Man sa mej att det skulle kunna ta 2 - 3 veckor innan jag började märka av någon skillnad, till det bättre då kan jag tänka, för dåligt det började jag må på en gång.
Mina muskler överallt i hela kroppen har tagit julledigt. Det är inte sant alltså vad ynklig man kan känna sig när det inte ens funkar att ta sig fram och tillbaka till postlådan och man hela tiden är rädd att benen ska vika sig. Man går som ett storfyllo. Vinglar och vacklar. Eller att nåt så enkelt som att lyfta ett mjölkpaket och bara hålla andan att man hinner fram till köksbordet innan greppet lossnar och paketet faller i golvet.
Trött så det bra ljungar om det. Kan knappt hålla mej vaken men likafullt så går det inte att sova.
Eller då var ju det inte heller så himla sant. Men de flesta dagarna och nätterna har varit full med sömnlöshet.
På lördagskväll small jag av före åtta. Då hade jag suttit i några timmar och hållit i mej för att inte falla ur soffan när jag nickade till.
Sov till att börja med i 12 timmar. Var upp en kort snutt mitt i natten och kände att jag hade en insulinkänning. Så det blev ett natt-mål, både apelsin och macka. Sedan i går lyckades jag sova middag 4 gånger. De ni. Gör om det om ni kan.
För övrigt så har jag hunnit med en massa trevliga saker i helgen. På fredagskväll så blev det samling av hela mitt älskade gäng för att avnjuta julbordet på Kanis i Älvsbyn.
Samma superlyx som fjolårets julbord på Kaptensgården i Gammelstan var det ju inte, men helt klart prisvärt ändå. Dessutom så vet nu den som driver Kanis att service är verry importent. Trevliga människor alltså.
Att få med alla på samma bild är ju bara stört omöjligt. Men det är ändå bra, det ska vara rörelse och glada skuttande barn både här och där.
Till lunch på lördag hade älgjägarna lunch i Alträsk. Det serverades björn både på längden och tvären.
Jag och Doris passade på att göra Café Rävasten. Genomgående tema var saffran. Ja men alltså gå fika där finns.
På lördagseftermiddag följde vi med våra grannar Johannes och Anita till Pingstkyrkan. Det var dags för årets glittrande julkort.
Voj, voj. Det är en sådan superboost med julkänsla, glädje och superfina ungar. För inte tala om årets omgång med mascaran forsandes nerför kinderna när hela kören tar i och sjunger: Åh helga natt.
Rysningar hela kroppen full. Så häftigt.
På söndag tog jag det väldigt lugnt. Som sagt sov mest middag hela dagen. Men se på kvällen var det bara komma sig i duschen och kamma till lockarna för då var det dags för fika hos Johannes och Anita. Anita hon kan det här med att baka både mycket och gott. Det är så väldigt mycket olika sorter så man får väldiga kval var man ska börja, för att komma igenom hela startfältet är inte en chans.
Så idag är jag här på Folkuniversitetet och släktforskar..
Där emellan hinner jag ju skriva lite i bloggen.
Nästa gång jag skriver i bloggen så ska jag kunna börja med att: Nu håller som livet på att lösa sig. Både orken och muskelmassan är återfunnen.
Så tänkte jag.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar