Bonzos rymningar

Min uggle-familj växer allt eftersom.

I går hade jag som rubrik: Ensam hemma. Det jag tänkte då var ju att Elis var ju tillbaka hemma i Öjebyn och Kenneth var ju på jobbet.
Men jag hade ju ännu mer rätt än jag visste.
Jag sätter numera rubriken sist. Förr så började jag med rubriken för jag trodde att jag visste vad jag skulle skriva om. Men man blir ju vis av sina misstag. Vet inte hur ofta jag skickade iväg mitt bloggande och upptäckte någon dag senare att rubriken var nåt helt annat än det jag skrivit om.

Nå men tillbaka till igår. Ensam hemma.
När jag just skickat iväg mitt bloggande så hörde jag en bil på vår infart. Kollade som snabbast i ett fönster. Jodå det var Kjell som kom.............

Nu gjorde jag så där igen.... Kom ihåg att jag glömt ta medicin och insulin på morgonen. Gick iväg på en gång för att inte glömma igen. När jag kom till köket så började jag värma på kaffet.....  Nja men inte var det väl det jag skulle gå efter???
Nä men det måste ha varit vatten jag skulle hämta, men jag skulle kanske göra ett glas C-vitamin.... Då föll polletten ner: Medicinen för sjutton. Hur svårt kan det vara att komma ihåg. Det är ju en risk när man som jag går hemma varje dag att man aktiverar hjärnan för lite.
Nå men nu sitter jag här med ett glas C-vitamin och en kopp kaffe och medicin i magen och insulinet inskjutet i magen.

Nå men igår alltså.
Kjell som kom uppför vår infart. Numera är det så att om det kommer smygandes någon nyare bil så är det inte alltid Bonzo vaknar om han ligger och sover.
Men nu har inte Kjell någon nyare bil.
Varför började inte Bonzo skälla???
Var är hunden???
Inte på sängen och inte på soffan.
Nä just det ja, jag har ju släppt ut han för en stund sedan. Då behövde inte Bonzo skälla, det var bara att rusa Kjells bil tillmötes.

Ja det här att sitta och göra egna sanningar blir inte alltid riktigt sant.
Kjell kom för att lämna tillbaka Bonzo.
Den skruttans hunden stack direkt när jag släppte ut honom. Skithund alltså.
Det är första gången sedan i måndags som han är ute själv. Det är andra gången denna veckan som han sticker.
I måndags när jag satt i telefonen med Ingela så fick jag plötsligt syn på en räv på andra sidan vägen. Eftersom Bonzo var ute på altanen så gick jag ut för att kolla så han inte stack efter räven. Nu är det ju så att Bonzo aldrig sticker åt det hållet, ner och över storvägen alltså, men man vet ju inte, någon gång kan det ju vara den första.
När sedan räven gått sin väg så gick Bonzo ner från altanen och pinkade vid mygghuset och sedan gick han runt knuten....
Där stod jag och pratade med Ingela i telefon och stirrade på en knut.
Efter bara någon minut förstod jag att jag inte kunde stå och stirra fram honom..... Han var inte kvar.
Avslutade samtalen snabbt. Ringde Kjell för att förvarna att han var på gång. Men se nu var inte Kjell hemma....
Efter tre timmar kom han tillrätta i garaget hos Kent.
Fattar inte var denna oro kommer ifrån. Att han smiter 4 ggr på ett år är inge ovanligt men nu har han smitit 4 ggr bara på någon vecka.
Nu gäller det för mej att lägga upp en strategi
Så idag har vi just börjat med ett nytt liv jag och Bonzo. Han ska få långa promenader och dessutom ska vi börja cykla lite lätt. Dessutom så blir det inte att vara ute själv för Bonzo. Det är ju så trist att han vid 11 års ålder börjar göra det till en vana att sticka.
Tidigare år brukar denna årstid vara höjden av lycka. Många timmar har Bonzo i en solstol just denna tid. Efter kallgraderna och snön och innan myggen sätter stopp för altanmyset.

Nå men håll tummarna att det bara är understimulans som gör att han drar iväg.

Ha det gott alla.