Sotaren kommer........ Kanske

Vilket fantastiskt norrsken det var i går kväll.
Händer ju då och då att det är nåt speciellt som man ska hålla utkik efter på himlen, i går var det norrsken.
De där himlafenomenen brukar sällan synas i Vändträsk, det är så ofta det kommer saker emellan. Moln eller glömska. Så det brukar som sällan och aldrig bli nåt av show hos Lundgrens.
Men se igår.
Det var sprakande häftigt norrsken över hela himlen, så jätteläckert. Då stod jag och maken och kollade så det bara var ogjort att vi tittade så högt att det kunnat bli ett platt fall på rumpan.
Aldrig varit med om dess like. I vanliga fall så är det norrsken då det är kallt ute, inte ens det var det ju. Flera grader varmt.
Var ju visserligen ganska kallt i min kofta för det var ju någon som tvättat mina jackor i går.

Men nu ska ni få höra hur det gick med sotaren. Ska bara berätta hur vi haft kontakt  med sotaren sedan i sommar. Så förstår ni kanske om det inte just fanns någon form av förlåtelse att det även denna gången strulade.
Känner att pulsen stiger innan jag ens börjat skriva om det.

Nu börjar jag.
Vi skulle i sommar byta vindskiva på den sidan som skorstenen sitter på. Då vill Kenneth göra om så vi skulle få skorstenen längre ifrån väggen så skulle det bli snyggare och mer praktiskt. Det innebar att vi behövde ett stycke skorsten ca 30 - 50 cm, ungefär.
Det var ett helt äventyr att få tag på någon stump. Det var ju under sommaren och allt hade ju stängt. Till sist fick vi då tag i en bit rör på Lidberg trä, visserligen inte rätt sort men Kenneth fick uppfinna saker så det skulle passa ihop.  Så då var det bara att sätta igång.
Just när vi skulle riva ut allt så fick vi en lapp om att sotaren skulle komma på två veckor. Då la vi allt åt sidan och bestämde att vi skulle bygga om efter sotaren varit.
Vår sommarvecka som vi brukar vara i Jäkna blev bara 4 dagar kort sedan var vi tvungen att fara hem och låsa upp åt sotaren.
När vi kom hem låg det ett brev i brevlådan. Sotaren hade blivit sjuk.
Sjukdom kan ju drabba vem som helst men nog kändes det surt att vi avbrutit vecka i Jäkna.

Hur gör vi nu???
Blir han sjuk länge eller kommer han nästa vecka, ska vi riva skorstenen eller ska vi spara????
Efter lite velande hit och dit så bestämde vi oss för att riva och hoppas vi skulle fått tillbaka allt innan sotaren kom.
Gick bra att fixa till allt.

Så i september kom det en ny lapp. Sotaren kommer på någon vecka.
Vi har en häftigt stor stege på hjul som sotaren ska använda, men den är ju ingen ide att dra fram nåt i förväg. Det är en otroligt lockande leksak av påhittiga barnbarn. Så Kenneth tog ledigt den dagen sotaren skulle komma. Drog fram den stora stegen och så satt vi oss och väntade. Efter några timmar så passerade sotaren förbi oss i bil efter landsvägen, strax efter kom det ett sms.
Sotaren hade blivit sjuk igen så han avbröt jobbandet.
Klart att det var synd om sotaren som blivit sjuk igen. Men det var Kenneth som offrade en semesterdag på att vara hemma och dra stegen fram och tillbaka.

Så i december så kom det besked att nu skulle det komma en sotare.
Kenneth tog återigen ledigt, men eftersom sotaren skulle komma mellan 13 och 15 så jobbade Kenneth på förmiddagen och jag gjorde bort ärenden i stan. Så där kring 12 var vi hemma och Kenneth började direkt att transportera fram stegen. Men jag tyckte det så konstigt ut........ En massa sot på altanen....... Mycket riktigt....................
På eftermiddagen så fick vi ett samtal från sotaren. Hon hade varit tvungen att fara till en annan by. Men hon hade varit förbi på morgonen och sotat det hon kunnat komma åt utifrån. Det hade gått bra så hon skulle inte komma tillbaka nåt.
Det var ju bra, då var det ju sotat men Kenneth hade tagit ledigt igen till ingen nytta.

Så nu var det då dags att det skulle komma en sotare som skulle göra en besiktning. Tror det var 2008 de gjorde den besiktningen senast så det var dax.
Sotaren skulle komma mellan 11 och 13. Fick säga till på veckans allehanda att jag kommer så fort jag blir av med sotaren. Klarat att jag hoppades att han skulle göra som den där som kom i dec. Komma alldeles från morgon, så strax efter åtta var jag klar att fara.

Kände mej så här hela dagen:

Ståendes med skorna på och handväskan i näven.

Men tro inte att det blev så. Strax före 13 ringde sotaren och sa att han skulle bli sen.

Men var tog den trevliga överseende Monika vägen?????? 

Absolut helt spårlöst borta. 

Gick inte att finna.

När grabben dök upp så där en stund efter klockan två fick jag verkligen hålla i mej så jag inte skulle förvandlas till:

Var ju verkligen inte han som rådde för att ett raseri börjat byggas upp i Juli.

Det var bara ringa Veckans allehanda och säga som det var. Blev inget roligt butiksjobb för mej den dagen.

Suck.

För övrig så blir jag så stolt när jag ser denna gumma och för det civilkurage som hon står för.

Hejja, hejja.

Nämen nu måste jag sluta skriva. 

Men visst ja. Jag ahr ju en stor panna med potatis som står och kokar på spisen den har jag glömt.... Undrar om man kan äta mos med skal eller???

Ett ögonblick.

Hehe,, den hade klarat sig.

Ha det gott alla