Punka både här och där

1:a September. Nu är det första dagen i första höstmånaden. 

Jo jag tackar. Hösten är ju en förunderlig tid.

Ingen förväntar sig att det ska vara badväder, det växer och har sej ute så den där berömda inombords-hamster bara springer runt, runt och plockar. Svampar, bär, frukt, morötter, potatis, Zuzzini.... Mmmm.

Inne börjar jag försiktigt att bry mej om hur det ser ut. Drömmer om att köpa nya soffkuddar, kollar vilka glödlampor som funkar och var man måste byta. 

Byter batterier i de där batteridrivna blockljusen.

Det smakar gott med varm soppa igen. Jag har verkligen svårt med soppa på sommaren. 

Dessutom sjunker allas förväntningar och tempo nu när det blir höst.

Jag gillar det  kraftfullt.

Vissa har ju kommit på vi blivit för tunga och konditionen har någon knyckt. Bägge i den här familjen har insett att så är det. Nå men det är ju spotta i nävarna och ta tag i missen och göra nåt åt det. 

Det finns flera sätt att jobba på eländet och det behövs lite olika insatser om det ska bli en förändring. Här är det maken som just kommit upp för infarten efter sin cykeltur. Tycker du han ser lite svimfärdig ut så stämmer det. Våran infart är ju visserligen bara 100 meter lång och lutar uppför. Men den kan verkligen krama ur det där sista syret. 

Pust.

I gårkväll for vi och hälsade på vännerna Calle och Doris. Deras altan är bara så himla skön. Inglasad med en rejäl kamin. Rejält bord med sköna stolar.....

Jodå där kan man verkligen sitta och ha det mysigt. Ofta har man fått sitta på första parkett när det kommer något vilt djur, som inte känt av att vi suttit där och därmed inte haft ett dugg bråttom.. Det har varit harar, älg och annat som finns i vår natur.

 I går kom en jättefin räv. Så fin och hade tid att stanna en stund så vi fick beundra.

Nå men vi kunde ju inte sitta där hur länge som helst till sist var det bara att bege oss hem.

 På vägen hem, som inte är så lång, några kilometer efter en grusväg, så kommenterade vi att det var ett jädra grovt grus som lagts på. Jag som försökt cykla efter vägen sedan tidigare kunde bara konstatera att det inte var nåt bra grus, mest bara jobbigt.

När vi kom hem så parkerade Kenneth och klev ut...... Hopp, så var han tillbaka i bilen....

-Punka det pyser, sa han och körde upp till garaget.

Strax stod vi där bägge två och lyssnade till pyset. Så böjer sig Kenneth fram till bakdäcket och säger: Jodå det är punka....?????

Men vad???

Har det brunnit i örat på karln???

-Öhhh. Va? det är ju här fram det pyser.

Men dra mej på en bräda så himla bra vi var bägge två. 

Båda hade helt rätt.

Vi har fått dubbelpunka. Både fram och bak.

Nå men det var ju bara sätta igång att rigga ut stora lampor, hämta domkraften och vinterdäck och lite sånt som behövs. Så på ett stund var det ju fixat så vi kan ta oss till staden och köpa nya däck......... Billigt,.... nä men inte det.

Visserligen hade Kenneth sagt tidigare igår. Ja medan vi väntade på att middagen skulle bli klar, att han trodde att vi skulle behöva oss nya sommardäck, snart...... Så himla rätt han hade då. Men att det skulle bli så snart blev ju mindre bra.

Dessutom så när vi kom hem och upptäckte punkorna så skickade jag iväg ett sms till Calle och berättade att vi åkt på dubbelpunka.

Men jag hörde inget från honom så jag tänkte att han gör nog annat så han ser inte SMS:et.

Klart han hade sett men det tog en kvart innan det kom fram till honom. Så efter 30 minuter så kom det ett svar från honom: Var är ni? Behöver ni hjälp?

När det svaret kom till oss så behövde jag inte svar, för då hade redan Calle sökt och hittat oss hemma på gården och kollat att vi inte stod någonstans utan kontakt och behövde hjälp.

Snälla omtänksamme Calle.

Vi har inte haft en dubbelpunka sedan Kenneth körde med rejäl fart rakt över en övervuxen pinnharv med traktorn....... Pang, pang. 

Ja men det var ju historia det nu.

Nå men nu ska jag strax gå ut och njuta av en fin septemberdag.

Hade varit skoj om Bonzo kunnat följa känner jag.

Nå men jag får klarar mej själv.

Ha det gott alla.