För ett par dagar sedan så uppstod ett konstigt ljusfenomen på himlen. Jag stod och kollade på det ett tag innan det blev fart på gammel-benen. Rusade och greppade kameran och.......... Volá det kom med på bild.
Efter ett noggrant analyserande så kom jag på: Det är ju för fridens liljor ett hål i molnen. Det som syns är ju den klara blå himmelen som alltid finns där bakom. Trots att jag verkligen har misströstat att den någonsin mer skulle komma fram.
Men så, nu igen.
Igår bäddades världen (i Boden i allafall) in i vacker vit fluffig snö och det blev kallt. Det ser ut som en helt vanlig vinter.
Borta är slaskig, skitig snö och halka nu är det vitt och fint som gäller.
Dessutom ser man himlen, kanske det här blir en sån dag när man får se solen... Fortfarande har den inte visat sig och det gäller ju att vara beredd. Solen är ju inte upp så där överdrivet länge än.
Ja jösses vad stora barn jag har. Den här ungen är ju dessutom den yngsta, alltså sladdisen. Jamen jag fattar inte hur fort livet räjsar förbi. Som sagt; Gäller att klösa sig fast och vara med annars så passerade det bara med ett swisch
Jag köpte ett garn, ett yllegarn. Skulle sticka tjocksockar. Jag råkade riva av gördeln, eller vad det nu heter, det där som sitter runt nystan.
Inuti såg jag att det var skrivet nåt. Men vad spännande. Kunde som se av uppställningen att det nog var stickbeskrivning på något. Men det var skrivet svagt med grå text, inte svart. Dessutom hade jag ju inga glasögon på näsan. Men jag försökte och försökte se vad som stod. Nå men till sist fick jag ge upp och hämta glasögonen.............
Fick stå länge och försöka se vad som stod ändå... Innan det till sist gick upp ett Liljeholmens.... Stod inte på Svenska.
Så så blev det med den stickbeskrivningen, Inget jag ska försöka mej på alltså.
Nä men om jag skulle ta mej en påtår och ta ett tag med livet.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar