Ont i natten.

Men nu måste jag alltså.

Söka hjälp alltså

Söka hjälp för min onda höft.

Jag har säkert skrivit om höften tidigare eftersom den har spökat och gjort ont sedan i början av November.

Som vanligt när det händer nåt så tar jag på mej skulden.

Så även denna gång. 

Den där onda höften är precis på samma sida som favoritställnings-sidan när jag ska sova.

Alltså så trodde jag ju att den onda höften hade att göra med att jag haft min säng i flera år och att den var slut. 

Bytte säng...... Nähä, det hjälpte inte. Blev ingen sömn, bara vara vaken och försöka hitta någon annan ställning för att kunna somna.

Aha, jag fattar: För lite i motion, det blev både träna i lokal, vattengympa och promenaderna med Mara.

Har det hjälpt? Nix.

Men mina problem har varit när jag ska sova och när jag ska igång efter att ha suttit ett tag. Men se i gårkväll slog det till med dunder och brak. Kunde knappt röra mej. 

Värktabletterna märktes inte.

Eller det gjorde de nog för jag har sovit lite till och från i 3 timmar. Men sen var det bara att ge upp. Jag har linkandes gått fram och tillbaka i huset med en konfunderad Mara i hälarna.... Vart ska du matte? Du verkar ha svårt att bestämma dej..

Nå men nu är det lite mindre ont, men jag vet inte om jag törs gå och lägga mej nåt mer.

Alltså nu måste jag söka hjälp, så här kan jag ju inte ha det.

Inga bilder blir det heller.

Jag har ju skaffat mej en ny telefon och när Kent skulle hjälpa mej att få igång den i går kväll så gick det inge bra. Ja som telefon funkar den ju men det är ju så mycket mer som jag vill ska funka i telefonen. Efter många suckar och massa knapptryckningar så kommer det till sist fram ett felmeddelande, att det är nåt vajsing på sidan där han försökte hitta mina gamla app, fotoalbum och sånt. Nå men han får testa idag igen och se om det går bättre.

Så därför blir det inga bilder. 

Nå nu ska jag ta mej upp på benen och fortsätta linka.

Ha det gott alla.

Iskallt.

Jag brukar ju säga att det värsta väder jag vet är när det regnar på vintern. Det håller jag fast vid. När allt är ihopfruset, det är glashalt precis överallt. Fy och usch.
Så då hade jag sagt det.
Vädret som är ute nu!!

Det är ju hur vackert som helst. Men likafullt så känner jag mej en aning sysslolös.
Jag hoppas varje dag på lite förändring. Det har i många dagar nu varit kallt. Alltså mellan - 20 och - 25 grader, dag efter dag.
Mara beter sig som en känguru. Kramp i framtassarna så det blir att skutta fram. Hon ger järnet ut och skyndar sig att pinka och bajsa innan krampen sätter igång. Sen rusat hon upp på bron och ser väldigt ynklig ut. Pratbubblan är väldigt tydlig....
- Matte, matte, kom och släpp in mej, du får var ute själv och röra på dej och andas frisk luft
- Jag vill in. Tro inte på allt du hör. Jag är säker på att det är ohälsosamt att andas så här frisk luft. - Kom nu, vi går in.
Så då blir det så, vi är alldeles för mycket inne och för mycke av att göra inte så mycket.
Hitta på nåt känns inte kul. Inte här ute och inte fara någonstans. Bilen är man ju rädd ska gå sönder när den är så kall och har alldeles fyrkantiga däck.
Nå men det går över, men inte idag.
I dag var det annars väder när jag klev upp.
Jag ville ju ha variation på vädret. Jodå, det blev lite annars.
Minus 30......

Dessa dagar så gör vi inte så mycket. Stickar lite, ser lite skidor på tv, städar någon skåp eller garderob. Idag har jag gått igen lådan med badkläder, kan ju vara bra att veta vad man har för baddräkt innan det blir säsong. Jag lagar god och bra mat. (Vilken jag ofta slirar på, fort blev det bara te och smörgås) Tränar lite typiska hundkonster. Lite krypa och lite dansa, lite dräpa toarullar med hundgodis i. å lite annat fånigt. Nå men det gör ju att Mara har någon att syssla med dessa dagar när hon inte vill vara ute.

Såg den här bilden på facebook för en stund sedan. Jag vet vad jag skulle fått till eftermiddagskaffe om jag bott på promenadavstånd till en affär.
Men nu bor jag långt från satan och det är för kallt för att jag ska idas ta ut bilen.
Då får det bli en banan till eftermiddagskaffet. Gott, men det smakar inte semla.

Kort inlägg, för att vara mej.

Ha det gott alla.

Ny telefon

Det här med tekniken är inte lätt.
Men ibland serveras lösningarna på silverfat.
Jag har under en längre tid insett att min telefon håller på att vara irriterande gammal och trött. Under långa tider fattar den inte alls vad jag menar när jag trycker på en knapp.
Eller jo till sist kan den plötslig vakna till och säga till att: -jo men okey då. Du kan väl få öppna väder-appen då.
Mina tankar har gnagt ordentligt  om vad för ny telefon jag vill ha. Den kändes lite mycket pengar för en som är arbetslös att skaffa någon överhuvudtaget.
Dessutom har jag tyckt att jag har lite dyrt abonnemang, undrar hur jag gör för att kolla om det skulle funka för mej att ha en lägre nivå på abonnemanget??
I dag ringde en sån där enligt många "förhatlig" telefonförsäljare. En sån försäljare som jag förövrigt har varit i många år.
Han ringde från Telia, alltså den jag alltid haft som leverantör på telefonin, och som jag tänker fortsätta med.
Han undrade lite trevligt om jag gillade  Telia fortfarande. Absolut, men jag har en fundering om mitt dyra abonnemang.
Han kom med ett förslag som sänker mina kostnader rejält varje månad, men jag kunde ju naturligtvis öka upp igen om jag tycker att det blev lite för lite att köra med.
Han frågade om det var något problem för mej att göra ett avtal att behålla Telia 12 månader framåt.. Absolut inte, jag har inga tankar på att byta.
Fint. Då skickar han med en telefon utan kostnad.
Det var ju naturligtvis inte den dyraste telefonen på marknaden.Men den kommer säkert att funka för mej.
Lätt som en plätt.
I söndags var jag på hockey. Himla spännande match, slutade med att Boden hockey vann på straffar.

Som ni ser är det en färgsprakande start på kvällen. 

Tänk vad bekvämt det är numera att fara på hockey. Sitter inomhus. rejäla skydd mot publiken och en massa underhållning i pauserna.

Annat var det när jag var barn och min pappa var lagledare för hockeylaget i Öjebyn och mamma var en hockeymamma i första hand under pauserna..

Då var det att leka sig genom kvällen i snödrivan bakom korvgubben, middag var korv hos just korvgubben. Hamburgare hade ingen hört talas om då. Under pausen hämtade mamma in mej till omklädningsrummet för att tina upp lovikka-vantarna så de gick att ta av. Se till att man pinkade och så kom hon alltid med den hemska drycken som alla spelar fick under pausen. Varm svartvinbärssaft.  Kombon mellan lukten av den varma svartvinbärsaften och lukten som blir i omklädningsrummet, ni fattar, jag minns den tydligt fortfarande.

Jag kanske tycker om varm svartvinbärssaft idag. Om inte lukten av de svettiga blöta grabbarna är med.

Ett minne som vi i familjen hade roligt år i många år: Mamma tyckte hon var så himla klurig när hon gjorde underlaget till annonsen till Piteå-Tidningen innan en match. Hon skrev att i pausen underhåller Rolba. 

Hela ÖIF.s stolthet. Den nya ismaskinen. Före det så var det folk som gick med skrapor och manuellt gjorde fin isen, men nu fanns Rolba..

Nå men det var ett liv som jag levde då. 

Sista tiden har det var fläckvis dåligt med ström här. Tur att jag har röda glasögonbågar så jag hittar igen mej själv i mörkret.

Lika svart, nästan blev pannkakan jag gjorde för några dagar sedan. Dessutom blev konsistenten rejält lik en skosula.Jag tittade till min pannkaka, särskilt god med bacon och purjolök. Jaha, det blir fint med 5 minuter till. 

Hoppla, nästa gång jag tänkte på pannkakan så hade det gått 45 minuter, obra. Bara en jäkla tur att inte brandvarnaren gick igårng. 

Det blev fil den dagen till middag. 

Så här fint väder var det idag när jag satt mej för att skriva lite blogg.
Men tala om trevligt, Anna dök upp och vi fick oss en skojig stund över en kaffekopp.
Så nu när jag avslutar för idag så är vädret lika kallt, och klart men betydligt mörkare. klockan är nu 15.30

Men nog ser man att dagen blir längre och längre. Det är inte många veckor sedan det var kolmörkt redan vid 14.00..
Nå nu ger jag mej för idag.

Ha det gott alla

Lite tankar i Januari.

Härligt.

Att ha en bild från en dag när det var bättre väder. Ser ni att solen har kommit upp så pass över horisonten att det nu syns solstrålar på backen. Kring jul fanns ju inte runt jul. Det ger en ju en förkänsla om vårvinter. Men den bilden är från någon dag sedan.

Det här är utsikten idag. 

Det är femtio nyanser av grått som gäller men trots det är det jättehärligt ute. I går var det kring 20 grader kallt. Idag är det bara sju grader. Så vår morgon på skoterspåren blev extra långt och extra härligt.

Min hund, hon är som festlig.

Jag brukar ju säga att hon läser mej som en öppen bok. Är jag ledsen så kommer hon och tröstar. Lyssnar jag på en ljudbok och det blir otäckt spännande så känner hon det också. Det är då hon klättrar upp på soffryggen, kikar försiktigt ut genom fönstret och morrar som den värsta vargen.

Hon är inte tuff men måste man skydda matte från nåt farligt, så måste man.

Nå men när vi är ute på promenad så kan jag läsa av Mara. Det är så ofta det kommer stora tydliga pratbubblor.

Idag var det speciellt tydligt när Mara valde att ta ett annat skoterspår än mej. Plötsligt står jag på ett annat spår 50 meter bort och dansar och skuttar och verkar ha så himla roligt och i farten tog Mara ett sämre vägval. Hon genade.....

Under de 50 meterna som hon kämpade så såg jag: 

- Skit, skit, skit, så jobbigt. Jädra matte att bara smita iväg på det där sättet... 

- Kom och hämta mej matte, eller du kan väl iallafall möta mej så jag kan gå i dina spår.

- Jag skiter i matte, jag hittar hem själv. 

- Tänk om hon inte ska gå hem och jag blir ensam hemma, får inte ske, måste till matte. 

Nå men lillan löste problemet och jag var helnöjd. Det blev ett riktigt bra fyspass för vovven, hon sover middag just nu. Nöjd och belåten.

Jag och Linda äter ju gärna sushi när tillfälle ges. Nu när Vilja hade jullov så blev hon tvungen att följa för vår längtan på Sushi blev för stor och jullovet var för långt.  Sushiboden i Boden har varit med förr. Vad ger man ett barn som måste följa men som inte vill äta sushi?

Riktigt goda blev betyget från Vilja. Riskuddar med en gurkskiva på.

Här är en bild på mej när jag just kommit in från en skogsrunda i mörkret. Gäller att vara utrustad med både tjock jacka, pannlampa och hörlurar. Behållningen blir frisk luft, lycklig hund och glatt humör på matte.

Jag fick två pussel av Karin för några år sedan. Det ena byggde jag direkt det andra glömde jag bort. Nu ligger det på bordet, det går inte fort om jag säger så. Jösses vad många detaljer och alla bitar innehåller ett huvud, en hjälm eller ett däck. Det kommer att ta några dagar men roligt är det.

Det är ju flera år sedan som jag förlorade förmågan att läsa böcker, ja även tidningar. Det är inte det att jag inte ser eller förstår vad jag läser, men jag har som tappat bort flytet i att flytta blicken. Jag vet att det är en svit pga den där neurologiska grejen jag har. Den som gör att jag måste ta hästdoser med kortison några gånger per år.

Men det är klart jag saknat känslan av att krypa ihop i soffan med en bok. Men jag lyssnar ju på ljudböcker desto mer. Nå men jag har aldrig släppt hoppet att ta tillbaka förmågan att läsa på vanligt sätt. Nu har jag strax tagit mej genom en bok. Det går inte fort, jag orkar inte sitta några längre stunder. Tror jag snart har tränat upp mej så jag kan bara läsa längre och längre stunder.

Tänkte jag.

Visserligen minns jag att jag sa att bara jag klarar av att läsa teorin till jägarexamen så ska jag aldrig mer läsa. Skojade bara. Än har jag inte gett upp.

Boken!!

Jo den köpte jag och Inga-Lill i sommar när vi var i Marsliden och fick en specialguidning om Bernhard Nordh och om nybyggarna i Marsfjällets skugga.

Jo den är lika bra nu som då för 45 år sedan när jag läste den förra gången. Lika fascinerade jobbigt liv som nybyggare. Lika äckligt då som nu att vara tvungen att äta fjällämmel.

Nu ska jag fokusera på lite matlagning. Gillar ju att ha matlådor i frysen, men nu är det slut där..

Ha det gott alla.

Jul och nyår.

Hej och hallå. God fortsättning på det nya året till er allihop.
Jösses va länge sedan jag skrev.
Men jag gör en super-kort resumé av förra årets sista bit.
Jag jobbade: Pålyset.se

Att få  jobba i en elbutik under tiden när nästan alla ska få igång sina stakar och stjärnor samtidigt när man söker lite originellare julklappar, det är en utmaning vill jag lova.

Helt rasade underbart. Rena förmånen. 

Det var ett tempo som jag sällan skådat. Men med trygga, förlåtande arbetskollegor så gick det. Riktigt bra tror jag att det gick, det var då himla skojigt. Å för att inte tala om vad jag lärt mej mycket bra. Men det är inte klokt vad man löser mycket problem när man måste. 

Som sagt: Vansinnigt skojigt och berikande. 

Det vi inte hann prata under arbetstid fick bli efteråt. Jag blev bjuden på After Work, efteråt, med god middag och trevligt sällskap. 

Innan jul så var det lite att styra med.

Vi var till Agnetha och hälsade på före jul. Vilja upptäckte att Jesusbarnet i Agnethas julkrubba var tomt... Hemska tanke. Sedan dess har ett viktigt uppdrag legat tungt på Viljas axlar: Hon måst skaffa att nytt Jesusbarn. Bara så du vet Agnetha, så har hon lyckats. den ligger i min ficka och jag har lovat att skicka den med posten bara det blir vardag.

Jag byggde pussel med julmotiv på.

Jag har varit på julkonsert. 

Jag har gjort ett minnesalbum till varje barnbarn, med många bilder på Jimmy och Kenneth. Tror att de väckte intresse bland både de vuxna och mina barnbarn.

Sen har jag varit rykandes arg också. För andra gången köpte jag kaffefilter som rämnar när de ska användas. Förra gången lovade jag mej själv att aldrig mer köpa detta märke, men gjorde en misstag och lite stressad så stod jag här hemma och julen för dörren med det förhatliga kaffefiltret igen, inte en chans att man beger sig på en matvaruaffär bara för att köpa kaffefilter sista vardagen innan julafton. 

Skitfilter, å så arg jag var. 

Arg på mig själv eftersom jag alltid börjar att ta på mej skulden för att det misslyckas när jag står där med en kaffepanna full i sump och ett tomt kaffefilter i hållaren. Inte förrns det gått åt skogen 4 gånger på raken förstod jag att det inte var fel på mej....Jag måste bli bättre på att inte ta på mej skulden... 

Skitfilter.

Lagom till jul fick jag ett foto från förr. Härliga minnen. 

I Långnäs där vi bodde förr ordnades det alltid i byn en fest när vintern var som tristast. så där i månadsskiftet januari-februari. Alltid någon bybo dom fick äran att ordna temat på festerna. Skulle tro att detta är året när karlarna skulle var klädd som kvinnor och Kvinnorna hade herrkläder på dig. Sagolikt skojiga. Här är det Kenneth och Tomas som gjort sig fina för festen. Tack snälla Ingela för bilden.

Julen gick i ett lugnt och härligt tecken.

Julaftons förmiddag startade med besök på kyrkan.

Julmaten var enligt önskningar från Ringströms. De är ju inte så förtjust i julmat så varför göra iordning en massa som bara jag äter. Gott och trevligt.

Naturligtvis var jag på julottan i Alträsk på juldagens morgon, även detta år. Så mysigt och så genuint. Älskar det.

Inte en bild tog jag på Annandagen. Det var denna dagen som det var julafton hos mej. Alla var hemma. Det öppnades julklappar och det åts god julmat. Många skratt och mycket prat. Helt underbart.

Så dagen efter så kom älskade Inga-Lill.

Jag fick fina tallrikar av henne. Ser mest ut som takspån. Är det någon som kan komma med ett förslag vad jag kan servera på dessa? Anisbockar !!!! Jaja, men mer då?

Vi hade en massa trevliga saker för oss, däremellan gjorde vi inte nåt. Det är det som är det sköna med Inga-Lill, man behöver inte ha full agenda. 

Men som vanligt så åt vi gott. spelade en massa kort, shoppade och pratade massor.

Som sagt, att ibland gjorde vi intet. Inget var temat på 12-slaget på nyårsafton. Vi höll på att äta ihjäl oss av den goa middagen så när det var dags för bubbel, ost och kex så gick vi strejk. Det blev citronvatten. Gick helt perfekt, blev nytt år ändå.

Men till sist var hon ju tvungen att återvända till sin egen vardag. Blev en aning tomt här. 

Hon saknades rejält när det började snöa. Trots sin trasiga fot var hon bra på att skotta. När jag och Mara var ute på promenad så såg vi att någon backat uppför min infart och gått ur bilen och pissat. Fräckt, dessutom kände jag styrkan i att vara tre och var mörkrädd. än bara jag och Mara.  

Nu beslutar jag att sluta lägga in bilder. Kommer ju aldrig ta slut på skrivandet idag. 

Få se nu då var det nåt mer jag tänkte skriva om.....???

Jo just det Min lilla dotter fyllde ju en massa år den fjärde januari. Finns det ingen lag på hur gamla sladdbarn man kan ha???

Linda. Grattis fina, fina du.

Grattis till mej som är mamma till den finaste av alla döttrar man kan önska sig.  

Mina två nyårslöften får jag skriva om någon annan gång.

Ha det gott alla.