Kallt, rimfrost och krispigt ute.

Hej och God Morgon på er.

-30 grader. Hej och hå.
Det finns mycket som kan gå sönder när det är så här kallt.

I lördags så var vi och åt på ett matställe i Lillpite. Wischan. För övrig enda matstället i den byn. Eller det är ett kombo. Det är matställe, frissa och antikvitetsaffär i samma. Byggnaden har en gång i tiden varit ladugård, så det är ganska stort. Vi kände att det var lite lätt svalt där inne. Så där så att man inte la jackan nå långt bort utan nästan hade den på sig.
När vi ätit färdigt så kom en ur personalen och frågade om det smakat bra, det hade det. Sedan så undrade hon om vi frusit medan vi suttit där, jodå det hade vi ju. Då berättade hon att det gått en säkring någon gång under julhelgen. Allt vatten hade frusit i hela byggnaden. Till och med golvvärmen. Så sedan dagen innan hade man jobbat med att få upp det frysta vattnet. Just då när vi var där så hade de upptäckt att ett rör i en dusch någonstans hade gått sönder så det var präktigt blött där. Vet inte om det var inne hos frissan eller om det var i antikvitetsaffären, men iallafall så användes inte duschen till dusch utan till förråd...... Allt var präktigt blött.
Stackars dom.
Dessutom är de inte ensam om att få saker förstörda av kylan.
Bilarna mår inte heller bra.
Många drabbas.
Så nu håller vi bara tummarna att folk klarar sig utan alltför stora materiella skador. Vi får hoppas att meteorologerna har rätt: Man pratar om att till på tisdagskväll ska det vara runt noll. Känns just nu som om det är nåt jag ser fram mot......... Men jag vet precis hur jag låter om det blir blida och halka.. Gnäll, gnäll.

I gårkväll trotsade jag och maken kölden och tog bilen till grannbyn. Vi hade blivit inbjudna till Doris och Gunnar på julkaffe.  Det är bara inte sant vad folk kan det här med att baka. Det var underbart vackra fikabröd. Dessutom sagolikt gott. Därtill så var det massa olika sorter........ Sju sorters fika, jo tjena, släng dej i väggen. Ingen aning hur många sorter det var men det var massor.
Till fikat serverades sällskap av högsta kvalitet.
Tänk att ha ett kök som är så stort att man rymmer två gigantiska bord med en massa stolar runt. Å det utan att det för ett ögonblick kändes trångt på något vis.
Häftigt.
Men med två gigantiska bord med en massa människor som hade trevligt så kan ni ju tänka er hur ljudnivån var.
Tur att dom inte har grannar som blev störda.

Idag sitter jag och skriver handlingslista samtidigt som jag bloggar. Dessutom så går det åt ganska mycket tid att umgås. Är på FU idag.
Strax ska jag ut igen i kylan.
Provtagning på vårdcentralen och lunchdejta Kenneth.

Ha en bra dag alla.

Planer inför nyår.

Fisk??? Vegetariskt? kött? två rätters? duka i blått? Vad ska vi dricka till? Hur många blir vi? Hur ska jag göra så att vi inte glömmer stöpa tenn-kronor i år?
Åh hur gör jag för att inte allt ska bli en trist repris för Calle och Doris.

Alltså är det någon som förstår att  jag har gått igång med att planera för nyårsaftonen?
Det är inte sant så många förslag som poppar upp i huvudet. Många..... eller de flesta passar inte alls ihop........... eller kan man servera bara efterrätter? Spelar det någon roll om man tar nyårsskumpan som fördrink?
Men se snart måste jag ju ha bestämt mej för vad det ska bli. Kan ju inte vela nå många dagar till utan snart måste jag ju skriva en handlingslista. Snart är det fantiserat klart.
Dessutom säger Bonzo att jag kan skriva: Att glömmer man att ta med sig raketer så blir han mycket belåten. Så, då har jag sagt det.

I eftermiddag hörde jag mej själv säga: att i morgon ska jag ingenstans, nu har jag rantat runt i flera dagar så nu får det vara bra.... Ja jösses vad jag kan ljuga bra. För ikväll så ringde telefonen.......... Ni är hjärtligt välkomna på kaffe i morgonkväll. Jippi alltså, vi kommer. Kommer säkert att bli väldans trevligt.

I går for jag och Kenneth till Storheden i Luleå. Alltså där det finns väldigt många affärer. Vi skulle ha skruvar och lite sånt. När vi lika så var där så sa vi att vi kan ju gå in på den nya stora sportaffären................ Men milde min tid vilken tur att vi inte skulle handla någonting, vilka köer och vilken trängsel, försökte gå igen området med reaskor för damer....
Nä men glöm det alltså.
Var det så att någon var tvungen att kliva åt sidan för att lämna plats för folk som ville gå förbi så kastades det onda ögon. Snudd på så man trodde att de fanns risk för både ett morr och ett hugg i axeln. Ja men jisses alltså.
Nå men med skruvarna i en liten påse så drog vi direkt till Djupdal. Till Calle och Doris. Kaffe och gofika tillsammans med nästan alla deras ungar å deras familjer. Många skratt och många trevliga människor. Underbart.
I går kväll ringde Rune från Mauritius. Tror att han fått en släng av hemlängtan. Det var då jätteroligt att prata med honom. Dessutom så bad han mej hälsa till alla jag träffar som han känner.
Så då alla som läser min blogg och som känner Rune.... Han hälsar.

Idag har vi varit ner till Jimmy i Lillpite. Vi har fixat jobb till Jimmy. Han har fått två lagerhyllor på plats så nu kan han få upp sina böcker. Fint som snus.
När vi var där kom Sara, Elis och Kasper. Skoj att umgås med grabbarna en stund. När vi for därifrån så mellanlandade vi på Kanis (campingen vid slalombacken)  i Älvsbyn.
Där var Kent och Vilja. De skulle se om de fick upp värmen i vagnen. När dom likaså var där så passade dom på att sova över i vagnen också.
Det var där jag påstod att jag ingenstans skulle i morgon. Fel hade jag då.

Nä men om jag skulle fortsätta med mitt fantiserande om hur jag ska arrangera nyårsafton. Tur att man inte har en make som ska bry sig. Nä jag får så gärna fantisera alldeles själv. Han vill inte bli indragen förrns det finns konkreta saker att utföra.  Vill inte bry sig i vilka ljusstakar som ska stå på bordet eller vilken färg servetterna ska ha......
Skala potatis och bygga sittbänkar.... Då är han med i matchen så att säga. Det passar mej som handen i handsken.

Ha det så gott alla.

Gör inte mycket idag heller

Det här med temperaturer kan ju nu vara väldigt konstigt. Moder Natur kan ju verkligen skoja till det.
Från i går någon gång där på eftermiddagen så slutade det vara minus 20 ute utan det blev minus 14 i stället. Ja men det är väl bra det.
Lika vackert ute men bilar, strömförbrukning och fåglar har det inte lika bistert.
I dag på morgonen så är det fortfarande så där kring -14. Men på andra sidan berget mot älven till, där är det fortfarande kallt. Riktigt kallt. Åsa skriver nu på morgonen  och Jennie skrev i går kväll på Facebook att dom har -27. Det är grinigt kallt.

Det var en kort temperaturrapport.

Vi har en kompis som fyller år på julafton. När han var liten så var det viktigt att det var födelsedagskalas på förmiddagen och julafton på eftermiddagen. Så då har vi kört vidare på det. I år när jag skulle ringa och sjunga på födelsedagen så var det ju just i samma veva som vi förstod att Jimmy var sjuk.
Så skam att säga så missade jag Tommys födelsedag med 1 timme. Så det var bara att ringa och sjunga på hans julafton i stället. Nå men det gick bra det också. Han är som snäll den mannen, inte en enda gång har han suckat när jag sjunger för honom. Jag tänkte att han kan ju tycka det är ganska plågsamt för jag sjunger i alla tänkbara tonarter, samtidigt, nädå han tackar bara artigt och säger :Tack, tack.
Tommy pratade om att han hade en burk med Ernsts inlagda lax. Den var visst fenomenalt god. Den måste jag ju prova att göra.

Jag har nyss pratat med sonen på lasarettet, idag verkar vara en mycket bättre dag. Han låter för första gången på säkert två veckor som att han är vaken. Både vaken och skämtsam. Roligt.
Får se då om dom skickar hem han idag eller i morgon.

För övrigt så händer det inte så mycket här hos Lundgrens. Vi förtog oss nog igår med julottan. Resten av dagen häckade hela familjen i soffan. Jag, maken och jycken. Men det var skönt det också.

Idag får vi se vad vi tar oss för. Vi är bjudna på kaffe i Djupdal på eftermiddagen annars så har jag ingen aning vad jag ska syssla med under dagen. Men en kvalificerad gissning är sticka och läsa bok.
Vet ni vad en Minion är?
Det är en liten figur som jag tänk prova virka, men måste ju ha gult garn först.

Det här är en minion. Ganska söt.


Kenneth väntar nog bara på blida, han har ju fått flera julklappar som ska monteras på släpvagn och på traktorn. Men det gör man ju inte när det är så här kallt, inte om man kan vänta på varmare väder, å det kan han ju.

Å just som jag sa det så röck Kenneth på sig kläder och drog iväg till grannen. Grannen är bortrest och Kenneth är gårdskarl där under tiden. Är inte så komplicerade saker som ska utföras. Mest kolla så att pannan går som den ska och att allt verkar lugnt där.

Jamen jag tror att jag knökar in mej i soffhörnet och tänder handarbetslampan. Blir till att sticka.

Eller först tror jag att det blir en påtår och ett glas vatten.

Ni ska ha en riktigt bra dag.

Mitt i julen

God Jul på er.
Här behöver man inte gnälla över blida och halka. Nädå, nu är det en riktig vinter. Vitt ute, kring 20 grader kallt och absolut jättevackert.

Alldeles mitt i julen är vi ju just nu. Julafton i går och Annandagen i morgon. Alltså mitt in.

Jag och Kenneth var uppe tidigt idag. Julotta i Alträsk, you know. Det är en tillställning som jag verkligen kan gilla. Stämningsfullt och stillsamt. Lagom länge att sitta stilla. Efteråt, kaffe och underbart fika tillsammans med glada människor. Ni skulle ha varit där och smakat, bland annat fanns det  havreflarn med en underbar chokladkräm mellan. Men milde himmel så god.
Sedan hem och krypa ihop under filten och vila middag redan kl 9. Skönt.
Idag blev inte annars än tidigare år.

Dagen i går blev annars än tidigare år.
Började dagen med att Linda kom förbi med sin del av knytkalaset som vi skulle ha hemma  hos Jimmy. Hemma hos Linda så var Vilja sjuk. Febrig och hängig så dom skulle inte någonstans.
Vi lastade in i bilen och drog iväg neråt vägen, mot Jimmy. När vi nästan var framme fick vi ett sms. Jimmy kände sig inte kry. Å det var ju bara konstatera att så var fallet, vi kunde bara hålla med. Illamående, frossa och väldigt hängig. Jimmy sa att det kändes som om han börjat med denna månads cellgift-behandling. Men se det hade han inte, den skulle börjat idag.
Jimmy valde att fara in på lasarettet och ta hjälp av dom att få ordning på eländet.

Jag och Kenneth for vidare ner till Sara, Elis och Kasper. Där öppnade vi paket och fick oss både Lindas julgröt och Saras saffrans-pannacotta.
Nästa anhalt blev svägerskan och svågern i Öjebyn. Lite småprat och byta julklappar.
Tillbaka till Elis och Kasper och öppna mera julklappar.
Sedan bar det hemåt igen. Väl hemma igen så lastade vi bara om i bilen. In med julklapparna som skulle till Heden och så iväg till Vilja. Hon var verkligen risig hon också, inte bara Jimmy.
Där blev det mera julklappsöppning, Kalle och hans vänner firar jul på TV:n och så åt vi av smörgåstårtan som åkt med hela dagen i bilen. Gurkan som låg på smörgåstårtan tyckte att det varit aningen för kallt i bilen. Då vet vi det. -20 ute, då fryser gurkan i bilen.

Som sagt, en annorlunda julafton mot vad vi hade trott det skulle bli.
Men det gäller ju att vara flexibel.

Ha nu en fortsatt god jul alla

Snart är det julafton

Börjar idag med ett stort grattis. Både till Drottningen på hennes födelsedag men även till tokstollarna som börjar med sin julhandling nu.
Men grattis alltså.

I går när jag slutade på Folkuniversitetet så tog jag en promenad ner på stan. Jag skulle köpa lite mat på Coop. Men det är klart, man passerar ju många affärer på väg till Coop så det blev någon krok här och någon krok där för att se om det fanns nåt kul som jag ville köpa.
Men bara åsynen av dessa lååånga köer fram till kassorna blev rena preventivmedlet för mej. Nä, här skulle det inte handlas nåt.
Att man nu väljer att spara med att handla till nu är ju var och ens business. Men varför i hela fridens namn ser man så sur och irriterad ut. Det är ju precis så här det ska se ut, måste alla andra ha vetat det, är ju inte första gången som julafton kommer den 24 dec.
Jag visste ju.
Jag och Kenneth som bor i skogen kan ju tycka det är lite småfestligt att få stå i en kö med mycket folk och julmusik som bara strömma ut ur högtalare i taket. Men när vi gör det så har vi inga måsten och absolut inte någon tid att passa. Dessutom kan vi tycka att sur-kusarna som muttrar och svär runt om oss är inte bara urkorkade de är ju  lite underhållande också.
Fniss.............. De skulle bara veta vad man nervärderar deras intellekt. I klartext så är det ju rent idiotförklaring som sker.

Nå men efter att ha kolla på lite köer både här och där så kom jag mej in på Coop. En eloge till de som både beställer hem och ser till att det finns framme grejor. Allt löpte på helt suveränt på ca 30 minuter hade jag julhandlat allt och var ute igen.

Så läget idag är så bra det bara kan bli. Sitter här på vid datorn.
Jag skriver blogg,
O helga natt med Peter Jöback i hörlurarna.
Dessutom har jag nu kontakt med esset på julklappsrim på Facebook. Roliga och vitsiga, hahaha. Tänk om jag aldrig fått veta hur vansinnigt duktig Lena är på att rimma, att hon sen inte är ett dugg egennyttig med sina färdigheter, då hade jag aldrig fått ett enda rim på mina paket.
Lyckliga mej.

Strax ska jag in i köket för att där bli bjuden på glögg och pepparkakor. Som bra drag i chefen på detta ställe, Tror jag i fortsättnings ska kalla det FU. För vid det här laget må väl alla förstå att det betyder Folkuniversitetet.

Helt plötsligt så blir det inga fler inlägg på min blogg innan Jul. Kan ju syssla med annat. Så för att vara på den säkra sidan så:

God Jul på er alla och ha det så skönt.

Ingen julstress här inte

Jaha, här sitter jag och har det bra. Här finns ingen julstress och ingen köphysteri.

Japp, helt korrekt, jag sitter på Folkuniversitetet, dricker kaffe och äter förmiddagsmacka.

Näst sista dagen före jul. Hemma har jag koll på läget. Skinkan är slaktad, kokt och ligger till sig i väntan på griljeringen. Julklapparna är inslagna och ligger som en riktig julig prydnad hemma hos oss.
Jag vet att jag läste för några år sedan i ett" hemma hos" reportage om en familj där deras julpynt bestod i stort sett av julklappar. Alltså man hade julklappar högt och lågt, vackert inslagna så låg dom på bord och travade på golv, ni förstår vad jag menar.
Sen på julafton gällde det att hitta sin julklapp bland alla tomma paket.
Tycker jag var en himla skojig idé. Funderar faktiskt på att prova nåt år hos oss också.
För vackra julklappspaket är ju nu just det, vackra alltså.

Kom just på att jag glömt att ta bild på min julklappspyramid. Nå men det löste jag ju enkelt med att knycka från googles.

För övrigt så har helgen varit bra. Fått träffa alla mina barnbarn. Vi sov över hos Elis och Kasper fredag till lördag. Det var mysigt att umgås utan stress och utan att det skulle hända så mycket.

I går kom Vilja på besök, hon ringde och beställde lunch till henne och till hennes pappa. Var också en trevlig stund. För övrigt så har vi slappat och haft det bra. 

Ute så kom julkänslan så där med början på natten till fredag, sen så snöande det härlig vit, fluffig julig snö ända fram till tidigt på lördag morgon. 

Ni vet sån snö som är omöjlig att få fast på spaden eller som är värdelös att göra snöbollar av. Men precis sån snö som är på alla julkort.  

Har på morgonen suttit och skrivit inköpslista för det här sista som ska inhandlas innan jul. Verkar

smått olik en handlingslapp som ska användas dagarna innan jul. Där står det bland annat: morötter, vitlök, paprika, apelsiner och sötpotatis.

Men så står det även hasselnötter, leverpastej och grädde. Det är ju som mer likt vad man köper strax innan jul.

Nä men om jag skulle ta mig i kragen och se till att det blir nåt vettigt gjort här. 

Så får det bli.

Ha det gott alla

Hängd telefon

Trodde inte att jag var sugen idag på att skriva i bloggen. Men efter att ha suttit med Kenneths telefon i flera timmar och försökt klura ut varför den har hängt sig, blev skriva blogg allt mer och mer lockande.
Men likafullt så kan jag inte släppa telefoneländet.
Varför gör den på detta viset??

Släpp det Monika!!

Jag har julbakat i veckan. Precis som det brukar så blev det sju sorter, drygt. Både saffransbullar, filkardor, potatisbakelser och en massa småkakor.
Allt blev precis toppenlyckat. Inga sura miner, inga misslyckanden, inga stön och inga fula ord......

Suck.... Jag ljuger så bra.
Visserligen så har jag varje vrå och skrymsle smockfullt med godaste gott fika. Men inte är det jag som bakat. Nä men som vanligt så är det Doris, den ängeln. Hon minsann hon kan baka, mycket och gott.
Precis som lucia så stod hon här med fulla fat, påsar, plåtar och lyste upp vår hall.
Kram på dej syrran.
By the way...... Jag har snart vräkt i mej allt av en sort. Tänk att jordnötskakor inte går att låta bli

Jaha vad ska jag berätta mer då:
Men varför fick jag inte igång Kenneths telefon??????................... Släpp det har jag ju sagt.

Snön vräker ner här utanför dörren. Alldeles fullt med härlig julstämning. Blir bra det här.

Nu blir det nog att avsluta bloggandet för Bonzo säger att han vill ut på promenad.
Bonzo har ju numera utgång med övervakning. Tänkte att vi en enda vecka skulle stoltsera med att han inte rymt till Kjell. Vi får väl se vem som vinner.

Ha det gott alla.

Halt ute

Jaha. Morgon och jag sitter på Folkuniversitetet och har det ganska bra, tycker jag.
Halkigt och trist utanför dörrarna.
Så himla less på att det ska vara ett helt äventyr att ta sig gående utomhus.
I går var jag på vårdcentralen och det var inte sant alltså hur deras parkering såg ut. Som en nyspolad hockeyrink.
Det fanns människor lite här och där som stod bredbent och såg så vilsna ut, tog sig varken fram eller bak.
Å så var det överallt, dessutom var det ju livsfarligt att ta sig fram med bilen. Man mötte bilar som kom på tvären lite nu och då.
Nä riktigt tråkigt.
Idag måste det ha rättat upp sig innan jag slutar för jag ska bege mej ut på staden och handla. Så nu är det bara att hoppas att det är grusat överallt.
Folkuniversitetet  är ju verkligt centralt beläget, det är egentligen bara över en gammal skolgård, ner för en backe under en tunnel och uppför en backe så är jag på stan. Nu är det ju ganska spännande för det är snudd på ingen belysning förrän jag är på väg uppför från tunneln. Mörkt, så det är ju inte så att man kan titta om det är grusat eller ej.

Nå men det löser sig. Annars kanske jag gör som igår och sittstrejkar här till Kenneth kan komma och hämta mej.

Nä nu ska jag iväg och lyssna till ett föredrag om brottsofferjouren. Alltid lär man sig väl nåt.

Ha det gott alla

Sprungit på stan och shoppat.

Idag är det lucia, inte i går.
Dessutom har Lena berättat att julafton är den tjugofjärde. Så nu känns det som om jag har kolla på det här.

Jag har genat kraftfullt i min agenda idag. Orken räckte inte till allt jag ville göra. Men trots allt så har det varit en bra dag med många genomförda ärenden, har också hunnit med en massa lustfyllda absolut onödiga saker......... Nä men om jag nu tänker till så kan de inte ha varit speciellt onödigt. Känslan av att göra ett besök på Va qul trollgarnet och köpa en rejäl påse med garn kan ju inte ha varit onödigt. Känns ju i hela magen att jag blir glad av tanken på det inköpet.
Tro nu inte att jag var utan garn. Nä men jag tror att det är i medicinskt syfte väldigt bra att gå på sådan butiker. Att ha flera nystan hemma ifall att andan faller på tror jag har en terapeutisk egenskap.
- Men alltså vad klok jag låter.
-Sen allvarligt talat så tror jag att jag blir lite hög och påtänd av garnnystan.

Att jag sedan tillbringade en ruskigt lång stund på Returidé gör ju inte dagen sämre.

För övrig så händer det inte så där väldigt mycket raffel kring mej.
Ute varvar det med att regna och att snöa.
Jag håller tummarna riktigt hårt att snön vinner över skitregnet.

Jag har fått en julblomma av ett gäng X-kollegor. Med ett fint kort där det står att dom tänker på mej och min familj. Väldigt glad blev jag av gesten.

Visst är den fin.

På baksidan av uppsättningen sitter det en lite uggla. 

Jättefin.

Nu ikväll har jag lagt fram lite kort som jag ska skicka. Det blir inte varje år numera som jag kommer mej för att skicka julkort, men i år blir det några postade.

Till sällskap vid bordet så finns det här fina paret. Det fick jag och Kenneth i julklapp för väldigt många år sedan, pyttesmå och jag tycker väldigt mycket om dem. Tycker dom liknar oss på något sätt:)

Nä men nu tror jag det blir att skala sig ett apelsin, sedan blir det att  greppa stickningen.

Ha det gott alla.

Telias kommentar

Men..... Såg ni?
Jag fick en "ursäkta" av Telia i går i mina kommentarer.

Nu visste jag ju varför jag inte fick iväg det jag skrivit. Visste att Telia blev angripen av nåt illasinnat arsle, men ändå.
Det kändes som fint ändå att de bemöda sig att söka upp de som skrev om Telia i går.

Jaha idag är det Lucia. Dåligt med små luciatåg här i Vändträsk känns det som. Nå men ett besök på Viljas förskola blir det i eftermiddag för att få ladda luciakänsla.
Tog fram TV-bilagan på morgonen. Skulle kolla när det skulle Lussas på TV nu på morgonen.
Paff.
Är ju bara förnamnet ska jag berätta. Numera är det inget som är värt att få ett eget program, tydligen, skulle tro att det ingår i nåt av morgonprogrammen. Nå men fort kände jag att det inte spela någon roll. Har som ingen ro att sitta och glo på TV:n ändå. Skriva blogginlägg är mycket skojigare eller läsa min bok, eller bara ösa på med härlig julmusik.
På tal om julmusik så fick jag sänt åt mej på Facebook en lite julhälsning med en av de bästa jullåtarna (förstås då efter Oh helga natt) av Lena. Satt som en smack i Monikas julhjärta. Tack för den Lena..

Jaha så var det uppdateringen av min sjukdomshistoria. Jo men jådå, har som försökt känna av om jag känner mig bättre. Jag har ju nämligen blivit en fena på att förtränga krämpor denna höst. Men visst brukar man säga att man tar bara till sig sånt som man orkar med.
Känner att hade det inte varit glashalt överallt ute så hade jag nog känt att det skulle vara riktigt skojigt att gå på promenad med Bonzo.
Det kan jag bara säga att promenad har inte varit någon angenäma känslan på väldigt länge.... Kanske inte sen i våras.
Jo men det blir nog bra det här känner jag.

I morgon är det flera saker som ska ske tänkte jag.
Mitt program innehåller: Ett besök på Returidé, julmarknaden bland Bodens kyrkstugor, kanske en sväng in i kyrkan, Jennifer gifter sig ju. Får jag Kenneth med mej så blir det säkert att fika ute på stan.
Sen ska det fixas en massa inköp allt från insulin till Bregott och sillburk.
 Ja men du ser vad jag tänkt hinna med.

Jag men just nu ska jag få en påtår och så ska jag läsa ett par sidor i min bok.

Ha det gott alla

Telia har problem

TA mej tusan men jag är visst på väg att må lite bättre.
För första gången så ser jag siffrorna på klockradion från sängplats. De har under lååång tid bara varit ett sudd. Magen mår fortfarande dåligt, musklerna lyder inte när jag måste ta i och sockervärdena är inte av denna världen, men vad är det man säger: Rom byggdes inte på en dag. Ungefär så känns det som.
Sakta men säkert. Snart är Monika-kroppen hel igen.

I natt har vi haft Vilja här.

Skitdator. Nä men just det. Det var ju hos Telia bekymret ligger såg jag på TV i går kväll. Nå men likaväl så försvann resten av mitt inlägg. Men jag tar väl om det då. Var var jag??
Jo just det. Nattgästen.
Den flickan behöver rejält med sömn. Men är det konstigt, så full av energi och så mycket fantasier som måste arbetas med.  Så därför blev gårdagskvällen väldigt kort, middag, lite bus med moppe, tandborstning, bokläsning och pang så somnade hon. Så besöket kan beskrivas precis som jag fick på bilder.

Middag:

Sova lite.

Frukost.

Å så iväg till dagens begivenheter.

Hmmmm. Känns som om jag inte ska skriva nåt mer just nu. Det jag skrivit försvann igen. Ingen kontakt  med omvärden. 

Telia har riktigt stora problem.

Håll nu tummarna att jag får iväg detta.

Ha det gott.

Å inte har det gått iväg ännu. Spännande.
Å inte nu heller gick det.
Efter tre timmar har det inte gått iväg.
Provar igen.
Ytterligare någon timme har förflutit.

Mycket nu. Även jättetrött

Men milde min himmel så dålig jag blev efter den där behandlingen.

Man sa mej att det skulle kunna ta 2 - 3 veckor innan jag började märka av någon skillnad, till det bättre då kan jag tänka, för dåligt det började jag må på en gång.

Mina muskler överallt i hela kroppen har tagit julledigt. Det är inte sant alltså vad ynklig man kan känna sig när det inte ens funkar att ta sig fram och tillbaka till postlådan och man hela tiden är rädd att benen ska vika sig. Man går som ett storfyllo. Vinglar och vacklar. Eller att nåt så enkelt som att lyfta ett mjölkpaket och bara hålla andan att  man hinner fram till köksbordet innan greppet lossnar och paketet faller i golvet.
Trött så det bra ljungar om det. Kan knappt hålla mej vaken men likafullt så går det inte att sova.

Eller då var ju det inte heller så himla sant. Men de flesta dagarna och nätterna har varit full med sömnlöshet.
På lördagskväll small jag av före åtta. Då hade jag suttit i några timmar och hållit i mej för att inte falla ur soffan när jag nickade till.
Sov till att börja med i 12 timmar. Var upp en kort snutt mitt i natten och kände att jag hade en insulinkänning. Så det blev ett natt-mål, både apelsin och macka. Sedan i går lyckades jag sova middag 4 gånger.  De ni. Gör om det om ni kan.

För övrigt så har jag hunnit med en massa trevliga saker i helgen. På fredagskväll så blev det samling av hela mitt älskade gäng för att avnjuta julbordet på Kanis i Älvsbyn.
Samma superlyx som fjolårets julbord på Kaptensgården i Gammelstan var det ju inte, men helt klart prisvärt ändå. Dessutom så vet nu den som driver Kanis att service är verry importent. Trevliga människor alltså.

Att få med alla på samma bild är ju bara stört omöjligt. Men det är ändå bra, det ska vara rörelse och glada skuttande barn både här och där.

Till lunch på lördag hade älgjägarna lunch i Alträsk. Det serverades björn både på längden och tvären.

Jag och Doris passade på att göra Café Rävasten. Genomgående tema var saffran. Ja men alltså gå fika där finns.

På lördagseftermiddag följde vi med våra grannar Johannes och Anita till Pingstkyrkan. Det var dags för årets glittrande julkort. 

Voj, voj. Det är en sådan superboost med julkänsla, glädje och superfina ungar. För inte tala om årets omgång med mascaran forsandes nerför kinderna när hela kören tar i och sjunger: Åh helga natt. 

Rysningar hela kroppen full. Så häftigt.

På söndag tog jag det väldigt lugnt. Som sagt sov mest middag hela dagen. Men se på kvällen var det bara komma sig i duschen och kamma till lockarna för då var det dags för fika hos Johannes och Anita. Anita hon kan det här med att baka både mycket och gott. Det är så väldigt mycket olika sorter så man får väldiga kval var man ska börja, för att komma igenom hela startfältet är inte en chans.

Så idag är jag här på Folkuniversitetet  och släktforskar..

Där emellan hinner jag ju skriva lite i bloggen.

Nästa gång jag skriver i bloggen så ska jag kunna börja med att: Nu håller som livet på att lösa sig. Både orken och muskelmassan är återfunnen.

Så tänkte jag.

Ha det gott alla

Mitt och Jimmys sjukhusbesök

Klockan är mitt i natten för de flesta just nu.
Själv har jag gjort en superkort natt i natt.
Det hade jag visserligen blivit förvarnad om att så kunde det bli nu när jag skulle intensiv-fyllas med kortison.
Dessutom hade jag blivit förvarnad att man kan vara precis hur trött som helst men det blir ändå inget sova. Det stämde ju också.

Nå men då gör jag väl annat nu då. det är ju ändå bara några timmar innan jag ska tillbaka till lasarettet och tankas med del två av behandlingen.
Så här såg det ut i går.

På tal om lasarett.. Jimmy drabbades av magsjuka här under helgen som var. Det ska gudarna veta att det är ingen barnlek när kroppen är ordentligt urlakad på egen motståndskraft. Smittan kom ju dessutom just nu i samband med en av cell-gifts-behandlingarna.
Så det blev att plocka in honom kräkandes i en ambulans. In med honom på hans avdelning där på Pitelasarettet, där dom vet och känner till vad han går igenom.
Men med en massa sprutor och rejält med näringsdropp så fick dom snabbt slut på eländet. Det var i tisdags han blev inlagd. I går var det som bara samla krafter. Jag pratade med Jimmy i gårkväll och då var då det goda humöret tillbaka.
Känns bra i ett mamma-hjärta.
Så jag skulle gissa att han är på väg hem idag igen.
Då får vi hoppas att hemtjänsten har kommit sig för att åka dit och städa upp kaoset som blev när man skulle få en kräkandes kille från sin säng och genom lägenheten och ut. Ambulansen hade annat att tänka på än att skura upp pölen som blev.

Kolla vilken fin gran man har på bibblan i Boden.

Kenneth har länge vurmat för ett lågt och litet släp, typ ett bilsläp, att ha bakom fyrhjulingen. Men då han hittat ett lagom litet släp så har det varit alldeles för högt och tvärt om.

 Sara behövde bara någon vecka på sig att fixa det. Nu har det ju blivit lite fel i proportionerna när jag tog bilden. Bilden är från jungfrufärden. Kenneth fraktade på det lilla, lilla vagnet, den stooora, stora och tunga stegen så att sotaren kommer sig upp och kan rensa skorstenen. Funkade perfekt. Det spelade ju ingen roll att det inte hunnit dit något nytt golv ännu. 

Då gäller det ju bara att se om det dyker upp någon sotare den här gången då.

Första gången sotaren annonserat att han skulle komma så var det mitt under våran planerade Jäkna-vecka. Så i stället för att vara borta en hel vecka så blev det bara några dagar för att sedan fara hem och passa sotaren. När vi kom hem så låg det ett brev i postlådan.... 

Inställt, sotaren hade blivit sjuk. Synd om han då.

Nästa gång det annonserades att sotaren var på väg så tog Kenneth semester just den dagen för att få dit den stora stegen och annat som ska göras i förväg.  Är det tiden när vi börjat elda så går det inte göra dagar i förväg. Den gången kom inte sotaren utan i samband med att han skulle dyka upp så var han tvungen avbryta. Sjuk igen.

I gårkväll gjorde Kenneth allt klart för sotaren igen, så det blir att rappa på lite idag efter min behandling så jag hinner hem och låsa upp dörren. Dessutom kan jag ju inte elda nu när jag har en vaken natt. Känns lite småkallt. Men stor kofta och tjocka sockar kan ju göra underverk det också.

Här är en bild från när bokbussens personal, Mats och Ulrika, fick pris som årets bokbuss. Det var dom verkligen värd. Dom kan det här med service och anpassning. Det blev en massa tal och blomster och ett vandringspris.

Naturligtvis så var vandringspriset en gammal, gammal bokbuss. 

Här är en bild på Ullis monster, det är ju helt klart inte klara ännu men tala om att dom inte är ett smack lika varandra, gott om fantasi finns det i den tjejens huvud.

Så som ni ser är det mycket annat än sy som sker på vår syjunta. Tack Ullis för att jag fick knycka bilderna från din blogg. 

Här är försten adressen till hennes blogg. 

ullismara.blogspot.se

Nä men vad ska jag hitta på nu då... Det är en dryg timme innan väckaren ringer.

Men jag kanske skulle släktforska lite.

Ja det gör jag

Ha det gott alla.

Släktträdet växer

God morgon.
Dag två av veckans aktivitet på Folkuniversitetet. I går var det fullt ös med min släktforskning. Nu vet jag ännu mera. Sedan tidigare visste jag ju att jag hette Monika och min pappa hette Uno. Nu vet jag dessutom att Mormor hette Tekla och mormorsmor hette Anna å bodde i Unbyn. Som sagt det går framåt med en rasande hastighet.
Den som trodde mej nu har inte provat släktforska. Alltså att det går framåt med en rasande fart.... Nähä inte det, men däremot så går det sakta men säkert. Väldigt sakta. Men det är ohyggligt skojigt.

Sitter och tittar ut och ser........ mörker.

Nu är det mycket mörker ute. Men det är ju som det ska vara den här årstiden när man bor uppe i norrbotten. Nå men det avhjälper vi med massor med ljusstakar och stjärnor som lyser i fönstren. Dessutom vet jag av lång livserfarenhet att det börjar snart gå mot ljusare tider.

Snart är det februari och den knasiga solen lyser in och avslöjar varje fläck med damm som man missat torka bort under den här mörka årstiden.

Syjuntan, jag säger bara syjunta.... Så skojigt forum att umgås på.
Vi pratar och vi fikar. Vi handarbetar och vi pratar, vi skrattar och förfasas åt saker som sker i livet. Vi hjälps åt när någon kört fast i sitt handarbete. Kloka, roliga kvinnor att umgås med.

Nu tog vi ett beslut i går att vi gör ett uppehåll till alla helgerna är över. Alltså till den 12 januari... 2015. Men jösses det ger ju direkt en stor skopa ångest att det är så länge till nästa gång. Voj, voj.

Ja ja. Nu var vi där igen. Lång livserfarenhet som vet att det smäller bara till så är det dags igen.

Idag är en spännande dag. Det är idag som mina provsvar kommer om jag nu anses så frisk att det kan bli tal om att påbörja behandlingen i morgon. Hoppas, hoppas.

Nä men om jag skulle grotta ner mej i släktforskningen igen.

Ha det gott alla.