Själv har jag gjort en superkort natt i natt.
Det hade jag visserligen blivit förvarnad om att så kunde det bli nu när jag skulle intensiv-fyllas med kortison.
Dessutom hade jag blivit förvarnad att man kan vara precis hur trött som helst men det blir ändå inget sova. Det stämde ju också.
Nå men då gör jag väl annat nu då. det är ju ändå bara några timmar innan jag ska tillbaka till lasarettet och tankas med del två av behandlingen.
Så här såg det ut i går.
På tal om lasarett.. Jimmy drabbades av magsjuka här under helgen som var. Det ska gudarna veta att det är ingen barnlek när kroppen är ordentligt urlakad på egen motståndskraft. Smittan kom ju dessutom just nu i samband med en av cell-gifts-behandlingarna.
Så det blev att plocka in honom kräkandes i en ambulans. In med honom på hans avdelning där på Pitelasarettet, där dom vet och känner till vad han går igenom.
Men med en massa sprutor och rejält med näringsdropp så fick dom snabbt slut på eländet. Det var i tisdags han blev inlagd. I går var det som bara samla krafter. Jag pratade med Jimmy i gårkväll och då var då det goda humöret tillbaka.
Känns bra i ett mamma-hjärta.
Så jag skulle gissa att han är på väg hem idag igen.
Då får vi hoppas att hemtjänsten har kommit sig för att åka dit och städa upp kaoset som blev när man skulle få en kräkandes kille från sin säng och genom lägenheten och ut. Ambulansen hade annat att tänka på än att skura upp pölen som blev.
Kolla vilken fin gran man har på bibblan i Boden.
Kenneth har länge vurmat för ett lågt och litet släp, typ ett bilsläp, att ha bakom fyrhjulingen. Men då han hittat ett lagom litet släp så har det varit alldeles för högt och tvärt om.
Sara behövde bara någon vecka på sig att fixa det. Nu har det ju blivit lite fel i proportionerna när jag tog bilden. Bilden är från jungfrufärden. Kenneth fraktade på det lilla, lilla vagnet, den stooora, stora och tunga stegen så att sotaren kommer sig upp och kan rensa skorstenen. Funkade perfekt. Det spelade ju ingen roll att det inte hunnit dit något nytt golv ännu.
Då gäller det ju bara att se om det dyker upp någon sotare den här gången då.
Första gången sotaren annonserat att han skulle komma så var det mitt under våran planerade Jäkna-vecka. Så i stället för att vara borta en hel vecka så blev det bara några dagar för att sedan fara hem och passa sotaren. När vi kom hem så låg det ett brev i postlådan....
Inställt, sotaren hade blivit sjuk. Synd om han då.
Nästa gång det annonserades att sotaren var på väg så tog Kenneth semester just den dagen för att få dit den stora stegen och annat som ska göras i förväg. Är det tiden när vi börjat elda så går det inte göra dagar i förväg. Den gången kom inte sotaren utan i samband med att han skulle dyka upp så var han tvungen avbryta. Sjuk igen.
I gårkväll gjorde Kenneth allt klart för sotaren igen, så det blir att rappa på lite idag efter min behandling så jag hinner hem och låsa upp dörren. Dessutom kan jag ju inte elda nu när jag har en vaken natt. Känns lite småkallt. Men stor kofta och tjocka sockar kan ju göra underverk det också.
Här är en bild från när bokbussens personal, Mats och Ulrika, fick pris som årets bokbuss. Det var dom verkligen värd. Dom kan det här med service och anpassning. Det blev en massa tal och blomster och ett vandringspris.
Naturligtvis så var vandringspriset en gammal, gammal bokbuss.
Här är en bild på Ullis monster, det är ju helt klart inte klara ännu men tala om att dom inte är ett smack lika varandra, gott om fantasi finns det i den tjejens huvud.
Så som ni ser är det mycket annat än sy som sker på vår syjunta. Tack Ullis för att jag fick knycka bilderna från din blogg.
Här är försten adressen till hennes blogg.
Nä men vad ska jag hitta på nu då... Det är en dryg timme innan väckaren ringer.
Men jag kanske skulle släktforska lite.
Ja det gör jag
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar