Man var inte så duktig som man trodde.
I går kväll så lämnade vi igen Elis. Frisk i stort sett. Han hade dock en ganska besvärlig hosta. Men vi trodde väl att det skulle bli bättre det också. Men vilken dundertabbe jag gjorde i min bedömning. Livet här i Vändträsk går ju på i ultrarapid mot hemma i Öjebyn.
När vi lämnat av Elis och kört från Öjebyn och hem så kunde Sara bara konstatera att febern var tillbaka och att Elis hostade konstant och bara kräktes.
Stackars barn alltså. Så himla jobbigt.
I går i allafall så fick vi en date med Vilja och Linda. Det blev en sväng i lekparken. Visserligen bara en kort stund eftersom det påfrestade på Elis hosta. Dessutom var det himla kallt ute. Vi hade fort avbrutit och gett oss iväg på Opalen och fikat i stället. Där var det betydligt varmare.
Här är jag och Elis på en liten hund-promenad. För det är ju klart Bonzo behöver ju rastas fast vissa av hundskötarna inte är så pigg.
När Elis varit här så har han helt och hållet fått bestämma menyn. Högt upp på önskelistan så fanns det Pizza. Så igår när Kenneth slutat jobba och vi fyllt hela bilen med säckar med kogödsel och plantjord från Granngården så blev det en besök på pizzerian. Jösses vad han åt.
.jpg)
Så här i efterhand så vet vi att det var tur att aptiten var på topp när han återigen 2 timmar senare var full i feber igen.
Nä om jag skulle ta tag i livet..... först ett vattenglas och sedan mera kaffe.
Ha det gott alla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar