"O helga natt" i en hiss

Visst har jag berättat att jag fullständigt älskar "O helga natt". Eller som den heter på ett annat språk O holy night????

För flera år sedan gjorde Linda mej en CD- med 17 olika artister som sjöng precis den låten. En kär julvän. Håller som favorit än.
Just nu har jag Youtube igång så hela huset är fullt av heliga nätter.

En gång i tiden så jobbade jag på en arbetsplats som låg tre våningar upp. En kväll var det jag och en grabb kvar som sista knegarna som skulle hem. Vi klev in i hissen och just då hissen började röra på sig så började grabben sjunga....... O helga natt...
Att han var med i ett band visste jag. Men inte ens nära att jag skulle bry mej om att lyssna på sån musik som var hans....
Hårdrock you know.

Men att han kunde sjunga så som han gjorde där i hissen hade jag aldrig trott.
Aldrig tidigare har jag varit med om att den hissen rört sig så förbaskat fort. Hade inte gjort ett smack om det varit 87 våningar ner... Jag bara gapade....... Meeeen vad du kan. Vad duktig du är....
Strax blev han rejält förlägen när han såg min glatt överraskad min.. Dessutom hade han glömt att han hade åhörare....
Men så började han förklara om förlängda toner, höjningar och annat som musiker märker..
Han frågade mej om jag lagt märke till hur Peter Jöback gör O helga natt.

- Absolut, jag lyssnade ju dagligen till O helga natt och nästan varje dag till Jöbacks version.

- Har du hör hur han gör med sista tonen när kören slutar sjunga. Och hur han gör med tonen där och där?
- Absolut.... Klart jag har...

Sen var det bara järnet hem och lyssna igen på O helga natt och Peter Jöback för naturligtvis hade jag aldrig tänkt på det...

Så nu har jag ett helt annat sätt när jag lyssnar på O helga natt...
Tack grabben för att du lärde mej att lyssna, verkligt lyssna inte bara njuta.

Nu ska jag skutta upp i sängen.
En annan har ju inte höstlov.

Ha det gott alla.

Trevliga saker finns . Det är riktigt säkert...

Tänk va det händer trevliga saker, dagligen. Det gäller att verkligen uppmärksamma och njuta.

Om ni vill kan jag dela med mej lite?? !!!
Äsch, skiter väl jag i om ni vill eller inte. Ska ni läsa mitt inlägg så blir det en liten resa i  solskenshistorier.
Hör här alltså:
I gårkväll när jag och Mara mojsat ner oss i sängen och tagit beslutet att vi delar täcke inatt. Eller jag tog beslutet och bara resolut skotta in henne under täcket. Hon är så mysig att ha under täcket, allvarligt talat så tror jag att hon känner samma för hon försökte då inte ta sig ut ur min omfamning.

Just när vi bestämt oss för att släcka och sova kom ett meddelande på mobilen från en vän ....
- Jag har vunnit en halv miljon på Bingolotto ikväll.
Så himla roligt, en lång stund låg jag bara och log och kände mej så himla glad för hennes skull. Nå men till sist så somnade vi med ett leende på läpparna.

Idag kom en strålande glad arbetskollega...
- Nu har vi skrivit papper på mitt drömboende.
Jag blev så glad för hennes skulle.. Roliga dagar och månader för henne, mycket att planera och fixa. Men snart bor hon på sitt drömslott.

Jag besiktade min bil i slutet av förra veckan... Det gick inte så bra.. Men killarna på Mekonomen trodde inte sina ögon vad jag fått anmärkning på. När deras gapande munnar över vad som stod på pappret från besiktningen övergick i ett gapflabb, de hade aldrig i historien sett nåt så korkat.....
Nu fanns det andra fel på bilen så nu blir det att hålla tummarna att allt slutar lyckligt i morgon när den ska på rep. Annars får jag väl nöja mej med deras roade ansikten när de försökte förstå vad jag fått anmärkning på, medan jag söker mej en ny bil.
Jag ska inte ge mej in på felet på bilen. Men det var någon box som gör att min motor orkar lite mer, någonting man absolut inte får ha i min bil...
HA, det hade min bil inte en aning om, den boxen har suttit där lääänge....

Idag gick jag ut och åt lunch med en i stort okänd kvinna. Vi hade en otroligt skojig stund. Jag är så glad och tacksam att jag kom mej för att tacka ja.
Annars är jag numera en som konstant tackar nej till allt som folk erbjuder mej. Sånt jag får ångra och i bästa fall sen krypa till korset och säga att jag ångrar mej... Jag vill visst ha hjälp, sällskap eller vad det nu gäller.
Men denna gången tackade jag ja och det blev en trevlig stund.

Någonting som jag måste få sätta på den positiva listan: Nu kan man köpa julmust. Jag är barnsligt förtjust i Julmust. Diabetiker som jag är gäller att hitta light. Just nu finns det på flera ställen. Så himla gott.

På lördag ska jag stå och sälja på den stora loppisen på Arcus i Luleå. Blir en jobbig men trevlig dag. Jag ska vara med Linda och hennes kompis Siv.
Som Grand Final på en jobbig men trevlig lördag så serveras det köttsoppa i Alträsk på kvällen. Tänk att få komma trött i både fötter och huvudet, bli uppassad, äta gott och umgås med trevliga människor.
Ni hör ju vilken tur jag har.

Den här bilden är från Alträsks köttsoppa i fjol.

I år far jag själv. Så småningom kommer jag väl att kunna fokusera på allt skojigt som vi gjort, men nu är det saknaden som tar över. 

Nä men nu ska jag och Mara prata ihop oss om vi ska sova under samma täcke även ikväll.

Skulle tro att det blir så.

Ha det gott alla.

Nu kör vi....

Hejsan.

Har ni saknat mej? Jag har då saknat lusen att skriva. Men plötsligt hände det saker som gjorde att det blev tvärstopp i skrivandet.
Det blev nog som det kan bli i livet när man verkligen inte vill nåt. Riktigt drar ut på det, lääänge, länge. Å så plötsligt faller polletten ner.... Men.... Det är ju inget jag behöver göra.

Jag som älskar att sticka... Plötsligt tröttnar jag på ett projekt men känner att jag skulle behöva göra vantarna klara innan jag påbörjar nästa stickning.
Då blir det fort så att jag tvärtröttnar på att sticka överhuvud taget. Till jag efter en tid kommer på att jag behöver inte göra vantarna klara. Jag gör nåt annat istället.

Så blev det nu för mej. Jag trodde att jag ville skriva av mej om Kenneth. Trodde jag.
Men se nu förstår jag att det är ett sånt enormt hinder. Jag blir så vansinnigt ledsen varje gång jag tänker på det.
Jag är så ledsen att det svider i hela kroppen.
Linda är ledsen, Vilja och Kent är ledsna, Elis och Kasper är ledsna, Sara är ledsen. De goa vännerna som blev kvar är ledsna.
Nä ska jag orka skriva så måste det bli om annat än att vara ledsen.

Så då får det bli så.

Då kör vi. 

Undra kan det vara så att jag är beroende av min mobil?? Kan det ha blivit så? Jo det är klart att som många andra så är jag det. Känns speciellt en sån kväll som i går och en morgon som idag.

I går när jag och Annelie skulle stänga butiken och fara hem så hade vi en kund som ville köpa ett bälte. Eftersom klockan var över 5 så var det bara tur för kunden att vi inte hunnit stänga dörrarna. Men stackaren behövde ett bälte, det var riktigt synd om honom...

Oj oj om man ändå saknade empati. Han vi släppte in var en velig sak. Efter noga övervägande kom kunden till sist upp och hade ett bälte i näven men just när Anneli skulle slå in beloppet i kassan så kom kunden på att man kanske inte bara kan gå på hur bältet såg ut, det kanske ska räcka runt midjan också. 

Hoppla, saknades säkert två decimeter för att det skulle gå att stänga. Ner igen och började om med att syna bälten.

Det hela gjorde ju att vi började längta hem och vår hjälpsamhet när vi släppte in mannen hade gått över för länge sedan.

Nå men sent om sider så var det då klart, kunden gick och vi låste och gör alla rutiner innan vi går hem 

Släcker, låser in kassan, kollar att ingen blir inlåst och inlarmad, låser och larmar

Men någonstans i den där processen så gjorde jag ett misstag. 

Jag låste in min mobil i kassaskåpet. Förstod jag ju när jag kom hem utan telefon.  Det sista jag minns är att jag hade den liggandes på penninglådan som skulle in i kassaskåpet... Jo där har den tillbringat natten. Så måste det vara för hemma är den inte.

Men nog saknas den alltid. 

Nå men jag ska ju strax tillbaka och arbeta.

Nu klev Mara upp, ska väl se till att hon får sig sin mat och att jag bjuder på en lång promenad innan jag ska iväg.

Min hund hon är himla skojig.

Förr for hon som en raket ur sängen och hade en omständlig morgon-hälsnings- procedur. Studs och skutt och så himla roligt att ses. Trots vi delat säng hela natten. 

Hon är inte så nu. Nu ligger hon gärna kvar under mitt täcke till hon hör att jag gjort upp eld i kaminen och lagt hennes kulor i blöt. Då kommer hon och säger glatt "godmorgon kul att se att du får saker att hända, nu är jag hungrig."

Undrar om hon insett att hon inte är en unge mer utan hon har skaffat sig en viss värdighet. Mer som om hon lämnat prinsessa-stadiet och blivit drottningen på Lundgrens place. 

Nåt sånt.

Vänta lite, hon tycker att det dröjer med frukosten. Kommer strax.

Nu har Mara fått mat och Matte har fått kaffe och en smörgås.

Mycket har ju hänt i mitt liv förstår ni säkert. Underbara saker, nästan varje dag händer det nåt att spara i facket för: Trevligt, välbefinnande. Det andra som händer försöker jag släppa.

Å mycket har jag att se fram emot. 

Så fort jag nu tar i tejprullen på jobbet så signalerar hjärnan: julklapp??

Jag har startat upp med att lyssna på julmusik. 

Nä, inte allt, bara O helga natt och Fairytale of New York .... Men så ofta jag kan lyssnar jag.

så jag är redo: Rulla in julen bara.

Jag och Linda har ju varit till Kreta. 

Vår altan. Där tillbringade vi många kvällar. Mycket kortspel och massa prat. Som ni ser så har vi på bordet var sitt glas med kall dryck. Från vårt hotellrum hade vi bara 30 meter till en bar där vi bara kunde hämta det vi var sugen på... All-in-clusive vet du.

Jag i den härliga solstolen med ett skummande hav i bakgrunden.

Linda skådar havet lite närmare. Det tog någon dag innan vi vågade kasta oss ut blad vågorna. Kan inte påstå att vi kände oss som vi hade kontroll över vad som hände där ute. Men vansinnigt skojigt var det.

Mitt underbara ressällskap

Här är var vi på utflykt en kväll till Chania.

Några resvana globerrotters kände vi oss inte. Så här såg vi ut när planet gick ner för landning...

Vi hade n toppenvecka. Bara hon och jag, inte ett enda måste.... Utom att ta oss till restaurangen när vi blev hungrig, och smörja in oss mot solen. 

Vi pratade, skrattade, grät, latade oss i solen, badade i havet, promenerade, shoppade, spelade kort, gick på olika kvällsunderhållningar, åkte lokalbuss. 

Ett underbart ressällskap. Verkligen någon jag kan rekommendera. 

En ny resa väntar för mej. En annars resa, då blir det inte solstol och havsbad. 

Nä jag ska till Julmarknaden i Prag. 

Det låter det va?

Otroligt vad mycket skrivlust det fanns i mina fingrar när jag bara bestämde mig för skippa mina planer på att skriva om sånt som är trist....

Nä men det här duger inte....

Nu sätter jag fart på dagen så jag är klar när Åsa kommer och plockar upp mej för tjänstgöring.

Ha det gott alla

Peter Jöback - O Helga Natt (Så ska det låta 23 dec 2012)