Jag har supermysigt sällskap här hemma... Elis är sjuk, å då var jag den lycklige att få vara tillsammans med honom. Han har ganska mycket feber, men se ungar är ju fantastiska när det gäller sånt. Han är otroligt pigg och sällskaplig. Så det ligger helt på mej om det ska bli lugn och ro eller en massa action.
Är man sjuk så kan det enda som lockar i matväg vara vattenmelon.
Då får man vattenmelon förstås.
Här är han så där mysigt pömsig.
Efter middagsvilan i går så var han inte riktigt klar att vakna efter 2½ timmar så då blev det mild övertalning som gällde för att få honom att vakna.
Helgen då:
På fredagskväll blev vi bortbjudna på middag hos Kicko och Thomas. Surströmmingsmiddag. Mumma vad gott alltså.
Dessutom var ju Benne och Mariette där. Så himla skoj alltså, det är hur länge som helst sedan vi sågs.
Blev många skratt och massa prat. Med andra ord: precis som en perfekt surströmmingskväll ska vara.
På lördag klev makarna Lundgren upp tidigt och satte igång med trädgårdsarbete. Det var att förbättra jorden i pallkragar och att räta upp odlingsbädden som fått slagsida.
Vi höll på i stort sett hela dagen men till sist var vi tvungen att kasta in handduken och bege oss in. Kallt hade det blivit och vi var både kall och blöt. Dessutom hade vi massa med hagel och snö i håret. Som vi kommit in så startade det stora snöfallet.
Jösses vad det vräkte ner.
Så på söndagsmorgon när vi klev upp så såg det ut så här:
Vackert eller hur? Tur att man vet att snö som kommer i Maj blir aldrig långvarig så det var bara njuta av det vita vackra.
Mina stora krukor med penséer såg ut så här.
Men efter någon timme med sol och plusgrader så var läget det här i storkrukorna, lite lite av penséerna kommer fram igen.
Kring lunch så for vi ner och hämtade Elis och när vi kom hem så fanns det inte ett spår av snön.
Nu är det bäst att jag går tillbaka till min febrige kompis.
Ha det gott alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar