Känns riktigt bra att få se Måns tävla i Wien, visserligen hade det varit skoj att skicka Jon Henrik också. Nå men mina två favoriter blev etta och två. Bättre hade det inte kunnat gå, känns det som.
I går hade familjen samling i Kanis-backen. Linda gjorde klämmackor och bjöd på till lunch. Solen brassade och det bara vimlade av barnbarn. Finns absolut inget att klaga på en sån dag.
Som ni ser. Mycket rörelser och massa sol. Helt perfekt lördag.
Kolla alltså. nu har jag gjort ett försök att baka.... Fröknäcke och sockerkaka.
Fröknäcke åt mej. Första plåten gräddade jag för länge det smakade bara bränt om den. Men plåt nummer två.... Gudarns så gott. Den behåller jag för mej själv, finns inte en chans att jag bjuder bort.
Kenneth han är mycket enkel att göra nöjd när det gäller bakverk. En enkel sockerkaka utan krusiduller då anser Kenneth att jag är en bakerska i toppklass.
Ja men då gör jag väl till mej då och gör en kaka åt honom. Ganska fiffigt för själv har jag inte svårt att låta bli att ta en bit.
Inte gott.
Att bo i en militärstad bekymrar mej sällan, men se nu gillar jag det inte.
Vi har ju haft en katastrofalt dålig väg in till Boden. Djupa spår som ställt till det när det regnat, risk för vattenplaneing. Stora lagningar som gjort att det ibland har känt det som om man missat vägen och försökt ta sig fram i diket.
Men så i sommar la man ner massa pengar och resurser och fixade till vägen. Minns jag skrev att vi bodde i ett stort dammoln större delen av sommaren. Det var ingen höjdare, men vad offrar man inte för att få en bra väg.
Resultatet blev som en dröm. Slät och fin blev vägen.
Nu sedan några dagar har man en stor militärövning kring Boden. Informationen som gick ut innan var att man skulle hålla till i Harads och sedan förflytta sig mot Brännberg. Alltså så skulle inte vi bli inblandad för vår väg går inte till Harads.
Men glöm det alltså.
Dra mej vad militärregistrerade bilar som kör förbi här. Stora fordon, tunga fordon, fordon på hjul och fordon med band . Där emellan är det ju också massa vanliga bilar också. För att inte tala om när det kommer en karavan med vanliga bussar. Så glest med bussar som går här i vanliga fall så är det inte svår att räkna ut: Inlånade av försvaret.
Så nu är det med bävan man inser att: håller den nya vägen för det här har vi bara en himla tur.....
Måtte jag ha fel, måtte vägen hålla.
Idag blir det att sitta och njuta av vårsolen på altanen. Kenneth har begett sig iväg och satt ut någon salt-sten åt de vilda djuren.
I år klaffade det, annars är det ofta som han kommer på det lite för sent så det inte går att frakta med skoter. Men se i år fukade kom-i-håget.
Nä men om jag skulle ta och göra bort lite matlagning innan det blir altan-häng.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar