Vaknade med tuppen idag.
Tänk att det ska vara så svårt att ligga kvar efter jag har vaknat.
Onödigt tidigt tycker jag allt men likaväl så klev jag upp.
Nå men vi gör väl nåt bra med de extra timmarna som den här dagen får:
Skriver i bloggen, stickar på baby-filen och kryper ihop i soffhörnet med min bok till exempel.
I boken byggs det just nu upp ett riktigt elände.
Det är 1717 i Lappland och man väntar på en riktig vargavinter. Frosten har för tredje året kommit alldeles för tidigt och förstört grödorna. Dessutom har man just hittat enda kon döende, riven av en varg.
Frun i huset blir kvar tillsammans med barnen, medan maken måste bege sig ner mot kusten för att söka jobb över vintern. Finns ju bara inte mat som räcker över vintern för hela familjen
Känns som om det inte kunde vara just nå mycket värre.
Inte som här: 2015, sommar, frysen fylld med diverse mat, mjöl och mjölk kan man enkelt köpa på affären.
I går var jag på syjuntan.
Som vanligt en väldigt trevlig tillställning. Vi hade möjlighet att tippa upp på bordet alla de nystan som de lokala garnbutikerna så givmilt donerat till vårt projekt.
Tänk att de garner som jag inte kunde riktigt se vad jag skulle kunna tillverka av just det garnet passade som handen i handsken för någon av de andra. Jag kom hem med flera nya garner. Så skojigt. Här ska stickas baby-plagg.
Vi på syjuntan har länge försökt pressa fram ett bra namn på vår lilla grupp. Men det går trögt, väldigt trögt.
Som straff på våran dåliga fantasi så får vi fortsätta att heta Syjuntan till det har löst sig med namnet.
Vi har redan bestämt att nästa gång vi ska träffas så blir det på Café Rävasten.
Nämen nu ger jag mej.
Påtår, vattenglas och boken.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar