Nå men det är bara gilla läget och leva efter bästa förmåga.
Just nu är jag så speedad, antagligen är det också av kortisonet. Vet ju att det nu blir först två dygn utan sömn men sedan resten av veckan är det ju bra om jag vaknar till så pass att jag får i mej mediciner och mat, Men inna helgen är över ska väl allt vara precis som tidigare.
I morgon är det dags för en heldagars kur. Allt så med både kortison i 2 timmar och dessutom nå nytt som dom inte vet hur länge det tar att droppa in. Men antagligen resten av dagen. Det är nåt sånt där så dom får ta blodtryck i tid och otid och höja och sänka dropphastigheten eller så måste man rent pausa någon stund. Känns som om det blir mindre tid att sova och läsa, mera tid att vara trevlig med de som kommer in med jämna mellanrum.
Det finns ju väldiga fördelar med att vara oförmögen att ta sig någonstans så där under en dag. Jag kommer att bli bjuden på både kaffe och macka på förmiddagen och sedan blir jag bjuden på lunch..... så om mej är det inget synd om alls. Kommer att känna mej uppassad som en riktig prinsessa.
Efter jag hade fått min dos och ett snack med doktorn idag så begav jag mej till Veckans Allehanda. Skulle ju tjänstgöra några timmar. Samma härliga känsla idag. Vansinnigt trevlig stämning i butiken. Det är ju till stor del Åsas och Monas förtjänst, men dom har ju riktig röta som har så många trevliga kunder som kommer varje dag. Idag ställde jag till det nåt så otroligt när jag skulle slå in på kassa. Ni vet så det blir flera fel på en gång. Svetten rann på mej, men se det var inget att haka upp sig på. Lugnt och metodiskt så fixades alla fel jag lyckats ställa till med. Känns tryggt med sådan medarbetare. Även denna dag så följde det hem något, konstigt va??
Den här fina stora svepasken följde med hem från "Veckans allehanda" till mej. Dessutom den fina kökshandduken blev min. Undrar om jag måste börja baka fröknäcke. Har funderat på det ett tag och jag tror ju att gammalt tillbaka hade man knäckebröd i sådana svepaskar, vore som skoj att använda den till nåt praktiskt. Det kan då inte vara en smörask för den är alldeles för stor. 25 x 40 cm ungefär.
På den tiden jag bodde i Långnäs utanför Piteå så hade jag en mycket go vän. Jösses vad många trevliga timmar vi hade tillsammans. Kompletterade varandra på ett särskilt härligt sätt, ni vet som det bara kan klaffa ibland helt perfekt. Tänk när vi bakade bullar tillsammans. Jag bakade och hon gjorde allt det andra. Utan varandra hade det inte blivit några bullar. Jag är ju för lat för att baka och hon är allergisk och kan inte ta i mjöl. Ja men ni hör va..... Vilken lyckträff.
Hon snodde ihop jeans-kavajer till alla våra barnen på bara någon kväll, både till hennes och mina. Hurra till mej och mina barn.
Jag kom ju och var behjälplig när hennes vin skulle tappas upp på flaskor.
Attans va skoj vi hade men vilken lång kilometer det var när man sedan skulle gå hem. Alldeles full av provsmakning och fnitter.
Dessutom var hon en fena på att inte föra skvaller vidare. Anledningen till det var så enkelt att hon hade ett skitkasst minne och var väldigt ointresserad av skvaller.. Det innebar att jag kunde berätta vad som helst men det innebar att jag heller aldrig fick höra nåt av henne.
Men som det blir i livet. Det blir som inte av att träffs nu för tiden. Men något telefonsamtal blir det ju ibland. När Hon kommer sig för att ringa. Där har hon flera hästlängder bättre minne än mej.
Idag fyller hon år, jämna år.....
JÄTTESTORT GRATTIS TILL VÄRLDENS BÄSTA INGELA
HURRA, HURRA
Måste vara en poppis dag att fylla år på idag: Både Marita och Tanja fyller också år. Men inte lika jämnt som Ingela.
Grattis även till er.
Tog ju lite tid att göra detta inlägget för mitt i allt behövde Kenneth hjälp med att demontera traktorn. Tur han har mej som är både klok och start. =)
Visserligen lyckade vi inte fixa problem fast vi slog våra kloka huvuden ihop och att jag tog i för allt jag var värd.
Men han kom in nyss gode stolt. Han hade löst det.
Nu får jag ge mej med att skriva.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar