Morgonpigg, idag iallafall

Men se gomorgon på er.

Här har ni en som vaknade och var direkt klarvaken och med ett skutt upp ur sängen när Kenneths väckarklocka startade strax före 6.
Så härligt. Visserligen small jag av före åtta i går kväll så jag behövde nog sova av mej lite.

Tänk vad lite man känner sig själv, egentligen alltså. När jag bad att få komma på någon dagverksamhet för arbetslösa så var det ju för att jag kände mej så lat. Inte sjuk, men lat. Naturligtvis så var det ju inte så jag sa på arbetsförmedlingen utan, att jag ville ut för att se om jag orkar. Att vara bara två dagar i veckan tyckte jag ju lät fjuttigt men okey då, vi säger väl två dagar i veckan, å så trappar jag upp allt eftersom.
 Jag tänkte att jag trappar upp med en dag till per vecka, men så funkar det ju inte.
Fortfarande helt slut efter två dagar per vecka. Visserligen har jag hittat så väldigt mycket att göra där så jag skulle behöva vara där 10 dagar per vecka. Men jag får hushållera lite med orken ett tag till.

Idag var ju tanken att jag skulle starta behandlingen för den där Myasthenia Gravis. Men proverna jag tog i måndags visar att så blir det inte.
Jag hade hårt ansträngda njurar. Man (läs doktorn på Neurologen) är rädd att dom inte tål med behandlingen. Så då måste det åtgärdas att få njurarna på fötter innan det kan bli nåt med de andra behandlingarna.
Så nu väntar jag bara på nån kallelse till någon annan avdelning i Sunderbyn som kan hjälpa till med njurarna.
Suck.

Nå det var det om detta.

Lördag morgon var jag och Kenneth väldigt aktiv vi eldade skräp i stora eldartunnan.

Kenneth passade på att stalla undan alla fyrhjulingsvagnarna. Nu är det dags för att ta fram skotern. Inte för att det är tillräckligt med snö än. Är ju sällan det före jul, men sen då....

Själv roade jag mej med att slå in paket. Så skojigt. Det bara forsade julstämning över mej.

Tror jag adventspyntar lite lätt idag. Känns som om det blir roligare att städa då.

På eftermiddagen i lördags var jag ju och såg Mora Träsk. Jag, Vilja och Joline intog platserna på golvet framför scenen.

Se denne Leif, han kan verkligen ösa på. 

Vi njöt och vi sjöng med och vi stampade med fötterna och vi vispade med armar och ben efter bästa förmåga.

Så här ser mitt sällskap ut från framsidan. Lindas Moppe och Jolines pappa blev förpassad till läktaren. Vi tjejer klarade oss utan dom.

 På söndag kom Jimmy, Sara och grabbarna och hälsade på. Dom var på väg mot Vilja som dagen till ära hade kalas. Men det började ju inte förrns efter två så då passade det ju att vi umgicks här på förmiddagen medans Viljas mamma fick sova några timmar. Hon hade jobbat natt.

Här ett gäng igång på bilmattan. Medan någon iakttar och någon underhåller med munspel och banjo.

Härligt.

Nu har jag bara en sak till som jag måste skriva om...

På måndag så skulle jag söka ett jobb. Så jag gick igen den mallen jag gjort så det ganska snabb ska gå att använda mitt CV och mitt personliga brev. Jag såg att bilden på ansökan var lite gammalt. Jag ser ju som annars ut nu sedan jag slutat färga håret. Så jag tänkte att jag kollar om jag har nån bild på hur jag ser ut nu. Så jag kollade bland mina nyaste bilder..............

Det här är det enda nytagna fotot av mej. Tycker ni jag kan använda det i en jobbansökning???

Eller det näst nyaste. 

Nä det blev att jag nu inte har någon bild alls på min ansökan. Men det kanske är lika bra det. Nu kanske  jag kommer i fråga.

Nä men nu ska jag göra nåt. Elda, klä mej och dricka kaffe. Ska jag börja med iallafall.

Ha det gott alla.