Jul, jul strålande jul.....

Stilla och lugnt passerar denna julen, utan större åthävor.... Med andra ord väldig bekväm jul.

I går ska då Gudarna vet att Familjen Lundgren inte gjorde många knop.
Morgon började ju med den traditionella julotta i Alträsk. Ganska mycket mindre folk än vad det brukar. Trist för de som ställer i ordning. För oss som var där så var det ändå stämningsfullt och trevligt. Dessutom i vanlig ordning så var det väldigt gott fika.

Väl hemma igen så planade jag ut med boken i näven... Skönt.
Kenneth var lite duktig så där på morgonen (skottade bort snö)  men sedan så blev det soffhäng för honom också resten av dagen.. Vi bara varvade filmer med andra filmer, jag satt ju med sticken eller en bok hela dagen. Vi turades om att småsova lite till och från.
Ja men ni hör alltså. Tala om soffpotatisar.

Natten i natt har varit en trist historia. Takras som aldrig slutade. Bonzo han har det inte lätt alltså. Han hatar takras och som sagt i natt slutade det aldrig. Han har morrat, darrat, rusat runt och mått allmänt skitdåligt. Naturligtvis så blev vi också på verkade. I omgångar så har vi varit ute på nattliga promenader med jycken så han skulle slippa obehaget.

Idag var vi som tvungen att se till att det händer något annars hade det antagligen blivit sittandes i soffan en dag till och det var vi ju rejält less på nu.
Började dagen med att skaffa grus. Väldigt behövligt. För det gick inte att gå på våran infart man bara gled hit och dit. Obehagligt. Nå men se det blev snabbt åtgärdat. Sen då?? Vad ska vi då hitta på??

Nå men vi tog en sväng ner till Öjebyn, hälsade på den del av familjen som inte var i skogen och jagade.
Med andra ord alla utom Jimmy och Zack.
På vägen ner till Öjebyn fick vi agera vägens riddare. En flickade hade fått en rejäl sladd i det hala väglaget, hade jazzat hit och dit innan hon till sist sladdade så hon blev stående på plogkarmen.
Vi frågad naturligtvis om hon var skadad, det var hon inte... Skönt det då men???? Vad är det vi ser??
Vi frågade om hon kört på något djur. Näää det trodde hon inte, bara fått sladd....... Det var så himla blodigt i snön som satt fast på hennes bil så vi gissade att det bör vara nåt hon kört på. Dessutom började vi se att det låg benbitar lite här och där. Nå men vi får ju se vad som händer om vi försöker få upp bilen på vägen igen. Sagt och gjort. Kenneth satt sig i våran bil och jag kopplade bogserlina mellan och flickan fick sätta sig i sin bil och försöka styra.
Men ett segt plopp så var hon uppe på vägen igen , men inte såg vi något djur.... Då såg vi...
En av sladdarna hon gjort i plogkarmen säkert 15 - 20 meter längre bort, var precis där det tidigare varit en viltpåkörning. Där fanns det massa med blod och benbitar.
Pust och tack och lov då slapp vi hantera ett skadat djur...
Så kunde vi efter att Kenneth gjort en snabb besiktning av bilen ge oss iväg.
Allt slutade lyckligt. Tack och lov.

Vet ni vad, i morgon är det en väldigt vanlig vardag.
Men bara en, sedan är det dags för helg igen.

Ha det gott alla.