Diabetes och sånt

Det här med Diabetes är ju nu ett kapitel för sig.
Att man kan få för låg sockernivå om man anstränger sig och då har tagit för mycket insulin, det är ju inge konstigt.
Så med andra ord är det ju toppen om man redan på morgonen när man tar sin spruta vet vad man ska göra under dagen och dessutom hur jobbigt det kommer att bli.
Om man gör fel: Alltså tar vanlig mängd insulin och sedan plötsligt gör nåt som sliter på kroppen så blir det bakslag. Eller tar extra insulin för man vet att man ska inget annat göra än äta gott. Men tänk om bakslaget kunde komma på en gång. Nä men tro inte det.
Få se då.... Idag är det fredag, i går torsdag, och så onsdag.

Ja, så här ska du få höra. I onsdags så började jag ganska tidigt och måla husvägg. Tänkte ju hinna lillstugans tre väggar som var ogjorda. Gick ju bra och var klar någon timme före middagstid. Då hinner jag en liten vägg till: Baksidan på tvättstugan. Jopp men sedan blev det stopp. Det började tryta i målarhinken så då var det bara att lägga ner penseln för den dagen.
När Kenneth kom hem så gjorde vi i ordning så vi kunde sitta ute och laga maten vid grillringen. Blev gott med lite stekt palt. Huj så trött jag blev efteråt, tala om paltswimen. Somnade efter middagen i en solstol. Var allmänt mossig resten av kvällen. På torsdag, i går alltså vaknade jag lika mossig. Kändes som om jag var sjuk.
Hade ju ingen målarfärg så det fick bli lite andra uppdrag. Bland annat så for jag till staden och var ut och åt med maken, sushi till lunch. Gott, gott.
Dessutom köpte jag mer färg.

Väl hemma igen så gjorde jag inte nåt. Eller det gjorde jag ju... Jag somnade och sov riktigt gott.
Strax före middagen kom den.
Insulinkänningen.
Med darrig kropp och skakiga ben. Hjärtklappning och kallsvettas. Tur att det var en mycket enkel middag vi skulle inta för det hade inte gått att ställa sig och laga mat då.

Ja men ni förstår hur det kan bli. För lite insulin mot det målarmaraton jag gjorde på onsdagmorgon gör att jag får en insulinkänning på torsdag lagomt till middagen.

Men vem har sagt att saker och ting ska vara enkelt.



Pratade med Jimmy igår. Han ringde. Det är bara inte sant så mycket han får stå ut med. Det där med behandlingen av tumören i huvudet är ju visserligen en väldigt central del i Jimmys liv. Men det är ju inget som man pratar om varje dag för man ser ju inte hur den mår av all behandling. Man vill ju tro att eftersom huvudvärken har försvunnit så har tumören det hett om öronen.
Det blir ju mer att man pratar om alla de andra krämporna som kommer. Att tappa håret var ju kanske inte lika hemskt för Jimmy som för en som har midjelångt hår. Men det kan ju kännas väldigt olustigt ändå när handduken blir full av hår varje gång man tvättar skallen eller örngottet är fullt av hår när man reser sig upp. Han har ju fått diabetes så vad jag förstår så håller man på att banta ner honom ordentligt. Det är ju det enda rätta om man vill få ner sockret. Alltså han upplever att hans portioner är väldigt lik i storlek det Kasper äter. Å det stämmer nog.
Blodtrycket har ju också rakat i höjden. Inte heller bra.
Åsså nu då: Ett öra som gått i baklås, han har fått en remiss till öron så då får vi se vad dom hittar på. Vad jag förstår har han örat fullt med nåt, alltså innanför trumhinnan. Vet inte om det blir mera mediciner eller om det blir punktering. Ont gör det då nu, väldigt ont.
Tänk att innan Jimmy blev fyrtio så blev han också ett öronbarn. =)

Dessutom blir det inte hemfärd denna helgen heller.

I natt har det gått åska i Norrbotten har jag sett på FB. Men inget här. Man pratar på radions väder att det finns risk för åska även idag. Får se om det blir måla idag eller sitta och titta på regnet. Än så länge verkar det bli måla som gäller.

Ska nog först se till att få mej mera kaffe innan jag beger mej med pensel och målarhink upp på stegen.

Ha det gott alla.