torsdag 27 februari 2014

Filmen Frost levandes i Vändträsk

Har ni sett filmen Frost?
Det är där en en ren och en snögubbe slåss om snögubbens morotsnäsa.
Jag har bara sett en kort snutt av filmen men vilken otur att man inte var med när det hände här ute, live alltså.
Nå men nu kan man ju rekonstruera händelser ganska bra när man ser spåren.
Så här var det:

Kenneth ringde hem på morgonen och frågade om jag varit ner och hämtat tidningen.
-Nix sa jag. Tänker vänta till posten också passerat så behöver jag bara kana iväg en gång på blankisen.
-Nu är det inte bara blankis det har kommit en halv centimeter med nysnö på den blanka isen. Så var försiktig... sa maken.
-Dessutom, fortsatte han, så kan du kolla vad som hänt men jag tror att  vi har haft renar på infarten i natt. Renar med problem...
-Absolut jag kollar..

När det var så dags att bege sig ner för infarten så insåg jag ganska snabbt att det går inte att gå efter infarten ner till postlådan. Ishalka med ett tunt lager nysnö...... Döfarligt alltså.... Måste ta ett skoterspår så långt det går så det blir så kort väg som möjligt efter infarten.
Sagt och gjort.
Svängde av på ett skoterspår och började gå ner mot vägen. Alldeles riktigt: Spår av renklövar och små, små skitkulor låg det efter hela skoterspåret.
Jag gick där och kände mej som Hjortfot, den där indianen som fanns i ungdomsböckerna när man var liten.
Men åt vilket håll har dom gått??? Det verkar som om dom gått neråt men alltså det där märket efter klöven verkar ju vara åt andra hållet.
Jösses vilken kass Hjortfot jag kände mej som. Inte ens kunna bestämma åt vilket håll renarna gått....
Nå men det hela löste sig när det var så dags att gå ut på den livsfarliga infarten igen. Tala om att där hade det sladdat och halkat åt alla håll för de stackars renarna.
Dom har försökt i ca två - tre metar att ta sig fram  men hade ganska snabbt gett upp och  krupit upp på snön igen och promenerat tillbaka samma väg som dom kommit.
Det är bara hoppas att ingen av dom brutit nåt ben.
För mej gick det till sist bra att ta mej fram till postlådan och sen gjorde jag som renarna och tog skoterspåret tillbaka upp igen.

Men illbatting som jag är, så kan jag bara konstatera att det hade varit skoj och se när dom kanade omkull till höger och vänster...Fniss.

Tänk att ha en egen Frost-film på infarten och så missar man hela föreställningen.

Dumt.

Ha det gott alla


2 kommentarer:

  1. O ja. Men vi har så himla lång infart. Det är bättre att det är sandat från gården och uppåt för då kan man tar sig mellan huset, garaget och vedhuset. Ca 100 meter. Men vi har drygt 100 meter från huset och ner till landsvägen också. Skulle behövt en lastbil och ett eget sandtag om vi skulle fixa det. Men den sabla halkan ska väl snart vara över för i år kan man ju hoppas.

    SvaraRadera