Vårvintern är på G.... Underbart

Grattis Lena.
I går kväll var vi på kalas hos Lena.
Hon hade köket fyllt med godsaker. Kan ju berätta att det tog en stund innan vi smakat oss igenom alltihop. Många goa saker där.
Trevliga människor träffade vi. Skojigt, massa prat och en massa skratt.
Med andra ord en fullträff.
Annars vet jag inte om jag har så mycket att berätta om. Jo men just det.
Att få bo i norra delen av landet i den årstid som vi nu står i början av.... Min älskade vårvinter.
Känna den där varma solen mot ansiktet utan att det blir svettigt och kladdigt. Det blir bara inte för varmt. Ingen hösnuva. Inte ett mygg så långt ögat når. Solen som lyser på den vita snön......... Mågott-Booostarna bara duggar tätt.
Det är egentligen lite för kallt ännu att var ute. Det är ju bara sidan som exponeras mot solen som blir varm. Baksidan är kall, kall. Nå men vi är ju bara i starten av ljuvligheten. Men nu gäller det att vara med, årstiderna går ju med en himla fart.

I lördag så ville jag väldigt gärna vara ute och äta lunch. Att vara vid grillplatsen är ju bara glömma det är alldeles för kallt ännu. Där ju också lite skugga av björkarna, gör det genast ännu kallare.i sommar ska grillplatsen flyttas. Den ska närmare pysselhuset.
Jopp.
Det ska den.
Kenneth är ju alltid pigg på att hitta lösningar på mina drömmar. Så var det nu så att jag ville grilla korv men inte lämna den varma altanen, så fixade han det. Han satt en fälg i traktorskopan och körde så att skopan nådde in över altanen. Smart.

Blev ju så bra som det bara var möjligt. Vi fick sällskap till lunch, ännu bättre. Lite kallt var det allt men ett bra genrep av den underbara årstiden.

Söndag var det ännu kallare men vi kunde sitta ute på altanen ett tag ändå. D-vitamin och gott humör i stora doser.

Här kommer en bild från jobbet. I går prismärkte jag en jättehög med väskor. Underbara gåvor från vänliga människor.

Men jag kommer nog aldrig förstå varför man skänker trasigt och smutsig..... Tror man att folk vill betala för smutsigt, fläckigt och trasigt? 

Eller är det för att det är enklare att bli av med soporna på det sättet??

Jag har varit hos frissan och blivit med lite hår. Känns jättebra. Jag har inhandlat en orakelmedel mot risigt hår. Så nu förväntar jag mej stora förändringar. 

Åsa..... Det är en av tjejerna på Tjejträffen, ni vet där vi träffas en gång i veckan och pratar, fikar, pratar, skrattar, ibland gråter lite och pysslar med smyckestillverkning, luffarslöjd, stickning betongarbeten och allt annat som man kan göra sittandes runt ett stort bord. Å så brukar vi fika och prata 😆😆. Ja ni fattar.

Åsa alltså, hon är en sån som gillar att tävla och skicka in allt möjligt. Hon skickar inte in bara i sitt eget namn helt uppenbart. Kolla vad som kom i min brevlåda förra veckan. Tack snälla Åsa, jag blev rejält överraskad.

Nä nu ska jag bege mej på en promenad med Mara. Ska ju iväg och jobba på någon timme. Så det gäller att vara nere vid landsvägen när bussen passerar.

Idag är det massa mera på dagordningen förutom att jobba. Jag ska på en tre-rätters-lunch på Viljan. Brukar var så himla gott. Dessutom är det trevliga brudar som jag ska följa med.

Skulle tro att det blir lite bita naglarna också innan jag får höra vad läkaren säger till Kenneth. Det är dags för ett EKG i Sunderbyn idag. Hoppas de kan lämna besked som gör att vi har något positivt att se fram mot.

Jag ska på tjejträffen ikväll.

Åsså hoppas ju att jag får tag i en semla idag.

Glad fettisdag på er.

Ha det gott alla.

Halt, väldigt halt ute.

Idag bara vägrade jag. Inte en chans.
Jag vägrar att gå ut på den nyfallna snön. Fy va läbbigt. Innan nysnön så var livet som en spegel. Glasklart, knallhårt, helt slätt.
Alltså klar, hård, hal is.
Å nu är allt täckt med några centimeter nysnö.
Dessutom har jag sparken i ladugården. Hade jag bara kommit mej dit så hade det varit lugnt.
Inte ens Mara är intresserad att vara ute. När vi släppt ut henne så har hon sett ut som Bambi på hal is. Det har inte ens varit aktuellt att ta upp jakten på ekorren.
Nä vi har hållit oss inne idag.
Visserligen var det ju inte dumt det heller. Vi har satt om lite blommor, lagat lite god mat, dammsugit, sovit middag, sett skidor på Tv, löst melodikrysset och bara haft det himla bra.

I morgon måste jag ju dock ta mej ner till vägen om jag har tänkt åka buss till jobbet. Å det har jag ju.
Känns som om jag gruvar mej redan.
Skithalka.

Tänkte där ett tag att få brevet skrivet idag..... Men nädå.
Jag har lovat att skriva ett handskrivet brev till min faster. Nu har hon väntat sedan i sommar så nu är det väl hög tid att få det gjort.
Men idag blev det inte..... heller. Men snart bara måste jag ta tag i det.

I går for vi till Sara och grabbarna. De var i husvagnen där vid skidbacken i Piteå.
Blåsigt och halt. Det var inte riktigt väder för att mysa på ute.
Det blev lite husvagnshäng, lunch på serveringen och lite skoj och bus.
Naturligtvis så tog vi lite bilder.

Ser ni den fina tavlan i bakgrunden. Den sitter uppe på serveringen på Lindbäcksstadion. Den är så himla fint målad med massa av spännande detaljer.

Som sagt... Jag tog lite bilder. Ganska många faktiskt.

Vi fick också lära oss hur man gör Mellomys.  Elis visste precis vad som krävs. Så det var bara att skrida till verket när vi kom hem. För det var ju Mello i gårkväll.

Jodå, det gillade vi. Blir säkert fler gånger, nu när vi vet vad man ska ha.

Nä men om jag skulle ta och kolla upp lite så jag är förberedd inför arbetsveckan. Vad vi ska äta till middag och lunch nu i några dagar. Kolla att jag är förberedd för medarbetarsamtalet i morgon. Att jag har koll på hur jag jobbar. Tror det är onsdag jag är ledig. Tror jag, måste kolla lite. Tror det är måndag och tisdag jag stänger affären... Tror jag. Som sagt, jag behöver nog kolla lite.

Ha det gott alla.

Redo för sista arbetsdagen denna vecka.

Jösses sover inte mina läsare den här morgonen.
Redan har det varit in massor med människor och läst. Nå de var lite tidiga eller jag var lite sen.
Vilket som, hoppas bara de gör ett nytt försök. För det kan ju inte hjälpa att jag blir ohyggligt mallig och stolt när jag ser att det är in folk och läser det jag skrivit.
Eftersom jag inte kan se vem det är som är in så vill jag ju så gärna inbilla mej att det inte är samma människa😁

Jag har ju köpt mej en ny telefon, men den var så ny att man inte kunde köpa fodral till den på Elgiganten där man sålde telefonen. Så det blev att beställa på nätet.
På söndagskväll gjorde jag beställningen. på tisdagsmorgon var den i postlådan. Det är fin service kan jag tycka.

Jag som gillar färg tog naturligtvis inte en svart när det det gick att köpa en med gröna blommor på.

I veckan blev vi bjudna på surströmming. Härliga Björn som är så duktig på att fixa så vi får träffas och ha det trevligt. Oturligt bara att en i gängen tillbringade kvällen på sjukhus. Nå men det gäller att se det positiva...... Vi måste alldeles strax ordna en repris så sjuklingen kan vara med.

Gudarns så gott. Tänk att när man äter surströmming så är första tuggan och den sista lika god.

Mmmmm.

I går var det skivor till kaffe på mitt jobb. Himla trevligt, det är sång och musik, det är alltid någon som berättar nåt intressant. Den här gången var det både en ornitolog som pratade om fåglarna som vi matar kring våra hus. Dessutom var det någon som informerade om sjukvården...... eller nåt sånt. 

Kunde inte lyssna just då, man känner ju sin plikt, man har ju ett jobb att sköta om. 

Kassa-disken är ju som min plats här på jobbet.

Men fota kunde jag.

Annelie, min lilla parhäst på jobbet hon passade på att ta en bild på mej. Snyggt va. Det gäller att ha koll på alla muskler. Så fort man var på väg att börja le lite så drog strumpstickan iväg på golvet. 

Jaja, då fick man ju litet träningspass. Ner på golvet och treva under disken, för naturligtvis skulle den ju till varje pris dit under.

Som du ser Sabine har strumpstickan hittat hem igen. 

Jag lämnade den nämligen efter mej när jag var på träff med Sparrisarna.

Jaha, nähä. För en timme sedan var jag in i tvättstugan och trodde att jag startade en tvättmaskin. Inte det. Laddad men inte startad. Å nu är det lite sent att göra om och göra rätt. Jag hinner inte hänga tvätten innan jag ska iväg med bussen.

Det här med att börja simma. Skönt  men nog känns det att jag har haft muskler som inte gjort nåt på ett tag. Det är lite stramt och lite ont här och där.

Nå men det går ju över. Bara vara ihärdig, mera simma.

Plötsligt har jag blivit så sugen på att göra palt. Måste nog inhandla sidfläsk och stora lättskalade potatisar.... Det måste ju ingå i vår kost???..... Fettfri och med ett minimum av kolhydrater. 

Nä nu ska jag ta och göra mej färdig så jag hinner med bussen.

Ha det gott alla.

Begravning, 50 års-kalas och lite annat

Hej på er.

Denna morgon när vi vaknade var det minus 21 grader ute. Kallt och friskt.
Nu i eftermiddag slog det om till 2 grader varmt och en isande frisk vind. Mycket vind
Kan bara berätta att det är i stort sett lika kallt.
Vi anande det när vi klädde på oss för att fara iväg och se mågen och hans kompisar köra en sån där biltävling som kallas uthållighetstävling.
Det är inget publikfrieri direkt.
De är ett gäng bilar som kör varv efter varv.  I flera timmar, bara med uppehåll för att tanka, pinka och kanske äta nåt. De har kört på detta sätt i tre tävlingar, så idag var det finalen
Nu var vi bara där när det bara var en timme kvar av tävlingen.

Det gick alldeles perfekt för mågen och hans gäng. De vann. Dessutom har hela tävlingen varit ohyggligt skojig hörde jag en av killarna säga. Tror jag säkert. De där gillar ju att köra bil. Fort och med bredställ i kurvorna.

I fredags var det mindre munter start på dagen. Det var den dagen Rose-Marie skulle begravas. 

Om man inte tänker sig för så kan man bara känna saknad och sorg. Men nu är jag ju en sån människa att jag verkligen försöker känna tacksamhet, att vi fick tillhöra hennes vänner och att vi fick förmånen att lära känna henne och att ha henne som vän..

Ett bildsvep bland vännerna på väg in i kyrkan... Börjar med en bild på Björne som tränar på att ta en selfie

Väldigt fin begravning. Värdig, samtidigt som den var väldigt personlig. 

Men det var känslosamt. Både att veta att Rose-Marie är borta för alltid. Men naturligtvis så kom ju all den saknad och all sorg över att Jimmy är borta svepande som en väldig enorm våg. 

Jag trodde gråten skulle göra att mitt hjärta brast. Men se det är inte klokt ändå att det reder upp sig efter en stund och tårarna verkligen slutar strömma.

På vägen ut från kyrkan så hände en sak som gjorde att mitt sinne fick en knuff tillbaka till det mer lättsamma. Det var på väg ut som jag tänkte att jag skulle torka bort de där sista tårarna som kletade ner mina glasögon. 

Fel, fel, fel blev det. 

Inte var det min fuktiga näsduk som jag använde, näähhhä. Det var det blötlagda, det rejält blötlagda pappret som suttit längst ner på Rosorna. 

Hoppla, behöver jag berätta att plötsligt var glasögon kraftigt mer blöta på bara ett litet kick. 

Men plötsligt kände jag att så blöt jag var i ansiktet och vatten som droppade på kavajen gjorde mej på fnissigt humör.... Skönt efter allt det där svarta.

Den sköna känslan blev bara skönare vid lunchen efteråt. Underbara människor, god mat och ett helt förträffligt sätt att avsluta den dagen. 

Några av alla härliga människor fick jag med på bild men det var väldigt många vid den goa buffén och försåg sig.

Tack Stig för att du ville ha oss med. vi känner oss hedrade och väldigt tacksamma. Rent väldigt värdefulla.

Jaha så är man ju tidningskändis också. På ett lördag var vi på ett kalas... Jag återkommer till det. Där var det en kvinna som berättade att de läst om misshandeln jag råkade ut för på jobbet. Så det var ju klart att jag var tvungen att söka reda på artikeln.

Jodå. Så är det.

Så var vi då vid kalaset...

Annica har fyllt 50 år här för ett tag sedan. 

Nu gick hon ihop med en av henne döttrar och måg och de gjorde ett gemensamt kalas. Å vilken kalas sedan..

Min maken är ju inte så där full av ork och energi. Men vi använde varje minut av den orken till att njuta av den fina festen, alla trevliga människor som vi delade bord med och för underbara maten. Men att man inte sprack. Lååångt efter att man var stock-mätt så fortsatte men ändå att äta. Hjälpte inte att man bestämde sig gång på gång att nu är det färdigt nu ryms inge mer...  

Men plötslig passerade men nåt på ett fat. 

Det var skojiga gissningslekar. 

Himla skojig fest. 

Efterrätten kommer man att drömma om lääänge. 

Tror jag lägger ut några bilder. 

Här på sista bilden försökte jag få bägge systrarna Engström på samma bild. Kan bara säga att hålla reda på en näve med loppor är mycket enklare....

Haha, men till sist kunde jag få en bild med både Annica och Lotta på.

Grattis till mej.

Som sagt, man hade tänkt på allt på denna fest.

Tack Annica, Jennifer och Victor.

Nu ska jag gå och göra lite förberedelse inför jobbarveckan som står för dörren.

Ha det gott alla

En hel vecka sedan sist

Ja just det ja. Det är ju en evighet sedan jag senast skrev blogg.
Blir till att ta hjälp av mina bilder för att minnas vad som hänt sedan sist.

Helt klart är det snart en vecka sedan jag var på tjejträffen. I morgon är det dax igen.
Så här såg det ut förra veckan på tjejträffen.

Som ni ser så är det lite av allt möjligt som pågår. Det gjuts i betong, virkas, stickas, viks kuvert... Men det var nog bara jag som jobbade med mitt luffarslöjd-träd den här gången. Tänk det var inte en enda som gjorde nåt smycke... Konstigt.

Här en bild på Vilja och Mara. Där den ena är där är också den andra.

Sedan jag skrev blogg sist så har jag passat på att fylla lite år. 

I fjol fick jag en present som jag nästan inte hann använda innan tiden runnit ut.

Ett presentkort på fotvård. 

Det har tydligt framgått från dag ett  att det är lite besvärligt att få en tid. 

Jodå, det stämde precis det. 

Men varje gång jag har fått mitt arbets-schema har jag kollat av om det funnits tider. Men inte en enda gång har det funnits tid inom den period jag vetat hur jag skulle jobba. När jag nu gick in i början av januari för att kolla så kunde jag konstatera att det inte fanns någon tid kvar att få innan presentkortet gått ut första mars. Då ringde jag dit och kollade om jag kunde byta min behandling mot någon annan Jodå det gick fint..... Jag säger bara lyxigt, superlyxigt.

Här har jag just klivit upp från 45 minuters ansiktsbehandling. Men milde himmel så skönt.

En sån där bild som gör mej så lycklig ända in i hjärtat. Så himla skönt. Hela familjen på en skön skogspromenad. Vi har nyss passerat stora travar med timmer, ljuvligt doftande timmer. Kenneth orkar följa och Mara rusat omkring som en dåre. Hon kan verkligen se lycklig ut när vi gör såna här promenader.

Jag och Kenneth har ätit polled älg i helgen. Så himla gott. Så gott och så himla bra för maken som ska äta mat som inte innehåller fett eller kolhydrater. Bra mat för min makes fru också... Gott, riktigt gott.

Här då... Här är en bild på min hjälte... Kent, mågen ni vet. 

Vad gjorde vi utan honom. Här har han ryckt ut som mobil-proffs. Jag har köpt mej en ny telefon. Det är inte sant vilket jox innan allt är överfört och klart för att användas. Jag blir alldeles kallsvettig av tanken vilken elände om jag varit tvungen att göra det själv.

Tack Agenten.

 På söndag hade vi lyckan att bli tillfrågade om vi ville följa på bio med Sara, Elis och Kasper.
Klart vi ville.

Vi såg den nya Disneyfilmen..... Vaiana.

Den här alltså. 

Det är å himla pampigt att se Disneyfilmer på bio. Den här var inget undantag. Dessutom var det ju sån där 3 D-film som man måste använda glasögon. Speciella glasögon. Där ett tag glömde jag av mej och tog av glasögonen, fick väl för mej att jag satt med läsglasögonen, eller nåt....... 

Å fattade ingenting. Det blev bara så himla suddigt. Jag lutade mej mot Elis och frågade vad som hände med filmen??? 

-Glasögonen Farmor, du måste ju använda glasögonen......... Ja just det, fattade jag väl.

Nä nu ska jag ge mej. Måste packa väskan. Följer med Kenneth på morgonen så jag kan fara och simma en stund innan jobbet börjar. Fick ju blodad tand där när vi simmade på Hotel Laponia.

Å nu har den eländiga förkylningen släppt. Den var ju ett helt äventyr, med både rinnande näsa, hosta och feber. Nå men nu är den bara ett minne blott.

Tjejträffen i morgonkväll och syjuntan "sparrisarna" på onsdag... Jag bara tänker på att roa mej.

Ha det gott alla.