Det regnar så det dånar på taket.
Eller............... men hur tänkte jag nu? Jag och Bonzo är ensam hemma. Bonzo sover.... Hur kan jag då kommenterar att det är svårt att höras om man får för sig att prata.
Prata med vem???
Är det med mej själv så brukar jag alltid höra vad jag säger....... Om jag nu lyssnar vill säga.
Vi tar det igen:
Ni skulle varit här nu... Så skulle ni fått höra hur det dånar på taket. Snacka om att det regnar rejält ute nu på morgonen.
Jag fick en bild i helgen. En bild som strax är 33 år gammal. Har aldrig sett den tidigare men jag kände igen motivet direkt:
Det är min dotter Linda och hennes kusin Stefan. Det skiljer 4 månader mellan dom. Det var inte bara ungarna som jag kände igen. Även korkmattan. Bilden är tagen i Sjuggijaur, på stugan hos barnens farfar och farmor.
Ja det var tider det.
Bilden är tagen av Stefans mamma Maria (tror jag) och den som gav mej bilden är Hanna, Stefans sambo.
En bild på den fina blomman som jag fick i helgen, det var morsdag som firades.
Alla ungarna var hem. Det kändes toppen.
Om jag skulle hoppa in i duschen och göra mej klar för dagens arbetsinsats på Veckans Allehanda.
Nä men just det ja. Jag ska ju berätta om Kenneths besök på ögonmottagningen på Sjukhuset igår.
Som jag berättade om tidigare så hade Kenneth dagen innan varit hos Optikern för första gången i sitt liv. Han tyckte att han behövde glasögon. Hos Optikern upptäcktes att Kenneth hade väldigt högt tryck i ögonen så man ringde och ordnade en akuttid direkt.
Nå men då igår när vi var på ögon-mottagningen så kunde man snabbt konstatera vad Kenneth lider av........
Nä nu blev det fel igen.
Det tog 2 timmar att få veta vad felet var, så snabbt kändes det inte, inte då.
Å inte lider Kenneth av åkomman, den bara är där.
Kenneth har fått Glaukom, alltså Grön starr.
Det som händer när man har grön starr är att syn-nerven sakta fransas sönder. Sjukdomen smyger sig sakta på så det är svårt att märka att man sakta men säkert får tomma öar i synfältet.
Nu kan det vara så att Kenneth kommit undan med blotta förskräckelsen.
Tur att han just nu skulle fixa terminalglasögon, tur att optikern kollade trycket i ögonen, tur att optikern reagerade på trycket.
Läkaren kunde inte så här på en gång se att syn-nerven har börjat skadas. Men redan nästa vecka ska Kenneth på mera undersökningar så man ordentligt kolla hur långt sjukdomen kommit.
Kenneth har fått droppar som ska i ögonen varje kväll.
Livslång behandling.
Men tanken är att dropparna kommer att bromsa upp förloppet.
Så förhoppningsvis så kan man skjuta fram besväret ca 50 år eller så....... Kan ju alltid hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar