå men det blev en stilla och skön förmiddag och eftermiddagen gick i shoppandes tecken. Jag fick den äran att vara smakråd när examenskläderna inköptes. Jomen, jag tror att det blev bra. Kändes som om vi var väldigt nöjda bägge två. 

Klart man måste få en glasspaus, jobbigt med allt detta springandes i affärer. 

Min blev två kulor. En med Citronsorbet och en saltlakrits.

Mmmmm. Viljas blev en mjukglass med stort strössel på.

Men inget varar ju för evigt så flickebarnet for ju hem till sina föräldrar efter shppanet.

Å själv blev jag lite lat. 

Klart jag hade ju kunnat packa lite mer. Snygga till här hemma, gå ut på en till promenad, cykeltur, ringa någon kompis, göra ett fotbad eller nåt. Men det blev inget med det. Jag gjorde gjorde enkel middag: Kokade lite ris och åt ett grillat kycklinglår till det. Det var gott och alldeles lagom omständligt att laga.

Sen blev jag ännu latare.

Jag hör ganska ofta att:

- Du hittar då på och är i farten jämt. Det stämmer inte. Men det är ju inte så ofta jag skriver om när det inget händer. Men de stunderna finns, ibland är de lång som hela dagen.

I eftermiddag så låg jag en god stund och gjorde inte mer än tittade på fettfläcken jag fick efter att jag tappat bitar av middagen i knät. Å i huvudet fanns det en tanke på att kliva upp och lägga de smutsiga byxorna i tvättkorgen.

Men som sagt jag var väldigt lat så det tog ett rejält tag innan den tanken verkställdes.

Nå men nu tror jag det är strax kväll hos Monika. Känns att jag var tidigt upp och tog emot min fina gäst.

Klockan är över halv elva så då är det ju helt okey att vara väldigt lat.

Särskilt bra, eller?

Nu får ni klara er själv. 

Gonatt och ha det gott.

Lite av mycket

Spotify.
Jag lyssnar aldrig på musik. Hinner inte. Eller prioriterar inte.
Men när jag sätter mej vid datorn och ska skriva blogg då startar jag Spotify och spelar mina listor. Å jag spelar så vansinnigt så jag är bara tacksam att jag inte åker ut. Sparar inte på ljudnivån.
Det finns ett tillfälle till när jag spelar musik, dock inte så jag riskerar att bli vräkt. Nä för då har jag hörlurarna på. Fullt ös i hörlurarna.  Det är när jag ska städa.
Städa är fan inte kul.
Men med en riktigt bra spellista så är det ganska trevligt att städa. Städa med massa Twist, cha-cha-cha,  magdans, shake, jenka och lite hip-hop.
Jag inte bara städar bra, jag dansar som en gud och sjunger som Whitney....
Nyttigt för jag skapar alla typer av endorfiner. Dessutom blir det ju lite renare här hemma.

I vecka gjorde jag och Victoria hus-affären klar. Nu finns det inget ansvar kvar på min måste-lista.
Den som är intresserad av vad Victoria gör där i Vändträsk kan följa henne på instagram. Vandtrask50 heter sidan.

Se vad Jesica Selberg la ut på sin Facebook. En blyertsteckning av Bodens vackraste hyreshus...
Där bor jag.. Än så länge är min ingång den till höger. Men snart ska jag ta vänstra dörren för att komma hem.
Hon gör så fina saker hon Jesica.

I vecka så flyttade en ny bil till Familjen Ringström. Jag bjöds på en premiärtur. 

Eftersom jag nu släppt på det där att inte kunna umgås med familjen bara för att akta mej för Coronan så passade Vilja på att höra om hon fick sova en natt här. Men absolut. Så himla skoj att äta både middag och frukost med sällskap.

Det var dags i helgen som var att ta hem husvagnen från Kanis. Så naturligtvis så passade jag på att följa. En härlig promenad där innan skitvädret kom. Skönt med bil utan Cab när det nu var det väder det var.

Vi har det bra, vi här bak i bilen.........

Trots att jag packar och packar så det knappt finns nå plats kvar att göra nåt annat så har jag inte slutat pussla. För varje pussel jag tippar upp på bordet så säger jag: 

- Det är det sista pusslet innan jag flyttat. 

- Japp, jag vet...

Men jag har nu vansinnigt svårt att ta order. Jag lyder dåligt. 

Men vad är väl den där underbara frukoststunden utan pussel och ljudbok??? Inte mycket

Så nu ligger det två pussel och bara väntar att på få tippas upp på bordet. Bara jag byggt färdigt det jag håller på med nu

Just när jag bestämt att middagen idag bara skulle bli en filtallrik med en äggmacka så ringde Linda:

- Har du ätit?

- Vill du komma och äta, vi ska grilla. 

- Vilken tur att jag inte påbörjat det vansinnigt invecklade middagsplanen. Fort var jag klar.

Det var gott. Underbart gott.

Med massa olika tillbehör. Så där häftigt lyxigt. 

Nä nu ger jag mej för ikväll. 

Ha det gott alla och ta hand om er. 

Gympa å annat.

Det finns så många finurliga lösningar som blivit födda under den här Pandemin. Massor av företagare som inte lägger sig ned död utan kamp.
Ett exempel är Hemmagympa med Sofia.
Jag har haft en längre fight med latmasken.
Men jag vann. så nu är jag igång.
Det är ett underbart program för oss daglediga på SVT 1. Å förresten finns det säkert på SVT Play för er andra.
Gympa. Man väcker hjärtat och får sig en genomkörare utifrån sina egna förutsättningar.
Hon är jätteduktig och man känner att man har rätt "kom igen nu-sällskap" utan att bli uttittad.
Jag rekommenderar.

Det där med mörkläggningsgardiner. Undrar hur det funkar? För mej funkar det inte. Det första jag gör när jag vaknar är att kasta en blick ut genom fönstret för att få en ledtråd om det är mitt i natten eller om det lutar åt att det är morgon. Visserligen blir det ju bara svårare och svårare eftersom det nästan är jätteljust väldigt tidigt. Men ändå, jag kan som se på ljuset om klockan är fem eller om det lutar mot sju. Men då var det ju det där med persienner. 

Jag har fullt morgonlyse in i sovrummet det blir jättevarmt om jag inte sätter för persiennen. 

Men då ser jag ingenting.

Hur gör ni för att veta om det är morgon nu eller sen?

Ni kanske gör som jag. En rejäl glipa. Men det blir ju inte mörkt i sovrummet direkt men då brukar jag stänga ögonlocken, det hjälper. Det blir väldigt mörkt.

Att vara hemmaproffs gäller ju för den som är pensionär och vill vara lite försiktig i umgänget, då är ju tvn ett sällskap. Tänka vad glad man blir när man ser att ens favoritserie kommer med säsong nr 6  snart. Vikings. Väldigt blodig och rå sak. Men jag tror ju att det var så i Norden kring 900-talet, tufft och hårt.. Jag har hört att det inte ens fanns internet då, inte heller toaletter eller bibliotek. 

Jag halkade in på serien för jag ville se Gustav Skarskård, hur han som svensk klarade sig i en sån film. Smack sa det så var jag fast. Massor med härliga karaktärer. Gustav med sin rollfigur Floki är ju en av dessa favoriter. 

Guldkanter är det gott om. Speciellt om man ser till att uppmärksamma när de kommer swischande förbi. 

En sån sak är att bestämma själv. En annan är familjen och de viktiga kompisarna.

Jag tog ett beslut för några veckor sedan att vara väldigt försiktig i kontakten med människor, ännu mer försiktig än tidigare.

Det innebar att jag i stort sett bara träffade folk ute. Inte ens familjen träffade jag annat än ute. Då levde jag ett hektiskt liv med att göra klart i Vändträsk så den nya ägaren kunde ta vid. 

Som jag sagt tidigare så fick jag stor hjälp av familjen. Men vi var bara utomhus. 

Nu har jag tagit nya beslut. För jag har hört att man får ändra sig.

Vem vill leva utan familjen?

Näää, någon ordning får det trotts allt vara. Så nu har jag bestämt att jag ska inte dö i Corona.

Jag ska heller inte stänga ute min familj för det blir inget liv med guldkant. Liv utan guldkant kan jag vara utan. Mina nya beslut gjorde att jag fick sällskap hem idag när vi satt morötter klart i Heden. Vilja Guldkant följde mej hem, trots hot om att jag måste fortsätta städa hemma. 

Dessutom att ta en kopp kaffe eller en lunchdate med någon kompis är också okey, 

Guldkant du vet. Ack så viktig.

I vecka gjorde jag klart i Vändträsk. Det hela avslutades med middag med Linda och Kent på altan, en sista gång.

Den dagen kändes tung och gråaktig.

Varken före eller efter har det en enda gång känts som om jag kanske inte riktigt vill det här.

Nä för jag är en klok gumma som känner till mina begränsningar. Dessutom blev Vändträsk bara ett ensamt, dystert och jobbigt hål utan Kenneth. Nä såna hål måste man ta sig upp ur. Det går inte att klamra sig fast bara för att det ska vara som man är van..

Hej då på dej Vändträsk. Jag vet att du kommer i nya, rejäla händer å själv ska jag leva ett nytt härligt liv.

Sitta på rumpan är det inte mycket av, tack och lov. Är det inte Hemmagympa med Sofia så är det långpromenader, telefonsamtal, fikastunder med folk, pussel, live-föreläsningar, ljudbok, eller nåt annat. Just nu är det mycket förbereda för flytten. Trots att det är någon vecka kvar så känns det helt okey att det är staplat  fullt både här och där med sånt jag redan packat, härligt med tömda skåp och nyputsade fönster.

Så i slutet av månaden så känner jag mej redo att inta lägenheten med pysselrum och balkong. Längtar? O ja...

Förr om åren brukar ju Folkrace-säsongen vara i full gång. 

Men nu är det ju som annars. 

Jag hittade två bilder för någon dag sedan. Det ena är från i fjol, strålade sol och vännerna Calle och Doris. Den andra är från två år tillbaka, jag under paraplyet med skinnhandskarna på tork. Hällregn som måste ha varit en repris från den gången Noa var tvungen ut med sin båt. 

Du får gissa vilken som är vilken. 

Nä nu ska jag återgå till mitt sällskap.

Ha det gott alla. 

Avtackning och Viktoria

God morgon.
Det där med pensionärsfrukost gör ju att man längtar upp varje morgon.
Visserligen har jag aldrig kunnat känna den sköna känslan som många andra har när de får ligga kvar i sängen och bara vara.
Minns att det fanns en tid när det kunde serveras både kaffe och kramar på säng. Då var det inte så himla bråttom upp.
Minns jag.
Nä hos mej blir det fort myror över hela min kropp. Längtar bara upp.
Denna morgonen tänkte jag att jag kunde ligga kvar en stund. Så jag greppade glasögonen och mobilen. Tänkte jag kunde kolla om det hänt nåt medan jag sov.
Men alltså fort hade jag skuttat ur sängen.
Malin, mina barns kusin som bor i Yttersta, strax utanför Piteå. Med andra ord inte så långt härifrån. Malin lagt upp en mycket vacker bild på Facebook.

Underbart vacker men inte nåt man vill se den 9:de maj. Jag bara var tvungen skutta upp och dra upp persiennen och kolla. Ar det vinter här också? Nä det är något som hänt i pitetrakten inatt. Såg även vintriga bilder från Ingela, goa vännen från mitt förra liv i Långnäs.

Hos mej är det samma färger som igår. Brunt med strimmor av grönt. Nå men det känns som de är mer i tiden.

Jag såg på väderprognosen igår att det skulle bli blött idag. Regn och rusk. Kanske var det som ramlade ner i Yttersta och i Långnäs i form av snö inatt. Här lyser solen och har ingen aning om att den inte skulle göra det idag.

Visserligen känner jag att det är väl såna missar man kan leva med.😊

Skulle tro att det blir en sväng med cykeln idag, en promenad på stan, koka sig lite kaffe och sätta sig ute i trädgårdsmöblerna utanför lägenheten, eventuellt blir det packa lite också. Finns ju mycket att ta sig för trots Corona-tider.

Igår var jag på avtackning på Samhall. De hade verkligen slagit på stort. Det var både goda tårtor, trevligt sällskap, vackert tal, blommor och en mängd presentkort. Jag kände mej viktig och uppskattad. Dessutom var det många som var avundsjuk, de hade också gärna blivit pensionärer.

Direkt efter avtackningen for jag ut till Vändträsk. 

Hade en date med den nya ägaren av Vändträsk 50. En trevlig stund med Viktoria. 

Jag säger ofta att jag inte saknar tiden som ung. Men det är ju så det smittar av sig av Viktorias sug på livet. Hon har mycket jobb framför sig, men hon verkar så peppad så det kommer att gå som en dans. Ett spännande, men jobbigt äventyr.

Jag önskar henne lycka till och hoppas hon blir lika lycklig som jag varit där i skogen.

På tal om att packa. Har jag sagt att jag ska flytta. Igen. Inte långt men ändå.

När jag tackade ja till den här lägenheten så visste jag inte jag att jag inte vill bo utan balkong. När så möjligheten kom att lägenheten vägg i vägg med mej, något större och framförallt med balkong blev ledig så nappade jag direkt.

Så nu i månadsskiftet blir det att flytta igen.

Jag har en klok kompis som sa att när man flyttar hemifrån ska man flytta mins två gånger. Smart kompis, men vilken av dom var det??

Enkelt att packa, det blir med IKEA-påsar inte flyttkartonger. En halvtrappa ner, ut,  15 meter till nästa trappuppgång, in, en halvtrappa upp. Framme. 

Jag längtar att få sitta med kaffekoppen på balkongen i morgonsolen, veta var man ska hålla till när man ska impregnera skorna, lämna köttet när man frostar av frysen, när det är för varmt att vara inne, odla mangold.

 Dessutom får jag nu ett Pysselrum.

 Andra säger: Va härligt då får du ett gästrum........ Nä men inte det. Mina gäster får även i fortsättningen sova i bäddsoffan eller på madrasser framför TV.

I ett pysselrum ska det vara pyssel.

Det var denna morgons sköna frukost. Nu ska jag se till att det händer nåt en stund.  

Ha det gott. Njut av livet men var rädd om er.

Sälja, pensionär, nya skor och cykeltur.

Jag köpte nya skor i veckan.
Vet man ju hur det kan vara, skorna är ju i särklass bäst just innan de ger upp och faller i bitar.
Nå men man är väl en klyftig kvinna så jag tänkte att det är bara att sätta igång och skola in de rackarns skorna. Innan det är dags att använda de på riktigt.
Men hur det nu gick till så ändrade jag på planerna.
En premiärcykeltur. Ja men det ville jag ju väldigt gärna. Tänk att få ynnesten att bara susa ut efter cykelvägar kors och tvärs. Inte en enda timmerbil som försöker preja en av vägen. Å inte en enda bilist som försöker köra igen de tre timmar som de försov sig på morgonen.
Helt underbart, att jag nu packat ner kondisen någonstans får jag ju söka lite efter.
Jag ringde och beställde kaffe hos Linda i Heden å så susade jag iväg.
Vet ni att det är konstant uppför till Heden, hela jäkla vägen?
I bland gick det så tungt att jag kände det som om jag stod helt stilla.
Speciellt  då det blåste förbi en som tagit med sig kondisen.
Sablar, bara kämpa på.

En pratstund med dottern och kaffe ute vid deras grillplats. En helt okey stund på dagen. Hela resan hem bestod att bromsa. Bara nedför hela vägen. 

På vägen hem så tänkte jag att jag är nog den enda som riskerar skoskav i rumpan och låren av att skola in nya skorna.

Min dotter påstår att jag glömde direkt när jag flyttade till stan hur man klär sig. Bara inse att hon har rätt. Det är kallt att gå omkring med blöta skor. Skorna blir aldrig mer sig lik.  Dubbelt dumt.

Men som ni ser så fick jag ju gå ett steg tillbaka och se till att jag var bättre klädd. 

På den bilden med skoterskorna sitter jag och konstaterar att jag känner mej så himla färdig i Vändträsk. Skönt att det snart är någon annans ansvar. Hoppas att den nya ägaren kommer att trivas. Jag önskar henne ett riktigt gott liv där ute. 

För nog har jag trivts där, förr.

Men sen blev ju allt så annars.

Pensionär. 

Japp.

Så ljuvligt. Början blev ju inte som jag tänkt att det skulle bli. 

Du vet, kolla resor, anmäla mej till studiecirklar, ställa till trevliga sammankomster med goda vänner. Nä men då planerar vi om.

Varje morgon börjar jag med lyxfrukost. Yoghurt med bär och nötter, kaffe och macka och så ett glas med c-vitamin. Till det tar jag sittning med pussel och ljudbok. I lugn och ro. Ingen stress här inte.

Dessutom går jag en lång hundpromenad varje dag, dock utan vovve. 

Sen har det ju varit väldigt mycket med att avveckla mitt hem i Vändträsk.

Resan att sälja ute i Vändträsk har varit lång och väldigt jobbig. Tur att jag har haft Kent och Linda vid min sida. Jag hade nog inte orkat varken mentalt eller kroppsligt.. De har verkligen gett mej all deras fritid under många, många veckor här i vår.

Resten av min familj har också ställt upp. Sara kom en helg och städa upp mitt hus och stajlade till det, hur fint som helst. Ni har väl sett Mäklarbilderna? Man tror inte att det är verkligen där jag bott.

Stilstudier när Sara skurar min dusch.

De underbara barnbarnen som roade sig så gott de bara kunde när alla vuxna bara höll på och höll på.

Linda, ser nöjd ut. Undrar var de två skruvarna ska sitta.

Kent intar välbehövlig lunch.

När väl huset kom ut till försäljning så gick ju allt väldigt fort. Det var ju en underbar känsla att det verkligen skulle bli så att jag skulle slippa ansvaret. Efter ett helt års joxande med lantmäteri och sånt. Den 18 maj är hela köpet klart och jag står inte som ägare längre. Blir skönt.

I dessa Corona-tider gäller det att vara listig annars blir det ju inget umgänge. Men det är ju så enkelt att sitta ute med var sin kaffemugg. Här är det Ullis som kom och hade med sig en stol. Helt klart klyftig flicka.

I kväll när jag satt mej vid datorn för att återigen lyssna på en livesänd föreläsning som Studieförbundet vuxenskolan kör så blev jag kvar efter sändningen. 

Detta är en bild från förra föreläsningen. Det får ju bli så här när man inte kan gå på studiecirklar. Mysigt eller hur?

Tänk om jag skulle tömma mobilen på bilder, ladda upp i datorn i stället.

Nä men alltså, så blev det som det brukar. Jag blir sugen att skriva blogg. Så här sitter jag och vet inte hur jag ska klara av och sluta skriva.

Nu.

Ha det gott alla. Var rädda om er och håll avstånden.